Nya farvatten…

Vi startade dagen med att köra de ca 4 sjömilen till Gräddö. Där tankade vi 15 liter diesel och handlade diverse matvaror. Efter att ha fyllt vattentanken startade vi seglingen mot Grisslehamn. Vi hade bitvis plattläns, 4-7 m/s.

Från och med nu är det nya farvatten för mig.

Efter att vi passerat de långa fjärdarna Lidö- och Björkö seglade vi förbi Barnens Ö. Av ljuden att döma vistas det många ungar där…

Fjärdarna smalnade av allt mer och till slut kom vi in i Väddö kanal. Det var lite ”Göta Kanal-känsla” att åka där. Men inga slussar.

Christer upptäckte att det saknas pappers-sjökort på en sträcka, motsvarande ca 1 sjökort norr om Väddö. Vi har ju sjökortet i plottern och i en mobil, men man saknar överblicken.

Två broar fanns det, som öppnades genom ett telefonsamtal.

Sista bron låg vid Älmsta. Därifrån är det en lång smal vik på 8 sjömil att passera innan man kommer fram till Vädd-huvud, där man rundar udden och har en dryg sjömil kvar till Grisslehamn.

I början av januari i år drog en kraftig storm fram över Roslagen, främst de NO delarna. Vi såg på spridda platser stormens verkningar. Det förefaller som det var vindband på ett hundratal meters bredd som slog till extra kraftigt. Där ligger det massor SV stormfällda träd, huller om buller. Vi såg det på Fejan och vi såg det på några platser utmed färdvägen i dag.

I Grisslehamn hittade vi en bomplats längst in i viken.

Det kom en kort regnskur. Sen tog vi en promenad till den hamn som vetter ut mot havet. Det är inte något stort samhälle detta.

Efter utsökt middag (varmkorv) var det dags att knyta sig.

Start Etapp 3, till Gävle

Foto: Wikipedia

I dag mönstrar Janne av efter en kort men intensiv etapp. Resultaten av gårdagskvällens kortspel tror jag inte intresserar läsekretsen, så vi glömmer den delen.

Glömde nämna att Vaxholms gästhamn infört ”morings-linor”. Det är ett elände att lägga till med hjälp av dessa linor. Gastens jobb är i princip hopplös då han samtidigt ska hoppa iland, fiska upp linan, förtöja förtampen och se till att skepparen får linan för skterförtöjning!

Christer S kommer nu att segla etappen till Gävle. Vi ska börja gå Furusundsleden, men först ska vi släppa av Monica i Åkersberga vid 16-tiden.

Segling till den stora staden

Midsommar kommer att firas i Stockholm. I dag kommer Christer och jag att ta oss till Vasa-hamnen, nära Gröna Lund. Vinden ser ut att bli sydlig, så det blir lite kryss innan vi kommer fram till leden mellan Eckerö och fastlandet (Hallunda).

I Stocholm möter Eva-Charlotte och Monica upp, så vi får väl börja röja lite i diskbänken före ankomst…

Birka nästa…

I dag är kursen satt till Björkö i Mälaren. Mera känd som Birka. Vi ska försöka ta en guidad tur för att (åter) lära oss allt om det som var en viktig handelsstad.

Men först ska vi slussa upp några cm till Mälaren.

SMHI varnar för lätt regn på morgonen, men det ska bättra sig under dagen och bli 25 gr varmt.

I går kom det ett (hemligt) antal Stridsbåt 90 genom slussen.

Vi har haft en bra gästplats här i Södertälje med fin servicebyggnad.

Lite segelbåtshistorik

Jag har ju haft några båtar innan den nuvarande Maxi 84:an. Här kommer en liten historik…

Ekan med en uppklippt säck som segel.

Den använde jag under somrarna 1966 och 1967 (11-12 års ålder alltså). Det gick såklart inte att kryssa med ekan, så jag lärde mig snabbt att ro utan att ”peta ner månen”. Sydlig vind var bäst. Då kunde man fånga små vindilar nedanför berget vid sommarstugan vid Vivesta och åka lite fram och tillbaka. Men snart fångades man upp av vinden och fick segla med vinden över Stjärnholmsviken – och ro 0,5 km tillbaka.

År 1968 fick jag min första ”riktiga” segelbåt. Moth-jollen. En centerbordsbåt av marinplywood. Jag hade båten i tre år. En enda gång kantrade jag med båten – det blåste friskt. Men jag lyckades väga upp båten genom att ställa mig på centerbordet , som jag lärt mig på OXSS seglarskola. Och det var ju bra eftersom det inte fanns några vattentäta skott eller andra flytmedel i båten.

Efter Moth-jollen blev det en betydligt stabilare segeljolle; Trissjollen. Anskaffades år 1971 och såldes på våren 1973.

Med Trissjollen kunde färderna utsträckas över hela Stjärnholmsviken och över Örsbaken. Goda vännen Mats W var med på den längsta turen som gick till Trosa t.o.r. Övernattning (2 nätter) i medhavt tält.

År 1973 fick jag så den första beboliga båten. En Seacat. Längd 6,35, bredd 1,95, djup 1,1, deplacement 0,9 ton varav 0,3 ton i kölen.

En kul sak är att denna båt var ritad av Pelle Pettersson, d v s samma konstruktör som konstruerade Maxi-båtarna.

Med Seacat’en blev det många och långa seglingar. Till Västervik med mor, far och syster (år 1973), till Åland med kompisen Lasse S (år 1975).

Med Seacat:en började jag segla 24-timmars med start våren 1975. Sista 24-timmars med båten blev samma höst, eftersom båten såldes senare under hösten. Totalt blev det 116 distans med Seacat’en på 24-timmars.

Efter en sommar utan båt (då jag seglade med Bengt Stenquist som navigatör till Visby i maj), levererades den nya Maxi 68:an i oktober 1976.

Med den båten har jag utforskat ostkusten, från Norrtälje till Kalmar flera gånger om.

Maxi 68:an låg till försäljning hos Båt & Motor i Oxelösund hela säsongen 2004. De gjorde dock inte många knop i sina försäljningsansträngningar, så jag sålde den själv i januari 2005.

Maxi 84:an köpte jag i januari 2004 i Karlshamn och seglade hem den tillsammans med Monica i mitten av maj.

Bilder och videoklipp från seglingen

Fel
Detta videoklipp finns inte

Rundtur på däck under segling

Här kommer ett videoklipp jag filmat under segling i måttlig vind.

Fel
Detta videoklipp finns inte

Ber om ursäkt för vindbruset. Jag borde ha en bättre mic.