Repris på Smögen eller naturhamn eller både och?

Så här långt in i viken får man inte lägga gästbåten!

I dag väljer vi mellan naturhamn, Smögen eller Kungshamn. Eller en kombination.

Vi vet att om vi går långt in på Smögenbryggan blir det mycket tystare och lugnare natthamn – men längre till servicebyggnaden.

Det blir åter SV-vind. Så det blir en del motor igen. Åtminstone genom Sotenkanalen…

Sjöräddningen rycker ut!

Under natten till onsdagen ösregnade det under några timmar. Men på morgonen (när vi vaknade) sken solen igen.

Plötsligt dök Sjöräddningens räddningsbåt Rescue Leif Johansson upp alldeles intill oss.

Med en elegant manöver bogserades motorbåten sidledes ut från bryggan.

Tydligen hade grannbåten, en motorbåt, problem med motorn. Är man medlem i Sjöräddningssällskapet kan man få bogsering utan någon kostnad även om det ”bara” gäller motorfel, bränslebrist, lina i propellern osv. Det är en billig försäkring.

Klippor, överallt klippor

Klippor i oändlig variation.

Att färdas genom Fjällbackas övärld är en kavalkad av välslipade granitklippor. Den ena ön högre än den andra. Vissa klippor reser sig lodrätt ut vattnet, med bråddjupt vatten intill.

Motorsegling

Vinden blåser envist från sydväst. I dag 5-9 m/s. Farleden ringlar sig i huvudsak söderut. Det gjorde att vi vissa sträckor kunde rulla ut genuan och stänga av motorn. Utanför Valön gick det in dyning som studsade på öarna och kom ut till oss i farleden. Där använde vi genuan som stagsegel och gick för motor.

Hamburgsund

Båtkyrkogård

Vi tuffade igenom Hamburgsund och noterade att det nu låg fem båtar i den gästhamn vi låg ensamma i för en vecka sedan. Sundet kändes betydligt längre än som vi mindes det från förra veckan.

Naturligtvis var vi tvungna att väja för färjan. Den vajern vill man inte köra in i!

Strax söder om sundet ligger fyra vrak. Några som tyckte det var billigare att dumpa sin gamla båt än att hugga upp den.

Hunnebostrand

Glöm inte att kolla var vi håller hus via appen MarineTraffic. Vi kommer nästan alltid ihåg att aktivera vår ”snik-AIS”.

Hunnebostrand har en mycket bra och välskyddad gästhamn. Förtöjning vid boj, moringlina, långsides eller mellan bommar efter tycke och smak. Och beroende på vad som är ledigt. Vi kom in strax före lunch, då fanns det platser överallt.

Efter lunch promenad till Udden där det finns en skulpturpark. Vi tog oss ända upp på toppen och fick som belöning en milsvid utsikt över skärgården.

Förr i tiden – innan man började bryta granit där – var det faktiskt en udde. Berget var perfekt placerat för brytning och lastning på båt. Dessutom var kvaliteten på graniten utmärkt. Sten från Udden finns på många kända byggnader. T.ex. de fyra granitpelarna på universitetet i Göteborg. Brytning började ca år 1885 och pågick till år 1968.
Reflexer i ett konstverk.

Minnessten

Nere vid hamnen finns ett konstverk som minner om stenbrytningstiden. Titta och studera den om du har vägarna förbi!

Ett konstverk om ett hantverk.

Fint väder på Väderöarna

Väderöarna ligger ca 4 sjömil utanför Fjällbackas yttersta skär.

Bergsbestigning

Vi började dagen med att vandra upp till toppen av Grebbestads höga berg. Det var värt besväret.

Utsikt över Grebbestad

Vi körde motor ut till Väderöarna eftersom det var så svag vind i kombination med gammal dyning.

Ute vid Väderöarna gick vi in i smala Strömsund. Vi gick in i det ännu smalare sundet mellan Lilla och Stora Hejen. Då slapp vi strömmen i sundet men det blåste lite. För längesedan har fiskarna låtit spränga bort stora stenblock från Stora Hajen och rullat (?) ner dem i sundet så det bildats en effektiv vågbrytare mot havet.

Långsides i Strömsund.
Blommorna kämpar i en skreva på Lilla Hejen.

Efter bad (19 grader och manetfritt) blev det lunch.

Ett, två, tre…
På väg upp efter ett dyk i det riktigt salta vattnet

Det var precis att vi kunde vända båten i det lilla sundet och köra ut på havet. Där hade det börjat blåsa och vi hissade segel. I fem knops fart var vi snart inne i Fjällbacka skärgård. Fantastiskt tjusigt. Vi gjorde en liten avstickare och kunde på håll passera Lars Lerins sommarparadis / känt från TV.

Vi seglade in till Fjällbacka. Där var i princip alla gästplatser upptagna. Vi hittade en långsidesplats på utsidan av en brygga där det var lä för de värsta vågorna.

Vädrets i dag har varit bland det bästa hittills på den här seglingen. Men på eftermiddagen kom det några skurar. Sent på kvällen kom en riktig molnfront med regn o blåst.

Köpa en tavla kanske?

I dag är planen att vi ska passera den ö där Lars Lerin (konstnären) har sin sommarstuga. Kanske vi även hinner ut och fika (och bada?) vid Väderöarna.

Hursomhelst är Fjällbacka tänkt att bli natthamnen för dagen. Där gjorde vi ett stopover när vi gick norrut. Den här gången ska vi ta en plats längre in i hamnen för att slippa all svall.

SMHI pratar om vindar mellan SV och S 4-7 m/s. Inte helt idealiskt för att gå ut till Väderöarn. Regnet ska iallafall inte komma förrän vid 22-tiden.

Grebbestad

I morse var det fint väder när vi lämnade Sydkoster. Vinden var svag SO och minskade ytterligare till nära nog stiltje. Vi fick köra motor över hela Kosterfjorden. Sen ökade vinden, från V, och vi kunde segla in i skärgården mot Grebbestad.

Vinden ökade till 7 m/s och PerMonick krängde tidvis ordentligt.

Vi passerade Havstensund, som är dels en gästhamn, dels ett smalt sund med riktigt höga klippor på vardera sida med öppet hav vid horisonten.

Skonare i sikte.
Ett fartyg med två eller fler master, med stormasten som andra mast, riggat helt eller i huvudsak med snedsegel.

Vi har sett säl även i dag. Det låg ett gäng och vilade där vi seglade ut från Sydkoster. I hamnen i Grebbestad, tre meter från båten, tittade en nyfiken en upp huvudet.

Sälspanarna.

Ett par timmar efter landstigningen vid Grebbestad kom ett rejält oväder med stormbyar, blixt och dunder. Vi låg fint i lä men båten dansade iallafall in i bryggan. Det blev att styvhala bojlinan, så vi kom ut några decimeter från bryggan.

Efter ovädret.

Sydkoster – Ekenäs

Ihärdigt regn och åska över Strömstad.

Kosteröarna

Det är bara 1,5 sjömil över till Kosteröarna, räknat från Strömstads yttersta skär. Vi seglade snabbt över Kosterfjorden, som i denna del är drygt 200 meter djup.

Det är tack vare den djupa ”kanal”, som viker in bakom Kosteröarna, som ser till att salthalten här ute är samma som i Atlanten. Även det rika fisklivet och förekomsten av mängden av andra vattenlevande organismer finns här tack vare den djuprännan.

Tidvatten och strömmar

Ebb och flod på västkusten

Som ostkustseglare är man helt okunnig om tidvatten. Men här finns det. 20-30 cm är skillnaden mellan hög och lågvatten. Tiden mellan hög- och lågvatten är ca 6 timmar och 20 minuter. Tidvattnet orsakar en ström, när vattenmassan ska ut respektive in mot kusten.

När vi skulle lägga till vid bryggan i dag var strömmen påtaglig. Drygt 1 knop var den, vilket gjorde tilläggningen lite extra spännande.

Passagerartrafik

Kosterbåtarna har en omfattande trafik till Kosteröarnas olika bryggor och till Strömstad. Mängder med passagerare var ombord på färjorna.

Promenad och regn

Vi tog en promenad på ön, men vände hemåt när vi såg ett stort regnmoln komma vår väg.

Vi hann tillbaka till båten innan det brakade loss. I över två timmar vräkte regnet ned.

Kvällen ägnades åt att studera solnedgången över Norska fastlandet.

Nu börjar vi segla hemåt

Missade Norge med 1 dag! Avståndet till Norska gränsen är bara drygt 3 sjömil.

På måndag får man passera gränsen till Norge, om man har ”covid-passet”, som vi har skaffat oss. Tyvärr är vi då redan på väg söderut.

Nu seglar vi söderut, ända till Smygehuk, innan vi börjar segla norrut igen…

I dag söndag är planen att segla västerut, till Syd-Koster. Vi hoppas hinna fram innan regnet anländer vid 16-tiden.

Har vi tur missar regnet Kosteröarna och går över fastlandet.