Varnan och Lötälven rinner genom Kristinehamn och ut i Varnumsviken, som är en del av Vänern
Efter att vi tagit en promenad genom den gamla stadskärnan hittade vi ett kafé som drevs av Frälsningsarmén. Där köpte vi fikabröd till Mia och Malte, som kom åkande strax före lunch. Mia agerade taxi åt Malte, som nu kommer att vara gast i flera veckor.
På eftermiddagen tog vi en inköpsrunda i staden.
Lite historia: Kristinehamns historia började som en hamn och marknadsplats där riksvägen mellan Sverige och Norge passerade. Platsen hette ursprungligen Bro.
1582 fick Bro stadsrättigheter och var Värmlands centralort. Men två år senare flyttades rättigheterna till Karlstad.
Ett av många gamla hus
Bros betydelse under 1600-talet växte tack vare att järnhanteringen ökade i Värmland. Bro fick åter stadsprivilegier och fick sitt nuvarande namn.
Under 1700-talet var Kristinehamn lagets främsta utskeppningshamn för stäng- och tackjärn. Under lång tid bestämdes det internationella marknadspriset på järn i staden.
Träning pågårDet finns många fina parker i staden.
Åter en tidig avfärd. Vi var först till den sluss som skulle hissa ner oss till Vänern. Klockan 09:03 körde vi in i slussen. Slussvakten ropade att han strax skulle komma och sänka ner oss. Han skulle bara hjälpa en person som behövde hjälp att registrera sig för kanalfärden (en norrman).
Sen dök det upp en kille som undrade om han kunde slussa ut för att bogseras till Mariestad för motorreparation och sedan komma tillbaka och slussa in igen, trots att han redan slussat in en gång. Han gjorden lång utläggning om sina problem. Det visade sig att han hade t.o.r.- biljett. Så slussvakten berättade att han får slussa in-och ut så många gånger han vill, eftersom biljetten även är säsongsbiljett!
Inte 7 – 15 m/s
Till slut blev vi utslussade och kunde plocka bort och packa ner alla fendrar. Klockan 10:30 kunde vi styra ut på en mycket vindfattig sjö.
Vi hade 31 sjömil framför oss. Prognosen var att vinden skulle öka successivt under dagen med mycket kraftiga byvindar.
Det gick en lätt dyning från Dalbosjön (= västra delen av Vänern). Den lilla vind som kom var sydlig, dvs medvind. Vi rörde oss knappt med bara seglen uppe.
Ju längre norrut vi kom desto jobbigare blev dyningen. Trots att vinden ökade till 5 m/s så slog dyningen ur vinden ur seglen.
Det var varmt. 29 grader nere i ruffen.
Äntligen fick vi användning av paraplyerna. Men inte mot regn utan mot sol. Det blev otäckt varmt när vi gick för motor, exakt lika fort som det blåste åt samma håll.
Monument av Picasso. Vid inloppet till Kristinehamn.
Och det blev motorgång hela vägen.
Det är en mycket lång led in till handelshamnen, sen ytterligare en bit uppströms Varnan, en å, eller älv som det kallas här.
Vi fick en bra plats i gästhamnen utmed kajen, nära servicehuset.
Sen blev det promenad genom den vackra gamla staden.
Kyrka anno 1850-talet. En riktigt stor en. När det är varmt är det nödvändigt med glass!
Nu blir vi kvar här några dagar. En utflykt till Karlstad är planerad, där det pågår SM-tävlingar i olika sporter.
Och så stuvar vi om i båten, så det blir plats för gasten Malte.
För ovanlighetens skull var vi färdiga för slussning redan kl 9. Det var helt lugnt på de övriga 4 båtar som legat över natten Norrkvarn. Förhoppningen om att vi skulle få gå först och ensamma genom Norrkvarns övre sluss grusades kvart i 9. Skepparen på den gigantiska 2-mastade finska båten frågade om vi ville ligga bakom dem i slussen! Nej, vi väntar, svarade jag.
2-mastaren gick in i slussen. Vi avvaktade en liten stund, tills portarna var stängda och vattnet började forsa ur slussen. Då körde vi fram och visade att NU vill vi slussa! Då kastade sig slussvakten på en cykel och körde i Tour de France-fart till nästa sluss.
10 minuter senare kom en arbetsledare och meddelade att man tyvärr var en man kort i bemanningen i dag. Men strax skulle vi få köra. 2 minuter senare nytt besked – en motorbåt är på väg mot slussen, så jag låter den gå in i slussen först, eftersom vattennivån är på hans nivå.
Vid 10-tiden kommer vi äntligen in i slussen, som var en dubbelsluss. Sen avverkade vi dubbelslussar, broar och enkelslussar i ett rasande tempo, alldeles själva.
(Video) En minut på Göta Kanal.
När vi kom till den första av Sjötorps 7 slussar tog det stopp igen. Vi hade kört ikapp 2-mastaren som i singelfart tog sig ner i dubbelslussen (Sjötorp 7-6). Sen kom det mötande trafik. Under tiden vi väntade kom den tyska HR29:an ikapp.
Sjötorp nedre bassäng
Vi kamperade ihop med tysken resten av slussarna och broarna fram till Sjötorps nedre bassäng, där vi nu ligger förtöjda för natten. Det är nu fullt i gästhamnen, möjligen skulle ytterligare en liten Maxi 84 kunna klämma sig in.
Vi sprang på tyskarna på HR29:an. Det visade sig att det är två systrar som startade från hemmahamnen i Kiel i början av maj. Efter strandhugg på Rügen och Bornholm så har de seglat utmed ostkusten upp till Oxelösund. Där kom skepparens make med tåget. Han har biljett bokad på färjan Göteborg-Kiel, så de har tydligen inte så mycket tid för avvikelser från rutten.
(video) Det läcker!
I morgon tar vi den sista enkelslussen ner till Vänern, 43,8 meter över havet. Första etappen blir lång. 32 sjömil, till Kristinehamn. Vinden ska vrida från syd till väst och öka från 3-(7) till 5-(12). (Byvind). Dagen därpå ska en ny gast mönstra på 😊
Vi vaknade av att det regnade. Det behövs ju regn och att det kommer på natten är ju ok.
I anslutning till gästhamnen finns ett stort ställplatsområde. Ett 50-tal husbilar/husvagnar var på plats.
Diana dök upp till frukost.
Även i dag tog vi det lugnt. 3-4 båtar fortsatte sin färd mot Mem. Några andra åkte åt vårt håll, mot Vänern. En mycket stor motorbåt (typ skepp) låg kvar i hamnen när vi lämnade hamnen (vi kallade den ”franska båten) pga språket.
Möte i Bregottfabriken
Vi avverkade 8 broar i ganska snabb takt. Mellan broarna är det tjusiga vyer som skymtas mellan de planterade träden utmed kanalen. Det lär vara 10.000 träd, som bildar Sveriges längsta allé!
Vid Töreboda fick vi vänta i 20 minuter på att järnvägsbron skulle öppna. Då samlades delar av fältet; Tyska Akka (en HR29) plus det franska skeppet.
Vi stannade i Töreboda för lunch och för att komplettera matförrådet.
Efter Töreboda kommer man ganska snabbt till den första ev en serie dubbel och trippelslussar. Det såg ut som om vi kom perfekt för att kunna slussa direkt. Några segelbåtar skulle bara ta sig upp de två sluss-stegen. Vi förtöjde tillfälligt vid kajen. MEN, det visade sig att en passagerarbåt var på väg in i dubbelslussen. Det blev att förtöja igen.
När passagerarbåten efter mycket strul äntligen tagit sig ur slussen tog vi sats igen. Men portarna stängdes igen mitt framför båten. Nu var det vattennivån i bassängen mellan denna och nästa dubvelsluss som behövde regleras. Lång väntan vid kaj med minimal info från slussvakten.
Norrkvarn gästhamnNorrqvarn hotell & restaurang
En timme efter ankomst kunde vi äntligen fortsätta. Det ”franska” skeppet hade tyvärr kommit ikapp oss. Så vi fick trängas med den båten i alla slussar. Nu hade vi 9 slussar att avverka innan vi kom fram till dagens mål, Norrkvarn. Kl 17 var vi framme, en timme innan kanalen stängde för dagen. Det var ett par ganska trötta båtåkare som äntligen kunde pusta ut.
Godhögens sluss i sikte.
I morgon har vi ett helt gäng slussar att avverka innan vi är framme i Sjötorp.
Minigolfbanan i Karlsborg har hämtat inspiration från Karlsborgs fästning!Det pågick utläggning av nya bryggor i Karlsborg. Det är den tunga typen som ska dämpa vågor. Varning för fundament. 4 meter från stenmuren bör man gå.Håll vänster!
Under färden till Forsvik ägnade lite tid till att preppa båten inför slussningen. Forsviks sluss var den första man byggde i hela Göta kanal-projektet. Slussen är inte grävd, utan uthuggen ur ett berg. 500 man (indelta soldater) genomförde jobbet som tog 3 år. Slussen invigdes 1813. Trots allt jobb så är den ganska läskig att slussa i. Slussväggen är allt annat än slät. Vassa stenkanter sticker ut från den skrovliga väggen. Den södra väggen är slätare.
Alla fendrar på styrbords sida!
Efter Forsvik åkte vi över sjön Viken till Tåtorp, där det finns en manuell sluss med bara 20 cm nivåskillnad. Men nu går det utför! Över sjön Viken åkte vi 91,8 meter över havet.
Fikapaus vid Vassbacken
I dag valde vi att stanna vid Vassbacken. 9 båtar fick plats, där beskrivningen säger att 12 ska få plats utmed bryggan. 4 stycken 45-50-fotare tog upp mycket plats…
Vi tog en promenad utmed kanalen och hälsade på en flock får, passerade ställplatsen för husbilar (många bilar var det) samt spelade en runda på en rolig minigolfbana.
Det har varit behagligt varmt i dag, mycket tack vare den svaga motvind vi haft hela dagen.
I morgon ska vi stanna till i Töreboda för shopping. Sen planerar vi att fortsätta till Norrkvarn, som vi inte stannat vid under våra två tidigare kanalfärder. 9 broar och 9 slussar blir det om jag räknar rätt.
Vi tog det lugnt på morgonen. De fyra norska motorbåtarna på vår brygga samt flertalet av övriga gästbåtarna hade lämnat hamnen innan vi gjorde det.
Man spar 5 kr på att åka under Motalabron jämfört med att åka på densamma.
Vinden behagade trotsa meteorologerna på SMHI och norska YR. I stället för 5 m/s NV var det mestadels 7 m/s SV. Vindvinkel var ca 20 grader om babord. 35-40 grader är lagom för att segla. Det kom gammal dyning från SSV och nya krabba vågor nästan rakt emot.
Omberg i fjärran
Eftersom vi är i ”kanal-åka-mode” kände vi inte för att börja kryssa i den här vinden och vågorna. Så vi tuffade på i 4,5 knop med dieselns hjälp. Mitt på Vättern avtog vinden till 3 m/s, vred lite norrut så vindvinkeln blev 20 grader om styrbord samt ökade till 7-8 m/s.
Gästhamnen i Karlsborg. Väldigt många långtradare åker genom staden. Är det inte jobbigt att köra Vätternrundan med alla lastbilar?
Kl 13:56 är vi inte långt från inloppet till Göta kanal. På håll ser vi en båt lämna väntbryggan och sätta fart mot bron som vi ska passera. Vi ökar farten till nära max och hinner åka med i broöppningen.
Fotoförbud råder inom Karlsborgs fästning. Men det gäller enbart saker som kan betraktas som känsliga/hemliga. Vi antog att skylten inte var hemlig.
Efter förtöjning åt vi lunch. Sen promenerad de 2 km till Karlsborgs fästning. Vi besökte det intressanta museet samt den stora kyrkan. Det lilla fiket i museet var öppet, turligt nog.
Icke hemlig entré till museet.
På hemväg till båten passerade vi en Coop-butik. Konstigt nog är det alltid något vi behöver köpa när vi hittar en livsmedelsbutik.
Det är gott om plats vid gästbryggan. En Norsk båt som var mindre än vår förtöjde som granne till oss. Det var en Triss Magnum, byggd 1978. Alltså ett år äldre än vår Maxi 84. Trissen är 6 meter lång och 2,4 meter bred. Vikt 1200 kg.
I dag upptäckte Monica att gästhamnen i Karlstad är stängd på lördag, den dag vi tänkte lägga till där. Anledningen är att SM-veckan pågår i Karlstad, med massor av sporter. Planen var att Malte skulle kliva på där. Efter lite brainstorming kom vi på en alternativ lösning. Troligen lägger vi till i Kristinehamn i stället. Malte möter upp där. På söndagen planerar vi ta bussen till SM-veckan.
Det var disigt under förmiddagen i dag men sedan tittade solen fram och det blev varmt. Prognosen framöver är att det ska bli soligare och varmare.
I morgon tänker vi ta oss till Vassbacken. Den gästhamnen har vi inte besökt tidigare. Då har vi passerat Göta kanals högsta nivå, +91,8 m över havet, och dessutom gått igenom den första slussen där vattennivån sänks. Visserligen bara 20 cm, men ändå. Därefter återstår det 19 slussar innan vi är nere på Vänerns nivå, ca 43,8 m.
I går flyttade vi båten från sportbaren till bryggan längst ut. Det skulle ju bli avtagande vind, så vi räknade med att det skulle bli en lugn natt.
Dock så ökade vinden och vågorna slog mot flytbryggan. Det gick att sova men det var gungigt. Så före frukost flyttade vi tillbaka ”till sportbaren”.
Eftersom prognosen var att vinden skulle öka skippade vi turen till Vadstena, vi har den hamnen i planeringen för returresan. Istället låg vi kvar i Motala.
Vi började dagen med en långpromenad till ”Lokverkstan”. Där låg tidigare Motala Verkstad. Att man producerade stora grejer där kan man ana när man på den gamla traversen kan läsa att den kan (kunde) lyfta max 70 ton. Man har haft en bred produktmix; Ånglok, handelsfartyg, mudderverk, färjor, ångmaskiner, krigsfartyg, slussportar, broar mm mm.
Gles trafik på kanalen
När vi gick in i Göta kanal var det ju första dagen för ”drop-in”-trafik. Då var det många (>30) som startade kanalturen. Många hade bråttom och avverkade många slussar per dag. Några (t.ex. vi) tog det lugnare och körde korta dagsetapper. Det har alltså varit ganska glest med båtar, som vi sett. Vi har bara mött några enstaka båtar.
De flesta båtar som går västerut, från Mem till Sjötorp är tyska. Som tvåa kommer de finska båtarna. Först på tredje plats, långt efter täten, kommer de svenska båtarna. Efter midsommar ökar mängden svenska båtar säger slussvakterna.
Först i dag kom de mötande båtarna. Ser ut som om båtar från Norge leder, tvåa är tyska, tätt följt av svenska båtar. På vår brygga nu i kväll ligger fyra norska båtar.
Kaffepaus
Vi tog en kopp kaffe vid strandkanten.
Fantastiskt museum
Vi ägnade nästan en timme åt Motormuseet. Namnet täcker inte på långa vägar ”sortimentet”. Nostalgi-museet vore ett bättre namn. Här hittar man bilar, mopeder, motorcyklar, cyklar, räknemaskiner, skrivmaskiner, radioapparater, skivspelare, bandspelare , datorer, mobiler plus gamla bilverkstäder och mycket mer tillverkade från 1800-talet och fram till nästan nutid.
I morgon är planen att vi ska segla över Vättern till Karlsborg. Vindprognosen ser ok ut. NV 3-8 m/s. Vi borde kunna segla dikt bidevind (*) över.
*) Förklaring för motorbåtsåkare och landkrabbor:
Dikt bidevind är en maritim term som betyder att ett segelfartyg seglar så nära vinden som det överhuvudtaget är möjligt.
Här är en snabb förklaring av de två orden:
Dikt: Betyder i sjötermer ”helt”, ”maximalt” eller ”så mycket som möjligt” (exempelvis dikt babord = maximalt roderutslag åt vänster).
Bidevind: Att segla med vinden kommande snett framifrån.
När man seglar dikt bidevind skotas seglen så hårt det går för att båten ska kunna ta höjd och röra sig så mycket mot vindens riktning som båtens konstruktion tillåter.
Vi började dagen med en promenad i Borensberg. Det var en fantastiskt fin morgon. Helt vindstilla och sol.
Det var ingen brådska med frukosten. Dagens mål var Motala. Först skulle sjön Boren (7 sjömil) passeras, det tar 1,5 timmar. Därefter en slusstrappa på 6 steg, tre broar varav en järnvägsbro. Slussen i Motala räknas knappt på nivåskillnaden knappt är mätbar. Beräknad totaltid 3 timmar.
Ett regnväder med åska skulle komma till Motala vid 14-tiden.
Vi lämnar Borensberg
09:30 lämnade vi den fina gästhamnen i Borensberg. Då borde vi ha god marginal för att komma fram till Motala innan regnet.
Hopp-i-land-gasten
Uppslussningen gick galant. Och fort. Vi hade en finsk segelbåt, Flaxen, med oss i slussen. Vi slussade tillsammans med den båten alla slussar från Söderköping till Jolla Chokladfsbrik i Vänneberga.
Lokverkstaden Motala
Vi fick vänta i 25 minuter på järnvägsbron. Motala
Kl 12:48 stannade vi i Motala. Vi hann sätta upp akterkapellet, köpa varsin glass och gå tillbaks till båten. Då kom skyfallet. Men vi fick ingen åska över oss. Vid Borensberg var det några blixtnedslag, men vi hörde bara mullret.
Publikhav framför storbildsskärmen
Vi fick inga bra platser för att titta på Sverige-Nederländerna i parken. Så vi tittade via datorn i båten.
Före matchen var stämningen så hög i den pub som låg alldeles intill vår båtplats – att vi flyttade till ett lugnare ställer.
PerMonick 