Nu har ankarlanternan tänt
Vi seglade så fort i dag att det var för tidigt att stanna i Gräddö. Vi fortsatte istället till Fejan (igen!). Där var vi helt ensamma i dag. Vi gick till Kajak-fiket och käkade en våffla. 
Nu har det kommit upp en skylt vid gästhamnen om kaféet. (Gissa vem som tipsade om den möjligheten!!)
Åter till båten tyckte vi att det gungade lite för mycket för att vara bekvämt. Svingan svängde in mot bryggorna trots att vi borde ha lä. 
Vi åkte en sjömil norrut till Tjockö och fångade en SXK-boj. 
Efter god middag (fläskfilé) har nu kojerna ställts iordning för en god natts sömn på platt vatten. Det blåser 5-10 m/s, men vi ligger i lä både för vind och sjö.
Ankarlanternan är tänd eftersom det finns risk att båtar passerar här i jakt på natthamn.
I morse klockan 7 hörde vi många ljud från det pågående bygget av en ny stadsdel i Norrtälje.
Ett helt nytt höghus är snart klart – inflyttning upp till vån 4 har redan skett. Men det ska bli ytterligare ett höghus. Fast högre! Sen ska det byggas flera kvarter med bostäder.
En ny gångbro över ån kommer att byggas. Som seglare undrar man ju om den blir öppningsbar. Vi får väl återkomma om 11 år och se om kommunens planer går i lås!
Vår cykelkompis Lars S kom cyklande och vi fick bjuda på kaffe och samtidigt höra skvaller från bygden. Kul!
Gastbyte
Rödhamns klippor ut mot Ålands hav
Huset där dieselmotorer och styrsystem för radiofyr och mistlur fortfarande finns – nu som museum
Högst upp på ön ligger en replika av den lotsutkik som tidigare fanns på samma plats. År 1975, när jag var på besök, var den gamla utkiken riven och den nya var inte byggd.
Det blåste friskt på eftermiddagen. Det var inte många seglare ute.
Fullt med små stenpyramider som byggts av besökare av okänd anledning.
Mot kvällen kom det in moln mot kusten och vid 23-tiden kom en rejäl regnskur.
Gästhamnen vid Bomarsund – egentligen Notviken – är spartansk och ganska sliten. På ett stort plakat kungörs att det förändringar på gång. EU har beviljat ett stort bidrag för upprustning.
Efter en fika gjorde vi en historisk vandring bland ruinerna av den fästning som ryssarna började bygga år 1832 (efter att Sverige förlorat sin östra rikshalva till dem år 1809). 
Fästningen hann inte bli färdigbyggd innan Krimkriget bröt ut. Den 21 juni 1854 anfölls fästningen av en brittisk eskader. Ryssarna klarade av anfallet, men det följdes av flera. Den 8 augusti samma år landsteg britter och fransmän från en större flotta som ankrat upp utanför Bomarsund. Det är på dagen 165 år sedan… Den 16 augusti kapitulerade ryssarna. Sverige erbjöds att överta fästningen men avböjde. Därför sprängdes hela fästningen några dagar senare. Fullt utbyggd skulle fästningen vara nästan 300 meter lång och ha 2.500 man förlagda på platsen. 
Pga ett åskoväder som närmade sig gick vi tillbaka till båten. Exakt när vi klev ombord började regnet falla. 
Dagens etapp var på 55 sjömil varav 50 på öppet hav. Vi kunde släppa bojen vid Björn och segla iväg utan att starta motorn.
Det var som att titta på ett konstverk emellanåt
Det var ibland svårt att bedöma vilket kardinalmärke man siktade, pga speglingen i vattnet. Detta är ett Sydnärke – inte ett Västmärke!
I viken ligger en tysk seglare jag sett flera gånger både IRL och på AIS. En charterbåt gissar jag.
Med 15 sjömil kvar till Märgrunden, som ligger norr om norra Åland, har vi land i sikte.
Monica granskar överseglingskortet. 
I Gävle kliver den glada och flitige gasten Mia av, efter en dryg veckas ”tjänstgöring”.
Mia finstädar teaktrallen
Efter städning blev det middag samtidigt som vi kunde beundra solnedgången.
Ankarlanternan
Avsnittet nära Enskärsoren är nästan för spännande. Att titta på ekolodet är pulshöjande…
Efter lång promenad och tärningsspel somnade besättningen, trots vindens lek i riggen.
