
Årets test av hörbarheten på VHF-radion avklarad. Av någon anledning fick jag inte kontakt via Kolmårdssändaren (kanal 64), men via masten på Torö (kanal 24) hördes det bra.
Årets test av hörbarheten på VHF-radion avklarad. Av någon anledning fick jag inte kontakt via Kolmårdssändaren (kanal 64), men via masten på Torö (kanal 24) hördes det bra.
Jag har fyra uppblåsbara flytvästar ombord. De är väldigt bekväma att använda.
Men det krävs att man testar dem, helst varje år…
Det fungerade utmärkt att dra i den manuella tampen för att få gaspatronen att blåsa upp västen.
All fyra automatik-enheter var gamla och byttes ut. En var flera år för gammal. Men alla fungerade när jag kastade dem i en hink med vatten!
Nu har den nya teakplattan (fotsteget) fått ett välbehövligt stöd av en underliggande rostfri 4mm skiva.
Det framgår inte så tydligt av bilden ovan, men teakplattan vilade bara på en yta som motsvarade 1/3-del av dess underdel. Inte konstigt att den brast…
Det blåser 19 m/s i byarna och vinden visslar i stag och vant.
Kul att se hur den lilla solpanelen (25W) laddar batterierna, trots att solen fortfarande står lågt och panelen är horisontellt monterad.
Nu är de två nya vinscharna monterade.
Den största förändringen är att man inte längre behöver hålla i skotet när man vinschar. ”Självskotande” kallas det, men man måste fortfarande veva själv. Men man kan använda båda händerna för vevandet.
Det blir tufft för gastarna att lära sig att växel 1 (snabba växeln) nu går motsols och växel 2 (starka växeln) medsols. D.v.s. tvärtom mot hur det varit tidigare.
De gamla vinscharna, som jobbat i 42 år, fungerar som de ska och kommer att hitta ny ägare via Blocket…
Årets långsegling varade i 73 dagar, från 10 juni till 21 augusti. Sträckan blev 1.067 sjömil. Beskedliga 14 sjömil i genomsnitt per dag. Som jämförelse kan nämnas att Monica och jag seglade 50 sjömil på ”12-timmars”, veckan före långseglingen.
Utan alla fantastiska uppoffrande gastar skulle jag inte kunnat genomföra den här seglingen.
Jag vill därför tacka Malte S, Janne N, Mia L, Christer B och Eva-Charlotte B för all hjälp och för trevlig samvaro. Ni har fixat och trixat med ledigheter och transporter för att kunna medverka. Och ni har härdat ut i ösregn, kyla, värme, oändligt antal slussar, stiltje, kuling eller höga vågor med överbrytande sjöar! (Alla råkade inte ut för allt, men alla råkade ut för något). Men det har varit många timmar med strålande fint väder och fin segling också!
Min Monica hade lyckats ta ut 6,5 veckors semester och var med och seglade under merparten av den 10 veckor långa seglingen.
När vi seglade ut från Oxelösund fanns både Christer S och Christer B där som avskedskommitté! Det var riktigt roligt.
Janne var med från starten i Oxelösund, seglingen till Mem och hela Göta Kanal. Vi åkte under ”försäsong” vilket innebär långa dagar enligt ett fast schema. På Vänern var Janne med till Mariestad.
I Mariestad kom Monica med bil och hoppade på för att segla ända till Halmstad.
Malte var liksom Janne med från Oxelösund, men fortsatte på färden över Vänern, genom de stora slussarna i Trollhättan och nedför Göta Älv fram till Hönö Klåva.
Mia klev på i Hönö Klåva och fick vara med Monica och mig när vi tillsammans för första gången utforskade Bohuslän ända upp till Strömstad.
Malte bytte av Mia i Strömstad. Vi fortsatte att upptäcka nya hamnar sydgående och hann med både Kosteröarna och Väderöarna. Vi fortsatte söderut. I Halmstad släppte vi av Monica, som skulle hem och jobba i tre veckor. Malte var med ända till Ystad. På vägen mellanlandade vi bl.a. i Helsingör.
Christer & Eva-Charlotte mönstrade på i Ystad. Tänkt mellanlandning på Bornholm fick skippas p g a höga vågor och prognoser om kulingvindar. Vi tog oss till Hanö, via övernattningar i Skillinge och Simrishamn. På Hanö var enda gången i sommar som undertecknad bestämde att ligga kvar en extra natt pga av prognoser om hårt väder. Det gjorde att Eva-Charlotte och Christer inte kunde segla med till Karlshamn som planerat, utan de fick med passagerarbåt och buss ta sig till bilen i Karlshamn.
Efter ensamsegling genom Blekinge skärgård och Kalmarsund kom Monica äntligen ombord igen i Kalmar.
Nu har Monica och jag med ganska korta dagsetapper under 14 dagar kryssat oss genom skärgårdarna från Kalmar till hemmahamnen i Oxelösund.
Hjärtligt tack allihop!
Nästa år?
Jo, det planeras en segling nästa år också! Den som funderar på att hänga med nån etapp kan redan nu börja plugga finska. Tidigare gastande ger företräde i kön… Tänkt mål är Åbo plus motsols runt Åland på hemvägen. Så har iallafall Monica och jag funderat…
Harstena-Lundarna-Oxelösund, 27 sjömil
Ja, då har vi kommit hem igen! De sista sjömilen delade vi upp i två delar, med mellanlandning vid Lundarna.
På morgonkvisten promenerade jag genom Harstena by till bageriet. Inhandlade varsin fralla till frukosten och en bulle till kaffet. På tillbakavägen gick jag en omväg för att ta den obligatoriska bilden på ekan, som får åldras i en grässlänt.
Vi tuffade ut ur Harstena hamn kl 08:45. Det var en svag vind från N till NV. Men det var en kylig klar luft. Sikten var ”oändlig”, så man fick verkligen känslan av höstsegling.
Vinden varierade i styrka från 0 till 3 m/s, så det fick bli motor ända till Lundarna. (Däremot blåste det ute i den yttre farleden genom Östergötlands skärgård. Jag kunde på plotterns AIS följa hur Vitesse med god fart kryssade sig fram därute!). Jag noterade att det i det nya sjökortet kommit till ett antal nya förslag på fritidsbåtsleder i Östgötaskärgården. Det lägger vi på minnet till nästa besök.
Klockan 12:07 korsade vi ”spåret” från vår utsegling till Mem den 20 juni. Spåret hade tidstämpeln 12:45. Nu hade vi åkt varvet runt!
När det blåser NV är det inte lätt att hitta lä på på Lundarnas norra sida. Men det finns en liten rund och grund plats där det då är totalt lä. Där låg vi med ankaret nästan rakt ner på två meters djup. Nu var det högsommarvärme och solskyddsfaktor 30 kom fram.
När vi gick ut på Bråviken mojnade vinden till att börja med. Vi fick senarelägga ”taxin” (syrran Gunilla) med en timme. Men halvvägs över så ökade vinden och vred samtidigt emot. Vi kunde sträcka rakt på Femörehuvud och fick bra fart på båten sista biten.
Plötsligt var vi framme i hemmahamnen Oxelösund och årets långsegling på 10 veckor är slut!
Kul att du ville läsa mina notiser om seglingen genom Göta Kanal, upp till Strömstad och ner runt Skåne och tillbaks upp till Södermanland.
Mer detaljer om etapperna och gastarnas insatser kommer lite senare…
Tack för i år! 😎
Efter en paus vid Lundarna, i en absolut vindstilla vik, är vi nu på väg på i svag vind på lätta skot över Bråviken. Där väntar hemmahamnen Östersviken.
Valdemarsvik – Harstena, 24 sjömil
Det var svaga vindar med växlande riktning när vi åkte ut genom Valdemarsviken. Så VolvoPentan fick gå förbi Ålö, genom Olsösundet och fram till Flisfjärden. Där stadgade sig vinden och ökade till 3 m/s.
Vi hissade seglen och siktade på Alsundet, mellan Vässlingsö och Långholmen.
Hela området öster om Fångö är mycket vackert. Det är massor av öar men lättnavigerat. Vi passerade Gubbö kupa, som är en ö med bra förtöjningsplatser för alla vindriktningar.
Undertecknad berättade om den gång (år 1975) när familjen Johansson var tvungen att byta natthamn mitt i svarta natten med Seacat:en. ”Nödhamn” blev södra viken på Gubbö kupa. Vi fick ligga på svaj bland flera andra båtar som också överraskats av den hårda nordliga vinden. Vi fick bytas av som ankarvakt hela natten…
På plottern såg vi att Vitesse (med Leif och Maria ombord) seglade ett par sjömil längre ut i skärgården. Vägen de tog var säkert en hemlig led som marinen använder, så den avslöjar jag inte ( 😉 ).
Vi hade bra vind ända fram till Harstena hamn. Det låg två passagerarbåtar plus en motorbåt i hamnen. Så det var inga problem för oss att ta platsen utmed Elofs båthus.
Vi tog en promenad till bageriet där det blev kaffe med kaka. De har fortfarande öppet till kl 18, liksom kiosken i hamnen. På vägen dit fick vi se en fantastiskt fin tvåmastad segeleka, med toppsegel och dubbla fockar, komma länsande genom Harstenasundet.
SMHI hade lovat regn från klockan 17 och det kom ganska punktligt. Några åskknallar hördes.
Hamnen fylldes efterhand med fler gästbåtar. När mörkret kom lade den tionde båten till i hamnen. Restaurangen hade gott om gäster hela kvällen. Förutom gästbåtarna så kom det fastboende och (gissar jag) boende i hyrstugorna.
I morgon planerar vi att ankra upp vid Lundarna (på sydsidan av Bråviken) för lunch.
När man seglar genom Valdemarsviken får man lite ”Höga Kusten-vibbar”…
Nu är vi på väg till Harstena. Vi har bestämt att det får bli den sista natthamnen på den här resan.
Det betyder att vi kommer att vara tillbaka i hemmahamnen i Oxelösund en dag tidigare än planerat, dvs i morgon lördag.