Ankarlanterna – PerMonick

Från Håskö till Spårö, 2 augusti

Det var en lugn natt i Håsköviken. Men kallt ute, värmaren hoppade igång och gick på lågvarv hela natten.

Vi seglade med full stor och halva genuan inrullad från Håskö till Skinnarholmen. Vindprognosen hade utlovat västlig vind, men det blev sydväst och emellanåt helt syd. Biten vi seglade var tajt bidevind. Och det var en byig vind på upp till 8 m/s. Det var en lång kryss vi skulle ha haft framför oss. Vi valde att stryka seglen och låta motorn jobba.

Fågelkolonin (med ålkråkor) markerar ett grund – mycket bra!

Vartefter dagen gick ökade vinden i byarna. När man har vinden med sig tycker man 8 m/s är helt ok, blåser det 11 är det helt riktigt bra när farten ökar. Det är en helt annan sak när man har samma vind emot sig. Det blir kallt och är det öppna fjärdar blir det jobbigt att röra sig i båten. Nu hade vi mest innerskärgård då vågorna inte blir så höga. En kort bit rullade vi ut genuan, då leden vek av mer mot syd.

Vid Jungfruskär avvek vi från leden och körde in bland öarna. Där fångade vi SXK bojen Häfsö, som S:t Annaktetsen lagt ut. I det här området skulle det utan vidare gå att lägga ut ett 10-tal bojar bland öarna. Det finns många bra bojlägen och många väljer att ankra på svaj i lä av någon ö.

Efter lunch fortsatte vi till Spårö. I viken söder om Spårö Båk, dit vi först åkte låg det båtar på de två SXK-bojarna, plus att ytterligare fem stora segelbåtar lagt sig på för ankar. Så där var det fullt.

På vägen kunde vi se in till Spårögloet. Där fanns det plats.

Infarten till den skyddade viken är alltid spännande. Men det gick bra som vanligt. Två båtar låg redan på svaj i viken men det var gott om plats för oss med.

Nu på kvällen är det helt lugnt i viken. Några av ankarliggarna och vi har tänt ankarlanternan, för den händelse någon letar sig in i viken mitt i natten…

I morgon tar vi oss in till Västervik. På vägen ska vi fylla några diesel-dunkar. Det har gått åt några liter sedan vi fyllde senast i Vadstena.

Monica tar Flixbussen till Nyköping på tisdag för att jobba några dagar och kommer tillbaka på fredag. Jag tar en paus med bloggandet under tiden vi ligger still i Västervik.

Hej då Göta Kanal! , 1 augusti

Strax efter 9 öppnade slussvakten i Söderköping portarna och vi gick in och lade oss på babords sida – det blåste lätt åt det hållet.

Ytterligare två segelbåtar följde med i slussningen.

Efter bara en dryg kilometer var vi framme vid Tegelbrukets sluss.

Till sista slussen i Mem var det 2 sjömil. Vi tog ett snabbt beslut strax före slussen och svängde in i den lilla gästhamnen. Det fick bli ett sista kafébesök innan vi gick ut ur kanalen!

Efter fikat var sluss nr 160 snabbt avklarad. Vi lämnade ifrån oss inpasseringskorten till serviceanläggningarna samt klisteretiketten, som vi haft på båten sedan den 16 juni, till slussvakten och vi var utcheckade från kanalen.

Fendrar och linor stuvades undan och seglen hissades. Och huj vad det gick!!Vinden pendlade mellan 4 och 8 m/s med ett par vindbyar över 11 m/s. Vi hade halvvind till plattläns. Vi gjorde för det mesta mellan 5 och 6 knop.

Vi körde leden genom Lagnöströmmen. Bron har segelfri höjd på 15 meter så vi hade inga problemen att segla där.

På svaj vid Bergholmen vid Håskö. Blinket från fyren Kvarnholmens gröna sektor {Fl(3) 9s} syns i fjärran.

Klockan 17 kom vi till Håskö. Det ligger 4-5 båtar vid boj eller för ankar plus 7-8 utmed bryggan. Vi kastade ankar i den södra viken på 6 meters djup. Här inne ligger man i lä för västan.

Vid 23-tiden är det helt blankt i viken. Det har blivit lite kyligare, så vi låter Eberspächern gå på lågvarv en stund.

Genom bladverket på Bergholmen ser man månen en aning. Den är på nedan nu, men är fortfarande nästan fullmåne.

I morgon fortsätter vi till trakterna av Väderskär, dvs halvvägs till Västervik.

Rassa vikar

Salut lämnar Nynäshamn med kurs mot Västervik.

Det var varmt, nästan lite tryckande värme, på förmiddagen i Västervik. Vi tog det lugnt, tog en promenad ut på vågbrytarbryggan och upp på stan för att fylla på matförrådet.

Efter en sallad till lunch lämnade vi Nynäshamn i tilltagande (mot-)vind. Vi brydde oss inte om att ta bort bomkapellet. Målet för dagen var nån vik i närheten av Dragets kanal.

Vår båt ser ut som en motorbåt! Se vidare i texten…

Vi körde in genom vassrännan till Rassa vikar. 1,7 meter djupt visade ekolodet som minst. Officiella vattenståndet är 7 centimeter över sjökortsdjupet. Nu är det ju lågtryck på väg, så vattenståndet borde gå upp ytterligare. Vårt djupgående är 1,50-1,60.

Ankaret visar var vi ankrade, båten visar var vi är just nu och de blå punkterna positioner vi haft.

Vi lade oss på svaj i den första lilla viken. Ankarvakten är påkopplad och det är vindstilla tack vare skogen, så vi ligger säkert för natten.

Kryssvinkelinformation

Sedan jag installerade NMEA2000-nätverket ”pratar” alla instrument med varandra. På plottern (GPS:en) innebar det att det tillkom två kurslinjer utöver den svarta ”dit vi är på väg”. Den gröna respektive röda kurslinjen visar vilken styrbords- respektive babordskurs man bör kunna segla med aktuell vindriktning. Har man dessutom lagt in rutt (violett linje) och det är öar/grund i vägen visar de röda/gröna kurslinjerna var man lämpligen ska göra slag.

Ofta har man ingen nytta av dessa hjälplinjer, utan de gör bilden otydlig. Därför har jag utan framgång letat efter var man kan stänga av ”kryssvinkelinformationen”.

I går råkade jag bläddra förbi en menypunkt i plottern där man väljer båttyp. Jag hade valt segelbåt såklart. Jag testade att välja motorbåt. Jag såg ingen skillnad i informationen i plottern men kryssvinkellinjerna försvann!

Positionen i sjökortet markerades dessutom av en symbol för motorbåt, men det uppvägdes med råge av att de onödiga kryssvinklarna försvann. Nu har jag dessutom hittat var man väljer båtsymbol, så nu är den detaljen fixad ⛵️

Det kom en regnskur vid kvällningen. (Sätt på ljudet!).

Ankarlanternan har jag bänt isär för att försöka laga. Innanmätet visade sig bara bestå av ett inplastat kretskort, så det var bara att ge upp.

I natt får ett par pannlampor fungera som ankarlanterna!

Vem knäppte på hårfönen?

Bilder från 2018, i samband med cykelträning i Riccione.

Klockan 9 dök planenligt Lars S upp. Mer överraskande var att han letat upp våra cykelvänner Lasse & Tove Karin. Vi hade en väldigt trevlig kaffestund i båten.

Det blåste västligt i dag, 4-7 m/s. Vi slöseglade med bara genuan uppe, men det gick ändå i 4-5 knop.

Vi kastade ankrade i Vadholmsviken på Tjockö. Vi hade hoppats på SXK-bojen men den var upptagen. Den båten hade bojflagga, men saknade SXK-flagga. Alltså felparkerad!

Som vanligt kör vi med dubbla ankar(draggnings-)larm plus såklart ankarlanterna.

Stridsbåt 90 – denna fotad i Södertälje juni 2019.

Det var en hel del trafik med fritidsbåtar, turbåtar och vattenskotrar på fjärden utanför vår ankarplats. Men plötsligt hördes ett motorljud som var ett strå vassare än de övriga. Det visade sig vara en Stridsbåt 90 som fräste förbi. Och plötsligt stannade den i en sky av vatten. De testade nödstoppet som stoppar båten på en båtlängd, typ., genom att reversera vattenjetstrålen.

Det var riktigt varmt i medvinden i dag. Man hade tidvis en känsla av att någon stod med en hårfön en halvmeter bakom nacken!

Nyupptäckt obefintlig ö!

Platsen vi fickparkerat i på Kasnäs var ganska inklämd, när ett par stora motorbåtar parkerat på bryggan mittemot.

Men med lite hjälp av den svenska segelbåten från Uppsala så gick det galant att backa ut till fritt vatten.

Under dagens 25 sjömil långa tur hade vi i tur och ordning läns, slör, bidevind och slutligen ett par sjömil kryss. Motorgång sista biten in i en förhållandevis lugn vik.

Det blåste bra hela vägen. Mellan 5 och 7 m/s, så farten pendlade mellan 5,5 och 6,5 knop.

Det blev kyligare och kyligare vartefter vinden vred emot, så undertecknad fick byta till långbyxor och tröja.

Just som vi började gira in i den tilltänkta ankarviken fick vi gira för den lilla sten som dök upp på sjökortet. Lite mystiskt att en så liten ”Synlig sten” kunde sticka upp där det annars var 19 meter djup. Visserligen har vi sett många stora flyttblock i den Finländska skärgården, men det här måste vara en gigantiskt variant!

Det visade sig vara ett fel i det digitala sjökortet! I papperskortet finns inte stenen och någon ”synlig sten” syntes inte till. Felet är anmält till Garmins sjökortsavdelning.

Det var inte någon idealisk vik vi hittade. Vi får inte riktigt lä för sydvästen som blåser nu och ännu mindre för den nordliga vind som ska komma frampå småtimmarna.

Men ankarbotten kändes bra och vi har legat still trots 7 sekundmeters vindbyar.

Ankarlanternan är aktiverad och tändes strax före solnedgång. Plotterns ankarvakt är påknäppt. I natt testar jag dessutom en ankarvakt i mobilen – en app såklart. Vi vill ju inte vakna på fel plats i morgon – som den åländska sjöräddningen rapporterade häromdagen om en svensk båt som draggat…

Kort etapp i frisk vind

Spårö – Västervik, 4 sjömil

När vi ankrat och satt upp akterkapellet i går kväll var det dax att sätta upp ankarlanternan. Lanternan, som har en strömsnål LED-lampa, tänds automatiskt när det börjar skymma och den släcks när det dagas.

När vi låg i naturhamnen vid Stora Vippholmen häromkvällen fanns det fyra båtar som låg på svaj. Endast en av dessa tände ankarlanternan- och det var den båt som låg där det var minst risk att det skulle komma en båt. I går kväll låg det två båtar på svaj. Ingen av dem hade ankarlanterna – och de låg nästan mitt i vägen för den som ville gå in i den vik vi låg. Konstigt att så få tänder ankarlanternan!

Det kom ett par regnskurar i Västervik under eftermiddagen. Då kommer akterkapellet verkligen till nytta.

Västerviks gästhamn har gjort ett rejält kvalitetslyft under de senaste åren. Brygganläggningen och servicebyggnaden håller högsta klass.

Därför var det med stor förvåning vi konstaterade att anläggningen var obemannad under söndagen. En anställd såg vi som fyllde på toapapper, men det var allt. Ändå var det många båtar i hamnen. Vi får se om det är mer bemannat på vardagarna, eftersom vi tänkt stanna en extra natt här i Västervik.

Nu har vi en vecka på oss att segla den lilla bit som är kvar!

Vi fick på kvällen äran att göra ett besök ombord hos Maria och Leif, som hade lagt till några båtar från oss. Leif sitter i styrelsen för Sörmlandskretsen av SXK, där jag sitter som suppleant. Vi hade en mycket trevlig samvaro – och fick se en riktigt fin båt.

PerMonick på väg ut från Blankaholm i fredags. *Foto: Maud*

Fjällbacka, grundstötning, regn och naturhamn

Efter en lugn sovmorgon i en tom gästhamn åkte vi vidare norrut.

Vinden blåste envist rakt emot i den bitvis smala och slingriga leden.

Någon kuling, som utlovats, såg vi inte till. Men en kort stund var det 15 m/s. Mestadels blåste det 10 m/s.

Fjällbacka

Vi stannade för promenad och gofika i Fjällbacka.

Grundstötning

Precis när vi lade till vid bryggan hörde vi ett Mayday på VHF:en. Det rapporterades att en båt med 7 personer ombord tog in vatten.

När vi några minuter senare lagt fast båten och börjat gå in mot staden körde två Sjöräddningsbåtar ut i full fart med påslaget blåljus och sirener (!).

På MarineTraffic-appen kunde man följa deras färd, till några sjömil utanför Fjällbacka.

Ytterligare en Sjöräddningsbåt kom till undsättning.

Det var tydligt att ett 1,4 metersgrund var inblandad i händelsen. Någon rapport om vad som hänt har inte publicerats ännu. Men sannolikt var det en segelbåt som gått på grundet och börjat ta in vatten. Det blåste hårt (10-14 m/s) men var frånlandsvind. Inga problem med vågor alltså men troligt att båten gick hårt på grundet.

Men det var inte en grundstötning som var orsak till utryckningen!

I Sjöräddningssällskapet tidskrift Trossen nr 2/2022 kan man läsa vad som egentligen hände. Låsbulten till propelleraxeln hade inte dragits åt tillräckligt när den byttes under våren. Så axeln lossnade och det blev ett 65 mm stort hål rätt in i båten. Det skedde när de skulle backa ut från natthamnen i frisk vind. De drev ner mot det grund jag nämner ovan. Där hittade Sjöräddarna båten.

Tanumstrand och Grebbestad

Vi passerade nära hotellanläggningen Tanumstrand samt Grebbestad.

Havsstensund

Med öppet hav akteröver tuffade vi för motor rakt in mot Havsstensund. Tidvattnet (2 dm) var på väg ut, så vi hade en motström på 1,2 knop. I själva sundet 1,6 knop.

Efter sundet var det inte långt kvar till den tilltänkta natthamnen vid Kalvön/Långenäs. Då började regnet som sedan höll på, till och från, i fyra timmar. Vi valde därför att ankra på svaj. De två SXK-bojarna var upptagna och dessutom låg det ytterligare två segelbåtar för ankar i viken. Vi gick lite längre in och hittade bra svajutrymne med fin hållbotten på 7 meters djup. Vi ut 25 meter lina och backade fast ankaret i leran (?). Här ligger vi bra.

Efter middag, en stunds läsning/slummer och ett parti Yatzy är det sovdags.

Ankringslarmet är aktiverat och ankarlanternan uppsatt.

Storstädning

Mia finstädar teaktrallen

I dag var det dax för storstädning, både utvändigt och invändigt inklusive i kyl och skafferi. Efter en dryg timmes arbete var båten som ny 😃

Efter städning blev det middag samtidigt som vi kunde beundra solnedgången.

Ankarlanternan

Nu ligger vi vid boj. Så vi tänder ankarlanterna så ingen kör på oss i natt. Rent teoretiskt skulle nån ur lokalbefolkningen kunna komma innifrån den lilla vik vi ligger i… Lanternan har LED-lampa så strömförbrukningen är försumbar. När det ljusnar släcks lampan automatiskt.

Det har kommit några regnskurar under kvällen. Just nu (kl 23:00) öser regnet ner. Perfekt ljudkuliss för att sova gott! Godnatt 😴.

Kort natt

I dag gick solen ner klockan 22:26 i Gävle. Det mörknar vid 00:40.

Dagen gryr klockan 01:05. Solen går upp klockan 03:22.

Det är alltså helt mörkt bara 1 timme och 25 minuter. Sannolikheten att det ska komma nån åkande under den dryga timmen är inte så stor. Särskilt som vi bara såg en handfull båtar under hela dagen. Trots det sitter den nya ankarlanternan nu uppe – en LED-variant som tänder när det mörknar och släcker när det ljusnar.