Tre sund = Trysunda

Vi ligger vid den privata hamnen, till vänster bild.

Efter att morgondimman lättat lade vi ut från gästhamnen i Örnsköldsvik, kl 09:30. Det var ett härligt solsken men ganska kyligt. Den första timmen var det spegelblankt så vi fick åka motor. Vid Malmön ser man öppet hav i ett gatt. Där viker farleden av åt sydväst. Vi kom dit samtidigt som en ostlig bris kom in från havet. Vi hissade segel och stängde av motorn (alltid en befrielse att få göra det!). Farten ökade till 5 knop.

Vi passerade den ”officiella” gästhamnen och körde längst in i den lugna viken där det finns ett privat alternativ. Första försöket misslyckades pga att det var för grunt. Vi siktade istället in oss på en glugg mellan ett par båtar – och där nådde vi ända fram till bryggan.

Efter lite käk blev det promenad till Storviken. Där finns ett stort klapperstensfält och röda klippor mot havet. Nordinggrågraniten har en härligt röd ton.

På Trysunda lär det nu bara finnas två boende året runt. Ön, och öarna runt omkring, blev Natura-2000-reservatet 1987. Det är ett gammalt fiskeläge som på 1500-talet bildades av Gävlefiskarna. På den tiden ledde tre sund in till den skyddande hamnen. Genom landhöjningen återstår nu bara ett sund.

Ytterligare en promenad på 1 km tog oss till Björnviken, där det finns en sandstrand och fullt utvecklade sanddyner.

Här på ön kan man bo på vandrarhem, tälta eller ligga i gästhamnen. Det finns en liten butik/kafé och ett minimalt fiskemuseum.

Vår private gästhamnsvärd tog 150 kr/natt, vilket är ungefär hälften av vad den officiella tog. Den som träffat Elof på Harstena (gammal fiskare, numera avliden) förstår ungefär hur det var att prata med denne hamnägare.

Vi hann med ett besök i kapellet, byggt på 1600-talet av Gävlefiskarna.