Välkommen till ”PerMonick”

E421D822-BD3B-498D-8643-00A4972257D5

Bloggen handlar om segelbåten PerMonick och seglingar i Sverige och på Åland åren 2018 – 2020.

Årets segling (2020) startade på midsommarafton. Monica och jag kommer att ägna fyra veckor till att lugnt segla söderut, med mål i Ystad. Gästgast under några dagar, från Västervik till Oskarshamn, är Christer B. På returfärden kommer Malte, Christer S och Janne N att gasta under var sin etapp.

Under sommaren 2019 seglade jag norrut, från Oxelösund till Örnsköldsvik (via Höga Kusten). På hemvägen seglade vi öster om Åland.

Länge ner i bloggen hittar du min berättelse om vår resa genom Sverige under sommaren 2018.

Under ”meny” hittar du uppgifter om båten, om mig inklusive syfte och mål med bloggen samt kontaktuppgifter.

Nedan finns blogginläggen, presenterade med det senaste först.

Nu seglar vi till Sörmland!

Det var spännande att titta ut i ”morse” när vi vaknade, för att se hur det såg ut där vi ankrat i kolmörkret.

Efter en snabb frukost seglade vi iväg kl 11. Första biten genom Lundarnas labyrinter med grynnor gick vi dock med motor.

När vi passerat Stora Måsskär girade vi SB och gick mot Källskären. Vi rundade Norra Skäret och satte kurs mot Hävringe. Tanken var att ligga på Hävringe över natten. Men det låg redan två båtar i hamnen och den rymmer egentligen inte fler, så vi nöjde oss att runda ön. Kursen sattes mot Lillhamnarsgrundet och vidare rätt in i skärgården.

Vi har lagt oss i en lugn flad NO om Bergö. Här ligger vi för ankar i natt, som blir den sista natten på årets seglingsäventyr.

Lundarna by night

Med blixt…

Vi startade från Harstena kl 20:46 (solnedgången) och kom fram till Lundarna kl 02:30.

På vägen fick vi de mängder med stjärnfall (Perseiderna), oräkneliga antal stjärnor samt en halvmåne. Vintergatan var lätt att följa över himlavalvet.

Men efter några timmar gled det upp slöjmoln som dolde himlen. Sista biten var det som att åka i den berömda kolsäcken och dessutom i farled utan fyrbelysning.

Men allt gick bra. Sista sjömilen (av 18) fick vi köra motor pga svag vind och dyning.

Nu har vi ankrat upp lä av Lundarna på 7 meters djup. Ankarvakten i plottern är aktiverad, så vi blir väckta om båten skulle börja driva.

Ankarlanternan är tänd, så vi inte blir påkörda.

Sydväst 7-10, under natten och morgonen vridande till nordväst och minskande till 4-5 meter per sekund…

Planen är att vi i natt ska kolla på Perseiderna, d v s stjärnfallet som inträffar dessa nätter så här års. Det är stenar från meteoriten Swift-Tuttle som faller ner i jordatmosfären.

Laxvarp

Rorsman Janne styr med säker hand i 5 m/s

Vi får svag motvind ut ut Valdemars-viken. Motorn får jobba nästan fram till mynningen, där ett par kryssben tar oss fram till Ålsundet. Där kan vi sträcka upp genom sundet till vi kan gira bb ner mot Olsösundet. Nu är det länge sedan man kunde stanna och fika där. Mängder av privat-skyltar gör detta glasklart. Men den anskrämliga statyn finns kvar…

Laxvarp är en av båtfolk välkänd natthamn. Men för mig var det ändå första gången jag landsteg och förtöjde i en tall. Det är branta, höga, öar med mängder av möjliga förtöjningsplatser. Det nya sjökortet i plottern gör det löjligt enkelt att hitta bland öarna och att hitta exakt vilken plätt man kan lägga till vid.

Vissa platser är inte lämpliga för segelbåtar – det får man räkna ut själv.

Alldeles intill där vi gjorde fast finns två jättegrytor. Varav en har perfekt form och uppåt metern djup på ena kanten.

Jättegryta, troligen bildad under istiderna, genom att mindre stenar under långt tid pga forsande vatten snurrat runt och gröpt ur berget.

Det mörknar…

Klockan 22:00 i Valdemarsvik

Det mörknar allt tidigare på kvällarna nu. Samtidigt som jag saknar de ljusa kvällarna gillar jag när det blir mörkt i skärgården. Kanske kan jag lura ut gasten Janne på en natt-etapp…

Kameran ljuger lite. I verkligheten är det ganska mörkt nu.