Rödhamn, en av Ålands bästa hamnar

Ett fåtal båtar i gästhamnen när vi anlände.

Vinden var mycket svag och mest emot när vi lämnade Mariehamn och gick till Rödhamn. Så vi körde motor.

På kvällen låg ett trettiotal båtar i hamnen. Man anger i beskrivningen att det får plats 80 båtar.

Det här är den hamn där andelen svenska båtar varit högst. Här ligger det nu någon enstaka tysk båt. Sen är det hälften svensk och hälften åländsk/finsk.

Mistluren, i bakgrunden radiostationen, varifrån den riktade radiosignalen sändes ut för att hjälpa fartygen att hålla kursen in i skärgården. Numera museum.

När hamnkontoret/fiket/bageriet öppnade kl 12 köpte vi oss en fantastiskt god varmrökt lax. Vi beställde nybakade frallor som kommer att levereras till båten i morgon bitti.

Sedan sist vi var här, se bloggen 2019, har ett nytt servicehus byggs. Där hittar man dusch, diskrum samt miljöstation. Hamnkontoret/fiket har byggs om. Det som tidigare var båthus fungerar nu som ”kundmottagning”.

Att här finns, kanske nordens bästa, torrdass skrev jag säkert om 2019. Det finns vatten på bryggan. Det är gott om bojar och de ligger på stort avstånd från bryggan, vilket är avstressande vid tilläggning.

Snart…

Efter middag och vila inväntade vi solnedgången. 21:52 inträffade den.

Åt syd jagade ett par fiskmåsar en havsörn, med en måne i bakgrunden.

Mot Rödhamn

I dag har vi tänkt gå till Rödhamn, som ska bli vår sista hamn på Åland.

Det ska bli kul att återse den populära ön igen. Senast vi var här var år 2019. Den gången blåste det ordentligt när vi sen skulle över Ålands hav.

Första besöket för mig var år 1975 med min segelbåt Seacat. På den tiden fanns det inga bojar och bryggor, eller hamnkontor. Betalade gjorde man genom att köpa ett par flundror, som rensades av den lokale fiskaren. Han arrenderade ön med fiskerättigheterna på den tiden. .

Härliga Mariehamn

Lugn söndagsmorgon

Namnet har staden fått från Maria Alexandrovna, som var hustru till den dåvarande ryske tsaren Alexander II. Staden grundades år 1861 då Åland var en del av det ryska imperiet.

Vi började dagen (efter en lång sovmorgon) med en promenad till Sjökvarteret. SALT Konsthantverk fick ett besök och vi gick därifrån med en liten mugg.

Ett riktigt konstverk.

Vi käkade tidig lunch på Pub Niska. Vi fick riktigt goda pizzor med varsin slurk öl.

Avslutade besöket med att titta in i det lilla museet med allt om båtarna de använde förr i skärgården.

Nästan hemma!

När vi kom hit till Mariehamn kändes det lite som att komma hem. Allt blev i ett slag betydligt ”svenskare”. Nu fanns det t.o.m. blåbärssoppa på pulver i butiken!

Känslan beror säkert på att Mariehamn är välbekant för mig. Dels från tre tidigare seglingar dels från otaliga viktiga konferensresor…

Pommern vid solnedgången.

Vi mötte upp Monica vid färjeterminalen. Hon hann springa av under de fem minuter båten enligt tidtabellen skulle ligga vid kaj. Sen fortsatte Viking-båten med, troligen, en hel del festande passagerare till Helsingfors.

Regn och åska i Mariehamn

SMHI hade förvarnat i god tid innan fronten med blåst, regn och åska anlände på eftermiddagen i dag.

Det var verkligen mörkt på himlen i riktning mot svenska kusten.

Blixt-varnings-appen (Lightning) visade att blixtnedslagen låg alldeles i fronten av regnmolnen.

Vi drog ut landströms-kontakten ur uttaget på bryggan och släppte ned en jordkabel i vattnet, fäst i akterstaget som går högst upp i masten.

Ett nedslag skedde ett par km bort, i övrigt var nedslagen på behörigt avstånd från oss.

Regnovädret drog iväg men det fortsatte att vara väldigt fuktigt i luften. Vid solnedgången låg det lite dimma över hamnen.

I morgon kväll ska vi möta upp Monica som kommer med den sena kvällsbåten från Stockholm.

I hamn i Mariehamn

Dagen började med en blixt och en smäll. Sen kom ösregnet.

Esplanaden i Mariehamn

Efter regnet gick vi kilometern till västra hamnen.

Ukrainaplatsen, strategiskt placerad utanför Rysslands konsulat.

Nu har vi kollat in var Monica kommer att landa på lördag kväll. Strax intill ligger Pommern, som är ett av fyra kvarvarande segelfartyg som deltog i veteracet från Australien till England i början av 1900-talet. Sedan 50-talet museifartyg.

Anlänt till Mariehamn

Nej bryggan har inte en 90-gradersböj – bilden är tagen med panoramafuktionen…

Vi missade broöppningen vid Lemströms kanal med 10 minuter. Så vi fick vänta till nästa heltimme på nästa öppning.

Förtöjt med de små gummidämparna på förtamparna samt på förspringet.

Vi hittade en bra plats på nya bryggan – den med praktiska bommar – på läsidan. Det blåser 6-8 m/s så det visslar i riggarna och båtarna rycker i förtöjningarna.

Nu ligger vi här i tre nätter och inväntar att Monica kommer med Viking Line. På måndag planerar vi att segla till Rödhamn – ett måste när man är på Åland. Tisdag ska vi ta oss över Ålands hav om vinden är ok. Hamn blir då Gräddö, Fejan eller boj/naturhamn. Sen är tanken att segla in till Norrtälje på onsdagen.

Med kurs mot Mariehamn

Efter nära sex veckor i Ålands och Finlands skärgårdar börjar utlandsvistelsen lida mot sitt slut.

Pommern. Foto: Svenska YLE

I dag seglar vi till Mariehamn. Malte och jag har då några dagar för sightseeing, shopping, museibesök, städning, tvättning och badning (i badhuset), innan Monica kommer med Viking Line sent på lördag kväll.