In i dimman!

Så snart vi kommit ut ur Härnösandsviken kom vi in i dimman. Tidvis var den ganska tät, så kapten körde igång mistsignaleringen med det alldeles nya signalhornet. Det slog visserligen lock för öronen på alla ombord, men ingen annan båt vågade komma i närheten!

Vinden vred åt rätt håll, så efter ett kort slag åt det finska hållet kunde vi slacka på skoten och segla rätt mot Åstholmsudde.

Eftersom vi höll en fart väl över den beräknade så valde vi att segla några sjömil längre än planerat. Vi hamnade till slut på SXK:s Uthamn Kattskär. Det var en osedvanligt smal och grund passage. När lodet visar 1,1 meter och det ser ut som man kan kliva av och bottna redan vid knäna, så är det lite läskigt.

Men vi tog oss fram till Kattskär. Den är försedd med två flytbryggor och bojar för 20 båtar. Plus toa, bastu ( medtag ved!), samt grillplats. Fanns även en roddbåt som vi använde för att komma in till ett trevligt fik på andra sidan viken.

Det ser ut som vi får ha bryggorna för oss själva i natt.

Några åskmoln drog förbi, men vi klarade oss från regn.

Hela besättningen, inklusive skepparen, badade efter roddturen. 22 grader stod det på termometern, men det kändes som 15 intygar undertecknad.

På djupt vatten

Efter sovmorgon (SMHI hade utlovat positiv vindvridningen till kl 11) så lade vi ut från Lill-Lubban) vid halv elva. Det var helt stilla på havet, så kökspersonalen hade inga problem att servera 11-kaffet. Fem över 11 kom den utlovade vinden från sydost. Nu varade den vindvridningen bara en knapp kvart. Sen blev det stiltje igen.

Vid Lörudden öppnar sig Sundsvalls-bukten, 9 sjömil bred. Där kom det en fin vind på 5 m/s från OSO. Det var perfekt för oss. Vi kunde lätt sträcka över bukten i 5 knop. Snabbt bestämde vi oss för att hoppa över dagens tilltänkta ankarvik och istället sikta direkt på Härnösand, 40 sjömil bort.

Lodet, som brukar ge upp när djupet överstiger 50 meter visade plötsligt 121 meter. Måste vara rent berg djupt där nere i djupet.

Lite knölig är det att laga mat när tillvaron rör sig i alla riktningar – helt slumpmässigt. Och när båten samtidigt kränger 30 grader.

Sakta vred vinden emot, så vi efter ett par timmar inte längre kunde segla direkt mot målet. Vi hade passerat Åstön (som inte är någon ö) och seglade in i Åvikebukten. Då hade det tidigare helt platta havet börjat röra på sig igen. Korta, branta vågor dök upp från ingenstans. Vinden som tidigare varierat mellan 5 och 9 avtog till 3 – 4. Det var som att segla i sirap. Så snart man fått upp farten till 3 knop kom en våg som reducerade framfarten till 1 knop. Konstigt ställe det där. Det kom vågor från tre olika håll!

Vi körde igång motorn och körde så resterande bit in till Härnösand.

Härnösand kan man åka till från två håll – från söder och norr. Med ett par broöppningar och ett djupgående under 1,8 meter kan man (troligen) åka från ena viken till den andra. Vi rundade i stället Härnön. På nordsidan av ön växte de tidigare måttliga dyningarna till mindre berg. Mkt egendomligt.

Vi lade till i Norra hamnen. Nu får vi en extra vilodag som tröst för dagens strapatser.

Vi ligger fastknutna i en restaurang.