Månad: juli 2019

Vi lämnade Hornö Brygga i sol och svag västlig vind. Ungefär samtidigt med att vi passerade under Högakustenbron kom isbrytaren Atle ångande och passerade förbi oss. (Visst är det kallt i vattnet, men det är inte is ännu!).

Vinden vände och de sista fyra sjömilen seglade vi i 5-6 knop. Kändes som det blev 10 grader kallare när det började blåsa från havet.

Häggvik är en lugn hamn med bra service.

Efter en god laxlunch tog vi en promenad på en knapp kilometer till Mannaminne. God fika där. I övrigt en blandning mellan museum och skrotupplag. Vi gick inte upp till utsiktsplatsen.

I eftermiddag åker vi tillbaka genom kanalen i Härnösand och tar sikte på den höga bron.

Det har varit riktigt trevligt i Härnösand. Hit kommer vi tillbaka om några veckor.

Gästplatsen i Södra hamnen

Badhuset t.v. som inte har öppet på fm

Det var cruising på G i stan

Det är den här årsboken från SXK jag använt för reseplaneringen här uppe

Norra hamnen

I natt hade vi natthamn i Södra hamnen. Det var betydligt lugnare än i Norra hamnen. Ingen disco, ingen trafik (på bron) och inte så mycket svallvågor.

I dag har vi satt igång en tvätt, vi ska gå och bada (på badhuset).

Kl 13 åker vi genom kanalen igen. Mot Höga kustenbron.

Ekolod är en fantastik pryl som är kul att kika på under färd och mycket bra att ha när man ska leta sig in i grunda naturhamnar.

I dag skulle vi egentligen ligga still, eftersom det är en vilodag. Men vi inte ville vara med om att vara granne med ett disco med mycket högljudda gäster ända fram till klockan 02:00, så valde vi att flytta från Norra gästhamnen till Södra..

Skepparen var osäker på om det överhuvudtaget gick att ta sig genom Västra kanalen. Enligt sjökortet (uppdaterat 21 jan 2019) är det bara 1,8 meter i ett avsnitt av kanalen. Vi såg dock med egna ögon att flera segelbåtar större än oss gick genom.

Vi hade tur att lyckad pricka den broöppning som kunde beställas till 13:30. Annars var det 18:00 som gällde. Eller 09:30 nästa dag.

Några avsnitt av passagen var lite knepiga, så vi åkte sakta och Monica rapporterade fortlöpande djupet enligt lodet. Djupet var betryggande, mest över tre meter även inom det mörkblå området i kortet.

Efter nittiogradersgiren åt babord kom vi ut på djupare vatten. Mellan 3 och 11 meter enligt kortet. Vi hade 7 meter en lång sträcka.

Vi började närma oss de två röda prickarna samt nästa bro. Eftersom det kanske skulle dröja med broöppning saktade vi ner ännu mer, till 1,5 knop kanske.

Skepparen noterade att de röda prickarna varnade för uppgrundningen om babord och låg kvar med båten i det vita (djupa) området enligt sjökortet.

När vi närmade oss den första röda pricken rapporterade Monica minskade djup. Från 7 till 3 till 1,6 till 1,1! Det är sjögräs säger skepparen, kikar ner i vattnet och ser mycket riktigt en massa sjögräs – och… är det stenar??

Det blir en duns och en smäll och så står vi stilla!

Grundstötningsplatsen markerad med gult kryss i ring

Samtidigt hör vi från bron att bommarna börjar fällas för broöppning.

Skepparen inser sitt misstag eftersom vi alldeles nyss hade de röda prickarna om styrbord. Lägger i backen, trycker på lite gas och båten rör sig bakåt. Vi lossnar direkt från botten och kommer ut på djupt vatten. En skarp BB-sväng och vi går i farleden igen.

I kanalen är djupet mest kring 4 men aldrig under 2.

Nu ligger vi i alldeles ny och lugn gästhamn. Här finns dessutom vatten att tillgå och en liten servicebyggnad. Här kommer vi att sova gott!

PS, Felet i sjökortet kommer att rapporteras till Sjöfartsverket. Det här var en bra påminnelse om att sjökorten inte är så exakta man kan tro. Men det är ju en fördel om man går på rätt sida om prickarna…

Efter att ha skickat bilder och gjort felrapportering till Sjöfartsverket så meddelade de ganska snabbt att de kunde se på flygbilder att det finns ett grund där vi gick på. De har nu rättat sjökortet och flyttat 3-meterskurvan, så att det bättre överensstämma med verkligheten.

För ca 6 år sedan köpte jag en ny autopilot. En ST2000+. Plusset betydde att det var en fjärrkontroll med i paketet. Ja, inte en sån fjärr man har till TV:n, utan en fjärr med sladd!

Tanken är att man ska kunna sitta och kura under sprayhooden, och styra med fjärren.

Ett eller ett par år senare gav jag mig på att installera kontakten till fjärren. Det var fyra pyttesmå kabeltrådar som skulle kopplas. Konsten var att veta var. Jag lade nog ner en del tid på detta. Jag fick aldrig igång funktionen.

I våras fick jag syn på fjärrkontrollen. Kollade igenom de kopplingar som var gjorda, konstaterade att det såg helt rätt ut. Kopplade i stickkontakten och testade. Funkade inte. Häromdagen råkade jag hitta monteringsanvisningen till fjärrkontrollen. I morse bläddrade jag igenom den för att se om det fanns någon speciell kopplingsanvisning jag missat. Då ser jag lösningen. Autopiloten måste ju vara ställd på Auto för att fjärrkontrollen ska fungera. Självklart.

Så nu har jag fjärrkontroll även i båten! Dock ej någon TV…

Tack SMHI för sovmorgonen!

Vindprognosen från SMHI säger att vinden ska vrida mot syd från kl 11. Så istället för att kryssa i den svaga vinden ligger vi kvar några timmar och hoppas prognosen stämmer…

Den här hamnen är arrangerad av Kryssarklubbens Bottenhavskrets på en ö som ägs av SCA. Det finns inte så så många faciliteter men att kunna lägga till i en lugn vik vid en flytbrygga är värt hamnavgiften på 50 kr.

De har lite underhåll att fixa (nya åror till båten och det vedeldade bastuaggregatet som är trasigt). Det finns ett TC, som är precis så gammalmodigt man kan förvänta sig…

Söråkersviken är dagens mål. 18M är distansen, över mestadels öppet av mot ost.

Utlovad vindstyrka var 5, med byar upp till 10, senare på dagen 11. Inne i hamnen var det ganska lugnt. Vi startade med full stor och halv genua. Så snart vi rundade sista udden märkte vi att det blåste betydligt mer. Det blåste 10 – stabilt. Och gick hög sjö.

Vi vände, gick in i lä och revade till andra revet i storen.

Ut i vinden igen. Efter en halvtimme tröttnade vi, tog ner seglen och började en tre timmar lång bergochdalbana.

Efter en halvtimme för motor ändrade vågorna karaktär, blev längre och djupare med inslag av korta branta brytande vågor. Vi hade passerat en ö några sjömil bort som gett oss en del sjölä.

Närmaste SMHI mätstation hade registrerat 11 m/s i medelvind och 14 i byarna.

En brottsjö (= halvt badkar inkastat i sittbrunnen) noterade vi som årets första dopp! Därefter övergick vi till manuell styrning med en kurs som var mer rakt mot vågorna. Det gjorde att vi med trekvart kvar till målet kunde gira babord, rulla ut några varv på genuan och ta vågorna på sidan. Nja, de största och brantaste tog vi rakt mot fören. Farten ökade från 4,5 till 6,5 och båten fick betydligt stadigare.

I sådana här vågor gäller det att sjöstuva ordentligt. Vi hade varit rätt duktiga. Det var bara några kläder som trillat ner på durken. Magneterna på dörrarna till förpiken/toan pallade inte för rörelsen, så vi fick kasta in en massa kuddar mellan dem. Då blev det lugnt på dörrfronten.

Det var mycket skönt att kunna svänga in genom Galtström och lägga till vid Lilla-Lubban.

Här ligger vi nu tre båtar. En av dem låg intill oss i går i Mellanfjärden. De hade gjort tvärtom mot oss, börjat för motor och börjat segla andra halvan.

Vi tog den ranka roddbåten och rodde 400 meter över till (Stor-)Lubban. En lång promenad för att hitta ett fik, utan framgång. Lite jobbigt att ro tillbaka i motvinden – särskilt som styrbords årblad bara var halvt!