Bloggen handlar om segelbåten PerMonick och seglingar i Sverige och på Åland åren 2018 – 2022.
Sommaren 2022 gick seglingen genom Södertälje kanal till Mälaren och Birka. Midsommar firades i Stockholm, Wasahamnen. Från Stockholm seglade vi via Furusundsleden, över Ålands hav till Eckerö. Vidare runt norra Åland, till Åbo och till Helsingfors. På återvägen stannade vi i många gästhamnar i Åbo och Ålands skärgårdar – Utö och Kökar t.ex. Vi fortsatte till Mariehamn där vi stannade flera dagar. Därifrån gick seglingen via Rödhamn över Ålands hav till Norrtälje. Vi besökte bl.a. Svenska Högarna och Sandhamn på återvägen.
Sommaren 2021 startade vi slussning i Göta Kanal vid Mem den 22 juni. Eftersom det var försäsong i kanalen körde vi i konvoj hela kanalen på 5 dagar. Efter passage av Vänern åkte vi Trollhätte kanal ner till Göteborg. Där firade vi midsommar.
Efter Göteborg seglade vi norrut till vändpunkten i Strömstad. Tanken på att ta oss till Halden i Norge fick vi skippa pga inreserestriktionerna i Norge (pga Covid).
På hemvägen passade vi på att besöka Syd Koster och Väderöarna, samt en mängd kända gästhamnar i Bohuslän. Efter att vi rundat Skåne seglade vi utmed ostkusten tillbaka till Oxelösund. Förutom min Monica hade vi de erfarna gastarna Malte, Janne, Mia, Christer B och Eva-Charlotte B med på olika etapper under sommaren.
Seglingen 2020 startade på midsommarafton. Monica och jag ägnade fyra veckor till att lugnt segla söderut, med mål i Ystad. Gästgast under några dagar, från Västervik till Oskarshamn, var Christer B. På returfärden gastade Malte, Christer S och Janne N under var sin etapp.
Under sommaren 2019 seglade jag norrut, från Oxelösund till Örnsköldsvik (via Höga Kusten). På hemvägen seglade vi öster om Åland.
Länge ner i bloggen hittar du min berättelse om vår resa genom Sverige under sommaren 2018. [Observera att nästan alla bilder från sommaren 2018 är borttagna ur bloggen av utrymmesskäl. ]
Under ”meny” hittar du uppgifter om båten, om mig inklusive syfte och mål med bloggen samt kontaktuppgifter.
Nedan finns blogginläggen, presenterade med det senaste först.
I dag har vi legat stilla i vallgraven till Vadstena slott. En eloge till Gustav Vasa som såg till att ordna en så skyddad gästhamn för gästande båtar! 😂
Flera kungar har varit folkbokförda i denna kåk!
Vi har i dag hunnit med att proviantera, åka rundturståg, torka sängkläder, promenera till, och fika vid, Klosterkaféet.
Jag inspekterade ankarboxen och det fanns lite skräp i botten som kanske bidrog till att vattnet inte hann rinna ut i den takt det sköljde in vågor av vatten.
Tätade några fabriksmonterade eldragningar, där jag tror merparten av vattnet från ankarboxen trängde in. Till nästa säsong ska det borras några fler dräneringshål samt monteras tätlist och gummilås (typ motorhuv rallybilar) på luckan till ankarboxen. Nån mer översvämning vill vi inte ha!
Natten till söndagen öste regnet ner. Vid 2-tiden i natt hörde man hur vattnet porlade i ankarboxens dränering. (Just den dräneringen blir en av huvudpersonerna i vad som skulle komma att hända senare).
Vi åt frukost inne i akterkapellet, som var genomsurt men som inte släppte igenom en droppe vatten på oss! Det är så lyxigt att ha en torr båt! (Ni kanske anar vad som ska hända…?)
Hej då Hästholmen! Ett riktigt trevligt ställe om det inte blåser hårt från nordkvadranten.Strand
Efter en enkel avfärd från bryggan vid Hästholmen gjorde vi en liten utvikning från den rutt till Vadstena vi hade lagt ut.
Ellen Keys Strand ligger tvärs över viken från Hästholmen. Hon ritade själv huset vid 60 års ålder och lät bygga det på ett par år. Det ligger verkligen tjusigt, alldeles vid (södra) foten av Omberg.
En defekt impeller
Det gick kort men djup dyning, blåste 7–10 m/s NNO vind,. Vi hade alltså vinden rakt emot. Det duggade och var lite dimmigt. Vi valde motorn i dag.
När vi kört knappt 1 sjömil (1.852 meter) saktade vi ner alldeles utanför Strand. Vi var så nära land att det var vindlä och eftersom det var en liten vik var dyningen knappt märkbar.
Men det vi märkte var att det kom mycket vit rök från avgaserna. Kollade temperaturmätaren och tempen var redan drygt 90 grader, efter bara några minuters körning. Kollade kylvattnet vid avgasröret- det var så gott som obefintligt. Det var inget bra! Stoppade motorn och lät Malte styra båten med vind och vågor, utanför land.
Segla kunde vi ju, och det skulle ju inte vara några problem att köra motorn en liten bit för att komma in i en hamn.
Men jag ville göra ett försök till felsökning. Tänkte först att det var något fel med vattenfiltret – som har krånglat tidigare i vår. Men kollade först impellern.
Impellern är en gummipryl med vingar. Den sitter i den pump som suger upp vatten till vattenfiltret, trycker sjövattnet genom en värmeväxlare som kyler motorn. Sjövattnet trycks till slut ut via avgasröret och har på vägen blandats med motorns avgaser.
På bilden ser man att två av ”vingarna” saknas. 33% av vingarna saknades alltså. Effektförlusten blir säkert ännu högre, kanske 50%, pga den defekta impellern.
När jag stängde av sjövattenintaget för demonteringen av impellern märkte jag att intaget inte var öppnat till 100%. Det kanske förklarar varför det varit lite dåligt flöde genom kylvattnet! Och det kanske var orsaken till att impellern gick sönder!
Det tog 25 minuter att byta impeller. På den tiden drev vi en sjömil. Vi drev alltså i över 2 knop!
Efter bytet, och att intaget öppnats fullt, fungerade kylningen perfekt och ingen rök syntes längre.
Glada miner i besättningen
Nu kunde vi vända och påbörja de 17 sjömilen rakt emot vinden. Vi hade kommit längre ut från land nu och vi mötte rejäla vågor. Vi dunkade ner ordentligt i en många vägdalar. Så pass att fören gick rakt genom vågen med en kaskad av vatten som sköljde över båt och sprayhood.
Monica läser ”i torkrummet”.
Efter ca en timme noterade undertecknad att några fendrar som vi har i ankarboxen låg och flöt så att däcksluckan stod på vid gavel.
Samma sak hände för några år sedan (finns beskrivet i bloggen), då Monica och jag gick för motor i hård motvind i Kalmarsund på väg till Karlskrona. Den gången hade en sten fastnat i dräneringshålet och hela boxen var full med vatten. 300 liter (och lika många kg) räknade jag ut den gången att det handlar om,
I och med att boxen var full med vatten så gick vi oftare genom vågorna. Vi kollade inne i båten och det hade kommit in en del vatten i kojen längst fram i förpiken.
Vi fortsatte ytterligare 2,5 timmar i motvinden som ökade en aning.
Grunt men lugnt
Vi hittade en plats längst in i vallgraven vid Vadstena slott.
Nu var ankarboxen tom på vatten. Det verkar bara så att dräneringen är alldeles för dålig för att kunna klara av sånt väder vi hade i dag! Fler (3) hål ska borras till nästa säsong!
Nu kunde vi konstatera att dynorna i förpiken var blöta. Det hade inte kommit in vatten via de genomföringar vi har för landström respektive lanternor. Skåpen uppe vid taket var torrs. Men under dynorna var det blött. Därunder finns två stora utrymmen. I det ena sitter dricksvattentanken, där var det nästan torrt. Framför vattentanken finns ett stort förvaringsutrymme. Där har vi främsta sängkläder och täcken. Samt en booster, alltså ett reservbatteri. I det utrymmet kunde vi hinka upp ca 30 liter vatten. Plus att nästan allt var blött. Halva boostern var i vattnet, så där har det nog blivit kortslutning.
Allt hängdes upp på tork, värmaren och elvärmaren drogs igång medan vi tog en promenad i fina Vadstena.
Vi var bara två båtar i gästhamnen i Gränna. Vi plus en motorbåt. Det var helt stilla på vattnet när vi lade ut från gästhamnen vid 07:30-tiden.
På ekonomivarvtal på motorn tuffade vi på med 5,5 knop.
Under hela dagen såg vi bara en båt på håll. Påminner om när vi seglade vid Höga kusten…
Malte håller utkik
En kvart innan vi var framme vid Hästholmen kom det vind från nord, som ökade från 1 till 5 m/s. Men bakom piren, och en stor gammal båt, var det helt stilla. Vi fångade en boj och förtöjde mot det opraktiskt höga kajen.
Svårt att välja var det.
Glass och kaffe, minimuseum samt turistbyrå fanns i hamnen. Plus en fin servicebyggnad. Uppe i byn en prisbelönt glassbar. Den testade vi.
En vägg i museet
Video som handlar om regn . Öka volymen!
Vi hade tur att regnmolnen gick förbi oss. Men kl 21 kom det ett stort regnmoln som började ösa ner vatten på oss.
Enligt väderprognosen ska det nu regna, mer eller mindre, fram till kl 9 i morgon. Och då ska vi ”segla” vidare till Vadstena.
I dag gick vi upp tidigt. Anledningen var att vi skulle hinna ta oss till Gränna, åka färja över till Visingsö, hinna se lite av ön samt åka Remmarlag för att kunna se världens största odling av ek.
Till att börja med hade vi spegelblank sjö. Halvvägs började det blåsa från Jänköpingshållet, 5-6 m/s. Vindvinkeln var inte tillräckligt stor för att vi skulle kunna sträcka till Gränna. Precis som på Vänern byggdes det snabbt upp en krabb sjö som ibland stänkte över båten. Det hade ju varit bekvämare att segla, men vi hade inte riktigt tid för det.
Längst till höger ser man symbolen för gästplats vid boj.
Efter några timmar kunde vi åka in i den trånga och grunda gästhamnen (7 platser boj). Vi fångade den yttre bojen, där det var djupast.
Rejäl färja
Man ligger alldeles granne med färjeläget, men man störs inte av det.
Redo för ”Bokskogsturen”
Bokskogen planterades mellan åren 1831 och 1860. 300.000 plantor sattes. Mellan ekarna planterades gran och bok för att tvinga ekarna att växa sig höga och raka.
Avsikten var att säkra tillgången på ek för byggande av framtida krigsfartyg. Tidigare hade Sverige landområden i svenska Pommern med stora bestånd av ek. Men Pommern förlorades efter nederlaget i Napoleonkriget. Det var bakgrunden till beslutet om det gigantiska planteringen.
År 1975 hade skogen växt färdigt, men då hade ek tappat sin betydelse för skeppsbyggeri.
Vi käkade lunch på en restaurang i hamnen och tog nästa färja tillbaka till fastlandet.
Efter promenad i Gränna och bad vid en långgrund sandstrand blev det Rock’n’roll!
Vi satt på första parkett!
Rockdiggare!
Efter kort regnskur och blåst sänkte sig lugnet över hamnen.
Telefonsamtal till hamnvärden i Hjo för att boka plats;
Ring, ring, ring
Det är Åke
Hej, Per Johansson här. Har jag kommit till gästhamnen i Hjo?
Jo!
Svag vind, rakt emot
I dag såg prognosen bra ut för att vi skulle kunna segla de 17 sjömilen till Hjo. Men i verkligheten blåste det sydligt 1m/s. Utom när vi bara hade en halvtimme kvar; Då fick vi medvind ca 2 m/s, vilket gjorde att fartvinden försvann och det blev varmt igen. 30 grader i ruffen.
Vi tog en rundtur med det lilla tåget, testade det berömda glass-kaféet (självklart val av glass), badade vid den mycket långgrunda sandstranden (+20,6 grader) och gick en runda i parken där alla hus från kurortseran (1870-tal) finns.
Det har åter varit en mycket varm dag. Tydligen ska det bli ytterligare en varm dag innan det lugnar ner sig.
När man åker Göta kanal är det bra att ansluta sig till kanalens SMS-tjänst. Där kommer det rapporter om trasiga broar, fulla gästhamnar och köbildningar vid slussar. Än så länge har det bara kommit rapporter om köer och trasiga broar på ”Östgöta-sidan”. Men vi som är bortskämda med att åka ganska ensamma i kanalen, tycker såklart det är lite segt att vara fyra båtar i slussen samt att behöva vänta på mötande båtar i slussar.
Det kan lätt bli 1 och 2 timmars väntan. Kommer det sedan en turistbåt (som går på tidtabell) kan det börja köa upp ordentligt.
Kanalen vindlar fram i landskapet
I dag var vi fyra båtar från start. Och det var mest bara vägbroar och järnvägsbroar som skulle klaras av. Det flöt på riktigt bra. Tills vi kom till Tåtorps sluss. Där tog det en bra tid att packa in båtarna i Slussen – som sen bara höjde oss 20 cm upp till sjön Vikens nivå, 91,8 meter över havsnivån.
Bästa solskyddet!
När vi klarat av Tåtorp körde vi motor i drygt två timmar över sjön Viken. Det var spegelblankt över den sjön. Och det började bli varmt. Sen började det blåsa en lätt medvind, exakt samma fart som körde i – det blev alltså vindstilla och stekhett för oss. Då åkte paraplyerna fram
Parkerat intill restaurangen i Karlsborg.
I Forsvik fick vi vänta på två omgångar uppslussare och två omgångar nedåtslussare, innan det blev vår tur. Det blev lång väntan. Kl 16 kom vi äntligen fram till Karlshamn.
Per fick promenera 3 km i stekhet sol till ICA. Där hämtade jag en fotpump, som varit på väg i nästan 2 veckor. Phu!
I morgon ska vi passa en bro kl 9 (prick!). Sen ska vi, förhoppningsvis, segla till Hjo!