När man seglar genom Valdemarsviken får man lite ”Höga Kusten-vibbar”…
Nu är vi på väg till Harstena. Vi har bestämt att det får bli den sista natthamnen på den här resan.
Det betyder att vi kommer att vara tillbaka i hemmahamnen i Oxelösund en dag tidigare än planerat, dvs i morgon lördag.
Häfsö – Valdemarsvik, 19 sjömil
Vi släppte bojen kl 9 och seglade ut till farleden med bara storen. Det blåste bra, 6-9 m/s, så det gick ganska snabbt. Solen sken men det började dyka upp stackmoln från land.
Framme vid Ljungfruskär girade vi 90 grader babord och var inne på ”E4:an”. Vi såg att SXK-bojen, som ligger mellan Ljungfruskär och Tvarholmarna var ledig. Den hade nog inte varit något bra alternativ i går när det blåste friskt.
Vi rullade ut halva genuan. Det kändes lagom i den byiga vinden. En fördel med delvis inrullad genua är dessutom att man får bättre utsikt från sittbrunnen, eftersom man har fri sikt under genuan.
Vi fick en fin halvvind förbi Ålgårdsudde och Huvudskär.
Vid Torrö Stickskär öppnar sig Kvädöfjärden och vinden fick mer plats att ta fart. Vindmätaren registrerade 11,5 som mest och vi kom upp i drygt 7 knop vid flera tillfällen.
Det är en fröjd med slör i frisk frånlandsvind. Båten går fort, stabilt och med ett minimum av stänk in i sittbrunnen. Även här, där vinden hade en dryg sjömil på sig, var vågorna obetydliga.
Vi passerade Källskär, där man förr kunde handla rökt fisk. SXK-bojen finns kvar, men där ligger man inte om vinden ligger på från Lilla Källskär, eftersom lukten från den stora Storskarvkolonin [Ålkråkan] är nästintill outhärdlig.
Lilla Källskär (till höger) med häckande Ålkråkor.
Nu hade nog Ålkråkorna flyttat till sydligare breddgrader. Jag såg bara en enda fågel på ön.
Efter Källskären var det dax att styra upp i Valdemarsviken. Nu fick vi skota hårt och båten krängde ordentligt, trots att vinden som mest höll sig mellan 7 och 9. Vi sträckte upp till Stora Ålö och fick sen börja kryssa. Eftersom vinden följer vikens branta stränder var det i princip rakt motvind de återstående åtta sjömilen. Latmasken slog till och vi strök seglen och tog motorn till hjälp till gästhamnen.
Vik eller fjord?
Det sägs ibland att Valdemarsviken är Östersjöns enda fjord. Den har branta sidor, ett rätt stort djup och den har en grundare ”tröskel”. Det ser alltså ut som den geologiska definitionen är uppfylld.
Men för att vara en ”äkta” fjord, ska den ha skapats av glacialerosion. Jag gissar att det är det senare som gör att man anser att Gullmarsfjorden är Sveriges enda ”riktiga” fjord. Valdemarsviken är iallafall häftig med riktigt höga branta berg som inramning.
Loftahammar – Häfsö, 12 sjömil. SXK-boj.
Efter en lugn morgon med ösregn lade vi ut från bryggan kl 10:30. Det blåste lätt och regnet upphörde lagom som vi släppte bryggan. Efter regnet kom vinden. Från 4 m/s ökade den successivt till 10 med några toppar på 12 m/s. Då rullade vi in några varv på genuan. Farten låg stadigt kring 5 knop, men i några byar var vi uppe i 7 knop.
Vi var tvungna att gippa några gånger när vi ginade norr om Aleskär från Knöldjupet. När det blåser över 10 är det en spännande manöver. Det gäller att passa på när båten har bra fart och helst att vinden hämtar andan lite grand samtidigt…
Pang!
Med en smäll lossnade plötsligt kicktaljan från fästet i mastfoten. Kicken, som på den här båten är en 4-skuren talja, håller ner bommen så att seglet hålls plant. När det blåser är det ett mycket stort tryck på kicken.
Sedan schackeln med spårskruv brast för några år sedan har jag ”tillfälligt” använt en nyckelschackel. Den har redan lossnat ett par gånger och den här gången blev den så deformerad att den inte kunde användas längre. I reservdelslådan hittade jag nu en vriden schackel. Den lär inte skruva upp sig och var dessutom i en bättre (större) dimension. Den får duga tills vidare.
Solen tittade fram och det blev riktigt somrigt. Men inte många båtar ute. Vi mötte ett par som seglade och en som körde motor.
När vi tagit ner seglen och körde in i arkipelagen väster om Jungfruskär (ett härligt gytter av öar där det alltid finns en plats i lä) bestämde vi att plan A var att fånga SXK-bojen. Plan B att ligga på svaj i en lugn vik och plan C att lägga till vid en ö. Det blåste fortfarande rätt hårt, så vi hoppades på bojen.
Bojen var ledig! Det låg en båt på svaj i en vik intill. Det är antagligen lite mer lä i den viken, så de kanske hade valt bort bojen.
Regnet kom tillbaka och vinden tilltog. Just då kom en seglare som hade gått från Harstena vid lunchtid (såg vi på MarineTraffic). De letade ett tag men gav snart upp. Det skulle de inte ha gjort om de haft ett nytt sjökort – eftersom det var lätt att hitta ett par mycket bra platser bara i närområdet. De gick tillbaka till farleden och körde norrut och hittade tydligen en plats vid Flatvarps fiskekaj.
I morgon ska vi segla (hoppas vi) in till Valdemarsvik.
I dag har vi följt rapporteringen från Gävle där stan på flera platser översvämmats pga av häftigt regn. Så mycket har det inte regnat häromkring. Skönt att höra att (gasten & Monicas bror) Malte hade hunnit hem till Ockelbo.
Västervik – Loftahammar, 20 sjömil
I dag hade vi lyxfrukost på bageriet i Västervik. På vägen till bageriet noterade vi att gästhamnen nu hade öppet! Det visade sig att de har stängt söndag/måndag och öppet övriga dagar.
Efter frukost seglade vi ut med riktning Loftahammar. Vi valde den inre leden trots att den är ca fyra sjömil längre än utomskärsleden. Det blev en lång plattläns in mellan öarna. Vid Hultö/Björkö gör leden en kraftig gir. Från att seglat på kurs 10 grader (nordnordost) blir gradtalet 135 graders (sydost). Då blev det motvind. Leden är riktigt smal och krokigt med mycket grynnor, så vi får köra motor ca 3 sjömil till Rågödjupet.
Vi rullade vi ut genuan och girade bb till NV kurs mot Djupsundet. Vinden ökade till 6-8 m/s och vi var snart genom sundet och ute på Vivassen. Det är den lilla fjärd där Loftahammar ligger i den norra änden.
Vårtbitaren var på besök på samma fik som oss.
I morgon ska vi ta oss till en naturhamn i området Jungfruskär/Trässö/Häfsö, väster om Väderskär. Eftersom vinden enligt SMHI ska öka till uppåt 17 i byarna på eftermiddagen ska vi välja ankarplats med omsorg!
Den här måndagsmorgonen gick vi upp på stan för ett par inköp. Det märktes att sommaren går mot sitt slut. Det var helt lugnt i staden vid 10-tiden. Gångfartsområdet nere vid vattnet var inte längre avspärrat för trafik.
När vi passerade bron över Stegeholms kanal fick en av de fyra som stod och fiskade napp. En skaplig stor abborre sprattlade på kroken. Samma sak hände när vi var på väg tillbaka till båten. Det verkar finnas många abborrar som står i strömfåran.
På Strömsholmen ligger det gamla varmbadhuset. Det byggdes år 1910 och användes fram till 1975. Under ett antal år användes det för stadens Turistinformation. Som en del i överenskommelsen mellan kommunen och Björn Ulvaeus år 2018 om utvecklingen av Slottsholmen ingick att kommunens fastighetsbolag skulle återställa varmbadhuset till sitt ursprungliga syfte – bad- och spaverksamhet.
Apropå Björn Ulvaeus, så var vi in en sväng på hans fina hotell & restaurang Slottsholmen. Vi slog till på en take away Cesarsallad som vi åt med god aptit i båten. Lite lyxigt att de skickade med ett par flaskor bubbelvatten i påsen!
Inte heller i dag såg vi till någon personal på serviceanläggningen. Och fortfarande ingen skylt med info om öppettider etc. Däremot svarar de på telefon. Jag ringde och felanmälde dörrstängaren på servicehuset – och då svarade en person som lovade komma och fixa felet.
Eftersom Leif och Maria också var kvar i hamnen passade vi på att återgälda gårdagens gästfrihet. Kul att få visa upp vår lilla båt! De ska ligga kvar ytterligare en dag medan vi i morgon seglar vidare mot Loftahammar.
Spårö – Västervik, 4 sjömil
När vi ankrat och satt upp akterkapellet i går kväll var det dax att sätta upp ankarlanternan. Lanternan, som har en strömsnål LED-lampa, tänds automatiskt när det börjar skymma och den släcks när det dagas.
När vi låg i naturhamnen vid Stora Vippholmen häromkvällen fanns det fyra båtar som låg på svaj. Endast en av dessa tände ankarlanternan- och det var den båt som låg där det var minst risk att det skulle komma en båt. I går kväll låg det två båtar på svaj. Ingen av dem hade ankarlanterna – och de låg nästan mitt i vägen för den som ville gå in i den vik vi låg. Konstigt att så få tänder ankarlanternan!
Västerviks gästhamn har gjort ett rejält kvalitetslyft under de senaste åren. Brygganläggningen och servicebyggnaden håller högsta klass.
Därför var det med stor förvåning vi konstaterade att anläggningen var obemannad under söndagen. En anställd såg vi som fyllde på toapapper, men det var allt. Ändå var det många båtar i hamnen. Vi får se om det är mer bemannat på vardagarna, eftersom vi tänkt stanna en extra natt här i Västervik.
Vi fick på kvällen äran att göra ett besök ombord hos Maria och Leif, som hade lagt till några båtar från oss. Leif sitter i styrelsen för Sörmlandskretsen av SXK, där jag sitter som suppleant. Vi hade en mycket trevlig samvaro – och fick se en riktigt fin båt.
Blankaholm – Spårö, 16 sjömil
Det blåser friskt när vi på ömsom plattläns ömsom halvvind seglar ut till farleden. Vi går norrut med planerad natthamn vid Spårö, söder om Västervik.
Vi möter några tappra som kryssar söderut mot vinden. Som mest registrerade vindmätaren 13,3 m/s. Det är riktigt friskt.
Själva tänkte vi äta ett mellanmål innan vi kom fram. Vi rullade in genuan för att lugna ner framfarten lite. Men är fortfarande för obekvämt – eller så är vi för bekväma. Maten får vänta en timme tills vi är framme.
Det betydligt lugnare i den lilla viken nedanför Spårö fyr. Det låg två segelbåtar på svaj längre ut men tomt i ”vår” vik. Troligen hade det tidigare legat någon i lagunen, för där utanför var det blåsigt.
Tre motorbåtar är inne och letar plats, men de ger upp pga vindbyarna.
SMHI varnar för friskare vindar om ett par timmar. Jag lägger därför i en 10 kg blyplätt som ”tynge” till stävankaret. Då ligger vi kvar i alla vindar…
Regnet kom lagom till kvällsmaten. Precis som i går kommer det först ett litet regn – efter någon timme börjar det regna på riktigt. Till skillnad mot i går är det ingen åska.
Det är 18 grader i vattnet. Riktigt varmt för årstiden. Men blåsten och regnet gör att inte ens Monica känner sig hågad för ett dopp.
Stora Vippholmen – Blankaholm, 8 sjömil
Efter en lugn morgon seglade vi vid 11-tiden vidare till Blankaholm. Det är en avstickare på ca 5 sjömil från ”E4:an” när man går in till gästhamnen.
Efter 2 timmar i ganska svag vind var vi framme. Nu hade man flyttat på gästhamnen igen. Tillbaka till den gamla bryggan. Fast en nybyggd sådan. Ungefär halva bryggan var färdig, resterande del var demonterad och bara pålarna stack upp.
Den nya renoverade bryggan var försedd med nya elluttag och vattenposter. Det är en hög brygga, fast man har byggt en avstigningsnivå utmed hela bryggan. Mycket snyggt och praktiskt.
Den nye arrendatorn har från årsskiftet övertagit (köpt) whela gästhamnsområdet inklusive ställplatserna för husbilarna. En fint fik med glassbar finns numera i hamnen.
Ett par hundra meter från hamnen finns en restaurang/pensionat samt en fin lanthandel.
Senare på eftermiddagen blev vi inbjudna till våra trevliga båtgrannar Charlie och Maud på en pratstund över ett glas vin. Ja, dvs inbjuda till bryggsittning med full Coronasäkerhet. Deras hemmahamn är Stora Rör på Öland. Nu hade de varit upp till Västervik och vänt på några dagars segling. Tidigare under sommaren hade de seglat med goda vänner från Motala till Söderköping. Tyvärr började det ösregna innan vi pratat färdigt – men det var mycket trevligt ändå!
Figeholm – Stora Vippholmen, 16 sjömil
De första båtarna lämnade hamnen vid halvsju-tiden. Men då hade Monica redan hunnit avverka halva sitt gympapass, som började kl 6!
Vid 9-tiden lämnade vi toatömningsbryggan och gled ut i skärgården. Det var perfekta förhållanden för den leden. 4-6 m/s västlig vind. Vi rullade bara ut halva genuan, så vi fick fri sikt under seglet. Det underlättade när vi slingrade oss genom den trånga leden.
Klockan 10:45 passerade vi Oskarshamns kärnkraftverk. Numera är det i sjökortet inritat ett förbjudet vattenområde utanför anläggningen. Området sträcker sig en bit utanför de gula markeringsprickarna. För att komma utanför det södra hörnet av skyddsområdet fick vi göra en liten utvikning från vår tänkta rutt.
När vi passerat Kråkelund var det dax för lunch. Eftersom vinden omväxlande blåste med 2 m/s och med 8 m/s så valde vi att droppa ankaret i sjölä av en ö.
Efter lunchen fin segling igen. Strax var vi framme vid Strupdjupet där leden viker av mot NV. Vinden passade på att vrida ner åt väst så vi kunde sträcka ända fram till Stora Vippholmen.
Området kring Stora Vippholmen är ett populärt område för båtfolket. I det nya sjökortet har Hydrographica varit framme och gjort uppdaterade sjömätningar. Det finns nu väldigt många alternativ för svajankring eller förtöjning mot land. Det finns två SXK-bojar i fladen. Dessa var upptagna och det låg ett par båtar på ankare plus ett par mot land. Men min favoritplats var ledig!
Vid midnatt studerade vi stjärnhimlen för att se några stjärnfall. Det var dax för det årliga stora stjärnfallet ”Perseiderna”. Jo, vi såg några spektakulära stjärnfall, men det var ganska glest emellan dem.
Vid 9 seglade vi ut i den trevliga skärgården utanför Figeholm.
Nu gäller det att hålla reda på ”pinnarna” de närmaste timmarna. Farleden påminner om en specialslalombana ända fram till Oskarshamns kärnkraftverk vid Simpevarp.
I natt ska det bli naturhamn. Blir spännande att se var det blir…
PerMonick 