Välkommen till ”PerMonick”

E421D822-BD3B-498D-8643-00A4972257D5

Bloggen handlar om segelbåten PerMonick och seglingar i Sverige och på Åland åren 2018 – 2021.

Sommaren 2021 är planen att få återse västkusten. Fast denna gång även Bohuslän. Göta Kanal är bokad för avfärd från Mem den 11 juni. Utanför högsäsong åker man i konvoj med förutbestämda natthamnar. Eftersom det är coronatider, så är det troligen max 4 båtar i varje konvoj. Och hela resan Mem-Sjötorp körs på 5 dagar (år 2018 tog det oss 10 dagar).

Vändpunkt är tänkt att bli Strömstad. Skulle vindarna vara med oss (och viruset har lugnat ner sig) kanske vi tar oss ända upp till Halden, på den Norska sidan av riksgränsen.

Seglingen 2020 startade på midsommarafton. Monica och jag ägnade fyra veckor till att lugnt segla söderut, med mål i Ystad. Gästgast under några dagar, från Västervik till Oskarshamn, var Christer B. På returfärden gastade Malte, Christer S och Janne N under var sin etapp.

Under sommaren 2019 seglade jag norrut, från Oxelösund till Örnsköldsvik (via Höga Kusten). På hemvägen seglade vi öster om Åland.

Länge ner i bloggen hittar du min berättelse om vår resa genom Sverige under sommaren 2018.

Under ”meny” hittar du uppgifter om båten, om mig inklusive syfte och mål med bloggen samt kontaktuppgifter.

Nedan finns blogginläggen, presenterade med det senaste först.

RAN sailing, Sailing UMA och Sailing Monkii – tre intressanta bloggar på Youtube

När seglingsabstinensen blir för hög, då kan man drömma sig bort med hjälp av andras seglingsäventyr!

En i seglingskretsar mycket känd Youtube-kanal.

Jag har ganska länge följd RAN II på youtube. Är man intresserad av seglingstekniska prylar är det en rolig kanal att följa. Paret är mycket vana seglare som seglat tillsammans i fyra-fem år. Sen ett år tillbaka med en liten tjej i familjen!

Avsnitten där de seglar runt kusten och genom Göta Kanal är väldigt trevliga. Avsnitten är snyggt redigerade med härliga drönarfilmer.

UMA har utgått från Kanada och har sista halvåret seglat i Norge. De har lagt ner mycket energi på att installera elmotor i båten.

Fantastiska bilder och många sevärdheter får man se i bloggen Sailing Uma – utöver seglingen.

Lite kul att Uma och RAN träffades i Karibien…

”Nybörjarbåten”, i sammanhanget, som ska segla över Atlanten i november.

Det som för mig är riktigt roligt med Monkii, är att jag tog emot dem när de angjorde Kristianopel i somras. Eftersom tilläggningen gjordes ”med viss tvekan”, så sa tjejen att de var nästan nybörjare. Men att det här var i princip första seglingsdagen av 365! Och att de var på väg till Karibien. De ska segla med ARC, som är ett slags eskadersegling som startar i slutet av november.

De har nu lagt ut sina första två avsnitt i bloggen. Ska verkligen bli kul att följa dem.

Porto de Muxia

I går söndag kom både RAN och MONKII till hamnen i Porto de Muxia. Jag förutsätter att de kommer att ha ett trevligt samspråk om sina respektive seglingar. Och jag hoppas vi får se något om detta i deras respektive bloggar framöver.

Tack alla gastar för 2021

Årets långsegling varade i 73 dagar, från 10 juni till 21 augusti. Sträckan blev 1.067 sjömil. Beskedliga 14 sjömil i genomsnitt per dag. Som jämförelse kan nämnas att Monica och jag seglade 50 sjömil på ”12-timmars”, veckan före långseglingen.

Rött streck = Utseglingen. Blått streck = Hemseglingen

Utan alla fantastiska uppoffrande gastar skulle jag inte kunnat genomföra den här seglingen.

Jag vill därför tacka Malte S, Janne N, Mia L, Christer B och Eva-Charlotte B för all hjälp och för trevlig samvaro. Ni har fixat och trixat med ledigheter och transporter för att kunna medverka. Och ni har härdat ut i ösregn, kyla, värme, oändligt antal slussar, stiltje, kuling eller höga vågor med överbrytande sjöar! (Alla råkade inte ut för allt, men alla råkade ut för något). Men det har varit många timmar med strålande fint väder och fin segling också!

Min Monica hade lyckats ta ut 6,5 veckors semester och var med och seglade under merparten av den 10 veckor långa seglingen.

När vi seglade ut från Oxelösund fanns både Christer S och Christer B där som avskedskommitté! Det var riktigt roligt.

Janne var med från starten i Oxelösund, seglingen till Mem och hela Göta Kanal. Vi åkte under ”försäsong” vilket innebär långa dagar enligt ett fast schema. På Vänern var Janne med till Mariestad.

I Mariestad kom Monica med bil och hoppade på för att segla ända till Halmstad.

Malte var liksom Janne med från Oxelösund, men fortsatte på färden över Vänern, genom de stora slussarna i Trollhättan och nedför Göta Älv fram till Hönö Klåva.

Mia klev på i Hönö Klåva och fick vara med Monica och mig när vi tillsammans för första gången utforskade Bohuslän ända upp till Strömstad.

Malte bytte av Mia i Strömstad. Vi fortsatte att upptäcka nya hamnar sydgående och hann med både Kosteröarna och Väderöarna. Vi fortsatte söderut. I Halmstad släppte vi av Monica, som skulle hem och jobba i tre veckor. Malte var med ända till Ystad. På vägen mellanlandade vi bl.a. i Helsingör.

Christer & Eva-Charlotte mönstrade på i Ystad. Tänkt mellanlandning på Bornholm fick skippas p g a höga vågor och prognoser om kulingvindar. Vi tog oss till Hanö, via övernattningar i Skillinge och Simrishamn. På Hanö var enda gången i sommar som undertecknad bestämde att ligga kvar en extra natt pga av prognoser om hårt väder. Det gjorde att Eva-Charlotte och Christer inte kunde segla med till Karlshamn som planerat, utan de fick med passagerarbåt och buss ta sig till bilen i Karlshamn.

Efter ensamsegling genom Blekinge skärgård och Kalmarsund kom Monica äntligen ombord igen i Kalmar.

Nu har Monica och jag med ganska korta dagsetapper under 14 dagar kryssat oss genom skärgårdarna från Kalmar till hemmahamnen i Oxelösund.

Hjärtligt tack allihop!

Nästa år?

Jo, det planeras en segling nästa år också! Den som funderar på att hänga med nån etapp kan redan nu börja plugga finska. Tidigare gastande ger företräde i kön… Tänkt mål är Åbo plus motsols runt Åland på hemvägen. Så har iallafall Monica och jag funderat…

Höstsegling med inslag av sommar

Harstena-Lundarna-Oxelösund, 27 sjömil

Ja, då har vi kommit hem igen! De sista sjömilen delade vi upp i två delar, med mellanlandning vid Lundarna.

På morgonkvisten promenerade jag genom Harstena by till bageriet. Inhandlade varsin fralla till frukosten och en bulle till kaffet. På tillbakavägen gick jag en omväg för att ta den obligatoriska bilden på ekan, som får åldras i en grässlänt.

Vi tuffade ut ur Harstena hamn kl 08:45. Det var en svag vind från N till NV. Men det var en kylig klar luft. Sikten var ”oändlig”, så man fick verkligen känslan av höstsegling.

Bra vind för motorgång!

Vinden varierade i styrka från 0 till 3 m/s, så det fick bli motor ända till Lundarna. (Däremot blåste det ute i den yttre farleden genom Östergötlands skärgård. Jag kunde på plotterns AIS följa hur Vitesse med god fart kryssade sig fram därute!). Jag noterade att det i det nya sjökortet kommit till ett antal nya förslag på fritidsbåtsleder i Östgötaskärgården. Det lägger vi på minnet till nästa besök.

Ön Röda Kuggen passerades för motor.
Nu har vi åkt varvet runt!

Klockan 12:07 korsade vi ”spåret” från vår utsegling till Mem den 20 juni. Spåret hade tidstämpeln 12:45. Nu hade vi åkt varvet runt!

När det blåser NV är det inte lätt att hitta lä på på Lundarnas norra sida. Men det finns en liten rund och grund plats där det då är totalt lä. Där låg vi med ankaret nästan rakt ner på två meters djup. Nu var det högsommarvärme och solskyddsfaktor 30 kom fram.

Vinden ökade till 7 m/s över Bråviken.

När vi gick ut på Bråviken mojnade vinden till att börja med. Vi fick senarelägga ”taxin” (syrran Gunilla) med en timme. Men halvvägs över så ökade vinden och vred samtidigt emot. Vi kunde sträcka rakt på Femörehuvud och fick bra fart på båten sista biten.

Plötsligt var vi framme i hemmahamnen Oxelösund och årets långsegling på 10 veckor är slut!

Kul att du ville läsa mina notiser om seglingen genom Göta Kanal, upp till Strömstad och ner runt Skåne och tillbaks upp till Södermanland.

Mer detaljer om etapperna och gastarnas insatser kommer lite senare…

Tack för i år! 😎

Sista natthamnen på årets långsegling

Valdemarsvik – Harstena, 24 sjömil

Det var svaga vindar med växlande riktning när vi åkte ut genom Valdemarsviken. Så VolvoPentan fick gå förbi Ålö, genom Olsösundet och fram till Flisfjärden. Där stadgade sig vinden och ökade till 3 m/s.

Vi hissade seglen och siktade på Alsundet, mellan Vässlingsö och Långholmen.

Hela området öster om Fångö är mycket vackert. Det är massor av öar men lättnavigerat. Vi passerade Gubbö kupa, som är en ö med bra förtöjningsplatser för alla vindriktningar.

Undertecknad berättade om den gång (år 1975) när familjen Johansson var tvungen att byta natthamn mitt i svarta natten med Seacat:en. ”Nödhamn” blev södra viken på Gubbö kupa. Vi fick ligga på svaj bland flera andra båtar som också överraskats av den hårda nordliga vinden. Vi fick bytas av som ankarvakt hela natten…

Tror att det var en mink som kom simmande mitt framför båten i Alsundet.

På plottern såg vi att Vitesse (med Leif och Maria ombord) seglade ett par sjömil längre ut i skärgården. Vägen de tog var säkert en hemlig led som marinen använder, så den avslöjar jag inte ( 😉 ).

Rätt många passagerare följde med turbåten.
Vi prenumererar på den här platsen!

Vi hade bra vind ända fram till Harstena hamn. Det låg två passagerarbåtar plus en motorbåt i hamnen. Så det var inga problem för oss att ta platsen utmed Elofs båthus.

Så här såg det ut förr i skärgårdarna!

Vi tog en promenad till bageriet där det blev kaffe med kaka. De har fortfarande öppet till kl 18, liksom kiosken i hamnen. På vägen dit fick vi se en fantastiskt fin tvåmastad segeleka, med toppsegel och dubbla fockar, komma länsande genom Harstenasundet.

SMHI hade lovat regn från klockan 17 och det kom ganska punktligt. Några åskknallar hördes.

Hamnen fylldes efterhand med fler gästbåtar. När mörkret kom lade den tionde båten till i hamnen. Restaurangen hade gott om gäster hela kvällen. Förutom gästbåtarna så kom det fastboende och (gissar jag) boende i hyrstugorna.

I morgon planerar vi att ankra upp vid Lundarna (på sydsidan av Bråviken) för lunch.

Höga kusten?

När man seglar genom Valdemarsviken får man lite ”Höga Kusten-vibbar”…

Nu är vi på väg till Harstena. Vi har bestämt att det får bli den sista natthamnen på den här resan.

Det betyder att vi kommer att vara tillbaka i hemmahamnen i Oxelösund en dag tidigare än planerat, dvs i morgon lördag.

Vårdkasen på berget Hammarsten vid Valdemarsviken. Vårdkase var forna tiders VMA, dvs ett signalsystem för att varna för fara. Systemet användes 1719 när ryska flottan angrep Stockholms skärgård. Man tror att rader av vårdkasar användes redan på 1200-talet och kanske ända sedan 500-talet!

Valdemarsfjord?

Häfsö – Valdemarsvik, 19 sjömil

Vi släppte bojen kl 9 och seglade ut till farleden med bara storen. Det blåste bra, 6-9 m/s, så det gick ganska snabbt. Solen sken men det började dyka upp stackmoln från land.

Framme vid Ljungfruskär girade vi 90 grader babord och var inne på ”E4:an”. Vi såg att SXK-bojen, som ligger mellan Ljungfruskär och Tvarholmarna var ledig. Den hade nog inte varit något bra alternativ i går när det blåste friskt.

Vi rullade ut halva genuan. Det kändes lagom i den byiga vinden. En fördel med delvis inrullad genua är dessutom att man får bättre utsikt från sittbrunnen, eftersom man har fri sikt under genuan.

Vi fick en fin halvvind förbi Ålgårdsudde och Huvudskär.

Torrö Stickskärs fyr och kummel.

Vid Torrö Stickskär öppnar sig Kvädöfjärden och vinden fick mer plats att ta fart. Vindmätaren registrerade 11,5 som mest och vi kom upp i drygt 7 knop vid flera tillfällen.

Det är en fröjd med slör i frisk frånlandsvind. Båten går fort, stabilt och med ett minimum av stänk in i sittbrunnen. Även här, där vinden hade en dryg sjömil på sig, var vågorna obetydliga.

Utsikt mot havet.

Vi passerade Källskär, där man förr kunde handla rökt fisk. SXK-bojen finns kvar, men där ligger man inte om vinden ligger på från Lilla Källskär, eftersom lukten från den stora Storskarvkolonin [Ålkråkan] är nästintill outhärdlig.

Lilla Källskär (till höger) med häckande Ålkråkor.

Nu hade nog Ålkråkorna flyttat till sydligare breddgrader. Jag såg bara en enda fågel på ön.

Efter Källskären var det dax att styra upp i Valdemarsviken. Nu fick vi skota hårt och båten krängde ordentligt, trots att vinden som mest höll sig mellan 7 och 9. Vi sträckte upp till Stora Ålö och fick sen börja kryssa. Eftersom vinden följer vikens branta stränder var det i princip rakt motvind de återstående åtta sjömilen. Latmasken slog till och vi strök seglen och tog motorn till hjälp till gästhamnen.

Gott om plats i gästhamnen.

Vik eller fjord?

Det sägs ibland att Valdemarsviken är Östersjöns enda fjord. Den har branta sidor, ett rätt stort djup och den har en grundare ”tröskel”. Det ser alltså ut som den geologiska definitionen är uppfylld.

Men för att vara en ”äkta” fjord, ska den ha skapats av glacialerosion. Jag gissar att det är det senare som gör att man anser att Gullmarsfjorden är Sveriges enda ”riktiga” fjord. Valdemarsviken är iallafall häftig med riktigt höga branta berg som inramning.

Samlingen av gamla träbåtar är ett trevlig inslag i Valdemarsvik. Staden ligger på gränsen mellan landskapen Småland och Östergötland, som går i Vammarsmålaån, som rinner ut just där hamnen för träbåtarna finns.

Kick OFF!

Loftahammar – Häfsö, 12 sjömil. SXK-boj.

Monica pekar och visar att genuan är revad, dvs inte fullt utrullad.

Efter en lugn morgon med ösregn lade vi ut från bryggan kl 10:30. Det blåste lätt och regnet upphörde lagom som vi släppte bryggan. Efter regnet kom vinden. Från 4 m/s ökade den successivt till 10 med några toppar på 12 m/s. Då rullade vi in några varv på genuan. Farten låg stadigt kring 5 knop, men i några byar var vi uppe i 7 knop.

Vi var tvungna att gippa några gånger när vi ginade norr om Aleskär från Knöldjupet. När det blåser över 10 är det en spännande manöver. Det gäller att passa på när båten har bra fart och helst att vinden hämtar andan lite grand samtidigt…

Pang!

Inte bra schackel att använda till kicken!

Med en smäll lossnade plötsligt kicktaljan från fästet i mastfoten. Kicken, som på den här båten är en 4-skuren talja, håller ner bommen så att seglet hålls plant. När det blåser är det ett mycket stort tryck på kicken.

Sedan schackeln med spårskruv brast för några år sedan har jag ”tillfälligt” använt en nyckelschackel. Den har redan lossnat ett par gånger och den här gången blev den så deformerad att den inte kunde användas längre. I reservdelslådan hittade jag nu en vriden schackel. Den lär inte skruva upp sig och var dessutom i en bättre (större) dimension. Den får duga tills vidare.

Vi hade bra fart norrut mot Väderskär.

Solen tittade fram och det blev riktigt somrigt. Men inte många båtar ute. Vi mötte ett par som seglade och en som körde motor.

När vi tagit ner seglen och körde in i arkipelagen väster om Jungfruskär (ett härligt gytter av öar där det alltid finns en plats i lä) bestämde vi att plan A var att fånga SXK-bojen. Plan B att ligga på svaj i en lugn vik och plan C att lägga till vid en ö. Det blåste fortfarande rätt hårt, så vi hoppades på bojen.

Bojen var ledig! Det låg en båt på svaj i en vik intill. Det är antagligen lite mer lä i den viken, så de kanske hade valt bort bojen.

Regnet kom tillbaka och vinden tilltog. Just då kom en seglare som hade gått från Harstena vid lunchtid (såg vi på MarineTraffic). De letade ett tag men gav snart upp. Det skulle de inte ha gjort om de haft ett nytt sjökort – eftersom det var lätt att hitta ett par mycket bra platser bara i närområdet. De gick tillbaka till farleden och körde norrut och hittade tydligen en plats vid Flatvarps fiskekaj.

Både söderut och norrut i dag.

I morgon ska vi segla (hoppas vi) in till Valdemarsvik.

I dag har vi följt rapporteringen från Gävle där stan på flera platser översvämmats pga av häftigt regn. Så mycket har det inte regnat häromkring. Skönt att höra att (gasten & Monicas bror) Malte hade hunnit hem till Ockelbo.

Tjust inre skärgård

Västervik – Loftahammar, 20 sjömil

I dag hade vi lyxfrukost på bageriet i Västervik. På vägen till bageriet noterade vi att gästhamnen nu hade öppet! Det visade sig att de har stängt söndag/måndag och öppet övriga dagar.

Nu hade gästhamnen satt ut en skylt om öppettiderna!

Efter frukost seglade vi ut med riktning Loftahammar. Vi valde den inre leden trots att den är ca fyra sjömil längre än utomskärsleden. Det blev en lång plattläns in mellan öarna. Vid Hultö/Björkö gör leden en kraftig gir. Från att seglat på kurs 10 grader (nordnordost) blir gradtalet 135 graders (sydost). Då blev det motvind. Leden är riktigt smal och krokigt med mycket grynnor, så vi får köra motor ca 3 sjömil till Rågödjupet.

Vi rullade vi ut genuan och girade bb till NV kurs mot Djupsundet. Vinden ökade till 6-8 m/s och vi var snart genom sundet och ute på Vivassen. Det är den lilla fjärd där Loftahammar ligger i den norra änden.

Vårtbitaren var på besök på samma fik som oss.

I morgon ska vi ta oss till en naturhamn i området Jungfruskär/Trässö/Häfsö, väster om Väderskär. Eftersom vinden enligt SMHI ska öka till uppåt 17 i byarna på eftermiddagen ska vi välja ankarplats med omsorg!

Det nappar i Västervik!

Lever farligt vid Stegeholms kanal!

Den här måndagsmorgonen gick vi upp på stan för ett par inköp. Det märktes att sommaren går mot sitt slut. Det var helt lugnt i staden vid 10-tiden. Gångfartsområdet nere vid vattnet var inte längre avspärrat för trafik.

När vi passerade bron över Stegeholms kanal fick en av de fyra som stod och fiskade napp. En skaplig stor abborre sprattlade på kroken. Samma sak hände när vi var på väg tillbaka till båten. Det verkar finnas många abborrar som står i strömfåran.

I dag gjorde Strömsholmen skäl för namnet. Uppskattningsvis gick strömmen i över två knop på båda sidor om holmen.
Gamla varmbadhustet snart färdigrenoverat. Foto; Västervik Sommar

På Strömsholmen ligger det gamla varmbadhuset. Det byggdes år 1910 och användes fram till 1975. Under ett antal år användes det för stadens Turistinformation. Som en del i överenskommelsen mellan kommunen och Björn Ulvaeus år 2018 om utvecklingen av Slottsholmen ingick att kommunens fastighetsbolag skulle återställa varmbadhuset till sitt ursprungliga syfte – bad- och spaverksamhet.

Nej, det är inte Teskedsgumman! Det är Monica som kollar utsikten från en av solstolarna på Strömsholmen.

Apropå Björn Ulvaeus, så var vi in en sväng på hans fina hotell & restaurang Slottsholmen. Vi slog till på en take away Cesarsallad som vi åt med god aptit i båten. Lite lyxigt att de skickade med ett par flaskor bubbelvatten i påsen!

Inte heller i dag såg vi till någon personal på serviceanläggningen. Och fortfarande ingen skylt med info om öppettider etc. Däremot svarar de på telefon. Jag ringde och felanmälde dörrstängaren på servicehuset – och då svarade en person som lovade komma och fixa felet.

Efter många år i tidningsbranschen så tycker jag det är intressant att notera att Norrköpings Tidningar – som äger Svensk Hemleverans – nu tydligen även ägnar sig åt utbärning av privatpost.

Eftersom Leif och Maria också var kvar i hamnen passade vi på att återgälda gårdagens gästfrihet. Kul att få visa upp vår lilla båt! De ska ligga kvar ytterligare en dag medan vi i morgon seglar vidare mot Loftahammar.