SXK-boj – PerMonick

Harstena > Hasselö-Bergö på rekordtid, 10 augusti

Vi tog sovmorgon på Harstena. Morgonpromenaden gick till bageriet. Det låg en annan segelbåt i hamnen. De hade problem med ankarfästet i den hårda vinden, båten draggade och till slut låg båten utmed bryggan. De hade lite tur, för enda platsen det gick att ligga utmed bryggan med segelbåt var där de var…

Vi hann med ytterligare ett par promenader innan turbåtarna kom med ”turisterna”. Bara ett tiotal passagerare klev av båten. De flesta gick direkt till restaurangen som precis hade öppnat för lunch klockan 12.

”Båten”, som jag fotat nästan varje år i över 20 år.

Efter lunch lämnade vi Harstena. Vinden skulle vara västlig senare vridande till nordväst och ökande. Vi startade med full stor och halvt inrullad genua.

Vi seglade båtsportleden över Bockskärsdjupet och vidare förbi Kupa Klint. Väldigt få båtar ute.

Vid Entose gick vi in i den gamla skutleden som numera (sen 10 år) har några prickar på strategiska ställen. Vinden låg stadigt över 7 m/s med byar på 10. Vi hade en behaglig slör och gick i 5-6 knop.

Skutleden går genom S:t Annas Naturreservat. Det är en vacker skärgård, små låga, smala öar som nästan alla sträcker sig i nord-sydlig riktning. Och antal öar är oändligt!

Vid Torrskär kom en plötslig vindvridning och vindökning. Det blåste nu NV och 10 m/s. Tack vare att leden böjde av åt nord behövde vi bara skota in till nästan dikt bidevind. Vi lät storen spilla lite vind för att inte kränga för mycket.

Utmed Marö och Stuntö var vinden riktigt byig, stundtals nästan stiltje och stundtals häftiga byvindar. Det är en hisnande känsla när båten snabbt kränger ner och accelererar. Men man vänjer sig efter ett tag…

Vi hade planerat att ta natthamn vid Lundarna. Men det var fel vindriktning och vindstyrka för att svajankra där i dag. Vi fortsatte istället över Bråviken.

Det gick riktigt fort. Nu hade vi slör igen och dessutom allt högre vågor att surfa i. Vindbyarna var nu uppe i 14 m/s. Vi låg oftast kring 7 knop. Plottern, som jag har lagt en dämpning på (snitt 15 sekunder) loggade som mest 7,9 knop. Sjökortsappen ”Medvind” är inte dämpad och visade 8,4 vid ett tillfälle. Men då hade vi lite hjälp av vågorna. Den teoretiska maxfarten är ungefär 6,3 knop…

En segelbåt som låg en sjömil före oss var tvungen att väja för en lastbåt som kom från Norrköping. Det såg lite tufft ut i vinden och vågorna.

De båda bojarna vid Hasselö-Bergö var upptagna. Det såg inte heller så inbjudande ut att ligga där i den hårda vinden. Vi valde att ankra i viken mittemot. Betydligt bättre vindlä här.

Nu är ankarlanternan tänd och ankarvakten (en app) aktiverad. Så nu kan vi sova gott.

I morgon är årets ”lite-längre-segling” slut och vi går in till båtplatsen i Östersviken i Oxelösund.

Från Håskö till Spårö, 2 augusti

Det var en lugn natt i Håsköviken. Men kallt ute, värmaren hoppade igång och gick på lågvarv hela natten.

Vi seglade med full stor och halva genuan inrullad från Håskö till Skinnarholmen. Vindprognosen hade utlovat västlig vind, men det blev sydväst och emellanåt helt syd. Biten vi seglade var tajt bidevind. Och det var en byig vind på upp till 8 m/s. Det var en lång kryss vi skulle ha haft framför oss. Vi valde att stryka seglen och låta motorn jobba.

Fågelkolonin (med ålkråkor) markerar ett grund – mycket bra!

Vartefter dagen gick ökade vinden i byarna. När man har vinden med sig tycker man 8 m/s är helt ok, blåser det 11 är det helt riktigt bra när farten ökar. Det är en helt annan sak när man har samma vind emot sig. Det blir kallt och är det öppna fjärdar blir det jobbigt att röra sig i båten. Nu hade vi mest innerskärgård då vågorna inte blir så höga. En kort bit rullade vi ut genuan, då leden vek av mer mot syd.

Vid Jungfruskär avvek vi från leden och körde in bland öarna. Där fångade vi SXK bojen Häfsö, som S:t Annaktetsen lagt ut. I det här området skulle det utan vidare gå att lägga ut ett 10-tal bojar bland öarna. Det finns många bra bojlägen och många väljer att ankra på svaj i lä av någon ö.

Efter lunch fortsatte vi till Spårö. I viken söder om Spårö Båk, dit vi först åkte låg det båtar på de två SXK-bojarna, plus att ytterligare fem stora segelbåtar lagt sig på för ankar. Så där var det fullt.

På vägen kunde vi se in till Spårögloet. Där fanns det plats.

Infarten till den skyddade viken är alltid spännande. Men det gick bra som vanligt. Två båtar låg redan på svaj i viken men det var gott om plats för oss med.

Nu på kvällen är det helt lugnt i viken. Några av ankarliggarna och vi har tänt ankarlanternan, för den händelse någon letar sig in i viken mitt i natten…

I morgon tar vi oss in till Västervik. På vägen ska vi fylla några diesel-dunkar. Det har gått åt några liter sedan vi fyllde senast i Vadstena.

Monica tar Flixbussen till Nyköping på tisdag för att jobba några dagar och kommer tillbaka på fredag. Jag tar en paus med bloggandet under tiden vi ligger still i Västervik.

Tösse skärgård, 3 juli

Vaknade till ett stilla regn i Åmål. Men när vi klarat av morgonbestyren och frukosten hade regnet upphört och solen tittade fram. Vi gick ut från gästhamnen som båt nr 2.

Det blåste friskt redan när vi gick ut mellan pirarna. Vi rullade ut genuan och stängde av motorn. Väl ute på fritt vatten hissade vi storen. Vi gick söderut i vindar mellan 9 och 12 m/s. Vinden kom in lite akter om tvärs, så vi rullade in genuan några varv så den inte skulle vara i lä av storen. Farten låg stadigt på 6 knop , toppade på 7 några gånger när vinden friskade i. Det var frånlandsvind så vindvågorna var beskedliga. Konstigt nog kom det lite dyning från norr, vilket gjorde att autopiloten fick det jobbigt att parera när båten girade i vågdalarna.

Efter att vi seglat ca 10 sjömil utanför skären girade vi styrbord in bland öarna. Vi kom nu in i Tösse skärgård. Vi fångade en SXK-boj och tog lunchpaus.

Sjöfartsverket garanterar 1,80 meters djup genom Tösse-leden. Nu var vattenståndet + 0,61, så vårt djupgående på 1,55 var inga problem. Ett par gånger såg vi att ekolodet visade 2,90. Det är lite läskigt att segla långa sträckor där sjökortet är mörkblått utan djupsiffror. Men oftast var det > 4 meter. Flera områden var det 7 meter djupt. Bara på 2-3 områden var det ”Hydrograpica-standard” i sjökortet.

Vi rundade den gamla omlastningsplatsen och körde in i Dalslands kanal.

Vi stannade i Köpmannebro gästhamn(0 kr) för natten. Pratade med slussvakten och fick reda på att slussen öppnar kl 10, första slussen är lätt, bara 5 cm nivåskillnad.

Vi fick också reda på att vägbron har fri höjd 12,70 meter. Vår höjd är 12,75. (Läge att använda trixet från Lasse Åbergs-filmen alltså!). Blir spännande i morgon…

Glasskaféet hade god glass.

Lunda > Oxelösund

Så var det dax för sista etappen på årets ”längre-segling”.

Vindloggen visade att vi haft 2 – 4 m/s under natten, plus en vindby på 9 m/s klockan 4 på morgonen. Så både vi och båtarna runt omkring oss låg kvar på morgonkvisten.

Under tiden vi åt frukost och gjorde iordning för avfärd ökade vinden. När vi åkte över Bråviken ökade vinden till 9 m/s. Vi körde motor men ibland med halva genuan utrullad. Det var en orolig sjö större delen över Bråviken. En djup dyning i kombination med tvärgående korta nya vågor gjorde överfarten jobbig.

Vi stannade vid en SXK-boj vid Hasselö-Bergö för att pusta ut och äta lunch. Sen tog vi oss vidare till Nyköping. Över Örsbaken var vågorna ganska riviga och vindbyarna låg på 10 m/s. Tvärs över Örsbaken fanns en konstig gräns. Se bilden ovan.

På Oxelösund-sidan var det ett riktigt tjockt bälte alger. Det som ser ut att vara ett klart blått vatten på Nyköpingssidan var i verkligheten vatten med en hel del alger.

Vi ”parkerade” i gästhamnen, promenerade hem och hämtade bilen. Vi körde hem en del av långfärdspackningen. Efter en natt i en alldeles för varm lägenhet promenerade Monica till jobbet och undertecknad till båten.

Seglade ut genom rännan och ut på Örsbaken igen. Där girade jag styrbord och gick in i Stjärnholmsviken mellan Drottningskär och Lissholmen. Nu var jag inne i den vik jag ofta seglade i under 40 år från år 1962. Det var då det var badförbudet i Stadsfjärden, Mellanfjärden och Sjösafjärden där Nyköpingsån rinner ut i Östersjön. Vi hade sommarstuga vid Enholmen som ligger vid Sjösafjärden. 1962 såldes stugan och en ny köptes i Stjärnholmsviken där vattnet var rent.

”Vår” stuga i 40 år. Fast nu tjusigt moderniserad.

Jag gjorde alltså en liten nostalgisegling ända in till Lastudden.

Sen tog jag motorn till hjälp ut ur viken. Väl ute kunde jag rulla ut genuan och segla till Hasselö-Bergö där jag turligt nog hittade en ledig SXK-boj.

Lunchdags! Resten av dagen ägnade jag åt att demontera skottet in till septitanken. Där kunde jag komma åt kablaget för Gobius-mätaren som kollar nivån i septitanken. Mätaren har inte fungerat senaste veckan. Efter en del läsande av manual, smörjning av kopplingar och klickande på displayen hoppade mätaren igång igen.

Passade på att bada då det var 23 grader i vattnet och lite grönalger. Det var premiärdoppet för i år!

Nu ligger PerMonick på sin båtplats efter 7 veckor segling. Men det är ju fortfarande mitt i sommaren , så det kommer att bli fler korta seglingar.

Kul att du ville läsa om vår segling!⛵️

Blankaholm> Västervik

Vi stannade vid Spårö Båk på vägen till Västervik. En boj var ledig så vi högg den direkt.

I Västervik blev vi tilldelade plats på den yttre bryggan (vågbrytaren). Där hade man lagt ut ett antal bommar. Det är en perfekt plats, nära till både serviceanläggning och centrum.

Vi fick äntligen en riktig sommarkväll, utan kyliga kulingvindar.

Oskarshamn > Blankaholm

När vi lämnade Oskarshamn jagades vi av både turbåten till Byxelkrok och turbåten till Blå Ljungfrun.

Vi valde att gå inomskärslederna från Oskarshamnsbukten till Oskarshamns Kärnkraftverk. Det är två skärgårdsavsnitt som det är bra att gå i fint väder första gången. Leden slingrar sig mellan prickarna – men alla utgrundningar är inte markerade med sjömärken. Man måste verkligen följa med i sjökortet. Mellan de två avsnitten går farleden in till Figeholm. Men den trevliga hamnen hoppade vi över i år.

Eftersom vinden var rätt emot så gick vi för motor. Det är inte läge att kryssa i den farleden. Malte höll rorkulten med säker hand andra halvan, upp mot kärnkraftverket.

I viken vid Grönslätt, söder om Kråkelund, finns en SXK-boj som vi tänkte fånga för lunchpaus. Bojen som heter Ävrö var upptagen av en tysk båt som hade tillbringat 22 timmar vid bojen. Så vi fick ankra upp i en lävik istället.

Vi seglade förbi Stora och Lilla Vippholmen där det låg flera båtar på svaj trots att vinden låg på in i viken.

Långa bryggan i Blankaholm är nu helt renoverad.

Det var spännande att komma in till Blankaholm och se vad som hänt sen sist. Vi har ju genom åren sett hur hamnen försämrats för att kring år 2015 vara så dålig att vi bestämde oss för att skippa hamnen fortsättningsvis. Sen kunde man läsa om att Hilma och Wille tagit över gästhamnen och börjat renovera den.

De nya ägarna har gjort ett fantastiskt jobb. Den förfallna bryggan är helrenoverad och försedd med el o vatten. Man har städat upp tomten, tagit över Lanthandeln (öppet även utanför vanliga öppettiderna via bank-id), tagit över Gästgiveriet och snitsat till även detta. Nu låg det fullt med båtar i hamnen, många husbilar på ställplatserna, många spontanbesökare med bil som köpte mat, glass eller kaffe. Det här har blivit en riktig pärla utmed kusten, vare sig man kommer med båt eller bil/husbil.

Karlshamn > Boj Arpö > Karlskrona

Här har det gått åt några dynamitgubbar för att kunna dra fram vägen genom berget.

Före avfärd från Karlshamn tog vi en promenad till den stora tunnel man byggt genom det berg som delar staden Vi lade ut från gästhamnen i mycket svag vind. I två knops fart passerade vi det avlysta område där flottan har sin avmagnetiseringsanläggning.

I höjd med Vägga rökeri och restaurang kom det vind från havet. I behagliga 5 m/s gled vi fram bland Blekinges fina skärgård.

Vi ginade mellan några öar och kom ut på öppet vatten. Där ökade vinden (till den vanliga) 7-11 m/s. Men med vinden in snett bakifrån är det inga problem att ha alla segel uppe. Farten ligger stadigt på 6 knop.

Vi hade siktat in oss på att lägga oss vid en SXK-boj vid Arpö, strax före Hassle-bron. När vi kom fram var bojen upptagen. Just som skepparen började manöverera för att lägga i stävankaret upptäckte Monica att det fanns en boj till, lite längre in i viken. (Den yttre bojen var antagligen ny, eftersom den inte fanns med i den alldeles färska bojförteckning jag läst in i mobilens sjökort).

Den här bojen ligger på 3-meterskurvan och man såg tydligt botten med ålgräset.

Ubåten Neptun med sina sex torpedtuber i fören.

På tisdagsmorgonen passade vi in avfärden så vi prickade broöppningen kl 9 (efter telefonbeställning).

I Karlskrona gästhamn lade vi till kl 10:20.

Malte demonstrerar hur man snabbt förflyttar sig mellan de vattentäta skotten i ubåten.

Efter incheckning gick vi till Marinmuseum, där Malte o Per genast utforskade ubåten Neptun. Den ubåten var med och bevakade Sveriges gräns år 1981 när den Sovjetiska ubåten U137 gick på grund mitt inne i ett militärt skyddsområde. Neptun togs ur drift år 1998.

Efter besök i stadens två kyrkor vid torget bjöd Monica på sommarens första (och enda?) pizza. Därefter provianterade vi lite innan vi tog oss tillbaka till båten.

I morgon kanske vi kan ta oss till Utklippan, som vi försökt så många gånger. Vi får se hur vädret blir.

Dagens båtpryl # 4

VHF-radion vanligtvis i ställd på kanal 16

En VHF har jag haft i många år. Men det är bara 7 år sedan jag tog certifikat för att använda den!

(Jmf med en bil; Du kan köpa en bil utan att ha körkort, men får inte köra bilen).

Jag skaffade VHF:en främst för att det finns en nödknapp på den. Håller man knappen intryckt >5 sekunder går ett digitalt larm ut i etern till ALLA båtar och sjöräddningen. VHF:en sänder då automatiskt ut vilken båt det gäller, ägare och båtens position. Man behöver inte licens för att använda nödknappen.

Om det inte är total panik så kan man knappa in en kod innan man sänder iväg nödsignalen. Koden har ett antal fasta varianter, typ ”tar in vatten”, ”brand”, ”man över bord” mfl.

Positionen hämtar VHF:n från plottern (GPS:en).

Licensen skaffade jag när jag upptäckte att det är praktiskt att kunna ropa upp brovakter, speciellt på Trollhätte kanal.

Förutom ropa upp brovakter kan man prata med andra båtar och till och med ”ringa” telefonsamtal. Men det senare kräver abonnemang på Stockholm Radio. Telefonsamtalet går till så att man ropar upp Stockholm Radio och beställer samtalet. När mottagaren svarar kopplar Sthlm Radio ihop telefonsamtalet med VHF-samtalet. Till skillnad mot vanliga telefonsamtal kan alla som har VHF:en igång på samma kanal höra hela samtalet.

Från en telefon kan man såklart även ringa Sthlm Radio och beställa samtal till en VHF. Man bör ha en hum om i vilken landsända båten finns och man måste kunna anropsnummer och båtnamn. (Se bild ovan). Sen gäller det ju att man på båten lyssnar på Sthlm Radio:s utsändningar.

Vi har även en bärbar VHF ombord. Den når inte lika långt som den fasta (som har antennen i masttoppen) men det är mycket mer praktiskt när man pratar med näraliggande båtar. Man kan såklart även prata mellan den fasta i båten och den bärbara om man är på utflykt och mobilen inte har täckning.

Även den bärbara har en nödknapp. Den bärbara ingår i utrustningen för livflotten.

Västervik-Oskarshamn

Väderprognosen för 10/6 var att det skulle vara västlig vind och växlande molnighet några timmar tidigt på morgonen. Sen skulle det komma sydlig vind. Sydvinden förebådade ett stort regnområde.

Alltså stod väckarklockan på 4!

Efter frukost och fixande med segel kom jag iväg klockan 5.

Det gick fint att på halvvind segla ut ur skärgården med riktning mot Byxelkrok.

Vinden vred, lite tidigare än tänkt, mot syd. Jag hade tänkt gå över till Öland och där slå in mot Oskarshamn. Men…

Gotlandsbåten kom i 25 knop och fiskebåten i 10 knop.

… det kom en båt i vägen. Av bilden får man intrycket att jag skulle hinna före Gotlandsbåten, men han ska följa sin led norrut upp mot Blå Jungfrun. Så nån av oss var tvungen att väja. Jag valde att väja så vi fick 2 sjömils avstånd.

Vinden ökade upp mot 8 samtidigt som vågorna växte. Jag började med att rulla in genuan några varv. Vinden svarade med att öka ytterligare. Jag tog då första revet i storen. Då gick det fint i några minuter tills regnet kom och vinden försvann. Motorn startades och genuan rullades in. Efter en halvtimme kom den svaga vinden rakt framifrån så storen togs ner. Ett tag senare kom sydvinden tillbaks med 4-8 m/s. Eftersom vi nu girat lite österut kunde jag rulla ut genuan igen och stoppa motorn.

Kl 13 kunde jag gira in i den lugna viken Kiddeholmen norr om Oskarshamn. En full arbetsdag på sjön alltså.

Men jobbet fortsatte. Värmaren hade stannat i natt och gick inte att starta. Det kom bara rök ur avgasröret utan att värmaren började producera varmluft. Alltså fick jag montera ut värmaren ur det ganska trånga utrymmet i aktern. Först måste allt annat plockas ur.

Nu är service av värmaren beställd. Men då måste jag vara i Kalmar på torsdag klockan 9. Det betyder i sin tur att det bli tidig uppgång även i morgon, för att hinna fram i tid.

Det är 12 grader ute och 9 grader i vattnet. Inne i båten 17 grader varmt tack vare att jag lagat mat på spisen. Men i natt får det bli dubbla filtar och mössa…

Hasselö-Bergö bojen

Tog en kort motorbåtstur till SXK-bojarna vid Hasselö-Bergö. Mötte en utländsk stor motorbåt i hamnbassängen.

Vid 15-tiden började det dugga och det blev vindstilla. SMHI hotade med ösregn om en halvtimme och resten av dagen, så jag tog ner bojflaggan och åkte tillbaka till hamnen.