Sittbrunnsluckan på bb sida har sedan några år börjat ”knastra” och svikta när man kliver på den. I våras var det värre än vanligt.
Troligen har distansmaterialet i luckan gett upp. Kanske pga vatteninträngning.
Möjligen kunde problemet ha lösts genom att jag monterade några balkar under, men jag valde att låta nytillverka en lucka.
Jag beställde luckan hos Maxispecialisten (se länk på menysidan) som har kontakt med tillverkare av reservdelar till Maxibåtarna.
Sjösättningen och påmastningen gick utmärkt. Dock glömdes vindmätaren sättas upp, så det får jag fixa vid mastkranen i Oxelösund.
10 grader i båten vatten och luft. Det blev riktigt kallt i motvinden.
Det var för kallt och blåsigt för att skära i genuan. Det får vänta till en varmare dag. Riggen är trimmad och storseglet på plats. Lite elektronik kvar att koppla bara, sen är allt klart för segling.
Nu är båten klar för sjösättning på måndag.
Håll tummarna för att det blir lite varmare tills dess!
Nej, det är inte Sörmlandsleden – det är toppen av PerMonick!
Det här reflexmärket köpte jag för flera år sedan. Nu kom det äntligen på plats. I gästhamnarna är det bara att leta efter den kortaste masten, med Sörmlandsledsmärket i toppen.
Fallmatare är vanlig på segelbåtar som har eftermonterad rullgenua.
På PerMonick har den inte bytts ut under, minst, de senaste 17 åren. Nu var mataren väldigt sliten med t.o.m. ett hål i godset. Dessutom kan virefallet ”nypa” när det skapats ett smalt spår i godset.
När man läser fabrikantens (Selde’ns Mast) instruktioner inser man att den här detaljen bör kollas varje år…
Men nu finns en ny fallmatare på plats. Det var enkelt att byta eftersom den nya hade exakt samma dimensioner och där t.o.m. bultarna hade samma gänga.
Nu gäller det att läsa på inför sommaren. Om 2 månader har vi passerat Söderköping på Göta Kanal-färden…
På senare år har det varit mycket snäckor strax ovanför vattenlinjen. Det löser jag genom att höja vattenlinjen några cm. Dvs jag drar upp bottenfärgen en bit.
I dag sattes dessutom mantåget upp och ställningen togs ned. Kölen är nu målad – nu slipper man se rostfläckarna…
Nu är det snart dax för tvätt och polering. Men jag skulle vilja ha ett par grader varmare när jag gör det…
Det här handlar egentligen om vanligt underhåll. Det var den s.k. Jokerventilen (backventilen) som gav upp förra säsongen.
För att komma åt att byta den reservdelen måste man demontera hela stolen – eftersom det är så trångt i ”toalettrummet”. Nu är det fixat och ska fungera i några år framöver.
Vid förra årets sjösättning läckte det där genomföringen för loggen sitter. Med Sikaflex tätade jag så det slutade läcka.
Med värmepistol och kniv gick det att få bort den gamla tätningen. Det var lätt att skruva bort genomföringen – man använder bara handskrift när man sätter dit den.
Nu är det bara att hålla tummarna för att det är tätt vid sjösättningen…
Däckskontakten till vindmätaren i masttoppen har bara klarat väder och vind i två till tre år. Sen blev det glappt, eller började läcka. Motsvarande för motorlanternan var en originalkontakt från 1979, som visserligen fungerade, men var ivägen för fötter och skot. Dessutom ville jag dra fram ett strömuttag till ankarlanternan (som tänds när det är mörkt).
Lösningen fick bli att jag monterade en kabelport, som har en vattentät konstruktion. En likadan fanns sedan tidigare babord om masten, där kabeln till VHF-antennen går.
Knepet var att få fram vindmätarens kabel till samma plats där lanternans kabel gick genom däcket. Men efter idogt ”metande” med specialkonstruerad krok, lyckades det.
Nu är det klart för inkoppling på de kablar som kommer från masten.
