Nej bryggan har inte en 90-gradersböj – bilden är tagen med panoramafuktionen…
Vi missade broöppningen vid Lemströms kanal med 10 minuter. Så vi fick vänta till nästa heltimme på nästa öppning.
Förtöjt med de små gummidämparna på förtamparna samt på förspringet.
Vi hittade en bra plats på nya bryggan – den med praktiska bommar – på läsidan. Det blåser 6-8 m/s så det visslar i riggarna och båtarna rycker i förtöjningarna.
Nu ligger vi här i tre nätter och inväntar att Monica kommer med Viking Line. På måndag planerar vi att segla till Rödhamn – ett måste när man är på Åland. Tisdag ska vi ta oss över Ålands hav om vinden är ok. Hamn blir då Gräddö, Fejan eller boj/naturhamn. Sen är tanken att segla in till Norrtälje på onsdagen.
Efter nära sex veckor i Ålands och Finlands skärgårdar börjar utlandsvistelsen lida mot sitt slut.
Pommern. Foto: Svenska YLE
I dag seglar vi till Mariehamn. Malte och jag har då några dagar för sightseeing, shopping, museibesök, städning, tvättning och badning (i badhuset), innan Monica kommer med Viking Line sent på lördag kväll.
Det finns en hel del fördelar med en mindre båt- utöver inköpspriset.
T.ex. att masten är kort så man kommer under många broar. Inklusive VHF-antenn så sticker vi upp 12,75 meter ovan vattenytan. Den här gången var brohöjden 19 meter (inte 9 som det ser ut på bilden!) över MV, plus kanske en meter för våghöjdsmarginal. Så det var gott om plats.
Båtplats vid badplats. Kvarnbro gästhamn.
Det ligger en fin liten badplats alldeles intill ”gästhamnen”. Egentligen är det en besökshamn, eftersom det inte finns några bekvämligheter för gästande båtar och det bara är plats för 3-4 båtar med eget ankare. Vi lade oss långsides och ockuperade därmed två platser.
Titt som tätt kom det små sällskap som kastade sig i vattnet. Ibland från hopptornet.
Saltviks kyrkaSaltviks B&BPlats för årlig Vikinga-marknad (vad nu det är)
Vi missade de stora Vikinga-festligheterna med tre dagar. Det ska vara ett av de största evenemangen på Åland. Å andra sidan fick vi gott om plats vid fiket på Sandviks B&B.
Nu har vi seglat (med bara genuan) i 5-6 knop in till nästan mitten av fasta Åland. Platsen heter Kvarnbo. Sevärdheter är en kyrka och en badplats! Inga faciliteter för sjöfarande, förutom en gammal brygga.
I dag var det kappsegling! Två båtar kom ut från Bomarsund samtidigt som vi kom från andra hållet. Vi kände igen en av båtarna, det var en Hallberg Rassy 36:a från Danmark som heter Fazit. Den andra var en lite äldre men lika stor se båt från Finland.
Fazit seglade smart och girade ner mot den sida av sundet där vi kom. Den finländska båten siktade på att segla kortast väg och kom ohjälpligt efter när de kom in i lä av skogen…
Vi hade bra häng på HR-båten ända tills de fångade en vindby och forsade fram i över 6 knop. Skepparna på både Fazit och PerMonick jobbade febrilt med skoten, men till slut försvann Fazit i fjärran.
Hamnkontor/minibutik och serviceanläggning i Kastelholms gästhamn
Det var en trevlig och stor gästhamn vi kom till. Och många lediga platser.
Japp, det är ett destilleri. Vi kollade!
Vi gick en promenad i omgivningarna. Det första vi kom till var ett miniSkansen, med ditflyttade gamla byggnader.
Slottet hade sitt ursprung från medeltiden, mitten av 1300-talet. Flera Svenska kungar och befallningsmän har tillbringat tid på slottet under den tid området var centralorten på Åland.
På 1850-talet hade ryssarna förråd på platsen. Dessa flyttades till Bomarsund när huvudbefästningen var färdigbyggd. Kvar finns bara en rejäl stengrund.
Gott om plats i hamnen. Mariehamns egen ”Vaxholmsbåt” hade kvällstur med middag, vände nedanför slottet och tuffade tillbaka till Mariehamn med ankomsttid 22:30.
Eftersom dagens etapp bara var drygt tre sjömil stannade vi kvar i Bomarsund till efter lunch.
På morgonen upptäckte vi att det fanns en väl markerad stig upp på berget i riktning mot det försvarstorn (Notvikstornet) som vi besökte i går. Direkt efter frukost tog vi oss upp till tornet via denna stig.
Karta över hela den planerade försvarsanläggningen, med inritad stig.
Väl uppe på berget hittade vi ovanstående karta samt en beskrivning över den stig som gick runt hela anläggningen. Hela sträckan var 4,5 km, bitvis i besvärlig terräng.
En rätt aktuell rubrik…
Det var en upplevelse att vandra runt hela befästningsområdet. Det fanns massor av lämningar från påbörjade byggnader och nedbrända stadsdelar. Vi var uppe på öns högsta punkt dit ryssarna på 1840-talet hade anlagt en stenbelagd väg och sprängt av toppen berget för att kunna börja bygga ännu ett försvarstorn. Men engelsmännen och de franska soldaterna kom emellan och allt sprängdes i bitar.
Efter den korta båtturen kom vi till gästhamnen i Vargata. Vinden var svag så det var enkelt att förtöja vid den relativt nya bryggan. Även här har EI-medel varit framme och hjälp till att rusta upp hamnen.
Snygg design av toaletter och duschar.
Den fräschaste toalett- och duschanläggningen hittills hittade vi rakt framför båten.
Vi gick en rask promenad till ortens livsmedelsbutik (1,4 km x2) och inhandlade middagsmat för flera dagar framöver. På vägen passerade vi flera väldigt stora odlingar. Det visade sig vara äppelodling av gigantiska mått. Leverans till butiker främst i Finland framåt höstkanten fick vi veta.
Nu på kvällen drar mörka moln upp vid horisonten. Men SMHI lovar uppehåll och t.o.m. sol i morgon.
I dag söndag seglade vi i lugn vind och strålande sol till Bomarsund.
På vägen passerade vi den tidigare omtalade tilläggsplatsen för Åbo-båtarna – Långviksnäs.
Vi fick göra några krysslag för att ta oss igenom farleden, men sen svängde leden såpass att vi fick plattläns. Vick tillfälle att använda spirbommen faktiskt.
Linförjan vid Toftö körde såklart över sundet mitt framför näsan på oss där vi kom länsande med spirbomnen uppe. Löste problemet genom att starta motorn och lägga i backen. Så för låg vi stilla för fulla segel och inväntade att färjan skulle komma fram och sänka vajrarna.
Vi passerade nedanför ett av de tre försvarstorn som ryssarna hann bygga.
Väl på plats i gästhamnen – ny brygga med ny el och vatten – tog vi en promenad upp till hsmnkontoret. Därefter blev det rundtur bland ruinerna av ryssarnas pampiga skrytbygge Bomarsund.
Huvudanläggningen som hann bli färdigbyggd. Inrymde logement för 2000 man, kanoner, administrativa byggnader mm. Ritning över vilka övriga byggnader och anläggningar som var planerade. Gula delar var påbörjade.
Ryssarna hade år 1829 fått fram ritningar över det som skulle bli deras bas för Östersjöflottan på deras västra flank. Basen skulle göra att de fick herraväldet över Östersjön. År 1830 började bygget. 10 år tog det att bygga huvudanläggnibgen. De tre torn, av totalt 6, tog fyra år vardera att bygga.
Frankrike och England hade ställts sig på Osmanska rikets sida i kriget om Krim. Till ryssarnas förvåning. De allierade ville hindra ryssarna att nå öppet vatten i Östersjön och valde då att slå till mot Bomarsun-fästningen. Tack vare att krigsfartygen nu kunde förses med ångmaskin gick det att ta dig fram genom smala sund till platser ryssarna inte räknat med. Engelska fartyg kunde bombardera fästningen och 10.000 franska soldater anföll fästningen från landsidan. Efter en tid gav ryssarna upp.
Sverige erbjöds överta fästningen men tackade nej. Hela anläggningen sprängdes i bitar – det tog en vecka…
I år invigdes besökscentret Bomarsund. Väl värt ett besök.
Vid ankring på svaj vill man ju vara säker på att vakna i samma vik som man kastade ankar i. Därför slår vi då på ankarvakten.
Faktiskt så använder jag två separata system. Dels den som är inbyggd i Gps:n, dels appen Anchor Time i mobilen. Det är resultatet av den senare som syns på bilden ovan. Fördelen med den appen är två; Man kan under natten enkelt slänga ett öga på mobilen och se var i bevakningszonen man befinner sig och; Man kan en stund efter ankring justera platsen för där ankaret ligger och man kan justera hur stor tolerans på ”draggning” man vill ha.
Gps:n utgår från den plats man befinner sig på just när man aktiverar ankarvakten. Man borde alltså göra aktiveringen just när man släpper i ankaret – det har jag hittills aldrig kommit ihåg…. GPS:n är inte heller lika enkel att titta på när man ligger i kojen.
Från nattens svajplats lättade vi ankar och drog direkt upp seglen. Finns inget bättre än att segla ut från en natthamn i medvind och solsken.
Vinden var till en början 5 m/s men avtog snart till 3. Vi hade en härlig slör i 5-3 knop som så småningom övergick i plattläns.
Galaxy jagade oss en bit men girade sedan bort mot Långnäs. Där ska de göra en 5-minuters s.k. Tax-Free-angöring, innan de tuffar vidare mot Stockholm.
Vi kom in i den stora farled som Åbo-färjorna använder. Rätt många seglare gled fram i leden. Sista sjömilen slutade det blåsa så motorn fick ta oss fram till Degerby gästhamn.
Vi ligger granne med färjeläget. Som tur är kommer det bara en båt kl 23:25 i kväll och första morgonfärjan kommer inte förrän vid 10-tiden. För färjan är väldigt bullrig!
Vi tog en promenad genom byn och hittade en Naturstig genom en gammal orörd skog. Små upplysningsskyltar berättade om vad vi såg utmed promenaden.
Den sällsynta kemikalien
Den frekventa bloggläsareb har redan sett att jag skrivit om problemet att hitta bränsle till spritköket. Livsmedelsbutiken här i Degerby är den mest välsorterade vi stött på under hela seglingen. Att dessutom priset inte låg på 9,90€ (som det varit i de fåtal butiker vi hittat några flaskor) utan 5,90€ gjorde inte saken sämre. Nu är det bunkrat så det räcker hela semestern 🥳.
Dagens mål blir Degerby, 14 sjömil åt SSV. Vi skippar därmed den tilltänkta hamnen på Enklinge. Anledningen är vindprognosen som säger att vi får halvvind om vi åker söderut. Och vi försöker undvika att kryssa (och köra motor…).
Innan vi lämnade den trevliga gästhamnen i Kumlinge tog vi en rejäl promenad.
Minnessten från kriget med ryssarna 1808
På vägen till det lilla samhället passerade vi den minnessten som restes på en höjd den 31/7 1920. År 1808 besköt svenska armén den ryska ockupationsmakten som hade sitt läger i samhället. Efter några välriktade kanonskott nära det hus där den ryske befälhavaren satt och åt middag hissade ryssarna den vita flaggan.
Mindre trevligt är att ryssarna uppbådade en armé om 17.000 man för att återvinna Kumlinge och resten av Åland. Svenskarna använde den brända jordens taktik och tvångsförflyttade invånarna och brände alla hus. 80% av alla byggnader förstördes.
Kumlinges officiella – hyfsat stora – majstång.
Vid 13:45 avseglade vi och var framme i viken ”Seglinge SV” en timme och en kvart senare.
Här ligger vi nu med en vidunderlig utsikt åt Sottunga-hållet och den farled som Åbo-Långvik-Stockholms-färjorna använder.
PerMonick 