Prick klockan 23 i går började det blåsa och åska. Precis som SMHI förutspått. Men det var inte långvarigt.
Det blåste väl inte 16 som utanför Oxelösund men båten krängde rejält när vinden vred från O till SO och gav oss en riktig pust. Samtidigt började det blixtra och åska i närheten.
Vinden minskade efter bara några minuter. Åskovädret fortsatte dock under nån timme, men allt avlägsnare.
Vi hade ju lagt ett extra ankare för natten. En tiokilos blyplätt. Det var bra för nerverna när vinden rev i i mörka natten. Att få upp plätten var tufft. Det gick inte med handkraft. Men det räckte att koppla in den enväxlade vinschen som sitter på masten för att få ankaret att lossna från blåleran på botten.
Strax efter 10 lämnade vi natthamnen och körde genom den vindlande leden mellan öarna. Det låg totalt ett tiotal båtar för ankar eller på svaj.
Vi hissade seglen så snart vi kommit ut på öppet vatten. Vi hade slör och det gick undan ordentligt med vindar mellan 6 o 8 m/s.
Vid Stendörren låg tre båtar (ingen vid bojen) och de såg ut att ha haft en lugn natt bakom Stora Krokholmen.
Dyningen var inte så farlig som jag befarat när vi kom ut på Slottsdjupet. Överfarten gick bra och det var inga problem att snirkla sig igenom sundet vid Ringöarna (Kalkklubbarna enligt sjökortet).
Mellan Rövarskär och Skepna ”pendlade” sjömätningsfartyget Anders Bure för att med sin sonar registrera djupet i farleden och dess omgivningar. Bilden ovan visar Bures färd under mätningar kring Sävö, som vi såg i går. Det är sjöfartsverket som håller på att uppgradera sina sjömätningar till den nya internationella standarden.
När vi passerade Lökholmarna vred vinden mot syd samtidigt som den avtog till 2-3 m/s. På Örsbaken mötte vi de största vågor (dyning) som vi sett under hela seglingen. Det måste blåsa ordentligt ute till havs, för här inne bland öarna var det svag vind.
Klockan 13 lade vi till i hemmahamnen i Östersviken och avslutade därmed årets långsegling efter två månader och 965 sjömil.
Det är många intryck att minnas under en sån här segling. Seglingen i Mälaren med det intressanta besöket på Birka, tre dagar kring midsommarafton i Stockholm, seglingen från Furusundsleden, över Ålands hav till Eckerö (Käringsund), vimlet av öar i Ålands, Åbos och Helsingfors skärgårdar. De fina dagarna i tre olika gästhamnar i Helsingfors. De spännande besöken på Finska Utö och Kökar. Utforskandet av den stora försvarsanläggningen vid Bomarsund. Dagarna i Mariehamn, den härligt avkopplande överfarten av Ålands hav. Seglingen in till Norrtälje och den roliga träffen med gamla cykelvänner. Seglingen ut till Svenska Högarna. Besöket på Sandhamn och dagarna på (Svenska) Utö. Gästhamnen i Nynäshamn med alla kappseglingsbåtar som förberedde sig inför segling Gotland-Almsgrundet-Nynäshamn. Seglingen i ”hemmavatten” från Nynäshamn till Oxelösund.
Några erfarenheter från seglingen i Åländska och Finska farvatten:
- Sjökorten är blåa från 10 meter och grundare. Finns oftast sex- och tremeterskurva inom det bå området.
- Djupangivelser är ganska glest satta
- Stora områden saknar helt djupangivelser
- Svårt att se djupet nära land.
- Åländska och finländska seglare har förtöjningstampar med dämpare och karbinhake.
- Hundar är väldigt vanliga ombord. Varannan eller var tredje båt?
- Man ligger i gästhamn i 99 % av nätterna. Det är väldigt sällsynt med båtar liggandes vid klippor. Man får ligga 1 dygn vid privat ö (vilket gäller de flesta öarna).
- Man är hjälpsamma i hamnarna. Hjälper oftast till när det kommer en båt.
- Majoriteten av båtarna är 35-45 fot. Överhuvudtaget är 70- och 80-talsbåtar sällsynta.
- Serviceanläggningarna är överlag mycket fina. Och de är dessutom välskötta.
- Bastu finns i alla hamnar. Ofta var information om bastuns öppettider det första man fick höra när man checkade in.
- Boj, var den överlägset vanligaste förtöjningformen i hamnarna. I andra hand bommar. Pålar fanns i ett fåtal hamnar. Moringlinor förekom inte. Ankare förekom men var ovanligt – ibland och i kombination med boj, vilket ju är lite läskigt. Två båtar på en boj var vanligt.
- Inget stojande i båtarna efter 22. Helt enligt gästhamnsföreskrifterna.
Tack!
Utan gastarna vore inte seglingen lika rolig, om ens genomförbar.
Christer B gastade på den härliga start-etappen från Oxelösund till Stockholm. Att vi överhuvudtaget kom iväg var tack vare Eva-Charlotte som stod för transporten till Oxelösund.
Malte S gastade i drygt 6 veckor! Från Stockholm, alla drygt 30 hamnar på Åland och i Finland och tillbaka till Sverige och Norrtälje. Mia såg till att Malte kom till Vasahamnen och kom körande (nästan ända fram..) till Norrtälje gästhamn. Mia var dessutom med och firade midsommar i Stocholm på Skansen.
Syrran Gunilla såg till att blommorna i lägenheten var piggare vid vår hemkomst än när vi åkte, kollade postlådan samt agerade taxi när vi i dag kom hem till hemmahamnen i Oxelösund.
Min Monica, som fortfarande jobbar, fick pendla med färjorna från Helsingfors och till Mariehamn för att kunna jobba tre veckor mitt i seglingen. I år fick Monica ta det försiktigt pga en bruten handled. Men det fixade hon galant. Hon är fantastisk!
Slut för i år…
Därmed avslutar jag årets bloggande. Det här var femte året i rad som vi seglat lite längre.
Nästa sommar blir det inte någon långsegling. Men såklart blir det några veckors seglande. Kanske en utmanande segling till Gotska sandön och/eller Visby. Vi får se. Men troligen inget bloggande nästa år….
Tack och hej!
PerMonick 