Spårö – Västervik, 4 sjömil
När vi ankrat och satt upp akterkapellet i går kväll var det dax att sätta upp ankarlanternan. Lanternan, som har en strömsnål LED-lampa, tänds automatiskt när det börjar skymma och den släcks när det dagas.
När vi låg i naturhamnen vid Stora Vippholmen häromkvällen fanns det fyra båtar som låg på svaj. Endast en av dessa tände ankarlanternan- och det var den båt som låg där det var minst risk att det skulle komma en båt. I går kväll låg det två båtar på svaj. Ingen av dem hade ankarlanterna – och de låg nästan mitt i vägen för den som ville gå in i den vik vi låg. Konstigt att så få tänder ankarlanternan!
Västerviks gästhamn har gjort ett rejält kvalitetslyft under de senaste åren. Brygganläggningen och servicebyggnaden håller högsta klass.
Därför var det med stor förvåning vi konstaterade att anläggningen var obemannad under söndagen. En anställd såg vi som fyllde på toapapper, men det var allt. Ändå var det många båtar i hamnen. Vi får se om det är mer bemannat på vardagarna, eftersom vi tänkt stanna en extra natt här i Västervik.
Vi fick på kvällen äran att göra ett besök ombord hos Maria och Leif, som hade lagt till några båtar från oss. Leif sitter i styrelsen för Sörmlandskretsen av SXK, där jag sitter som suppleant. Vi hade en mycket trevlig samvaro – och fick se en riktigt fin båt.
PerMonick 