I dag har vi tänkt gå till Rödhamn, som ska bli vår sista hamn på Åland.
Det ska bli kul att återse den populära ön igen. Senast vi var här var år 2019. Den gången blåste det ordentligt när vi sen skulle över Ålands hav.
Första besöket för mig var år 1975 med min segelbåt Seacat. På den tiden fanns det inga bojar och bryggor, eller hamnkontor. Betalade gjorde man genom att köpa ett par flundror, som rensades av den lokale fiskaren. Han arrenderade ön med fiskerättigheterna på den tiden. .
Efter en timmes regn gled öppnade sig en glipa åt väster så vi kunde se de sista solstrålarna för dagen.
Det är överraskande få gästbåtar kvar i hamnen. De allra flesta har lämnat under dagen – många låg kvar en extra dag pga den hårda vinden i går.
I morgon seglar vi vidare.
Namnet har staden fått från Maria Alexandrovna, som var hustru till den dåvarande ryske tsaren Alexander II. Staden grundades år 1861 då Åland var en del av det ryska imperiet.
Vi började dagen (efter en lång sovmorgon) med en promenad till Sjökvarteret. SALT Konsthantverk fick ett besök och vi gick därifrån med en liten mugg.
Vi käkade tidig lunch på Pub Niska. Vi fick riktigt goda pizzor med varsin slurk öl.
Avslutade besöket med att titta in i det lilla museet med allt om båtarna de använde förr i skärgården.
När vi kom hit till Mariehamn kändes det lite som att komma hem. Allt blev i ett slag betydligt ”svenskare”. Nu fanns det t.o.m. blåbärssoppa på pulver i butiken!
Känslan beror säkert på att Mariehamn är välbekant för mig. Dels från tre tidigare seglingar dels från otaliga viktiga konferensresor…
Vi mötte upp Monica vid färjeterminalen. Hon hann springa av under de fem minuter båten enligt tidtabellen skulle ligga vid kaj. Sen fortsatte Viking-båten med, troligen, en hel del festande passagerare till Helsingfors.
18 m/s vid Söderarm men ”bara” 14 vid båten. Bra att vi inte skulle över sundet i dag.
Monica åker med Viking lite senare i dag, men de har medvind…
SMHI hade förvarnat i god tid innan fronten med blåst, regn och åska anlände på eftermiddagen i dag.
Det var verkligen mörkt på himlen i riktning mot svenska kusten.
Blixt-varnings-appen (Lightning) visade att blixtnedslagen låg alldeles i fronten av regnmolnen.
Vi drog ut landströms-kontakten ur uttaget på bryggan och släppte ned en jordkabel i vattnet, fäst i akterstaget som går högst upp i masten.
Ett nedslag skedde ett par km bort, i övrigt var nedslagen på behörigt avstånd från oss.
Regnovädret drog iväg men det fortsatte att vara väldigt fuktigt i luften. Vid solnedgången låg det lite dimma över hamnen.
I morgon kväll ska vi möta upp Monica som kommer med den sena kvällsbåten från Stockholm.
Dagen började med en blixt och en smäll. Sen kom ösregnet.
Efter regnet gick vi kilometern till västra hamnen.
Nu har vi kollat in var Monica kommer att landa på lördag kväll. Strax intill ligger Pommern, som är ett av fyra kvarvarande segelfartyg som deltog i veteracet från Australien till England i början av 1900-talet. Sedan 50-talet museifartyg.
Vi missade broöppningen vid Lemströms kanal med 10 minuter. Så vi fick vänta till nästa heltimme på nästa öppning.
Vi hittade en bra plats på nya bryggan – den med praktiska bommar – på läsidan. Det blåser 6-8 m/s så det visslar i riggarna och båtarna rycker i förtöjningarna.
Nu ligger vi här i tre nätter och inväntar att Monica kommer med Viking Line. På måndag planerar vi att segla till Rödhamn – ett måste när man är på Åland. Tisdag ska vi ta oss över Ålands hav om vinden är ok. Hamn blir då Gräddö, Fejan eller boj/naturhamn. Sen är tanken att segla in till Norrtälje på onsdagen.
Efter nära sex veckor i Ålands och Finlands skärgårdar börjar utlandsvistelsen lida mot sitt slut.
I dag seglar vi till Mariehamn. Malte och jag har då några dagar för sightseeing, shopping, museibesök, städning, tvättning och badning (i badhuset), innan Monica kommer med Viking Line sent på lördag kväll.
Det finns en hel del fördelar med en mindre båt- utöver inköpspriset.
T.ex. att masten är kort så man kommer under många broar. Inklusive VHF-antenn så sticker vi upp 12,75 meter ovan vattenytan. Den här gången var brohöjden 19 meter (inte 9 som det ser ut på bilden!) över MV, plus kanske en meter för våghöjdsmarginal. Så det var gott om plats.
Det ligger en fin liten badplats alldeles intill ”gästhamnen”. Egentligen är det en besökshamn, eftersom det inte finns några bekvämligheter för gästande båtar och det bara är plats för 3-4 båtar med eget ankare. Vi lade oss långsides och ockuperade därmed två platser.
Titt som tätt kom det små sällskap som kastade sig i vattnet. Ibland från hopptornet.
Vi missade de stora Vikinga-festligheterna med tre dagar. Det ska vara ett av de största evenemangen på Åland. Å andra sidan fick vi gott om plats vid fiket på Sandviks B&B.
PerMonick 