Grovplaneringen av dagens segling till Rödlöga, eller Rödlöga storskär, visar att distansen är 14 sjömil ”raka vägen”. Men eftersom det ska bli motvind så lär det bli nästan det dubbla. Att det är Rödlöga Storskär som vi siktar på beror på att vinden ska vrida vid midnatt, från syd till väst. Då vill vi inte gå upp. Så vi siktar på en vik som funkar för båda väderstrecken.
Etikett: Maxi 84
Norrtälje -Tjockö
Nu har ankarlanternan tänt
Vi seglade så fort i dag att det var för tidigt att stanna i Gräddö. Vi fortsatte istället till Fejan (igen!). Där var vi helt ensamma i dag. Vi gick till Kajak-fiket och käkade en våffla. 
Nu har det kommit upp en skylt vid gästhamnen om kaféet. (Gissa vem som tipsade om den möjligheten!!)
Åter till båten tyckte vi att det gungade lite för mycket för att vara bekvämt. Svingan svängde in mot bryggorna trots att vi borde ha lä. 
Vi åkte en sjömil norrut till Tjockö och fångade en SXK-boj. 
Efter god middag (fläskfilé) har nu kojerna ställts iordning för en god natts sömn på platt vatten. Det blåser 5-10 m/s, men vi ligger i lä både för vind och sjö.
Ankarlanternan är tänd eftersom det finns risk att båtar passerar här i jakt på natthamn.
Nybygge pågår…
I morse klockan 7 hörde vi många ljud från det pågående bygget av en ny stadsdel i Norrtälje.
Ett helt nytt höghus är snart klart – inflyttning upp till vån 4 har redan skett. Men det ska bli ytterligare ett höghus. Fast högre! Sen ska det byggas flera kvarter med bostäder.
En ny gångbro över ån kommer att byggas. Som seglare undrar man ju om den blir öppningsbar. Vi får väl återkomma om 11 år och se om kommunens planer går i lås!
Vi fick celebert besök på båten. 
Vår cykelkompis Lars S kom cyklande och vi fick bjuda på kaffe och samtidigt höra skvaller från bygden. Kul!
Gastbyte
I morgon lördag åker Monica och Christer B hem till Nyköping. Christer klev på i Mariehamn och har gastat till Rödhamn, över ett gropigt Ålands hav till trevliga Fejan och de 15 sjömilen in till Norrtälje. Det här var Christers andra etapp på årets seglingsprojekt. Det första var etapp 1, från Oxelösund till Stockholm. Det har varit väldigt kul att ha haft Christer med i båten. En särskild eloge för rorsmansjobbet hela vägen från Fejan till Norrtälje!
Monica klev på redan i Hudiksvall och har seglat upp genom Höga kusten till Örnsköldsvik och ner hit till Norrtälje. På vägen har vi varit i mängder med mysiga, lugna, guppiga hamnar. Vi rundade Åland och korsade Ålandshav med radikalt olika väder. Så roligt vi haft under de här veckorna!
I morgon kommer Malte för att mönstra på för sin tredje etapp. Var vi kommer att segla kommer i hög grad att bestämmas av vädret och väderprognoserna.
Rödhamn
Rödhamns klippor ut mot Ålands hav
Huset där dieselmotorer och styrsystem för radiofyr och mistlur fortfarande finns – nu som museum
Rödhamn har varit en viktig hamn för sjöfarare i över 1000 år. Här har fiskare, handelsskepp och krigsfartyg hittat en säker hamn i alla väder. Åren 1937 – 1970 fanns här en av Östersjöns radiofyrar. När den installerades revolutionerades fartygens förmåga att, oavsett väder , hitta in i skärgården. Radiofyren var en snillrik konstruktion som sände ut två morsesignaler. En signal inom en sektor babord om leden och en signal styrbord om leden. När man befann sig inom den smala sektor som var farleden sammansmältes de två morsesignalerna till en fast ton. Närmade man sig kanten på farledssektorn kunde den sidans morsesignal skönjas i tonen. Metoden utkonkurrerades av radarn.
Högst upp på ön ligger en replika av den lotsutkik som tidigare fanns på samma plats. År 1975, när jag var på besök, var den gamla utkiken riven och den nya var inte byggd.
Det blåste friskt på eftermiddagen. Det var inte många seglare ute.
Fullt med små stenpyramider som byggts av besökare av okänd anledning.
Mot kvällen kom det in moln mot kusten och vid 23-tiden kom en rejäl regnskur.
Bomarsund
Dagens etapp var 13 sjömil. Vindprognosen stämde med verkligheten, det blåste knappt någonting de första tre timmarna (motorn fick jobba hela dagen). Den sista biten kom det vindbyar på uppåt 7 m/s i samband med regn och åska. 
Gästhamnen vid Bomarsund – egentligen Notviken – är spartansk och ganska sliten. På ett stort plakat kungörs att det förändringar på gång. EU har beviljat ett stort bidrag för upprustning.
Efter en fika gjorde vi en historisk vandring bland ruinerna av den fästning som ryssarna började bygga år 1832 (efter att Sverige förlorat sin östra rikshalva till dem år 1809). 
Fästningen hann inte bli färdigbyggd innan Krimkriget bröt ut. Den 21 juni 1854 anfölls fästningen av en brittisk eskader. Ryssarna klarade av anfallet, men det följdes av flera. Den 8 augusti samma år landsteg britter och fransmän från en större flotta som ankrat upp utanför Bomarsund. Det är på dagen 165 år sedan… Den 16 augusti kapitulerade ryssarna. Sverige erbjöds att överta fästningen men avböjde. Därför sprängdes hela fästningen några dagar senare. Fullt utbyggd skulle fästningen vara nästan 300 meter lång och ha 2.500 man förlagda på platsen. 
Pga ett åskoväder som närmade sig gick vi tillbaka till båten. Exakt när vi klev ombord började regnet falla. 
Blixt och dunder
Vi hade en härlig gång på båten i dag. Lätt bidevind och 5 m/s ger en bra gång i båten – åtminstone när det är frånlandsvind som i dag.
Men efter en timme vred vinden emot och det blev kryss. Efter en halvtimme dog vinden ut så vi fick köra den sista biten per motor.
Det gick regnbyar både framför och bakom oss, men vi klarade oss ända till hamnen. Men bara nästan. Med 50 meter kvar kom en regnskur så vi blev härligt blöta.
Lugnare överfart kan det inte bli.
Dagens etapp var på 55 sjömil varav 50 på öppet hav. Vi kunde släppa bojen vid Björn och segla iväg utan att starta motorn.
Det blev 3 timmar segling och 10 timmar motor (bitvis med segel uppe för stabilisering). Vi hade totalt stiltje under flera timmar. 
Det var som att titta på ett konstverk emellanåt
Det var ibland svårt att bedöma vilket kardinalmärke man siktade, pga speglingen i vattnet. Detta är ett Sydnärke – inte ett Västmärke!
Vi gick till Djupvik eftersom det inte ska blåsa nordligt. En mycket bra svajhamn. 
I viken ligger en tysk seglare jag sett flera gånger både IRL och på AIS. En charterbåt gissar jag.
Nu är ankarlanternan riggad och vi säger God Natt – finsk tid.
(Å)Land i sikte!
Med 15 sjömil kvar till Märgrunden, som ligger norr om norra Åland, har vi land i sikte.
Ungefär halva sträckan har vi kört med motor för att inte komma för sent till land – när vinden pendlat mellan 1,5 och 3 m/s. Under en lång sträcka hade vi 4 m/s med vinden in på tvärs – det var perfekt att köra med gennaker då. 
Vid gränsen till Åland var det dax att flytta klubbvimplarna till babordssidan. Ålandsflaggan hissades under styrbords vantspridare.
Monica granskar överseglingskortet.
Mot Gävle
Dagens etapp är bara 15 sjömil. Prognosen är att regnet ska sluta vid 7-tiden och att det ska blåsa 1-2 m/s hela förmiddagen.
Planen är att åka direkt kl 7, käka frukost under gång och vara framme i Gävle efter 3 timmar. Så det blir troligen motorgång.
I Gävle kliver den glada och flitige gasten Mia av, efter en dryg veckas ”tjänstgöring”.
Efter Gävle kommer Monica och undertecknad att få klara oss själva en tid, men det återkommer jag om.
Storstädning
Mia finstädar teaktrallen
I dag var det dax för storstädning, både utvändigt och invändigt inklusive i kyl och skafferi. Efter en dryg timmes arbete var båten som ny 😃
Efter städning blev det middag samtidigt som vi kunde beundra solnedgången.
Ankarlanternan
Nu ligger vi vid boj. Så vi tänder ankarlanterna så ingen kör på oss i natt. Rent teoretiskt skulle nån ur lokalbefolkningen kunna komma innifrån den lilla vik vi ligger i… Lanternan har LED-lampa så strömförbrukningen är försumbar. När det ljusnar släcks lampan automatiskt.
Det har kommit några regnskurar under kvällen. Just nu (kl 23:00) öser regnet ner. Perfekt ljudkuliss för att sova gott! Godnatt 😴.
PerMonick 