2026-08-11 – PerMonick

I dag vaknade vi till strålande sol och, som vanligt, byig vind. Vi hoppade över morgondoppet i dag eftersom temperaturen bara var 13,3 grader. Men frukost åt vi, med en strålande utsikt över Oxelösunds skärgård.

Monica och jag har haft en fantastisk båttur i år. Jag skriver med avsikt inte ”segeltur” eftersom vi för det mesta varit motorbåt.

Vi vill rikta ett hjärtligt tack till alla vänner som på olika sätt gjort sommaren så rolig och minnesvärd. Så stort tack till Tommy, Ewa, Robert, Mia, Malte, Sören och Lena, Christer och Lena, Janne och Pia.

Starten var den 15 juni från hemmahamnen i Oxelösund. I Mem startade Göta Kanalfärden, via Vättern

till Sjötorp i Vänern. Vi tog oss upp till Kristinehamn i nordöstra Vänern. Därifrån tog vi faktiskt buss till Karlstad (och SM-veckan), eftersom gästhamnen i Karlstad var avstängd just på grund av dessa tävlingar. Vi gästade Ekenäs och Åmål och tog oss sedan till

Köpmannebro där vi tog oss upp i Dalslands kanal (22 slussar), via

akvedukten i Håverud till Bengtsfors. Sedan slussade vi tillbaka samma 22 slussar till Vänern där vi tog oss till Sunnanå. Dalbergså, som är en trevlig gästhamn var den sista hamnen på Vänerns västra strand. Vi tog oss därifrån till Läckö slott och vidare till Mariestad. Från Mariestad är det inte långt till Sjötorp där vi checkade in på Göta kanal igen. Nu var det samma 58 slussar tillbaka igen (tyvärr oftast mycket besvärlig vind). När vi kom till Vättern gjorde vi en avstickare till Hjo

och Gränna. Från Gränna tog vi färjan t o r Visingsö. Därefter upp till Hästholmen, Vadstena och in i kanalen vid Motala igen. När vi äntligen checkade ut ur kanalen vid Mem var det härligt att dra upp seglen och styra söderut. Med några strandhugg tog vi oss till Västervik. Då vinden envist blåste från syd och sydväst och prognosen inte sade annat vände vi där norrut.

På vägen hem svajankrade vi samt seglade in i Harstena hamn. Och nu är vi hemma.

Antalet sjömil blev 687. Det motsvarar 127 landmil.

Totala antal slussar blev 160.

Antalet motortimmar under årets färd blev 146. (Motsvarar 3,6 arbetsveckor). Nu blev bränsleförbrukningen inte så väldig eftersom rätt många av dessa timmar var tomgångskörning i väntan på slussar och broar.

Det var några prylar som gick söder under resan. Ett lucklås, en fotpump, ett av kylskåpen och en impeller. På den sista seglingstimmen över Bråviken gav förlängningspinnen till rorkulten upp. Den byttes senast i Motala år 2018, så det var väl dax för byte.

Solen blänker i skrovet på PerMonick när vi lagt till i Östersviken efter årets segling.

Därmed avslutar jag årets fortlöpande bloggande. Men det kan komma något enstaka inlägg – för segelsommaren är inte slut än!

Vi tog sovmorgon på Harstena. Morgonpromenaden gick till bageriet. Det låg en annan segelbåt i hamnen. De hade problem med ankarfästet i den hårda vinden, båten draggade och till slut låg båten utmed bryggan. De hade lite tur, för enda platsen det gick att ligga utmed bryggan med segelbåt var där de var…

Vi hann med ytterligare ett par promenader innan turbåtarna kom med ”turisterna”. Bara ett tiotal passagerare klev av båten. De flesta gick direkt till restaurangen som precis hade öppnat för lunch klockan 12.

”Båten”, som jag fotat nästan varje år i över 20 år.

Efter lunch lämnade vi Harstena. Vinden skulle vara västlig senare vridande till nordväst och ökande. Vi startade med full stor och halvt inrullad genua.

Vi seglade båtsportleden över Bockskärsdjupet och vidare förbi Kupa Klint. Väldigt få båtar ute.

Vid Entose gick vi in i den gamla skutleden som numera (sen 10 år) har några prickar på strategiska ställen. Vinden låg stadigt över 7 m/s med byar på 10. Vi hade en behaglig slör och gick i 5-6 knop.

Skutleden går genom S:t Annas Naturreservat. Det är en vacker skärgård, små låga, smala öar som nästan alla sträcker sig i nord-sydlig riktning. Och antal öar är oändligt!

Vid Torrskär kom en plötslig vindvridning och vindökning. Det blåste nu NV och 10 m/s. Tack vare att leden böjde av åt nord behövde vi bara skota in till nästan dikt bidevind. Vi lät storen spilla lite vind för att inte kränga för mycket.

Utmed Marö och Stuntö var vinden riktigt byig, stundtals nästan stiltje och stundtals häftiga byvindar. Det är en hisnande känsla när båten snabbt kränger ner och accelererar. Men man vänjer sig efter ett tag…

Vi hade planerat att ta natthamn vid Lundarna. Men det var fel vindriktning och vindstyrka för att svajankra där i dag. Vi fortsatte istället över Bråviken.

Det gick riktigt fort. Nu hade vi slör igen och dessutom allt högre vågor att surfa i. Vindbyarna var nu uppe i 14 m/s. Vi låg oftast kring 7 knop. Plottern, som jag har lagt en dämpning på (snitt 15 sekunder) loggade som mest 7,9 knop. Sjökortsappen ”Medvind” är inte dämpad och visade 8,4 vid ett tillfälle. Men då hade vi lite hjälp av vågorna. Den teoretiska maxfarten är ungefär 6,3 knop…

En segelbåt som låg en sjömil före oss var tvungen att väja för en lastbåt som kom från Norrköping. Det såg lite tufft ut i vinden och vågorna.

De båda bojarna vid Hasselö-Bergö var upptagna. Det såg inte heller så inbjudande ut att ligga där i den hårda vinden. Vi valde att ankra i viken mittemot. Betydligt bättre vindlä här.

Nu är ankarlanternan tänd och ankarvakten (en app) aktiverad. Så nu kan vi sova gott.

I morgon är årets ”lite-längre-segling” slut och vi går in till båtplatsen i Östersviken i Oxelösund.

Dag: 11 augusti, 2026

Årets långsegling avslutad den 11 augusti.

Harstena > Hasselö-Bergö på rekordtid, 10 augusti