Kitesurfare i mängd mötte vid infarten till gästhamnen
Dagens etapp tog 4,5 timmar, varav hälften per motor. Efter att vinden legat på 6-8 m/s ökade den i samband med en molnfront till 8-11 m/s.
Det är ganska många segelbåtar ute och åker. Man är lite ovan att kunna räkna till 15 båtar på en fjärd denna sommar.
Vi kollade först på ”hotellbryggan”, men vågorna sköljde över flytbryggan. Det fick bli Askfatshamnen, runt hörnet. Inte så lugn hamn här heller vid S-vindar. Men man ligger i skydd bakom en stenpir.
Så snart Malte och jag förtöjt båten kom en mottagningskommitté ut på bryggan, bestående av Mia och Rosie. Nu bar det iväg till ”centrum” där det blev god mat. Många av sommarens minnen, samt en del bokföringstekniska frågor, avhandlades under middagen.
Efter middagen packade Malte sina pinaler och stuvade in sig i Mias bil för avfärd mot Stockholm.
Nu blir det att segla själv sista biten hem. Det kommer att ta några dagar.
Det har varit en lugn natt i Kyrkviken. Kl 05:30 väcktes vi av att en stor arbetsbåt mullrade igång 20 meter från oss. Men vi somnade strax igen. Det blåser SV 8 m/s, som vanligt. Klarblå himmel. 
I natt har vi kört med ”Waxholms-förtöjning” för att avlasta ankaret. Vi har extremt kort ankarlina ute (pga trång hamn), så man kan inte lita på ankarfästet. Men med båten tryckt mot bryggan, med kulfendern emellan och akterspring håller oss på plats. 
Hamna giften ska betalas via Swish, som synes. Inte så smart av dem att glömma själva Swish-numret… Så nu kan vi använda besparingen till att köpa glass i Sandhamn, som är nästa hållplats!
På högarna har jag och Monica varit tre ggr tidigare. Dels med en liten passagerarbåt med guide dels med Mascot, min Maxi 68 och dels med PerMonick.
Grovplaneringen av dagens segling till Rödlöga, eller Rödlöga storskär, visar att distansen är 14 sjömil ”raka vägen”. Men eftersom det ska bli motvind så lär det bli nästan det dubbla. Att det är Rödlöga Storskär som vi siktar på beror på att vinden ska vrida vid midnatt, från syd till väst. Då vill vi inte gå upp. Så vi siktar på en vik som funkar för båda väderstrecken.
Nu har ankarlanternan tänt
Nu har det kommit upp en skylt vid gästhamnen om kaféet. (Gissa vem som tipsade om den möjligheten!!)
I morse klockan 7 hörde vi många ljud från det pågående bygget av en ny stadsdel i Norrtälje.
Ett helt nytt höghus är snart klart – inflyttning upp till vån 4 har redan skett. Men det ska bli ytterligare ett höghus. Fast högre! Sen ska det byggas flera kvarter med bostäder.
En ny gångbro över ån kommer att byggas. Som seglare undrar man ju om den blir öppningsbar. Vi får väl återkomma om 11 år och se om kommunens planer går i lås!
Vår cykelkompis Lars S kom cyklande och vi fick bjuda på kaffe och samtidigt höra skvaller från bygden. Kul!
Gastbyte
Rödhamns klippor ut mot Ålands hav
Huset där dieselmotorer och styrsystem för radiofyr och mistlur fortfarande finns – nu som museum
Högst upp på ön ligger en replika av den lotsutkik som tidigare fanns på samma plats. År 1975, när jag var på besök, var den gamla utkiken riven och den nya var inte byggd.
Det blåste friskt på eftermiddagen. Det var inte många seglare ute.
Fullt med små stenpyramider som byggts av besökare av okänd anledning.
Mot kvällen kom det in moln mot kusten och vid 23-tiden kom en rejäl regnskur.
Gästhamnen vid Bomarsund – egentligen Notviken – är spartansk och ganska sliten. På ett stort plakat kungörs att det förändringar på gång. EU har beviljat ett stort bidrag för upprustning.
Efter en fika gjorde vi en historisk vandring bland ruinerna av den fästning som ryssarna började bygga år 1832 (efter att Sverige förlorat sin östra rikshalva till dem år 1809). 
Fästningen hann inte bli färdigbyggd innan Krimkriget bröt ut. Den 21 juni 1854 anfölls fästningen av en brittisk eskader. Ryssarna klarade av anfallet, men det följdes av flera. Den 8 augusti samma år landsteg britter och fransmän från en större flotta som ankrat upp utanför Bomarsund. Det är på dagen 165 år sedan… Den 16 augusti kapitulerade ryssarna. Sverige erbjöds att överta fästningen men avböjde. Därför sprängdes hela fästningen några dagar senare. Fullt utbyggd skulle fästningen vara nästan 300 meter lång och ha 2.500 man förlagda på platsen. 
Pga ett åskoväder som närmade sig gick vi tillbaka till båten. Exakt när vi klev ombord började regnet falla. 
Dagens etapp var på 55 sjömil varav 50 på öppet hav. Vi kunde släppa bojen vid Björn och segla iväg utan att starta motorn.
Det var som att titta på ett konstverk emellanåt
Det var ibland svårt att bedöma vilket kardinalmärke man siktade, pga speglingen i vattnet. Detta är ett Sydnärke – inte ett Västmärke!
I viken ligger en tysk seglare jag sett flera gånger både IRL och på AIS. En charterbåt gissar jag.
PerMonick 