Den här Högakusten-seglingen startade den 16 juni. Efter 75 dagar är PerMonick tillbaka i hemmahamnen i Oxelösund. Det blir nästan lika många tilläggningar i gästhamnar.
Båten har fungerat mycket bra under seglingens ca 1.080 sjömil. (Det var lite kortare än planerat, men vi hoppade utvikningen till Svenska Högarna). Några prylar har pajat men allt har kunnat reparerats.
Det är fantastiskt roligt att kunna göra en sån här resa. Den hade inte kunnat genomföras om inte Monica lyckats ta ut 6 veckors semester och om inte alla gastar hade offrat tid och semesterdagar.
Gastar under olika etapper
Christer B var med både på den första etappen från Oxelösund till Stockholm samt etappen från Mariehamn till Norrtälje. Man kan lugnt säga att etapp 1 var rena semesterseglingen jämfört med den tuffa överfarten på Ålands hav. Vi tog vägen genom Södertälje med mellanlandning på Birka. Sen vidare ut från Mälaren genom Stockholm. Eva-Charlotte skulle ha varit med på samma etapper men jobb respektive olycklig skada satte stopp för detta. Men till midsommarfirandet i Stockholm respektive ett dygn i Mariehamn tog hon sig ändå! Det var ju kul. Monica tog samma tåg till Stockholm, firade midsommar och seglade med till Vaxholm och klev av i Åkersberga.
Janne N var väl den som satsade allt på ett kort – och vann. Seglingen ut genom Stockholm till Vaxholm hade väl allt en semestersegling ska ha av vackert väder, båtar och skärgård!
Christer S hoppade på i Vaxholm och fick se hur vädret kan växla från högsommar till (nästan) höststormar. På den seglingen fick man se växlingen från Roslagsskärgård till Gävles stengärsgårdar. Mycke kryss blev det.
I Gävle klev Malte ombord. Han skulle kliva på ytterligare två gånger. Men vi tar det i tur och ordning. Dag 1 från Gävle seglade vi till Axmar, där Maltes kompis hoppade av. Sen blev det några dagar med både vind och kryss upp till Hudiksvall. På vägen skiftade skärgården åter karaktär: från stenrösen till bergiga öar som liknar Stockholms skärgård.
I Hudiksvall kommer då Monica som hänger med i hela sju veckor. Ända upp till Örnsköldsvik, ner till Gävle, över ett stilla Ålandshav, runt Åland, över ett motsträvigt och upprört Ålandshav och in till Norrtälje. Det fantastiska Höga Kusten fick alltså Monica se både på upp- och nedväg. På dessa 6 veckor hade vi sommarens alla vädertyper och hamnade i alla typer av hamnar.
I Örnsköldsvik startade Malte sin 2:a etapp. Det blev en härlig segling ner genom Högakusten. Vi gjorde en hel del justeringar av ruttplaneringen och kom till många varianter av hamnar. Sveriges högsta ö passerade vi på vägen. Malte steg av i (rejält varma) Sundsvall.
Mia bytte av med Malte i Sundsvall. På den här etappen fick vi några verkligt fina seglingsdagar samt seglingens värsta hamn vad gäller vågor – det var lite som att sova i en torktumlare. Men de andra hamnarna var desto bättre, där den sista natthamnen var Trödjeviken på en SXK-boj. Av klev Mia i Gävle.
I Gävle startade Per o Monicas etapp över ett Ålandshav som var platt som ett salsgolv. Ingen risk för sjösjuka där inte! Fina hamnar av olika slag fick vi se när vi rundade Åland och seglade till Mariehamn.
Till Mariehamn har Christer och Eva-Charlotte tagit sig med dagbåten från Stockholm. Eva-Charlotte bryggseglar ett dygn och tar båten tillbaka till Stockholm. Endast små vågor på sjön får vi rapport om. Men Christer är kvar och vi börjar med att segla ut till svenskarnas favoritnamn på Åland – Rödhamn. Sen ger vi oss ut med revade segel på Ålands hav i motvind. Ja, resten går att läsa på bloggen ovan… Men det var stora vågor. Vi stannar vid Fejan och käkar goda våfflor, innan vi dagen efter seglar ända in till Norrtälje.
I Norrtälje kliver Malte ombord för sin tredje etapp. Även vi seglar till Fejan och käkar våfflor, men får motorera tillbaka nån sjömil till en lugnare vik. De här dagarna regnar det mest varje dag och vinden har liksom fastnat på 9-11 m/s. Vi kryssar och kryssar och tar motorhjälp när vi tröttnar på kryssandet. Vi får se höststängda Rödlöga och Möja samt ett Sandhamn fyllt av Kick-off-glada människor. Vi lägger om planen en del och hamnar till slut på Dalarö. Där dyker Mia och Rosie upp för att agera taxi åt Malte. De åker i iväg, men inte förrän vi ätit en god bit mat.
Hemmavatten
Undertecknad får en fin segling ner till Nynäshamn. Där dyker Monica upp (per bil), som fått smak för bryggsegling! Jag seglar vidare och tar natthamn på Krogen och därefter Stendörren. Då lyckas Monica flexa några timmar och möter upp på bryggan.
Stort tack!
TACK ni som var med och gjorde den här resan möjlig. Tack för alla skratt och diskussioner vi haft. De flesta världsproblem kan nog betraktas som lösta nu…
Och tack alla ni som genom kommentarer och 👍 ”varit med”, gett feedback under resan och för bloggandet.
Nästa år?
Nästa år blir det ingen långsegling. (Det får vänta ytterligare ett år). Men det blir flera separata veckoseglingar ”dit vindarna blåser”.
Nåt blogginlägg kan jag väl inte låta bli att göra, men det blir inte den här typen av dag-för-dag-inlägg.
Hej och på återhörande!
/Per
I morgon startar den sista etappen enligt den färdplan jag satte upp i februari. Området kring Dragets kanal åker jag gärna igenom, så det får bli så. Men jag fortsätter söder om Torö. På västra sidan av ön Krogen finns en liten hemlig hamn som det vore kul att testa igen.
I morgon bitti tar Monica bilen hem till jobbet och jag tar sikte på Dragets kanal.
Aktuell utsikt från frukostbordet
Dagens första gotlandsbåten är på väg in – prick enligt tidtabell.
Vinden fortsatte att vrida medsols. När jag efter ca 6 timmar närmade mig Nynäshamn hade jag dikt bidevind med 35-40 graders vindvinkel och 4,5 m/s. Det gick att segla gennaker ändå, men det hade säkert gått fortare med genuan i den vindvinkeln.
Det var Hemglassbilen som var ute och spelade med förhoppning om glassglada ungar (eller militärer?). 
Fick just en ”hälsning” från Finlands Radio på kanal 25 som sänder vädervarningar från Åland. Normal räckvidd för den sändaren är ca 40 sjömil. Nu gick deras utsändning ut med god hörbarhet över 80 sjömil.
Det var fler som var ute på promenad
Äntligen en båt som är mindre än PerMonick…
Nu går solen ner 20:15!
Kitesurfare i mängd mötte vid infarten till gästhamnen
Det har varit en lugn natt i Kyrkviken. Kl 05:30 väcktes vi av att en stor arbetsbåt mullrade igång 20 meter från oss. Men vi somnade strax igen. Det blåser SV 8 m/s, som vanligt. Klarblå himmel. 
I natt har vi kört med ”Waxholms-förtöjning” för att avlasta ankaret. Vi har extremt kort ankarlina ute (pga trång hamn), så man kan inte lita på ankarfästet. Men med båten tryckt mot bryggan, med kulfendern emellan och akterspring håller oss på plats. 
Hamna giften ska betalas via Swish, som synes. Inte så smart av dem att glömma själva Swish-numret… Så nu kan vi använda besparingen till att köpa glass i Sandhamn, som är nästa hållplats!
På högarna har jag och Monica varit tre ggr tidigare. Dels med en liten passagerarbåt med guide dels med Mascot, min Maxi 68 och dels med PerMonick.
Grovplaneringen av dagens segling till Rödlöga, eller Rödlöga storskär, visar att distansen är 14 sjömil ”raka vägen”. Men eftersom det ska bli motvind så lär det bli nästan det dubbla. Att det är Rödlöga Storskär som vi siktar på beror på att vinden ska vrida vid midnatt, från syd till väst. Då vill vi inte gå upp. Så vi siktar på en vik som funkar för båda väderstrecken.
