Sörmlandskretsen av SXK har en tillfartseskader till Riksföreningens eskaderträff i Mariehamn.
Vi börjar dock årets segling ett par veckor innan och kommer att ”göra” Mälaren och Stockholm innan vi ansluter.
Rödlöga, Fejan eller Rödhamn blir vår anslutningspunkt innan alla 8 båtar seglar sista biten till Mariehamn.
Hemfärden gör var och en, eller så blir det spontan eskader med ett par, tre båtar.
Vi hoppas på fint väder hemåt, så vi kan göra ett besök på favoriten Svenska Högarna.
I strålande fint väder startade Monica och jag årets 12-timmars. Dvs light-versionen av SXK:s 24-timmars.
Från starten vid Vinterklasen utanför Femöre till Hävringe hade vi härlig segling i 3-4 knop med gennakern uppe.
Eftersom det var så bra vind och riktning så räknade undertecknad ut att vi lätt skulle hinna upp till Gustaf Dalén innan vinden vände till N. Så istället för att segla ut till remmaren Ursulas Grund, som var ursprunglig plan, så siktade vi norrut, strax utanför sälskyddsområdet.
Ungefär halvvägs till GD avtog vinden hastigt. Tillsammans med lite dyning och en svag motström började vi röra oss bakåt och ut från kusten. Snart blev det total stiltje.
Efter drygt två timmar vände vi söder ut och siktade mot Ursula. Vinden ökade successivt från norr och vi gjorde god fart ner mot Arköbådan och N Fällbådan.
Det såg bra ut då vinden vred mot O och vi seglade in mot Arkösund.
Just vid rundningen försvann vinden igen. Denna gång ca 30 minuter. En mycket svag vind från NO gjorde att vi fick kryssa upp mot Lunda.
Vi passerade Lilla Alen och såg att vi skulle bli 1,5 timmar försenade i mål.
När vi hade 3 M kvar till mål avtog vinden och nu minskade farten till 1 knop. Målgång skulle bli kring kl 23:30 och vi skulle få förseningsavdrag från kl 19.
Så i valde att bryta och starta motorn. En kvart senare låg Bråviken helt blank, så det var ett bra beslut.
Nytt försök i höst eller nästa vår!
I början av förra säsongen brast det i mastfoten integrerade kickfästet. Det fick bli en nödlösning under resten av sommaren – linor runt mastfoten.
Det var kraftiga rostfria popnitar som skulle användas till Seldéns kickfäste. Men tack vare en lånad popnitar-tång modell större gick det galant att nita fast beslaget.
Har inte bestämt vilken variant av kick det ska bli…
Jag hade tur med vädret när det var dax för sjösättning. Allt gick bra och ansättningen av riggen gick ovanligt smidigt.
Men när det var dax att montera bommen upptäckte jag ett problem. Dirken (linan som går in genom mastfoten, ut i masttoppen och ner till bomnocken) gick inte att rubba.
Misstänkte först att något hänt i toppen, eftersom jag sett att en toggle fått ett slag och tryckts upp mot en plåt. Tänkte att blocket som dirken löper i var trasig.
Eter tips av Christer S kollade jag först att alla andra fall i masten löpte utan problem.
Sen spände jag dirk-linan kraftigt med hjälp av vinschen. Därefter lossade jag babystaget (ett kort stag för om masten). Dirken satt fortsatt fast, så jag spände upp babystaget med vantskruven igen och övergick till undervanten. Inget resultat på styrbords undervant.
Men när vantskruven på babords undervant lossades – då släppte dirken!
Linan, som bara är 8 mm i diameter hade på något sätt, inne i masten, hamnat under hakändstycket när riggen spändes upp. Hakändstycket ”hakas in” i masten och fäster därmed vajern i masten.
Hädanefter ska alla fall vara spända innan riggningen startar!
I sommar är planen att segla in i Mälaren i Södertälje, vidare ut genom Stockholm och därefter till Mariehamn på Åland.
Då är det bra att ha koll på slussningstiderna. Bifogade bild visar tider vid slussning in till Mälaren. Slussning ut till Östersjön sker ca 15 minuter tidigare.
Eller samma tabell utskrivna klockslag:
Guppy Design har gjort ett suveränt jobb, som vanligt. Den trasiga sprayhooden fick ett nytt elegant utseende!
Från SXK:s Uthamn Stugvik var planen att gå till Fyrudden (som har byggt ut gästhamnen) och därefter gästa Harstena i två dagar. Men med den väderprognos och den vindriktning SMHI förutspådde skulle det bli en jobbig segling.
Vi skippade Fyrudden och gick direkt till Harstena i sol och perfekta vindar.
Vi stannade en natt och kunde ta tillvara de sydliga vindarna upp till Arkösund.
Från Arkösund fick vi fin segling till Nävekvarn.
På sista dagen vred vinden från NO till O ökande från 2 till 7 m/s.
Vi kunde sträcka en bra bit utmed Bråvikens höga berg, men vid Gullängsberget kom vindvridningen och vi fick börja kryssa i ökande vind. En gammal dyning mötte oss ju längre ut mot Bråvikens mynning vi kom.
Efter en fartfylld, lutande och guppande kryss valde vi motorn från Kungshamn, för att hinna fram till hemmahamnen i tid till ”Taxi Mia”.
Skepparen tackar för rolig samvaro under den 345 sjömil långa segling vi gjort under dessa tre veckor. Vi kom inte till Hanö och Utklippan, som var de optimistiska målen för färden – men vi kom ända till Blekinge och Kristianopel! Men så hade vi ju inte räknat med att det skulle vara sydlig vind med regninslag i 2 veckor på raken…
Vi började dagen med att titta på fotbollsmatchen (Sverige – Spanien 1-2). Därefter började det regna och vi tog motorn till hjälp i motvinden, 10 M ut ur ”fjorden”.
Halvvägs stannade vi för lunch vid bojen Stjärnö/Kalven. Då kom solen fram.
Nu hade vi inte långt kvar till S:t Annakretsens uthamn Stugvik som har mängder med bojar.
I dag ska vi ta oss till Harstena, så snart dimman lättat.
Vi stannade kvar i Loftahammar tills de öppnade, så vi kunde använda duscharna.
Målet för dagen var området kring Väderskär/Ljungfruskär. På vägen gjorde vi en avstickare till bojen i Långviken. Det är en nästan 2 sjömil lång ”återvändsgata” man behöver ta sig för att kunna fånga den bojen. Men man ligger i skydd för de flesta vindar.
Vi hade en behaglig segling i 4-7 m/s, mestadels medvind. Båda bojarna i området var upptagna, så vi kastade ankar i en perfekt liten flad, helt i skydd för alla vindar.
År 1977 eller 1978 låg jag i en av vikarna i samma område med den då bara ett par år gamla Maxi 68:an Mascot. En riktigt stor gammal skärgårdskryssaren passerade förbi. En koll i SXK:s matrikel berättade att det var Armas Morby:s segelbåt. Han hade några år tidigare sålt sin tidningskoncern (Södermanlands Nyheter, Norrtelje Tidning och Länstidningen i Södertälje) till Centerpartiet. Som ganska nyanställd på SN så hade man hört historier om tidigare ägaren Morby
I Valdemarsviks gästhamn låg det bara två båtar när vi anlände. Vi handlade och tog några promenader i staden.
Hittade en fotobutik där man fortfarande kan lämna in sina filmrullar för framkallning.!
Vi letade oss försiktigt ut genom den smala och krokiga vägen ut från Spårögloet. Nån vänlig själ hade markerat den luriga 1-metersgrynnan med ett rött flöte. Dock var det nu 30 cm högvatten, så flötet låg under ytan och syntes inte förrän man var alldeles intill. Men det gick bra.
Vi fick en rätt solig dag i medvind till Loftahammar. På vägen droppade vi ankaret i lä av en ö för lunch.
När vi rundar nordspetsen på Björkö fick vi vinden rakt i nosen. Den började samtidigt blåsa friskt (inledningen på nattens regn tornade upp sig på himlen), så vi tog motorn till hjälp genom det 3 sjömil fantastiskt fina skärgårdsavsnittet.
De sista 2 sjömilen in i Vivassen, där hamnen ligger, forsade vi fram med enbart genuan uppe.
Vi använde den flytande toatömningsstationen, som ligger som ett rundningsmärke mitt i inloppet mellan bryggorna (svårt att missa den alltså). Tyvärr var funktion inte den bästa.
Vi hade förtöjt prick klockan 16. När undertecknad var halvvägs framme till hamnkontoret tog hamnkaptenen in glassgubben och låste dörren. Vi var ensam båt i gästhamnen och han kan inte ha missat att vi var på väg in…
Det visade sig att klockslaget för stängning på webben inte stämde. En liten oansenlig skylt vid bryggan informerade om taxan och att det inte gick att få inpasseringskort till dusch när kontoret var stängt.
Loftahammar skulle behöva göra ett studiebesök i några andra gästhamnar för att lära sig hur man löser den detaljen numera. T.o.m. den lilla gästhamnen i Blankaholm har en enkel och, för gästhamnen gratis, lösning att visa upp…
