Utsikt mot södra Kalmarsund respektive ett utsnitt av Proviantgatan.
På nätet hittar man flera olika stadsvandringarna man kan göra i Kalmar. Vi valde ”Promenad i befästningsstaden” och gick nästan hela rundan.
På 1600-talet flyttade man staden från området väster om slottet till ön Kvarnholmen. Anledningen var att det skulle bli lättare att försvara staden.
Karta från år 1691.
Den nya staden försågs med en försvarsmur runt hela ön/staden. Mot öster och hamnen kan man se hur befästningen såg ut. På den tiden var det vatten utanför muren, så hela nuvarande parkering och köpcentrat Baronen består av fyllnadsmassor och enstaka grund och öar.
Kvarnholmen som den ser ut i dag.
Så småningom revs muren då den inte längre fyllde nån funktion och staden behövde växa. Nu är delar av muren uppbyggd på olika platser.
Den nya promenadvägen ut till gamla lotsutkiken (kaféet).
Förra sommaren pågick ett stort arbete utanpå den stenpir som går från landfästet vid kallbadhuset och ända ut till gamla lotsutkiken.
Nu kan man beskåda resultatet av detta arbete. Det finns nu en fin gång- och cykelväg , gjuten i betong med räcke, utmed piren. På jämna mellanrum finns det soffor där man kan sitta och njuta av utsikten. På flera platser har man byggt badstegar som dyker rätt ner i Kalmarsund. Mycket snyggt gjort. Rekommenderar ett besök – reservation för när det blåser sydlig kuling dock. Då kanske det är bäst att ha badbyxorna på under promenaden 😂.
Såklart åker många båtar i samma riktning, ungefär samma distanser om dagarna och besöker samma gästhamnar.
Det är alltså inte konstigt att man då och då får syn på en båt man sett tidigare. Här i Kalmar dök exempelvis Hallberg Rassy 340, Ella III, upp igen. Den såg jag första gången i Ystad och därefter i Karlskrona.
Båttypen började tillverkas 2018 och har alla de senaste finesserna som moderna båtar har; Bred från mitten till akterspegeln, dubbla roder, eldriven rullstor osv. Man kan välja mellan rorkult (standard) och dubbla rattar. Tydligen säljs de allra flesta med rattar. Den detaljen kostar 100 tkr extra, men det spelar kanske inte så stor roll när resten av båten går lös på ca 3 mkr.
Förra året nämnde jag till Monica att vid Slottsfjärden borde man kunna ordna en fin gästhamn.
I går blev jag riktigt förvånad när jag upptäckte att det var precis vad man gjort!
Man har muddrat hamninloppet och hamnområdet till 2,0 meter vid medelvatten. Man har lagt ut egna prickar och bojar (som inte finns i det officiella sjökortet ännu). Man har byggt en ny fin brygga med el och vatten. Det är bojar som gäller vid förtöjning.
Det är ganska smalt vid inloppet berättade en motorbåtsägare som hittat in. Det låg även en dansk segelbåt i den nya hamnen när jag var där och tittade.
Detligger en handritad skiss över hamninloppet på Kalmar Gästhamns hemsida.
Det är mellan tre och åtta sjömil brett mellan Öland och fastlandet, i det avsnitt bilden visar.
Även på den tid alla höll kursen med hjälp av kompassen var båtarna ganska samlade kring ”den optimala” färdvägen. Men tack vare att kompasserna inte var så exakta blev det en spridning på båtarna.
Med en plotter lägger många ut kurslinjen från ostmärket Yttre Kullen i söder till Skansgrundet vid inloppet till Kalmar. Det är en spikrak linje på 30 sjömil.
Om man då även kopplar in autopiloten, vilket många gör, så följer båten denna linje med bara ett 20-tal meters felmarginal. Även om man styr manuellt så strävar man att efter ”att hålla sig på linjen”.
Ska tilläggas att väldigt många väljer att trycka på Start-knappen till dieseln, istället för att börja kryssa. Det ökar antalet som håller sig till kurslinjen. På bilden ser man att 67 procent (8 av 12) av segelbåtarna använde motorn. (Jag har räknat bort de två motorbåtarna). Det blåste mellan 3 och 5 m/s vid tillfället.
Konsekvensen av detta blir, som framgår av bilden, att man måste väja stup i kvarten. Samtidigt är det ju trevligt, man får ju tillfälle att vinka till många andra båtfarare 😀
Vindvridningen lät vänta på sig. Vid halvelva-tiden tröttnade jag på att vänta och puttrade ut i leden för att komma ut på fritt vatten.
Jag hade låtit plottern göra ett förslag till rutt till Kalmar. Den här gången var förslaget ovanligt krokigt. Måste nog ta ett snack med han som programmerat den funktionen! 😂
När jag en kvart senare skulle gira 90 grader BB för att sikta på Kalmar var vinden vänlig nog att börja blåsa från SO.
Dubbla försegel
Gennakern var förberedd att rullas ut och drog fint i den svaga vinden. Efter någon timme kom vinden rakt akterifrån. Då rullade jag ut genuan också och skotade storen mitt på travaren (så den inte skulle störa så mycket).
4-5 knop hela vägen till Kalmar
Ytterligare två båtar hade gått ur hamnen och styrt efter mig mot Kalmar. Det var bra. Det höll kappseglingsjävulen igång. Jag trimmade kontinuerligt seglen, skar upp på djup slör några gånger när vinden vred gynnsamt. Sakta men säkert drog jag ifrån.
Störande moment i ”kappseglingen”
När jag hade tre sjömil kvar till Kalmar kom ett åskmoln drivande från fastlandet. Samtidigt kom det en lastbåt under Ölandsbron på väg åt mitt håll. Det såg ut som om både åskmolnet och lastbåten skulle skulle möta mig i den smalaste passagen utanför lotsbåtshamnen. Mindes förra året då Malte och jag seglade på samma plats och ett åskmoln dök upp som genererade vindar med kulingstyrka.
Snabbt satte jag på mig regnjackan, tog ner och packade ihop gennakern. PerMonick saktade ner och jag kunde möta lastbåten (tyska båten Cellus på väg från Mönsterås till Varberg) på ett bättre ställe. Åskvädret svängde bort från Kalmar och gick rätt över sundet till Öland.
Vinden hade iallafall ökat lite till 7 m/s och det gick lite vågor. Eftersom det var trångt drog jag ner storfallet till sittbrunnen. Jag kunde då kontrollerat göra en 360-graderssväng och släppa ner storen när båten låg i vindögat.
Manövern gick bra och jag kunde gira in för motor i hamnbassängen. Fendrar och förtöjningslinor monterades under tiden autopiloten styrde båten, som gick på tomgång in i hamnen.
Satsade på att det skulle finnas någon ledig plats på den inre flytbryggan (med bommar). Och det fanns det. Ett par hjälpsamma personer från båten intill tog emot. Nu hade det ju gått bra ändå, men eftersom det är en stålkant på träbryggan var det lugnare att få hjälp.
Akterkapellet på plats
Eftersom jag ska ligga här till på lördag var det läge att sätta upp akterkapellet.
Nu ska här städas och fejas, tvättas, klippas (jag börjar bli långhårig) och handlas. För på fredag kväll (mycket sent) kommer Monica med Flixbussen från Nyköping.
Sen får vi 14 lata dagar på oss att segla upp till Oxelösund.
Nu är klockan 10:15. Klockan 10 skulle vinden vrida från nord till syd!
Det blir sent till Kalmar om det inte börjar blåsa åt rätt håll snart. Kryssa!?! Jo det kan jag, med det blåser bara 1,5 m/s så det blir väldigt långsamt…
Väl ute på öppet vatten hissade jag storen. Mest för stabilisering eftersom det går lite dyning och en del svallvågor kors och tvärs. Men ingen vind.
Jag lämnade natthamnen 07:30 och var framme i Kristianopel fyra timmar senare. Sträckan var 19 sjömil. Jag gick för motor hela vägen. Det började blåsa en bris från SW när jag var framme vid den prickade leden in till hamnen. Dvs tio minuter före hamnen.
Regnvädret rundade hamnen.
Jag fick hjälp att ta emot från en av de två båtar som låg i hamnen när jag kom. De hade Limhamn som hemmahamn men kom nu senast från Kalmar.
I ganska snabb takt fylldes hamnen av båtar. Två större båtar var fram och vände och fortsatte sedan söderut.
Båten längst till vänster på bilden kom in sist. Då blåste det 4-7 m/s. De hade lite jobbigt att få in båten till bryggan. Vi var fyra personer som hjälpe till med råd och dåd.
På frågan om var de kom ifrån, sa de att de kom från hemmahamnen och att detta var första dagen på seglingen. Och seglingen ska pågå i 365 dagar!
De erkände att de inte var så vana vid båten. De hade seglat för första gången förra sommaren. Och målet för seglingen är Santa Lucia i Karibiska öarna. En ö lika stor som som Bornholm. På andra sidan Atlanten alltså. Båten heter Monk II eller kanske Monkii. De deltar i ARC, en slags eskadersegling med över 200 båtar. Starten sker i Las Palmas 21 november 2021.
50 / 50
Jag har kollat. Det är 50 % utländska båtar i hamnen. 13 av 26. Mest tyskar. Men även ett par danska och franska båtar. Klockan 19 var hamnen proppfull. Sista båten körde båten i lerbotten. De fick gasa en del de sista metrarna. Jag roade mig med att kolla vattenstånd och prognos för närmsta mätstation (Kalmar). Just nu är vattenståndet +23 cm. I morgon bitti klockan 9 är prognosen +20 cm. De behöver alltså gasa ännu mer för att komma ur hamnen…
Blåser 1 m/s nordligt när jag äter frukost. När frukostbestyret är klara och jag lägger ut blåser det 0 m/s. Väljer att gå den rekommenderade vägen ut från ankarplatsen. Det är ju kul att testa nya vägar, det är ju tryggt att nån gått där förut och dessutom sparade jag en sjömil på vägen 😀
Lugnt, båten går bara 1,6 meter djupt.
Det gick väldigt bra att gå inom det område som var blåmarkerat. Där var det oftast djupare än 2,5 meter. Men när jag kom ut i det område Sjöfartsverket anser är djupare än 3 meter (markerat 4,5 på flera ställen) hoppade ekolodet plötsligt ner till 1,8 meter. Bromsade farten från tomgångsfart (2,5 knop) till 0,5 knop. Djupet minskade stadigt. Till 1,6 till 1,3 till 1,0 meter. Fullt med sjögräs runt båten. Plötsligt 2,8 meter. Sen ner till 1,3…
Jag krypkörde genom sjögräset och så småningom ökade djupet till 3 meter.
Ingen sjögång att tala om.
Till slut kom jag fram till farleden och kunde köra i marschfart 5,5 knop.
När jag skriver detta, kl 10:00, siktar jag ännu inte Öland som ligger 15 sjömil bort. Däremot dyker det upp en säl som undrar vad det är som surrar.
Jag har mött ett femtontal segel- och motorbåtar som är på väg söderut i stiltjen.
Långören passerades kl 08:30, på väg ut ur Blekinge skärgård.
Om det inte blåser för mycket ska jag ta mig till Kristianopel. Det är lite knepigt att lägga till i en hamn med bojar om det blåser för mycket. Då får jag ligga på svaj istället.
När jag släppt bojen vid Senoren gällde det att hålla sig i rännan. De som har seglat in till Nyköping vet vad det handlar om! Ibland var djupet utanför rännan bara en meter. Och bara en prick. Det finns tavlor – ensmärken – att följa.
Nu var det fjärde gången jag seglade här, så det var ganska lugnt.
Skärgården här kring Karlskrona är väldigt grund. Stora områden har ett djup på < 3 meter. På Sjöfartsverkets sjökort är det alltså blått, vilket betyder djup mellan 0 och 3 meter. Om Hydrographica skulle göra en insats här skulle en ofantlig skärgårdsmiljö öppna sig för fritidsbåtarna.
Prickad linje = Det spår jag skapade när jag letade mig in till platsen jag ligger.
I hamnbeskrivningen står det att det går att komma till denna vik ”norrifrån”. Exakt var står det inget om.
Titta på bilden från plottern ovan. Förstora gärna bilden. All vägledning man får är att det finns en undervattensten på ett ställe, en synlig sten på ett annat ställe samt att det är 2,7 meter djupt på en plats.
Dessutom står det M. Det är den engelska förkortningen för lera eller mudder. Bra i.o.f. eftersom man då kanske stannar mjukt om man går på grund…
På bilden ser man hur jag körde in. Det röda märket med en segelbåt betyder att det är en lämplig plats att ankra på svaj. I texten stod det att det är möjligt att lägga till med fören i land. Var, och om det gällde även segelbåtar framgick inte. Den röd-gröna triangeln är båtens placering.
Jag testade att gå längre in i viken, men det grundade upp, så jag fick backa ut.
Närbild på ankarrullen. Titta noga så ser du att jag har 30 meter lina ute. Lång lina i natt.
Man bör lägga ut 3 – 4 gånger djupet när man ankrar. Här är det 2 meter djupt så 10 meter hade räckt. Nu lade jag ut ankaret så långt ut för att dels få jättebra fäste dels för att platsen ankaret ligger på skulle funka för svajankring – om så skulle behövas.
Kil spikad i en skreva.
I natt har jag lagt ut båten 1,5 meter från land. Främst för om det skulle komma svall från båtar. Hammaren ligger redo för att slå bort kilen.
Akterspring till en sten .
Jag har lagt en lina från sidan av båten till en sten på land. Skulle det börja blåsa hårt från NW så ska den linan hålla båten på plats.
Alla linor har båda ändar i båten. Skulle det bli ett så tufft läge att jag inte kan gå iland kan jag bara dra hem linorna. Då får kilarna offras…
Svårt att tro att det blåser 11 m/s när bilden togs!
U137 – Whiskey on the rocks
I andra änden av den ö jag ligger vid finns ett litet skär som heter Torhamnaskär. 2 sjömil härifrån.
Känd plats från radio och TV!
Den 27 oktober 1981 gick den sovjetiska ubåten U137 in i det militära skyddsområdet utanför Karlskrona. Ubåten, som hade ett djupgående på 4,6 meter, gick på grund klockan 20:00, dvs i mörker.
Kaptens förklaring var att radiopejlen, gyrokompassen, Deccasystemet (navigationssystemet) samt ekolodet var delvis ur funktion. Det var all navigationsutrustning som fanns ombord (påstod den politruk som fanns med på de förhör som hölls).
Befälet på ubåten hävdade att man navigerar fel och att man trodde att man befann sig utanför Polens kust (90 sjömil bort!).
Det var ju en jäkla otur att de då råkade pricka den ”hemliga” farled in i svenska skärgården, som dessutom är minerad!
PerMonick 