Vi vaknade av att det regnade. Det behövs ju regn och att det kommer på natten är ju ok.
I anslutning till gästhamnen finns ett stort ställplatsområde. Ett 50-tal husbilar/husvagnar var på plats.
Även i dag tog vi det lugnt. 3-4 båtar fortsatte sin färd mot Mem. Några andra åkte åt vårt håll, mot Vänern. En mycket stor motorbåt (typ skepp) låg kvar i hamnen när vi lämnade hamnen (vi kallade den ”franska båten) pga språket.
Vi avverkade 8 broar i ganska snabb takt. Mellan broarna är det tjusiga vyer som skymtas mellan de planterade träden utmed kanalen. Det lär vara 10.000 träd, som bildar Sveriges längsta allé!
Vid Töreboda fick vi vänta i 20 minuter på att järnvägsbron skulle öppna. Då samlades delar av fältet; Tyska Akka (en HR29) plus det franska skeppet.
Vi stannade i Töreboda för lunch och för att komplettera matförrådet.
Efter Töreboda kommer man ganska snabbt till den första ev en serie dubbel och trippelslussar. Det såg ut som om vi kom perfekt för att kunna slussa direkt. Några segelbåtar skulle bara ta sig upp de två sluss-stegen. Vi förtöjde tillfälligt vid kajen. MEN, det visade sig att en passagerarbåt var på väg in i dubbelslussen. Det blev att förtöja igen.
När passagerarbåten efter mycket strul äntligen tagit sig ur slussen tog vi sats igen. Men portarna stängdes igen mitt framför båten. Nu var det vattennivån i bassängen mellan denna och nästa dubvelsluss som behövde regleras. Lång väntan vid kaj med minimal info från slussvakten.
En timme efter ankomst kunde vi äntligen fortsätta. Det ”franska” skeppet hade tyvärr kommit ikapp oss. Så vi fick trängas med den båten i alla slussar. Nu hade vi 9 slussar att avverka innan vi kom fram till dagens mål, Norrkvarn. Kl 17 var vi framme, en timme innan kanalen stängde för dagen. Det var ett par ganska trötta båtåkare som äntligen kunde pusta ut.
I morgon har vi ett helt gäng slussar att avverka innan vi är framme i Sjötorp.
PerMonick 