Välkommen till ”PerMonick”

E421D822-BD3B-498D-8643-00A4972257D5

Bloggen handlar om segelbåten PerMonick och seglingar i Sverige och på Åland åren 2018 – 2022.

Sommaren 2022 gick seglingen genom Södertälje kanal till Mälaren och Birka. Midsommar firades i Stockholm, Wasahamnen. Från Stockholm seglade vi via Furusundsleden, över Ålands hav till Eckerö. Vidare runt norra Åland, till Åbo och till Helsingfors. På återvägen stannade vi i många gästhamnar i Åbo och Ålands skärgårdar – Utö och Kökar t.ex. Vi fortsatte till Mariehamn där vi stannade flera dagar. Därifrån gick seglingen via Rödhamn över Ålands hav till Norrtälje. Vi besökte bl.a. Svenska Högarna och Sandhamn på återvägen.

Sommaren 2021 startade vi slussning i Göta Kanal vid Mem den 22 juni. Eftersom det var försäsong i kanalen körde vi i konvoj hela kanalen på 5 dagar. Efter passage av Vänern åkte vi Trollhätte kanal ner till Göteborg. Där firade vi midsommar.

Efter Göteborg seglade vi norrut till vändpunkten i Strömstad. Tanken på att ta oss till Halden i Norge fick vi skippa pga inreserestriktionerna i Norge (pga Covid).

På hemvägen passade vi på att besöka Syd Koster och Väderöarna, samt en mängd kända gästhamnar i Bohuslän. Efter att vi rundat Skåne seglade vi utmed ostkusten tillbaka till Oxelösund. Förutom min Monica hade vi de erfarna gastarna Malte, Janne, Mia, Christer  B och Eva-Charlotte B med på olika etapper under sommaren.

Seglingen 2020 startade på midsommarafton. Monica och jag ägnade fyra veckor till att lugnt segla söderut, med mål i Ystad. Gästgast under några dagar, från Västervik till Oskarshamn, var Christer B. På returfärden gastade Malte, Christer S och Janne N under var sin etapp.

Under sommaren 2019 seglade jag norrut, från Oxelösund till Örnsköldsvik (via Höga Kusten). På hemvägen seglade vi öster om Åland.

Länge ner i bloggen hittar du min berättelse om vår resa genom Sverige under sommaren 2018. [Observera att nästan alla bilder från sommaren 2018 är borttagna ur bloggen av utrymmesskäl. ]

Under ”meny” hittar du uppgifter om båten, om mig inklusive syfte och mål med bloggen samt kontaktuppgifter.

Nedan finns blogginläggen, presenterade med det senaste först.

Summering av årets långsegling

Mitt i natten vid Ringsö

Prick klockan 23 i går började det blåsa och åska. Precis som SMHI förutspått. Men det var inte långvarigt.

Från Sjöfartsverkets mätstation utanför Oxelösund.

Det blåste väl inte 16 som utanför Oxelösund men båten krängde rejält när vinden vred från O till SO och gav oss en riktig pust. Samtidigt började det blixtra och åska i närheten.

Registrerade blixtar under natten i närheten av Ringsö.

Vinden minskade efter bara några minuter. Åskovädret fortsatte dock under nån timme, men allt avlägsnare.

De flesta båtarna låg på svaj i Västerfjärden på Ringsö.

Vi hade ju lagt ett extra ankare för natten. En tiokilos blyplätt. Det var bra för nerverna när vinden rev i i mörka natten. Att få upp plätten var tufft. Det gick inte med handkraft. Men det räckte att koppla in den enväxlade vinschen som sitter på masten för att få ankaret att lossna från blåleran på botten.

Strax efter 10 lämnade vi natthamnen och körde genom den vindlande leden mellan öarna. Det låg totalt ett tiotal båtar för ankar eller på svaj.

Vi hissade seglen så snart vi kommit ut på öppet vatten. Vi hade slör och det gick undan ordentligt med vindar mellan 6 o 8 m/s.

Vid Stendörren låg tre båtar (ingen vid bojen) och de såg ut att ha haft en lugn natt bakom Stora Krokholmen.

Dyningen var inte så farlig som jag befarat när vi kom ut på Slottsdjupet. Överfarten gick bra och det var inga problem att snirkla sig igenom sundet vid Ringöarna (Kalkklubbarna enligt sjökortet).

Anders Bure. Foto Anders Johansson 2016

Mellan Rövarskär och Skepna ”pendlade” sjömätningsfartyget Anders Bure för att med sin sonar registrera djupet i farleden och dess omgivningar. Bilden ovan visar Bures färd under mätningar kring Sävö, som vi såg i går. Det är sjöfartsverket som håller på att uppgradera sina sjömätningar till den nya internationella standarden.

När vi passerade Lökholmarna vred vinden mot syd samtidigt som den avtog till 2-3 m/s. På Örsbaken mötte vi de största vågor (dyning) som vi sett under hela seglingen. Det måste blåsa ordentligt ute till havs, för här inne bland öarna var det svag vind.

Det nödvändigaste urplockat ur båten av Monica.

Klockan 13 lade vi till i hemmahamnen i Östersviken och avslutade därmed årets långsegling efter två månader och 965 sjömil.

Det är många intryck att minnas under en sån här segling. Seglingen i Mälaren med det intressanta besöket på Birka, tre dagar kring midsommarafton i Stockholm, seglingen från Furusundsleden, över Ålands hav till Eckerö (Käringsund), vimlet av öar i Ålands, Åbos och Helsingfors skärgårdar. De fina dagarna i tre olika gästhamnar i Helsingfors. De spännande besöken på Finska Utö och Kökar. Utforskandet av den stora försvarsanläggningen vid Bomarsund. Dagarna i Mariehamn, den härligt avkopplande överfarten av Ålands hav. Seglingen in till Norrtälje och den roliga träffen med gamla cykelvänner. Seglingen ut till Svenska Högarna. Besöket på Sandhamn och dagarna på (Svenska) Utö. Gästhamnen i Nynäshamn med alla kappseglingsbåtar som förberedde sig inför segling Gotland-Almsgrundet-Nynäshamn. Seglingen i ”hemmavatten” från Nynäshamn till Oxelösund.

Några erfarenheter från seglingen i Åländska och Finska farvatten:

Standard på den finska båten.
  • Sjökorten är blåa från 10 meter och grundare. Finns oftast sex- och tremeterskurva inom det bå området.
  • Djupangivelser är ganska glest satta
  • Stora områden saknar helt djupangivelser
  • Svårt att se djupet nära land.
  • Åländska och finländska seglare har förtöjningstampar med dämpare och karbinhake.
  • Hundar är väldigt vanliga ombord. Varannan eller var tredje båt?
  • Man ligger i gästhamn i 99 % av nätterna. Det är väldigt sällsynt med båtar liggandes vid klippor. Man får ligga 1 dygn vid privat ö (vilket gäller de flesta öarna).
  • Man är hjälpsamma i hamnarna. Hjälper oftast till när det kommer en båt.
  • Majoriteten av båtarna är 35-45 fot. Överhuvudtaget är 70- och 80-talsbåtar sällsynta.
  • Serviceanläggningarna är överlag mycket fina. Och de är dessutom välskötta.
  • Bastu finns i alla hamnar. Ofta var information om bastuns öppettider det första man fick höra när man checkade in.
  • Boj, var den överlägset vanligaste förtöjningformen i hamnarna. I andra hand bommar. Pålar fanns i ett fåtal hamnar. Moringlinor förekom inte. Ankare förekom men var ovanligt – ibland och i kombination med boj, vilket ju är lite läskigt. Två båtar på en boj var vanligt.
  • Inget stojande i båtarna efter 22. Helt enligt gästhamnsföreskrifterna.

Tack!

Utan gastarna vore inte seglingen lika rolig, om ens genomförbar.

Christer B gastade på den härliga start-etappen från Oxelösund till Stockholm. Att vi överhuvudtaget kom iväg var tack vare Eva-Charlotte som stod för transporten till Oxelösund.

Malte S gastade i drygt 6 veckor! Från Stockholm, alla drygt 30 hamnar på Åland och i Finland och tillbaka till Sverige och Norrtälje. Mia såg till att Malte kom till Vasahamnen och kom körande (nästan ända fram..) till Norrtälje gästhamn. Mia var dessutom med och firade midsommar i Stocholm på Skansen.

Syrran Gunilla såg till att blommorna i lägenheten var piggare vid vår hemkomst än när vi åkte, kollade postlådan samt agerade taxi när vi i dag kom hem till hemmahamnen i Oxelösund.

Min Monica, som fortfarande jobbar, fick pendla med färjorna från Helsingfors och till Mariehamn för att kunna jobba tre veckor mitt i seglingen. I år fick Monica ta det försiktigt pga en bruten handled. Men det fixade hon galant. Hon är fantastisk!

Slut för i år…

Därmed avslutar jag årets bloggande. Det här var femte året i rad som vi seglat lite längre.

Nästa sommar blir det inte någon långsegling. Men såklart blir det några veckors seglande. Kanske en utmanande segling till Gotska sandön och/eller Visby. Vi får se. Men troligen inget bloggande nästa år….

Tack och hej!

Nynäshamn till Ringsö, 27 sjömil

Sjöröken bildar dimma.

Det var dimmigt och fuktigt när vi vaknade i morse. Inte förrän vid 10-tiden lättade dimman.

F18 Raid World Championship.

Kappsegling både i går och i dag. När vi i går seglade över Mysingen korsade vi hela fältet med katamaraner. Det var KSSS som arrangerade tävlingen.

Genom detta fält passerade vi! Vi var väjningsskyldiga för allihop!!

I dag startade ett kappseglingsrace i Nynäshamns SS regi. De startade mellan kl 10 och 14 beroende på klass. Just nu närmar de sig Gotland. De ska sedan runda Almagrundet och gå i mål i Nynäshamn om ett par dagar.

Perfekt lunchboj

Själva gick vi igenom Dragets kanal och ut mot Öja. Där förtöjde vi i en SXK-boj och käkade lunchen.

Vi fick plattläns över Krabbfjärden och ända fram till Sävsundet. Där knöt vi ihop ”öglan” på årets segling. Den 18 juni passerade Monica, Christer B och jag samma plats, norrgående, och girade upp mot Södertälje.

Fd lotsutkik

Vi noterade att det numera finns ett fik vid Vandrarhemmet på Sävö. Det måste vi testa nån gång.

Ankarlanternan aktiverad.

Nu ligger vi på svaj vid Ringsö. Mellan Ärholmen och Stora Granholmen. Att vi gick hit och inte till Lacka eller Stendörren beror på att prognosen säger att det ska bli blåsigt i natt, med vindar mellan ost och syd.

Vi har lagt i en extra blyplätt på 10 kg för den händelse att åskovädret i natt innehåller mer vind än vad som förvarnats. Även åskledarna är ilagda, så kan vi sova lugnare.

965 sjömil

Årets segling ser ut att kunna summeras till 965 sjömil. Så här ser distanserna ut för de fem år jag seglat lite längre tid och lite längre sträcka. Alla år är start- och sluthamn Oxelösund.

  • 2018: 890 (Göta kanal, Göta älv, runt Skåne)
  • 2019: 1080 (Höga kusten upp till Örnsköldsvik via Mälaren samt hem öster om Åland).
  • 2020: 805 (T.o.r. Ystad)
  • 2021: 1067 (Göta kanal, Göta älv, vändpunkt Strömstad och tillbaka runt Skåne)
  • 2022: 965 (Mälaren, norr om Åland, Åbo, Helsingfors, Mariehamn och Stockholms yttre skärgård tillbaka).

Vi får se om vi inväntar att regnet slutar i morgon förmiddag, eller om vi ska på tillfälle att dra på regnställen…

Plattläns till Nynäshamn

Perfekt att kunna använda spirbommen i dag.

Det var spegelblankt när vi vaknade och Monica körde sitt träningspass på bryggnocken. Vi hade frukost med nybakade frukostfrallor innan avfärd. (Tipsade bageriet om att en liten skylt om att butiken är öppen samt en lapp om öppettiderna nog skulle vara bra för affärerna.)

Dagens etapp var bara 12 sjömil . Det klarade vi på 3 timmar. Alltså 4 knop i snitt med saxade segel. Tidvis väldigt varmt i stark sol.

Observera den nytvättade vattenlinjen!

Det var gott om plats i Nynäshamn. Bara att välja och vraka.

Gaia, 33 meter lång, 6 meter bred. Ska delta i kappseglingen i morgon.

På eftermiddagen började det strömma in riktiga racer-segelbåtar. Det ska bli kappsegling i morgon. 30 båtar deltar. Ett Offshore-race som går bortåt Visby. Några av deltagarna var lite oroliga eftersom Polens vädertjänst varnat för vindar uppåt 20 m/s!

På eftermiddagen kom det sjörök in från havet. Vår senaste båtgranne från Utö (en Trosabåt) dök upp och lade till nära oss. De hade överraskats av total tjocka och vänt (skulle ha seglat norrut).

Nyköpingsgruvan på Utö

Nyköpingsgruvan, även kallad Storgruvan.

År 1624 fanns det nio gruvor på Utö. Nära värdshuset kan man titta på den djupaste, Nyköpingsgruvan. Gruvschaktet är 215 meter djupt, dvs ställde man Kaknästornet i gruvan skulle toppen inte synas! Nu skulle man inte kunna se resten av Kaknästornet heller, eftersom gruvhålet är vattenfyllt!

År 1719 saboterade ryssarna gruvorna genom att tippa bruten malm och varpsten från raserade hus ned i gruvhålen. Men gruvbrytningen återupptogs och under perioden 1750 till 1850 kulminerade gruvbrytningen.

Att ett gruvschakt kallades Nyköpingsgruvan beror på att mycket malm därifrån levererades till hyttor utanför Nyköping.

Det byggdes år 1835 en 700 meter lång järnvägsräls ner till hamnen för att underlätta transporten av malm från gruvorna till lastplatsen. 12-åriga pojkar arbetade som bromsare på vagnarna. Ett riktigt farligt jobb eftersom backen ner till hamnen är brant.

Ballastholmen i våra dagar och den långt senare byggda bryggan.

Fartygen som kom till Utö för att lasta malm lastade av sin ballast(*) ett stenkast från hamnen. Så småningom bildades där en hel ö, Ballastholmen, som nu är en del av gästhamnen.

När jag lade till vid Ballastholmen på 70-talet fanns där ingen brygga, utan man lade till alldeles nära strandkanten. Stranden sluttar ganska brant ner mot botten.

(*) Ballast (ibland kallad Barlast) = Ofta sten eller sand som lastades i segelfartygen för att de inte skulle tippa när de gick utan betald last.

År 1879 upphörde gruvbrytningen på Utö. År 1973 såldes norra delen av Utö till Skärgårdsstiftelsen.

Promenerar man förbi gruvorna och över till den östra stranden har man fin utsikt över havet. Utanför Utö har försvaret skjutövningar vissa tider. Farligt område är utritat på sjökortet.

Polisbåt modell äldre (Stridsbåt 90-typ).

Även i dag kom det en polisbåt till Utö. Verkar vara en populär pausplats – eller väldigt stökig plats…

Det var väldigt varmt idag. Trots att det bara var drygt 20 grader i vattnet tog vi oss ett bad!

Sträckbog till Utö

Monica städar upp efter lutande segling…

Vi kom iväg redan kl 08:20 från den lilla gratishamnen vid Artipelag. Vi kunde även ha seglat över Baggensfjärden, men eftersom vi strax efter Saltsjöbaden hade ett ganska smalt sund med vinden rätt i nosen så startade vi med motorn.

Precis när vi gick ur det smala Fällström, strax söder om Saltsjöbaden mötte vi en båt som kom seglande en farled som gick väster om Ingaröfjärden. Den vägen hade undertecknad ingen aning om att den fanns. Genast ändrade vi riktning och fick lite kortare distans till målet i Utö.

Ytterligare en upptäckt jag gjorde var att den bland båtfolk kända naturhamnen Napoleonviken ligger utmed denna farled.

Vi seglade mellan öarna utanför Dalarö och passerade Dalarö Skans. Skansen började byggas år 1656 på uppdrag av Karl X Gustav. 1683 började man planera för en modernisering av anläggningen. Arbetet startade år 1698 och var färdigställt först år 1724. Drygt 40 år efter att planeringen påbörjades alltså. Det kan jämföras med Förbifart Stockholm som fanns med i en långtidsplan åt 1966 och nu beräknas vara klar år 2030. D v s över 60 år efter de första planerna.

Polisbåten och Waxholmsbåten vid kaj.

Polisbåten kom in till kaj kl 19. Jag roade mig med att kolla var båten varit under dagen. Spåret började kl 13:30 norr om Furusund. De hade mellanlandat en timme (bytt besättning?) vid Nacka Strand. Därefter ut genom Baggenstäket och samma väg som oss till Utö. På vägen hade de kört en runda in i Napoleonviken (!) plus ytterligare en naturhamn på vägen. Nu kl 22 ligger de ute vid Mällsten, efter att ha kört innanför Muskö plus gjort en utryckning in till Nynäshamn. Det är stora områden de opererar på!

Utsikt över inloppet till Utö Gruvbryggan.

Efter att vi lagt till i gästhamnen kl 14 gick vi en kort promenad och tittade på husen utmed Lurgatan, i sluttningen ner mot Gruvbryggan. Det var där gruvarbetarna bodde på 1700-talet. Husen byggdes upp efter ryssarnas härjningar 1719, då allt brändes ner.

Nu ligger vi tryggt förtöjda för natten i den södra gästhamnen.

Dagens höjdpunkt – ett konsthandfat!

Låg kran = tvål, hög kran = vatten

I dag seglade vi i fem minuter och körde motor i fem timmar. Tidvis var det totalt bleke och tryckande värme. För det mesta blåste det 1,5 m/s, ibland emot, ibland med.

Vi ligger två båtar vid Artipelags gästbrygga. Hamnavgiften är 0 kr, men så finns det varken el eller vatten. Men toaletterna på konstmuseet får vi använda, när det är öppet. Bilden ovan är från det fantastiska handfatet på toaletten.

Omkörda av Stridsbåt 90

Vi såg ett antal militära Stridsbåt 90 under dagen. Hur många, är en militär hemlighet, men många var de.

Dagens etapp till Artipelag, 24 sjömil.

Artipelag kan vi rekommendera. Vill man inte betala inträde till pågående utställning kan man vandra runt och titta på konstverken i naturen och ta lunch eller fika i den fina lunchrestaurangen. Eller äta riktigt fint i restaurangen en trappa upp.

Bara att promenera på den 1 km långa ”bryggan” som startar vid en av parkeringarna, går utmed stranden och vindlar sig upp genom skogen till konstmuseet – är en upplevelse.