12, 24, 48, 72, 96 eller 120 timmar – var god välj!
Numera arrangeras 24-timmars som ett samarrangemang på Svealandskusten med SXK-kretsarna Stockholm, Sörmland, Eggegrund och Uppsala-Roslagen.
Totalt var det i år 30 båtar anmälda, varav 4 till 22-timmars-varianten där vi var anmälda.
Christer till rors.
I år var Christer S gast. Målet var att segla längre än seglingen 2021, då Monica och jag nådde 50 sjömil.
Det blåste 5 – 7 m/s precis som prognosen sagt. Men det var mer SV än V, vilket gjorde att vi inte kunde hissa gennakern från start, som vi planerat. Med god fart, 5 knop, seglade vi rätt ut mot Fällbådan utanför Arkösund.
Ut mot Klacksten kunde vi äntligen hissa gennackern och farten ökade en knop. Efter Sänkbåden girade vi mot vändpunkten Vikasgrunden och fick då rulla in gennakern igen.
Klockan var 12 och vi vågade inte gå längre söderut. Vi var då en bit söder om Harstena men inte riktigt i höjd med Fyrudden.
Nu fick vi navigera på riktigt eftersom vi gick in i ytterskärgården där sjökorten inte är helt tillförlitliga.
Det gick bra och vi kunde skriva in Bärsankan, Månggrenarna och så småningom Arkö, när vi kom in på farleden för första gången på seglingen.
Sälar vid Penningskärsbåden.
När vi närmade oss Lilla Alen var klockan 16:30 och vi hade 2,5 timmar på oss att segla 6,5 sjömil till målet Vinterklasen.
Med den fart vi höll skulle vi vara i mål på 1 timme och 20 minuter. Vi resonerade om hur vi skulle nyttja den överblivna timmen. Till slut bestämde vi oss för att sätta kurs snett upp mot Bråvikens norra strand, till fyren Mesen.
Till Mesen var det 4,4 M och vidare in till mål 4,5 M. Det borde ta 1 timme 45 minuter. Då skulle vi ha gott om tid i medvinden till målet.
Det friskade i rejält över Bråviken men det var inte stora vågor här inne. Undertecknad hade siktat på Ålbäcksgrund, så väl över Bråviken fick vi göra ett krysslag för att komma upp till rundningspunkten vid Mesen.
Just som vi vände och styrde mot målet vid Vinterklasen avtog vinden markant. Från 6-7 m/s till 2-4 m/s. Eftersom det var plattläns minskade farten till mellan 4 och 2,5 knop.
Det började bleka ut från stränderna. GPS:n höll oss fortlöpande uppdaterade om ETA. Sakta ändrades den beräknade ankomsttiden från 18:50 till 19:00. Då packade vi upp gennakern igen, som vi alldeles nyss hade stuvat undan.
Vi gliiider över mållinjen!
Med spirad gennaker och utfirad stor lyckades vi med ett par minuters marginal nå mållinjen. Det var svettigt värre den sista halvtimmen!
Sista metrarna var farten nere mot 2 knop.
Vi seglade totalt 57,4 M (fågelvägen mellan punkterna). Efter korrigering enligt mätetalet blev resultatet 55,7 M. Drygt 10% längre än målsättningen!
Det var bara en till av de andra tre 12-timmarsbåtarna som kom i mål. Den båten seglade 33 M på korrigerad tid. Men hur vindarna blåste där uppe i Stockholm vet vi inte.
I flera år har jag använt appen OnCourse för att ”bakvägen” få in AIS-data till systerappen MarineTraffic. Man har då kunnat se vår framfart i just MarineTraffic. Men man har inte sett oss i andra båt-appar eller i plottrarna ombord på andra båtar.
Nu har OnCourse blivit allt segare och instabilare, då det har blivit riktigt jobbigt att använda appen. Ett annat problem är att appen suger ur all kraft ur batteriet på bara ett par timmar.
Så jag slog till och bytte ut min gamla Garmin AIS 300 (mottagande av AIS) till en Garmin AIS800 (både sändande och mottagande av AIS).
En liten överraskning var att man måste använda en Windows-dator för att konfigurera AIS:n! Jag lyckades skaka liv i min gamla PC – och kom ihåg lösenordet för inloggning!
Viktigast var att skriva in rätt MMSI-nummer (båtens reg-nummer), eftersom en felskrivning innebär att apparaten måste skickas tillbaka till återförsäljaren för reset!
Sen var det enkelt att montera in databoxen, koppla in kablarna för NMEA2000 (för att få fartdata från plottern och skicka uppgifter om andra AIS-båtar till plottern), VHF-antennen (för att sända och ta emot AIS-data), VHF-kabeln från splittern till VHF-radion samt strömkabeln. Jag använde samma strömkablage som till 300:an.
Allt fungerade direkt och när jag körde en sväng i hamnen kunde man följa framfarten i t.ex. Seapilot.
Man behöver lägga in båtens MMSI-nummer i plottern, för att slippa se den egna båten på plottern!
Kvar är nu bara att koppla in på/av-knapp på en kabel, så kan man välja att köra i enbart mottagarläge. Bra när man ligger i hamn men vill ha övriga instrument igång.
Den 7 maj kommer SXK-bojarna vid Hasselö -Bergö och Svärdsklova att bytas ut. Nu kommer det att bli modernare Pelarbojar som är förankrad i bojstenen med en kraftig lina.
Det är SXK Sörmlandskretsen som administrerar utbytet men det är S:t Annakretsen som med hjälp av inhyrd arbetsbåt och dykare utför jobbet.
Prick klockan 23 i går började det blåsa och åska. Precis som SMHI förutspått. Men det var inte långvarigt.
Från Sjöfartsverkets mätstation utanför Oxelösund.
Det blåste väl inte 16 som utanför Oxelösund men båten krängde rejält när vinden vred från O till SO och gav oss en riktig pust. Samtidigt började det blixtra och åska i närheten.
Registrerade blixtar under natten i närheten av Ringsö.
Vinden minskade efter bara några minuter. Åskovädret fortsatte dock under nån timme, men allt avlägsnare.
De flesta båtarna låg på svaj i Västerfjärden på Ringsö.
Vi hade ju lagt ett extra ankare för natten. En tiokilos blyplätt. Det var bra för nerverna när vinden rev i i mörka natten. Att få upp plätten var tufft. Det gick inte med handkraft. Men det räckte att koppla in den enväxlade vinschen som sitter på masten för att få ankaret att lossna från blåleran på botten.
Strax efter 10 lämnade vi natthamnen och körde genom den vindlande leden mellan öarna. Det låg totalt ett tiotal båtar för ankar eller på svaj.
Vi hissade seglen så snart vi kommit ut på öppet vatten. Vi hade slör och det gick undan ordentligt med vindar mellan 6 o 8 m/s.
Vid Stendörren låg tre båtar (ingen vid bojen) och de såg ut att ha haft en lugn natt bakom Stora Krokholmen.
Dyningen var inte så farlig som jag befarat när vi kom ut på Slottsdjupet. Överfarten gick bra och det var inga problem att snirkla sig igenom sundet vid Ringöarna (Kalkklubbarna enligt sjökortet).
Anders Bure. Foto Anders Johansson 2016
Mellan Rövarskär och Skepna ”pendlade” sjömätningsfartyget Anders Bure för att med sin sonar registrera djupet i farleden och dess omgivningar. Bilden ovan visar Bures färd under mätningar kring Sävö, som vi såg i går. Det är sjöfartsverket som håller på att uppgradera sina sjömätningar till den nya internationella standarden.
När vi passerade Lökholmarna vred vinden mot syd samtidigt som den avtog till 2-3 m/s. På Örsbaken mötte vi de största vågor (dyning) som vi sett under hela seglingen. Det måste blåsa ordentligt ute till havs, för här inne bland öarna var det svag vind.
Det nödvändigaste urplockat ur båten av Monica.
Klockan 13 lade vi till i hemmahamnen i Östersviken och avslutade därmed årets långsegling efter två månader och 965 sjömil.
Det är många intryck att minnas under en sån här segling. Seglingen i Mälaren med det intressanta besöket på Birka, tre dagar kring midsommarafton i Stockholm, seglingen från Furusundsleden, över Ålands hav till Eckerö (Käringsund), vimlet av öar i Ålands, Åbos och Helsingfors skärgårdar. De fina dagarna i tre olika gästhamnar i Helsingfors. De spännande besöken på Finska Utö och Kökar. Utforskandet av den stora försvarsanläggningen vid Bomarsund. Dagarna i Mariehamn, den härligt avkopplande överfarten av Ålands hav. Seglingen in till Norrtälje och den roliga träffen med gamla cykelvänner. Seglingen ut till Svenska Högarna. Besöket på Sandhamn och dagarna på (Svenska) Utö. Gästhamnen i Nynäshamn med alla kappseglingsbåtar som förberedde sig inför segling Gotland-Almsgrundet-Nynäshamn. Seglingen i ”hemmavatten” från Nynäshamn till Oxelösund.
Några erfarenheter från seglingen i Åländska och Finska farvatten:
Standard på den finska båten.
Sjökorten är blåa från 10 meter och grundare. Finns oftast sex- och tremeterskurva inom det bå området.
Djupangivelser är ganska glest satta
Stora områden saknar helt djupangivelser
Svårt att se djupet nära land.
Åländska och finländska seglare har förtöjningstampar med dämpare och karbinhake.
Hundar är väldigt vanliga ombord. Varannan eller var tredje båt?
Man ligger i gästhamn i 99 % av nätterna. Det är väldigt sällsynt med båtar liggandes vid klippor. Man får ligga 1 dygn vid privat ö (vilket gäller de flesta öarna).
Man är hjälpsamma i hamnarna. Hjälper oftast till när det kommer en båt.
Majoriteten av båtarna är 35-45 fot. Överhuvudtaget är 70- och 80-talsbåtar sällsynta.
Serviceanläggningarna är överlag mycket fina. Och de är dessutom välskötta.
Bastu finns i alla hamnar. Ofta var information om bastuns öppettider det första man fick höra när man checkade in.
Boj, var den överlägset vanligaste förtöjningformen i hamnarna. I andra hand bommar. Pålar fanns i ett fåtal hamnar. Moringlinor förekom inte. Ankare förekom men var ovanligt – ibland och i kombination med boj, vilket ju är lite läskigt. Två båtar på en boj var vanligt.
Inget stojande i båtarna efter 22. Helt enligt gästhamnsföreskrifterna.
Tack!
Utan gastarna vore inte seglingen lika rolig, om ens genomförbar.
Christer B gastade på den härliga start-etappen från Oxelösund till Stockholm. Att vi överhuvudtaget kom iväg var tack vare Eva-Charlotte som stod för transporten till Oxelösund.
Malte S gastade i drygt 6 veckor! Från Stockholm, alla drygt 30 hamnar på Åland och i Finland och tillbaka till Sverige och Norrtälje. Mia såg till att Malte kom till Vasahamnen och kom körande (nästan ända fram..) till Norrtälje gästhamn. Mia var dessutom med och firade midsommar i Stocholm på Skansen.
Syrran Gunilla såg till att blommorna i lägenheten var piggare vid vår hemkomst än när vi åkte, kollade postlådan samt agerade taxi när vi i dag kom hem till hemmahamnen i Oxelösund.
Min Monica, som fortfarande jobbar, fick pendla med färjorna från Helsingfors och till Mariehamn för att kunna jobba tre veckor mitt i seglingen. I år fick Monica ta det försiktigt pga en bruten handled. Men det fixade hon galant. Hon är fantastisk!
Slut för i år…
Därmed avslutar jag årets bloggande. Det här var femte året i rad som vi seglat lite längre.
Nästa sommar blir det inte någon långsegling. Men såklart blir det några veckors seglande. Kanske en utmanande segling till Gotska sandön och/eller Visby. Vi får se. Men troligen inget bloggande nästa år….
Det var dimmigt och fuktigt när vi vaknade i morse. Inte förrän vid 10-tiden lättade dimman.
F18 Raid World Championship.
Kappsegling både i går och i dag. När vi i går seglade över Mysingen korsade vi hela fältet med katamaraner. Det var KSSS som arrangerade tävlingen.
Genom detta fält passerade vi! Vi var väjningsskyldiga för allihop!!
I dag startade ett kappseglingsrace i Nynäshamns SS regi. De startade mellan kl 10 och 14 beroende på klass. Just nu närmar de sig Gotland. De ska sedan runda Almagrundet och gå i mål i Nynäshamn om ett par dagar.
Perfekt lunchboj
Själva gick vi igenom Dragets kanal och ut mot Öja. Där förtöjde vi i en SXK-boj och käkade lunchen.
Vi fick plattläns över Krabbfjärden och ända fram till Sävsundet. Där knöt vi ihop ”öglan” på årets segling. Den 18 juni passerade Monica, Christer B och jag samma plats, norrgående, och girade upp mot Södertälje.
Fd lotsutkik
Vi noterade att det numera finns ett fik vid Vandrarhemmet på Sävö. Det måste vi testa nån gång.
Ankarlanternan aktiverad.
Nu ligger vi på svaj vid Ringsö. Mellan Ärholmen och Stora Granholmen. Att vi gick hit och inte till Lacka eller Stendörren beror på att prognosen säger att det ska bli blåsigt i natt, med vindar mellan ost och syd.
Vi har lagt i en extra blyplätt på 10 kg för den händelse att åskovädret i natt innehåller mer vind än vad som förvarnats. Även åskledarna är ilagda, så kan vi sova lugnare.
965 sjömil
Årets segling ser ut att kunna summeras till 965 sjömil. Så här ser distanserna ut för de fem år jag seglat lite längre tid och lite längre sträcka. Alla år är start- och sluthamn Oxelösund.
2018: 890 (Göta kanal, Göta älv, runt Skåne)
2019: 1080 (Höga kusten upp till Örnsköldsvik via Mälaren samt hem öster om Åland).
2020: 805 (T.o.r. Ystad)
2021: 1067 (Göta kanal, Göta älv, vändpunkt Strömstad och tillbaka runt Skåne)
2022: 965 (Mälaren, norr om Åland, Åbo, Helsingfors, Mariehamn och Stockholms yttre skärgård tillbaka).
Vi får se om vi inväntar att regnet slutar i morgon förmiddag, eller om vi ska på tillfälle att dra på regnställen…
Planen för dagen är att gå genom Dragets kanal, norr om Öja (Landsort), över Krabb-fjärden och hitta en lämplig natthamn på Lacka. Det handlar om ca 24 sjömil, d v s dubbla distansen mot i går.
Det var spegelblankt när vi vaknade och Monica körde sitt träningspass på bryggnocken. Vi hade frukost med nybakade frukostfrallor innan avfärd. (Tipsade bageriet om att en liten skylt om att butiken är öppen samt en lapp om öppettiderna nog skulle vara bra för affärerna.)
Dagens etapp var bara 12 sjömil . Det klarade vi på 3 timmar. Alltså 4 knop i snitt med saxade segel. Tidvis väldigt varmt i stark sol.
Observera den nytvättade vattenlinjen!
Det var gott om plats i Nynäshamn. Bara att välja och vraka.
Gaia, 33 meter lång, 6 meter bred. Ska delta i kappseglingen i morgon.
På eftermiddagen började det strömma in riktiga racer-segelbåtar. Det ska bli kappsegling i morgon. 30 båtar deltar. Ett Offshore-race som går bortåt Visby. Några av deltagarna var lite oroliga eftersom Polens vädertjänst varnat för vindar uppåt 20 m/s!
På eftermiddagen kom det sjörök in från havet. Vår senaste båtgranne från Utö (en Trosabåt) dök upp och lade till nära oss. De hade överraskats av total tjocka och vänt (skulle ha seglat norrut).
PerMonick 