Månad: juli 2021

Danmark köpte el och vi svängde!

Autopiloten följer inprogrammerad kompasskurs (*) . Man hör motorljudet som ett skärande oväsen i bakgrunden – så låter inte motorn i verkligheten 😃

Plötsligen girade båten kraftigt åt styrbord. Hade nog girat 90 grader om vi inte kopplat ur autopiloten.

Vi var en bit söder om inloppet till Göteborg och autopiloten var manuellt inställd på att ”gå rakt fram på den här kursen”.

Giren skedde där starkströmkabeln mellan Sverige och Danmark ligger på botten. Efter en stund, när vi aktiverat autopiloten igen, girade vi lika mycket åt babord.

Alldeles klart så var kabeln aktiverad. En plus och en minuskabel alltså.

Vem som köpte el av vem vet vi såklart inte, men det var svag vind, så vindkraftverken i Danmark behövde nog lite hjälp.

*) Autopiloten kan – antingen köra en rak kurs, som aktiveras genom att lägga båten på önskad kurs och trycka på Auto. – eller styras av plottern (GPS:en). Då aktiverar man en rutt i plottern och gör ett kommando på autopiloten som då styr båten enligt den utlagda rutten. Mkt praktiskt vid långa sträckor där det inte är någon trängsel med andra båtar.

Härlig segling till Bua

Sandö hamn – Bua

Vind 5-6 m/s . Fart 5,5 knop.

Vi fick en härlig sträckbog till Bua. Vinden var stabil, utom sista halvtimmen då den blev byig med vindvridningar och vindstötar uppåt 8 m/s.

Vi såg och mötte segelbåtar med jämna mellanrum, men ändå betydligt färre än norr om Göteborg.

Det var frånlandsvind så vågorna var små. Och det var varm luft som blåste från land – typ varmluftsfön…

Innan vi går in i gästhamnarna pluggar vi på i Hamnguiden (digital version) och i Gästhamnsguiden 2021. Boken Skanör – Strömstad får man ta med en nypa salt, eftersom den trycktes redan år 2008.

Vi läser i Hamnguiden att det enbart är långsides förtöjning i den lilla gästhamnen. Det var ju konstigt, eftersom vår minnesbild från 2018 är att det var boj mot en av bryggorna. Årets upplaga av Gästhamnsguiden skriver boj plus långsides. Det låter vettigt – så vi riggar för boj.

När vi kommer in i den lilla lilla hamnen ser vi att det inte är långsides och inga bojar. Alltså ankare tänker kapten och kopplar på ankaret på Ankarolinan (*). 20 meter från bryggan ser vi – att det är moringlina (**) som gäller.

Snabbt åker båtshaken fram och gastarna omgrupperar på fördäck.

Det var gott om plats när vi anlände, strax efter lunch.

Det blev en perfekt landning till slut. Den underlättades av att det var svag motvind.

Man ska inte lita allt för mycket på hsmnguiderna. Ingen hade rätt och de har haft fel uppgifter åtminstone sedan år 2018!

*) Ankarolina = 50 meter band på en spole, för fastsättning i ankare, boj eller annat.

**) Moringlina = En fast lina som sitter i bryggan och går ut till en bojaren. Ofta riktigt kletig med sjögräs…

Tvärs över viken ligger kärnkraftverket.

Utsikt från glasskiosken.

Kl 23:30 kom ett kraftigt åskväder och drog över oss. En blixt med omedelbar smäll och fräsljud slog ner i närheten. Ett billarm ljuder en kvart efteråt.

Nu ska det bli varmt!

År 2018, när vi seglade sträckan Sandö – Bua, var det väldigt varmt. Då stängde man kärnkraftverket Ringhals för att kylvattnet från havet var för varmt.

Nu ska vi segla samma sträcka, och det ska bli varmt igen. Men nu är två av de fyra reaktorerna stängda. De stängdes år 2019 respektive 2020. Vattenfall planerar att driva de två återstående reaktorerna i ca 30 år till.

En varm och solig dag

Öckerö – Vallda Sandö

SV 1 till 2 m/s. Det började inte blåsa förrän vi skulle lägga till.

Mellan Göteborg och Vinga kunde man räkna till över 30 segelbåtar, de flesta gick för motor. Och 10 lastfartyg som väntade på plats till kaj i Göteborg eller väntade på order.

Men så snart vi passerat Vrångö, som är det sydligaste större ön i Göteborgs skärgård, minskade båtantalet markant.

Vid Donsö var det dock tätt med skärgårdsbåtar.

Det var nästan tomt i Sandöns gästhamn när vi kom. Kom in två båtar efter oss.

Längst ut på piren tog vi en plats.

Det var riktigt varmt under färden i dag och ännu varmare blev det i land. Tur att det finns en liten glasskiosk i hamnen!

Vi pratade med hamnvakterna som berättade att de går pass hela natten. Men bara 1 gång per år. Det ligger 500 båtar i den exemplariskt välskötta hamnen. Så man förstår att det krävs vakter.

Det var massor av badgäster vid badbryggan när vi kom. Och det var fortfarande kvar några tappra efter klockan 22!

Det ska bli NV-vind i natt. 4-7 m/s som mest. Det innebär att det kommer att bli skvalpigt i gästhamnen. Men vinden ska vrida till O – då kommer vågorna att avta.

Mindre barnkoloni

Måste bara nämna att natten i Öckerö var bland de lugnaste och tystaste hittills. Trots att det i båten intill fanns en barnfamilj. Båten var väl en meter längre än vår och ombord fanns föräldrar och 6 barn (om vi räknade rätt). Den äldsta i 12-årsåldern och den yngsta (sladdbarnet) i 1-årsåldern.

Hamnen på Öckerö med ”barnbåten” på vår babordssida.

Till allra sydligaste delen av Bohuslän

Skärhamn – Öckerö

Strax utanför Göteborg

Undertecknad gruvade sig lite inför avfärden i dag. Det blåste 3-4 m/s från sydväst i hamnen. Det är en trång gästhamn. Rakt bakom oss hade vi bara en båtbredd tillgodo till akterlinorna på tiotalet båtar. Vinden skulle ofelbart blåsa oss ner på båtarna innan vi fått styrfart när vi backade ut från vår plats.

Moringlinan är inte till nån hjälp (som ett ankare eller boj), tvärtom. Man måste ha tålamod och vänta medan den sjunker under propeller, roder och köl innan man lägger i backen.

Som tur var gav sig en stor båt från Schweiz av före oss. Eftersom den båten låg i lovart om oss var det mycket enklare att backa ut från den därifrån. Vi var snabbt framme och förhalade (=förflyttade ) PerMonick till den lediga platsen. Phuu!

Efter några smala och slingriga passager kunde vi stänga av motorn och börja segla.

Vinden pendlade mellan 8 och 11 m/s. Vi såg att dyningen ökat under natten och bröt i höga kaskader av skum vid de yttre skären. Så vi tog oss inomskärs i slingrande leder ända fram till Marstrands-fjorden. Där öppnade sig horisonten och dyningen gick in. Då hade dock vinden avtagit till mellan 5 och 8 m/s så de två reven vi hade tagit in i storen kändes som två för mycket. I efterhand så hade ett rev varit lagom i den vind vi hade de första 1,5 timmarna. Därefter behövdes inget rev.

Vi tog ner seglen genom passagen genom Marstrand. Det var säkert tre gånger så många båtar och folk nu jämfört med för en vecka sedan, då vi övernattade i hamnen. Efter Marstrand åter en smal led fram till Bredvik där vi hissade seglen igen.

Vi kunde sträcka hela vägen öster om Björkö, ända fram till där färjorna till Öckerö och Hanö kör pendeltrafik.

Som natthamn valde vi den lilla fina Nimbus gästhamn.

Promenaden var skön eftersom vi var rätt frusna efter dagens segling. Samtidigt blev det ett markant väderomslag. Från kyligt väder till högsommarvärme på en halvtimm!

Malte hjälpe fiskebåten Stella Nova från Danmark (50 meter lång) att landa mjukt mot kajen.

Det ligger ett stort varv på Öckerö. Just nu ligger ett stort segelfartyg på slipen och ytterligare två vid väntkajen.

Kvällen avslutades med EM-final i fotboll

Italien vann och det är lugnt i gästhamnen.

Frisk motvind

I dag ska det blåsa 7-13 m/s från SV enligt SMHI. YR har samma uppfattning. Vinden ska avta efter lunch. Eftersom kursen på långa sträckor är ungefär SSO så lär det gå att segla bidevind utan kryss långa sträckor.

Ett eller två rev är frågan. Två rev är för mycket när det blåser 7. Ett rev funkar i 13 m/s om vi har genuan inrullad en bit. Å andra sidan är det jobbigt att ta in ytterligare ett rev under segling. Beslut tas strax…

Dagens preliminära mål är Öckerö. Eller en naturhamn däromkring.

Tre blöta katter!

Dagens etapp: Lysekil – Skärhamn

Dagens etapp var 23 sjömil.

Klockan 9 prick lämnade vi dieselmacken vid Fiskehamnen i Lysekil. Då hade regnet redan pågått i flera timmar. Det regnade eller ösregnade i stort sett hela vägen ner till Skärhamn. Turligt nog var det uppehåll just när vi gick in i hamnen.

Vi hade fått ett tips av en följare av bloggen om leden ”Vägeröds ränna”. Vi tyckte det var ett utmärkt tips. Dels för att vi kunde gå en annan väg än när vi gick norrut, dels därför att det var lugnare inne bland öarna i den smala leden. Eftersom det ösregnade under färden leden stannade vi inte någonstans, utan körde bara igenom.

Delar av leden muddrades under åren 1899 till 1901 till ett djup av 3,5 meter. [Källa: http://www.kanaler.arnholm.nu]. Vi såg inget ställe grundare än 4,5 meter.
Tidvis helt stilla och ösregn.

Lagom som vi kommit ut från den smala leden ökade vinden och vred mot väst. Vi hissade seglen och loggade snart mellan 5 och 6 knop.

När vi kom fram var vi ”blöta som dränkta katter”. Pers ”offshore-jacka” läckte som ett såll. Tänk att grejerna inte ska hålla i mer än 15 år, typ! Men backup-jacka fungerade perfekt.

Sittbrunnen med akterkapell förvandlat till torkskåp.

Det var många båtar i gästhamnen. Säkert valde många att ligga kvar i hamnen en extra dag. Och några som legat i naturhamn under natten har troligen sökt sig in i en hamn under regnovädret.

Vi hittade en ledig plats där vi kunde klämma oss in.

Framåt kvällen slutade det regna och solen dök upp. Nu lovar SMHI att regnet ska hålla dig borta under den närmsta veckan!

Serviceanläggningen är nyrenoverad i mycket bra skick. Men betyget blir bara en 4 (av 5) pga att man stänker ner omklädningsutrymmet och att vattnet gott kunde vara lite varmare.

Sveriges enda riktiga fjord

För motor över blankt vatten.

I dag tog vi oss den korta sträckan till Lysekil. Vi ligger vid Havsbadets gästhamn, vilket innebär att vi ligger vid mynningen av Gullmarn. Det är Sveriges enda äkta tröskelfjord. ”Tröskeln” vid mynningen är 45 meter och inne i fjorden finns djup på 125 meter.

Vi tog som vanligt en promenad. Det var riktigt varmt, så vi försökte gå på skuggsidan av gatorna.

Gammelstaden

Vi gick lite fel och råkade komma in i den gamla bebyggelsen. Det är ett riktigt stort område med hus ända från 1700-talet som alltså förskonats från ödeläggande bränder (som annars de flesta städer drabbats av).

Efter lunch besökte vi akvariet Havets Hus. Vi förundrades över att det finns så många vattendjur. Tur att vi redan badat…

Vi är glada att Calla Curman öppnade portmonnän och köpte upp hela Stångehuvud. Annars hade alla klippformationer försvunnit pga den stenbrytning som pågick i slutet av 1800-talet.

Serviceanläggningen får 4 och 1/2 i vår informella kvalitetsbedömning. Endast det lite snålt tilltagna duschrummet gjorde att man inte fick full pott! Dock lite orättvist att just vår brygga ligger så långt ifrån anläggningen…