Blåser 1 m/s nordligt när jag äter frukost. När frukostbestyret är klara och jag lägger ut blåser det 0 m/s. Väljer att gå den rekommenderade vägen ut från ankarplatsen. Det är ju kul att testa nya vägar, det är ju tryggt att nån gått där förut och dessutom sparade jag en sjömil på vägen 😀
Lugnt, båten går bara 1,6 meter djupt.
Det gick väldigt bra att gå inom det område som var blåmarkerat. Där var det oftast djupare än 2,5 meter. Men när jag kom ut i det område Sjöfartsverket anser är djupare än 3 meter (markerat 4,5 på flera ställen) hoppade ekolodet plötsligt ner till 1,8 meter. Bromsade farten från tomgångsfart (2,5 knop) till 0,5 knop. Djupet minskade stadigt. Till 1,6 till 1,3 till 1,0 meter. Fullt med sjögräs runt båten. Plötsligt 2,8 meter. Sen ner till 1,3…
Jag krypkörde genom sjögräset och så småningom ökade djupet till 3 meter.
Ingen sjögång att tala om.
Till slut kom jag fram till farleden och kunde köra i marschfart 5,5 knop.
När jag skriver detta, kl 10:00, siktar jag ännu inte Öland som ligger 15 sjömil bort. Däremot dyker det upp en säl som undrar vad det är som surrar.
Jag har mött ett femtontal segel- och motorbåtar som är på väg söderut i stiltjen.
Långören passerades kl 08:30, på väg ut ur Blekinge skärgård.
Om det inte blåser för mycket ska jag ta mig till Kristianopel. Det är lite knepigt att lägga till i en hamn med bojar om det blåser för mycket. Då får jag ligga på svaj istället.
När jag släppt bojen vid Senoren gällde det att hålla sig i rännan. De som har seglat in till Nyköping vet vad det handlar om! Ibland var djupet utanför rännan bara en meter. Och bara en prick. Det finns tavlor – ensmärken – att följa.
Nu var det fjärde gången jag seglade här, så det var ganska lugnt.
Skärgården här kring Karlskrona är väldigt grund. Stora områden har ett djup på < 3 meter. På Sjöfartsverkets sjökort är det alltså blått, vilket betyder djup mellan 0 och 3 meter. Om Hydrographica skulle göra en insats här skulle en ofantlig skärgårdsmiljö öppna sig för fritidsbåtarna.
Prickad linje = Det spår jag skapade när jag letade mig in till platsen jag ligger.
I hamnbeskrivningen står det att det går att komma till denna vik ”norrifrån”. Exakt var står det inget om.
Titta på bilden från plottern ovan. Förstora gärna bilden. All vägledning man får är att det finns en undervattensten på ett ställe, en synlig sten på ett annat ställe samt att det är 2,7 meter djupt på en plats.
Dessutom står det M. Det är den engelska förkortningen för lera eller mudder. Bra i.o.f. eftersom man då kanske stannar mjukt om man går på grund…
På bilden ser man hur jag körde in. Det röda märket med en segelbåt betyder att det är en lämplig plats att ankra på svaj. I texten stod det att det är möjligt att lägga till med fören i land. Var, och om det gällde även segelbåtar framgick inte. Den röd-gröna triangeln är båtens placering.
Jag testade att gå längre in i viken, men det grundade upp, så jag fick backa ut.
Närbild på ankarrullen. Titta noga så ser du att jag har 30 meter lina ute. Lång lina i natt.
Man bör lägga ut 3 – 4 gånger djupet när man ankrar. Här är det 2 meter djupt så 10 meter hade räckt. Nu lade jag ut ankaret så långt ut för att dels få jättebra fäste dels för att platsen ankaret ligger på skulle funka för svajankring – om så skulle behövas.
Kil spikad i en skreva.
I natt har jag lagt ut båten 1,5 meter från land. Främst för om det skulle komma svall från båtar. Hammaren ligger redo för att slå bort kilen.
Akterspring till en sten .
Jag har lagt en lina från sidan av båten till en sten på land. Skulle det börja blåsa hårt från NW så ska den linan hålla båten på plats.
Alla linor har båda ändar i båten. Skulle det bli ett så tufft läge att jag inte kan gå iland kan jag bara dra hem linorna. Då får kilarna offras…
Svårt att tro att det blåser 11 m/s när bilden togs!
U137 – Whiskey on the rocks
I andra änden av den ö jag ligger vid finns ett litet skär som heter Torhamnaskär. 2 sjömil härifrån.
Känd plats från radio och TV!
Den 27 oktober 1981 gick den sovjetiska ubåten U137 in i det militära skyddsområdet utanför Karlskrona. Ubåten, som hade ett djupgående på 4,6 meter, gick på grund klockan 20:00, dvs i mörker.
Kaptens förklaring var att radiopejlen, gyrokompassen, Deccasystemet (navigationssystemet) samt ekolodet var delvis ur funktion. Det var all navigationsutrustning som fanns ombord (påstod den politruk som fanns med på de förhör som hölls).
Befälet på ubåten hävdade att man navigerar fel och att man trodde att man befann sig utanför Polens kust (90 sjömil bort!).
Det var ju en jäkla otur att de då råkade pricka den ”hemliga” farled in i svenska skärgården, som dessutom är minerad!
Planerat etappmål i dag var Torhamn, som bara ligger 4 sjömil österut från min nuvarande position. Men eftersom vindriktningen var sämsta tänkbara för den hamnen så fick det bli en naturhamn istället.
Preliminär förtöjning i SXK-bojen.
På väg till ett par tänkbara ankringsvikar fick jag se att SXK-bojen vid Senoren blev ledig. Eftersom det är en ”24-timmarsboj” så passar det mig perfekt.
Det är riktigt behagligt att ligga här i skärgården på en boj. Det blåser 10 – 12 m/s men vågorna är bara 1 dm!
Som ostkustseglare är man priviligerad som har en så stor skärgård inpå knuten där det dessutom är relativt få båtar. Det är kul att testa ”öppet hav” i några veckor, men det är ganska obekvämt i längden.
Prick klockan 06:00 seglade jag ut ut hamnen på Hanö med genuan utrullad. Det gick en del dyning fortfarande och det blåste 5-7 m/s. Lät autopiloten styra upp båten på dikt bidevind och skotade genuan hårt. Båten blev mycket lugnare och det var lätt att gå upp på däck och hissa storen. (Ja, jag vet att jag borde fixa så fallet går till sittbrunnen – får bli nästa års projekt…).
Rundade norra Hanö med naturfenomenet Bönsäcken och satte kurs mot Hasselöbron, 23 sjömil bort. Sen är det bara 7 sjömil in till gästhamnen i Karlskrona.
Vinden varierade både i styrka och riktning. Ett tag hade jag plattläns – det funkade inte att segla så i den ganska lätta vinden eftersom dyningen slog vinden ur seglen. Då fick jag skära 15-20 grader från kursen så farten ökade och båten gick stadigare.
Vid ca 08:30 gjorde jag en medveten avvikelse från utlagd kurs. Jag valde att inte gå in i skärgården vid Hasselöbron utan via huvudinloppet till Karlskrona, vid Kungsholmsfort. Jag vann två saker; båten gick fortare och jag riskerade inte att behöva vänta en timme på broöppning. (Öppning bara 1 gg i timmen). Omvägen var bara 2 sjömil, så det var enkel matematik.
Poker Run
Strax innan jag skulle gå in i sundet kom ett tiotal motorbåtar med vrålande motorer. De körde rakt ut på havet. Till Utklippan gissade jag. De hördes när de kom tillbaks på tomgång…
Många hästar samlade…
Stridsbåt 90
Efter kom två militärbåtar, med inte fullt så bullrande motorer men väl så snabba.
De stannade i hamnen en stund.
Jag hittade en bra plats i hamnen. Hann gå upp till torget och tillbaka innan det kom en regnskur. Senare på kvällen öste regnet ner en kvart.
Hanö är en favorit hos mig. Sväng in där om ni har vägarna förbi – per båt eller per bil. Varje timme går en färja från fastlandet, en tur på 20 minuter. Boka gärna bord på restaurangen i god tid.
Passerar Bönsäcken
Nu tar jag kurs mot Karlskrona. Men på vägen måste jag stanna till för en broöppning. Då är man framme vid den gamla flottbasens yttre sköld.
Det har gungat duktigt under natten. Men jag sov som en stock.
Ligger kvar här över dagen och planerar nu för tidig avfärd i morgon. Om prognosen håller blir det då kurs rätt över Hanöbukten till infarten till Karlskrona. Distansen fram till Karlskrona blir i så fall 30 sjömil.
Så här ser rapporten, respektive prognosen, ut för SMHI:s station på Hanö.
Vi besökte hembygdsgården och fick goda frasiga våfflor med vispgrädde, sylt och kaffe.
Vi studerade SMHI:s prognos för fredagen och kunde konstatera att vinden skulle öka jämfört med i dag. Hård vind hela dagen med en topp på 19 m/s vid lunch. Det var en nyhet.
Det innebar att PerMonick kommer att stanna i hamn ytterligare en dag. Därmed kunde inte tidplanen hållas och gastarna Eva-Charlotte & Christer fick börja studera färjans tidtabell.
Båtarna vid den yttre piren blir med jämna mellanrum helt överspolade av överbrytande sjö. Vår placering är betydligt bättre.
Väl nere i hamnen fick vi höra att färjan skulle fortsätta gå i dag, men kanske inte enligt tidtabell. Vi kunde läsa att både Gotlandsbåten och Ölandsbåten ställt in turerna.
Beslutet blev då enkelt. Det var bara för gastarna att packa ihop sina grejer och ställa sig i kön till färjan.
Det har varit trevliga dagar från Ystad till Hanö med många skratt och diskussioner blandat med natur- och kulturupplevelser. Tack för det Eva-Charlotte och Christer!
Byvägen upp till hembygdsgården och ända upp till fyren.
Kl 18 gick undertecknad på det föredrag i hembygdsgårdens regi som handlade om hur 10.000 sjömän ur Engelska flottan upprättade en handelsstation på Hanö, samtidigt som Sverige och Storbritannien var i krig! Ett väldigt intressant föredrag som dock var lite väl långt (1 tim 45 min) för min smak.
Nu blir det alltså ytterligare en dag på Hanö innan jag fortsätter över Hanöbukten till Blekinge skärgård. I Kalmar kliver Monica ombord igen, men dit är det några sjömil och dagar.
Nu blir det att koja i en båt som gungar, rycker och guppar samtidigt som fall slamrar i master runt omkring, vinden ylar i riggarna , det knakar i förtöjningslinorna och bruset från sjön som bryter utanför vågbrytarna ligger som en ständig ljudmatta i bakgrunden.
Strax efter denna inspelning gjordes gick ett lastfartyg förbi, på väg till Mörrums Bruk.
Det blåser mellan 9 och 12 m/s. Vi gungar av dyningen som svänger in i hamnen, men ligger mycket tryggt bakom en stenpir.
I dag ska vi utforska ön. Till att börja med Bönsäcken, som är ett imponerande naturfenomen bestående av en rullstensås som förändras beroende på vindarna.
PerMonick 