Av hela Dalslands kanal, som är 25 mil, är det bara 1 mil som är grävd/sprängd. Man åker alltså mest på sjöar, små och stora.
Slussvakten dök upp redan vid 09:30-tiden och frågade om vi var redo för slussning. Vi och två motorbåtar gjorde snabbt båtarna klara för avfärd.
Slussen var stor, men nivåskillnaden var inte märkbar, kanske 2 cm. Efter slussen fick vi vänta 15 minuter på att slussvakten tog sig upp på E45:an, stoppade trafiken och öppnade bron. Det var troligen inte nödvändigt att öppna bron. Vi går max 12,75 meter och bron har 12,70 meter som avgiven fri höjd. Det brukar finnas nån meter säkerhetsmarginal för högvatten (och vågor).
Nu fick vi passera en mängd sammanflätade sjöar med ibland riktigt smala passager emellan.
Vid Upperud kom vi ikapp de två motorbåtarna. De hade fått vänta på en nedslussning i de två slussarna. Nu fick vi vänta på att motorbåtarna slussat upp innan vi fick köra in i den första slussen.
Efter ytterligare några sjöar var vi framme i Håverud. Det fanns ett tiotal bojar – alla lediga – i gästhamnen. Vi valde att lägga till utmed en kaj alldeles intill. Där hade våra två vänner i motorbåtarna redan lagt till.
Efter lunch besökte vi Kanalmuseet och tog en kaffe med glass i solen. Därefter promenad över akvedukten.
Nils Ericson var ”lärling” på ritkontoret under Göta kanalbygget. Han har varit ansvarig för ett antal av Sveriges kanaler och infrastrukturprojekt: Trollhätte kanal, Saima kanal i Finland, Slussen i Stockholm (1850), Östra och västra dockorna på Beckholmen i Stockholm, som används än i dag.
Ericson kläckte idén om att bygga en akvedukt över den brusande vattenfallet. Akvedukten är byggd i järn och hopsatt av 33.000 nitar.
Kanalen byggdes år 1864-1868. Den består av totalt 31 slussar och sträcker sig från Vänern och in i Norge via mängder av sjöar.
Nu stannar vi här i Håverud 2 nätter. I morgon avslutas ”Kanalyran” här i Håverud med livemusik, våfflor, lokala föreningar har utställningar samt musikunderhållning på Rökeriet – där har vi bokat bord.
