I dag fredag lämnade ca 60 båtar Mariehamn för att segla hem till sina respektive hemmavatten. Det fanns båtar från Norrland till Västkusten bland deltagarna i årets SXK-eskader.
Årets segling över Ålands hav gick i rekordfart för oss. 6,22 knop blev den genomsnittliga farten de 20,7 sjömilen mellan Marbådan på Ålandssidsn och Tjärven på Svenska sidan. Detta var den tionde gången jag seglade över Ålands hav.
Det var ganska många lastbåtar som passerade åt norr och söder, har inte sett så många på en översegling tidigare. Min Garminplotter är duktig på att varna om det är risk för kollision respektive att visa ”grönt ljus” när mötet kommer att ske säkert. Man måste dock tänka på att den egna farten kan ändras och att fartygen kan gira.
Vi passerade bakom ett nordgående fartyg med god marginal. Sen var det dax att korsa det södergående fartygsstråket. Första lastbåten gick med beskedliga 7,3 knop. Det gjorde nästan även vi, så det var lätt att se att vi skulle passera framför med en dryg sjömils marginal. Fartyget tutade några gånger, men det var för båtar efter oss.
Nästa fartyg varnade Garmin för. Det gick i 15 knop och gick en bra bit väster om 7-knopbåten. Vi var tvungna att gira styrbord för att gå akter om. Vi gick även med lite fladder i seglen för att sänka farten.
Långa sträckor seglade vi i över 7 knop. Oftast i 6,3-6,8 knop. Vi krängde rätt ordentligt och vågorna växte till sig ju närmare Svenska kusten vi kom. Så det var en lättnad att komma i sjölä för dyningen när vi seglade in bland skären i Sverige.
Den tilltänkta gästhamnen väster om Kapellskär hade privatiserats. Vi hittade en vik ett par sjömil väster ut för vi ankrade på svaj. Ankarlanternan har slutat fungera, så ett par pannlampor får fungera som lanterna i natt.
I morse klockan 7 hörde vi många ljud från det pågående bygget av en ny stadsdel i Norrtälje.
Ett helt nytt höghus är snart klart – inflyttning upp till vån 4 har redan skett. Men det ska bli ytterligare ett höghus. Fast högre! Sen ska det byggas flera kvarter med bostäder.
En ny gångbro över ån kommer att byggas. Som seglare undrar man ju om den blir öppningsbar. Vi får väl återkomma om 11 år och se om kommunens planer går i lås!
Vår cykelkompis Lars S kom cyklande och vi fick bjuda på kaffe och samtidigt höra skvaller från bygden. Kul!
Gastbyte
Rödhamns klippor ut mot Ålands hav
Huset där dieselmotorer och styrsystem för radiofyr och mistlur fortfarande finns – nu som museum
Högst upp på ön ligger en replika av den lotsutkik som tidigare fanns på samma plats. År 1975, när jag var på besök, var den gamla utkiken riven och den nya var inte byggd.
Det blåste friskt på eftermiddagen. Det var inte många seglare ute.
Fullt med små stenpyramider som byggts av besökare av okänd anledning.
Mot kvällen kom det in moln mot kusten och vid 23-tiden kom en rejäl regnskur.
Dagens etapp var på 55 sjömil varav 50 på öppet hav. Vi kunde släppa bojen vid Björn och segla iväg utan att starta motorn.
Det var som att titta på ett konstverk emellanåt
Det var ibland svårt att bedöma vilket kardinalmärke man siktade, pga speglingen i vattnet. Detta är ett Sydnärke – inte ett Västmärke!
I viken ligger en tysk seglare jag sett flera gånger både IRL och på AIS. En charterbåt gissar jag.
Med 15 sjömil kvar till Märgrunden, som ligger norr om norra Åland, har vi land i sikte.
Monica granskar överseglingskortet. 
PerMonick 