Utlovad vindstyrka var 5, med byar upp till 10, senare på dagen 11. Inne i hamnen var det ganska lugnt. Vi startade med full stor och halv genua. Så snart vi rundade sista udden märkte vi att det blåste betydligt mer. Det blåste 10 – stabilt. Och gick hög sjö.
Vi vände, gick in i lä och revade till andra revet i storen.
Ut i vinden igen. Efter en halvtimme tröttnade vi, tog ner seglen och började en tre timmar lång bergochdalbana. Efter en halvtimme för motor ändrade vågorna karaktär, blev längre och djupare med inslag av korta branta brytande vågor. Vi hade passerat en ö några sjömil bort som gett oss en del sjölä.
Närmaste SMHI mätstation hade registrerat 11 m/s i medelvind och 14 i byarna.
En brottsjö (= halvt badkar inkastat i sittbrunnen) noterade vi som årets första dopp! Därefter övergick vi till manuell styrning med en kurs som var mer rakt mot vågorna. Det gjorde att vi med trekvart kvar till målet kunde gira babord, rulla ut några varv på genuan och ta vågorna på sidan. Nja, de största och brantaste tog vi rakt mot fören. Farten ökade från 4,5 till 6,5 och båten fick betydligt stadigare. 
I sådana här vågor gäller det att sjöstuva ordentligt. Vi hade varit rätt duktiga. Det var bara några kläder som trillat ner på durken. Magneterna på dörrarna till förpiken/toan pallade inte för rörelsen, så vi fick kasta in en massa kuddar mellan dem. Då blev det lugnt på dörrfronten.
Det var mycket skönt att kunna svänga in genom Galtström och lägga till vid Lilla-Lubban. 
Här ligger vi nu tre båtar. En av dem låg intill oss i går i Mellanfjärden. De hade gjort tvärtom mot oss, börjat för motor och börjat segla andra halvan.
Vi tog den ranka roddbåten och rodde 400 meter över till (Stor-)Lubban. En lång promenad för att hitta ett fik, utan framgång. Lite jobbigt att ro tillbaka i motvinden – särskilt som styrbords årblad bara var halvt!
PerMonick 