Vättern – PerMonick

Årets långsegling avslutad den 11 augusti.

I dag vaknade vi till strålande sol och, som vanligt, byig vind. Vi hoppade över morgondoppet i dag eftersom temperaturen bara var 13,3 grader. Men frukost åt vi, med en strålande utsikt över Oxelösunds skärgård.

Monica och jag har haft en fantastisk båttur i år. Jag skriver med avsikt inte ”segeltur” eftersom vi för det mesta varit motorbåt.

Vi vill rikta ett hjärtligt tack till alla vänner som på olika sätt gjort sommaren så rolig och minnesvärd. Så stort tack till Tommy, Ewa, Robert, Mia, Malte, Sören och Lena, Christer och Lena, Janne och Pia.

Starten var den 15 juni från hemmahamnen i Oxelösund. I Mem startade Göta Kanalfärden, via Vättern

till Sjötorp i Vänern. Vi tog oss upp till Kristinehamn i nordöstra Vänern. Därifrån tog vi faktiskt buss till Karlstad (och SM-veckan), eftersom gästhamnen i Karlstad var avstängd just på grund av dessa tävlingar. Vi gästade Ekenäs och Åmål och tog oss sedan till

Köpmannebro där vi tog oss upp i Dalslands kanal (22 slussar), via

akvedukten i Håverud till Bengtsfors. Sedan slussade vi tillbaka samma 22 slussar till Vänern där vi tog oss till Sunnanå. Dalbergså, som är en trevlig gästhamn var den sista hamnen på Vänerns västra strand. Vi tog oss därifrån till Läckö slott och vidare till Mariestad. Från Mariestad är det inte långt till Sjötorp där vi checkade in på Göta kanal igen. Nu var det samma 58 slussar tillbaka igen (tyvärr oftast mycket besvärlig vind). När vi kom till Vättern gjorde vi en avstickare till Hjo

och Gränna. Från Gränna tog vi färjan t o r Visingsö. Därefter upp till Hästholmen, Vadstena och in i kanalen vid Motala igen. När vi äntligen checkade ut ur kanalen vid Mem var det härligt att dra upp seglen och styra söderut. Med några strandhugg tog vi oss till Västervik. Då vinden envist blåste från syd och sydväst och prognosen inte sade annat vände vi där norrut.

På vägen hem svajankrade vi samt seglade in i Harstena hamn. Och nu är vi hemma.

Antalet sjömil blev 687. Det motsvarar 127 landmil.

Totala antal slussar blev 160.

Antalet motortimmar under årets färd blev 146. (Motsvarar 3,6 arbetsveckor). Nu blev bränsleförbrukningen inte så väldig eftersom rätt många av dessa timmar var tomgångskörning i väntan på slussar och broar.

Det var några prylar som gick söder under resan. Ett lucklås, en fotpump, ett av kylskåpen och en impeller. På den sista seglingstimmen över Bråviken gav förlängningspinnen till rorkulten upp. Den byttes senast i Motala år 2018, så det var väl dax för byte.

Solen blänker i skrovet på PerMonick när vi lagt till i Östersviken efter årets segling.

Därmed avslutar jag årets fortlöpande bloggande. Men det kan komma något enstaka inlägg – för segelsommaren är inte slut än!

Hjo > Gränna, 17 juli

I dag gick vi upp tidigt. Anledningen var att vi skulle hinna ta oss till Gränna, åka färja över till Visingsö, hinna se lite av ön samt åka Remmarlag för att kunna se världens största odling av ek.

Till att börja med hade vi spegelblank sjö. Halvvägs började det blåsa från Jänköpingshållet, 5-6 m/s. Vindvinkeln var inte tillräckligt stor för att vi skulle kunna sträcka till Gränna. Precis som på Vänern byggdes det snabbt upp en krabb sjö som ibland stänkte över båten. Det hade ju varit bekvämare att segla, men vi hade inte riktigt tid för det.

Längst till höger ser man symbolen för gästplats vid boj.

Efter några timmar kunde vi åka in i den trånga och grunda gästhamnen (7 platser boj). Vi fångade den yttre bojen, där det var djupast.

Man ligger alldeles granne med färjeläget, men man störs inte av det.

Redo för ”Bokskogsturen”

Bokskogen planterades mellan åren 1831 och 1860. 300.000 plantor sattes. Mellan ekarna planterades gran och bok för att tvinga ekarna att växa sig höga och raka.

Avsikten var att säkra tillgången på ek för byggande av framtida krigsfartyg. Tidigare hade Sverige landområden i svenska Pommern med stora bestånd av ek. Men Pommern förlorades efter nederlaget i Napoleonkriget. Det var bakgrunden till beslutet om det gigantiska planteringen.

År 1975 hade skogen växt färdigt, men då hade ek tappat sin betydelse för skeppsbyggeri.