Vi ligger vid den privata hamnen, till vänster bild.
Efter att morgondimman lättat lade vi ut från gästhamnen i Örnsköldsvik, kl 09:30. Det var ett härligt solsken men ganska kyligt. Den första timmen var det spegelblankt så vi fick åka motor. Vid Malmön ser man öppet hav i ett gatt. Där viker farleden av åt sydväst. Vi kom dit samtidigt som en ostlig bris kom in från havet. Vi hissade segel och stängde av motorn (alltid en befrielse att få göra det!). Farten ökade till 5 knop.
Vi passerade den ”officiella” gästhamnen och körde längst in i den lugna viken där det finns ett privat alternativ. Första försöket misslyckades pga att det var för grunt. Vi siktade istället in oss på en glugg mellan ett par båtar – och där nådde vi ända fram till bryggan. 
Efter lite käk blev det promenad till Storviken. Där finns ett stort klapperstensfält och röda klippor mot havet. Nordinggrågraniten har en härligt röd ton. 
På Trysunda lär det nu bara finnas två boende året runt. Ön, och öarna runt omkring, blev Natura-2000-reservatet 1987. Det är ett gammalt fiskeläge som på 1500-talet bildades av Gävlefiskarna. På den tiden ledde tre sund in till den skyddande hamnen. Genom landhöjningen återstår nu bara ett sund.
Ytterligare en promenad på 1 km tog oss till Björnviken, där det finns en sandstrand och fullt utvecklade sanddyner. 
Här på ön kan man bo på vandrarhem, tälta eller ligga i gästhamnen. Det finns en liten butik/kafé och ett minimalt fiskemuseum.
Vår private gästhamnsvärd tog 150 kr/natt, vilket är ungefär hälften av vad den officiella tog. Den som träffat Elof på Harstena (gammal fiskare, numera avliden) förstår ungefär hur det var att prata med denne hamnägare.
Vi hann med ett besök i kapellet, byggt på 1600-talet av Gävlefiskarna.
Nu är det dax att lämna Örnsköldsvik och börja segla söderut. Planen är att det ska bli nya hamnar hela vägen ner till Oxelösund, med undantag av att hamnarna i Härnösand, Gävle och Fejan kan räkna med återbesök.
I dag har vi badat! Paradiset heter Ö-viks fina badhus. Det var inte fel att simma några längder och avsluta i bubbelpoolen.
Kaffepaus under akterkapellet. 
Det kom ett regnmoln som missade oss. 
Nu har vi nått vändpunkten på årets segling. Det firar vi med att stanna en extra dag här i Örnsköldsvik. Med på firandet är Malte, som i går anlände med buss efter fem timmars resa från Gävle.
Gästhamnen är dessutom ställplats för husbilar samt vandrarhem. Inhyst i samma hus hittar man även en italiensk restaurang – som vi inte testat än.
När man är ute och reser (seglar) i landet så köper man naturligtvis ortens lokaltidning. Dels för att man därmed ökar lösnummerupplagan den dagen med sisådär 0,5 % men främst för att läsa vad som hänt och händer där man är – just nu.
.
Nej, någon varg har det inte funnits på Ulvön (varken Norra eller Södra). Men statyn är fin. 
Det var skönt att komma in i lugnet i Örnsköldsviks-fjärden.
I hamnen ligger det övervägande finska segel- och motorbåtar. Några tyska båtar har vi knappt sett till de senaste 3 – 4 dagarna. Och inga andra nationaliteter heller.
Efter en shoppingrunda blev det fika. Utsikten var tjusig över stans hoppbacke!
Så här var utsikten vid 21-tiden i går kväll. 
För en 50-lapp hade vi kunnat bada i den uppvärmda polen. För dyrt tyckte skepparen! Det är ju gratis i havet…
På vägen ut från Häggvik passerar man en väldigt sprucken lodrät bergvägg. I går såg vi ett gäng som klättrade uppför väggen. 
Väl ute ur viken kunde vi hissa segel och i vindar mellan 4 och 6 m/s hade vi halvvind. En häftig mörkblå vägg av moln passerade på behörigt avstånd.
Skrattmås (latin: chokladdoppad mås)
Utsikt från sittbrunnen
PerMonick 