Nu ska det bli v a r m t

När SMHI börjar skicka ut varningar för varmt väder är det inte fel att vara ute på Vänern , där vattnet är 15 grader…

Vi har ungefär 16 sjömil att segla i dag för att hamna i Vänersborg.

Typisk Garmin plotter.

Förutom att få båtens position utritad på ett sjökort får vi en massa annan info. T.ex. vad klockan är, batterispänning vid instrumentet, fart, beräknad ankomsttid, distans till målet samt hur långt från den tänka kustlinjen vi befinner oss.

Vi har tänkt att lämna Dalbergså vid 10-tiden. Vi låter vinden avgöra…

Läckö – Dalbergså

Morgongymnastik på G

Monica kopplade upp sig på ett gymnastikpass i arla morgonstund på Läckö ångbåtsbrygga. Malte hängde på medan kapten lagade frukost…

Det är en trevlig, lite slingrig, farled från Läckö slott ut till ”öppet vatten”. Väl ute ur skärgården visade det sig att det blåste exakt rakt emot.

Ute på Vänern.

Vindriktningen pendlade dock +- 20 grader med långa mellanrum, så med några strategiska krysslag så var vi efter några timmar över ”havet”.

Vindstyrkan låg oftast mellan 5 och 8 m/s. Vi hade tagit in ett rev, så vi hade behaglig gång på båten.

När det var en sjömil kvar blåste det upp till 11-12 m/s, så vi tog motorn sista biten.

Målet för dagen var Dalbergså, som är en trevlig liten hamn, skyddad för alla vindar. Hamnkaptenen var som vanligt framme och hälsade välkomna.

Trygg båtplats

Tyvärr hade fiket/den lilla butiken inte öppnat för säsongen än. (Öppnar i morgon).

Vi tog en promenad till utsiktsplatsen, där det finns 3.000 år gamla hällristningar att studera.

På kvällskvisten är vi tre båtar i gästhamnen, en stor skuta oräknad.

De la Gardie’s sommarstuga (*

Läckö slott

Efter sedvanliga morgonbestyr (frukost & packning av sittbrunnskapell) seglade Malte, Monica och jag ut från Mariestad.

Monica mediterar på fördäck.

Vi fick fin segling ut förbi Viksnäsudde och ut på Vänerns vidder.

Det var inte många båtar ute. Med 7 sjömil kvar till Läckö dog vinden ut. Dieseln fick jobba i ekonomifart den sista biten. Vi anlände till Läckö slotts brygga kl 15.

Glest med båtar i gästhamnen.

När detta skrivs (kl 21) ligger vi fyra gästbåtar vid bryggorna, plus en snål typ som lagts sig på svaj i viken.

Naturrum – med möjlighet till hotellövernattning och finrestaurang.

Vi promenerade till Naturrum för att checka in i gästhamnen samt för att studera den fina utställningen om Vänern.

Efter en guidad presentation (coronaanpassad) av slottet och en god kopp kaffe med supergott bakverk på Stallet, var det dax för middag ombord.

Läckö Slott, enligt Wikipedia;

Läckö är ett slott, som ligger på Kållandsöi Lidköpings kommun i Västergötland.Slottet är beläget på en udde i Ekens Skärgård i Vänern och är ett minne från Sveriges stormaktstid. Det tillhörde under medeltiden skarabiskoparna och lämnades 1615 som grevskap åt släkten De la Gardie, men indrogs 1681 till kronan. Läckö har senare bland annat förlänats till Carl Gustaf Tessin 1752 och 1810 till Carl Johan Adlercreutz och har senare varit utarrenderat, bland annat inom ätten Rudenschöld. Slottet och kungsgården ägs numera av staten genom Statens fastighetsverk och är statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935.

*) Gardie bodde inte så många veckor om året på slottet. Det berodde bland annat på att han hade ytterligare typ 15 slott eller bruk att lägga ner tid på. När han var på plats sysselsattes typ 100 personer för att göra livet drägligt för Gardie med gäster. Under övrig tid på året var 30-50 personer sysselsatta med att hålla husen i trim till nästa besök.

Mariestad

Kustbevakningen ute och spanar på Vänern

Skärgården mellan Sjötorp och Mariestad är består mest av grynnor och grundområden och farleden är trång. Att kryssa den vägen är bara för lokalbefolkningen. Vi hade motvind och gick för motor.

På vägen mötte vi ”slusskompisarna” från Linköping. De hade varit in till Mariestad och vänt. Nu ska de högsäsongslussa tillbaka till sin hemstad.

Bekant båt från Linköping
18 meter segelfri höjd

Båtar högre än 18 meter får göra en rejäl omväg runt Torsö, om de vill åka till Mariestad.

En utmärkt gratisplats i Mariestad

Tack vare att båtgrannen Sören i Oxelösund har bra kontakter i Mariestad, så fanns en perfekt gratisplats till oss vid framkomsten.

Malte granskar Rododendron i järnvägsparken

På bryggan i Mariestad stod Monica som just anlänt till gästhamnen. Efter en god lunch tackade vi av Janne för utmärkt gastande och trevligt sällskap. Han tog Nisse (Monicas bil, en Nissan) hem till Nyköping.

Efter en del inköp på matvaruaffären plus en mjukglass, blev det dags att sova.

Ut på Vänern!

Vi befinner oss mitt emellan Väst och Ostkust.

Det har varit en fantastisk upplevelse att åka på Göta Kanal – igen!

Att köra under ”bokningstid” som vi gjort är ganska annorlunda mot ”högsäsong”.

Man åker ett gäng och man möter nästan inga båtar.

Man startar vid 8 eller 9 och kör till sen eftermiddag eller kväll.

På fem dagar har vi åkt från Mem till Sjötorp. År 2018, när vi åkte under högsäsong, tog samma resa tio dagar. Inte konstigt att vi varit trötta och lite mörbultade på kvällarna!

Vi har alla tre blivit bättre och bättre på att få allt att fungera säkert och smidigt. Så sent som i dag kom vi på metoder som underlättade slussningen.

Egentligen är det synd att kanalåkandet tar slut nu – just som vi blivit kanalproffs!

All heder åt gastarna Janne och Malte alltså!

I dag ska vi glida igenom de sista tre slussarna, ut på Vänern. Kursen sätts sedan mot Mariestad.

Tack vare min utomordentligt trevliga hamngranne i Oxelösund, Sören, så har vi en gratisplats vi kan använda i Mariestad!

I Mariestad kommer Janne att mönstra av. Monica började sin semester i går och kommer nu bilande till gästhamnen.

Vi stannade på Kanalen!

Paus i väntan på slussning

I dag blev det ovanlig långa väntetider i slussarna.

Det berodde till stor del på att Göta Kanals högsäsong inleddes i går. Det fick till följd att vi började möta båtar som skulle slussas uppåt.

Till en del berodde det på att slussvakterna bestämde att de två STORA motorbåtarna skulle på före oss tre småbåtar.

Till Sjötorp kom vi ca 17, en timme efter beräknad ankomsttid.

Båda de två båtar som slussade med oss har haft motorproblem.

Segelbåten till vänster kommer att få hemmahamn i Göteborg

Den segelbåt som startade i Nyköping för att gå till Göteborg fick i dag problem med kylarvattnet, det löste de kvickt medan vi väntade på slussning. För ett par dagar sedan hade samma båt problem med drivaxeln, pga att sjögräs fastnat på axeln/propellern troligen. Det löste man genom att lyckas låna verktyg. I dag fortsatte de till Mariestad för att lämna av en besättningsman. Sen fortsätter de till Lilla Bommen i Göteborg, som blir båtens hemmahamn.

Hemmahamn Linköping

Det fina lilla motorbåt som startat i Linköping har vid flera tillfällen fått problem med värmeväxlaren/glykolen. Olika kylvattenslangar har lossnat. Men de har löst alla problem och tuffar nu vidare till vändpunkten i Mariestad – för att sedan vända tillbaka samma väg hem.

Tufft jobb för gastarna!

Att slussa nedåt är löjligt enkelt. Enda kritiska momentet är när gastarna ska hoppa av båten i farten vid ingång i slussen. Jag ökade svårigheten gradvis genom att köra lite fortare in i slussarna varje gång – men gastarna fixade det galant. Det var inte förrän jag började gå längre ifrån kajen som de började knorra lite…

Sista slussen spar vi till i morgon

Vi valde att stanna inne i kanalen genom att lägga till i den övre bassängen i Sjötorp. Egentligen får man inte det, eftersom vi bara köpt konvojbiljett där man i dag skulle gå ur kanalen.

I morgon låtsas vi vara högsäsongkunder och slussar ut de sista tre slussarna ut i Vänern.

Mitt i bilden ligger vi förtöjda i boj, i den övre hamnbassängen.

Sista etappen på kanalen

Töreboda

Regnet avtog så småningom. I dag tisdag ser ut att bli solig, om än ganska kylig.

Hur det gick i fotbollen vet ni ju redan…

Nu lämnar vi Töreboda och följer kanalen den sista biten via Lyrestad, till Sjötorp vid Vänern. På den 19 km långa etappen ska vi passera 19 slussar. Fast nu går det nedåt, vilket är betydligt enklare.

Nu har högsäsongen startat i Göta Kanal. Det innebär att vi kommer att börja möta betydligt fler båtar.

Nu kom regnet!

Och regnet det bara öser ner…

Vi tog oss igenom den läskiga slussen i Forsvik (byggd 1813) – där sidorna består av tillmakat berg.

Därefter åkte vi över sjön Viken till den handdrivna slussen i Tåtorp. Kanalen fortsatte genom djupa skogar och i små sjöar där stengärsgårdar för kanalen byggts rakt genom sjön.

Ett med naturen i Forsvik. Foto Malte S

Vi passerade en mängd broar samt ett järnvägsspår innan vi till slut kunde lägga till i Töreboda.

1,5 timmar efter att vi landat började det ösregna.

Nu ska vi snart heja fram Sverige 🇸🇪 till en seger mot Spanien 🇪🇸 i fotbolls-EM.

Det finns en fin minigolfbana i Töreboda. Tyvärr hann vi inte spela pga regnet!