Ulvön

Seglingen från Bönhamn till Ulvön gick snabbare än beräknat. Vinden drog lite åt NNV så vi kunde, nästan, sträcka hela vägen. Styrkan låg för det mesta kring 6 m/s, så PerMonick kunde logga 5,5 knop.

Södra Ulvösundet är ganska trångt. Just som vi ska gå in i sundet kommer en av turbåtarna ångande från andra hållet. Det var bara att göra en vid 360-graders så båten kunde passera.

Vi fångade en boj vid Ulvö Hotells fina brygga. Här ska vi ligga i hyfsad lä för den NV kuling som sjörapporten varnar för ska komma natten tisdag. För en 50-lapp hade vi kunnat bada i den uppvärmda polen. För dyrt tyckte skepparen! Det är ju gratis i havet…

Vi tog en långpromenad. Bl.a. (nästan) ända upp till lotsutkiken. Fin utsikt på vägen.

Bönhamn

På vägen ut från Häggvik passerar man en väldigt sprucken lodrät bergvägg. I går såg vi ett gäng som klättrade uppför väggen. Väl ute ur viken kunde vi hissa segel och i vindar mellan 4 och 6 m/s hade vi halvvind. En häftig mörkblå vägg av moln passerade på behörigt avstånd.

I Bönhamn parkerade vi intill en stor motorkryssare. De lade ut lite senare, så vi fick ha vår brygga för oss själva. (De båtar som ligger vid den långa bryggan mittemot har nog inte noterat att vinden ska vända kl 04.00 i natt och öka till uppåt 7 m/s).

När vi lade till mötte Christer och Lena upp och tog emot. Nelson var jätteglad att vi kom😄🐩. Tillsammans åt vi en god lunch på Bönhamns brygga. Vi fick gå husesyn i deras fina husbil innan de åkte vidare norrut på nya äventyr. 🚌

Några bilder från en promenad i Bönhamn; Skrattmås (latin: chokladdoppad mås)

Häggviks gästhamn / vid Mannaminne

Vi lämnade Hornö Brygga i sol och svag västlig vind. Ungefär samtidigt med att vi passerade under Högakustenbron kom isbrytaren Atle ångande och passerade förbi oss. (Visst är det kallt i vattnet, men det är inte is ännu!).

Vinden vände och de sista fyra sjömilen seglade vi i 5-6 knop. Kändes som det blev 10 grader kallare när det började blåsa från havet.

Häggvik är en lugn hamn med bra service.

Efter en god laxlunch tog vi en promenad på en knapp kilometer till Mannaminne. God fika där. I övrigt en blandning mellan museum och skrotupplag. Vi gick inte upp till utsiktsplatsen.

Hornö Brygga – vid Högakustenbron

För första gången under nästan fyra veckors segling är jag störst båt i gästhamnen! En Maxi 77 ligger utmed bryggan. När vi kom låg det även en Maxi 68 på nocken. Min båt är en Maxi 84, för de som missat den detaljen.

Det här är en riktig pärla till gästhamn. Servicebyggnaden är liten men mycket välskött. När bastun är färdigbyggd blir det en 5-poängare.

Och för första gången på en dryg vecka hade vi inte kryss och inte dyning. En härlig medvind 4 – 7 m/s tog oss snabbt från Härnösand till Hornö Brygga. Det är fortfarande kallt i vinden när inte solen värmer. Det är mössa och vantar som gäller när det är motvind.

Högakustenbron såg vi flera timmar innan vi kom fram.

Högakustenbron

Sveriges längsta hängbro (alltså spannets längd)

Vi klarade masten med 28 meters marginal. Klockan 22:49 från gästhamnen

På kvällskvisten tog vi en lång stärkande promenad upp till den restaurang som ligger vid brofästet.

Mot Höga Kustenbron

I eftermiddag åker vi tillbaka genom kanalen i Härnösand och tar sikte på den höga bron.

Det har varit riktigt trevligt i Härnösand. Hit kommer vi tillbaka om några veckor.

Gästplatsen i Södra hamnen

Badhuset t.v. som inte har öppet på fm

Det var cruising på G i stan

Det är den här årsboken från SXK jag använt för reseplaneringen här uppe

Halvdag i Härnösand

Norra hamnen

I natt hade vi natthamn i Södra hamnen. Det var betydligt lugnare än i Norra hamnen. Ingen disco, ingen trafik (på bron) och inte så mycket svallvågor.

I dag har vi satt igång en tvätt, vi ska gå och bada (på badhuset).

Kl 13 åker vi genom kanalen igen. Mot Höga kustenbron.

” Djup 1,60… 1,10…” ”Det är bara sjögräs” {BOM}

Ekolod är en fantastik pryl som är kul att kika på under färd och mycket bra att ha när man ska leta sig in i grunda naturhamnar.

I dag skulle vi egentligen ligga still, eftersom det är en vilodag. Men vi inte ville vara med om att vara granne med ett disco med mycket högljudda gäster ända fram till klockan 02:00, så valde vi att flytta från Norra gästhamnen till Södra..

Skepparen var osäker på om det överhuvudtaget gick att ta sig genom Västra kanalen. Enligt sjökortet (uppdaterat 21 jan 2019) är det bara 1,8 meter i ett avsnitt av kanalen. Vi såg dock med egna ögon att flera segelbåtar större än oss gick genom.

Vi hade tur att lyckad pricka den broöppning som kunde beställas till 13:30. Annars var det 18:00 som gällde. Eller 09:30 nästa dag.

Några avsnitt av passagen var lite knepiga, så vi åkte sakta och Monica rapporterade fortlöpande djupet enligt lodet. Djupet var betryggande, mest över tre meter även inom det mörkblå området i kortet.

Efter nittiogradersgiren åt babord kom vi ut på djupare vatten. Mellan 3 och 11 meter enligt kortet. Vi hade 7 meter en lång sträcka.

Vi började närma oss de två röda prickarna samt nästa bro. Eftersom det kanske skulle dröja med broöppning saktade vi ner ännu mer, till 1,5 knop kanske.

Skepparen noterade att de röda prickarna varnade för uppgrundningen om babord och låg kvar med båten i det vita (djupa) området enligt sjökortet.

När vi närmade oss den första röda pricken rapporterade Monica minskade djup. Från 7 till 3 till 1,6 till 1,1! Det är sjögräs säger skepparen, kikar ner i vattnet och ser mycket riktigt en massa sjögräs – och… är det stenar??

Det blir en duns och en smäll och så står vi stilla!

Grundstötningsplatsen markerad med gult kryss i ring

Samtidigt hör vi från bron att bommarna börjar fällas för broöppning.

Skepparen inser sitt misstag eftersom vi alldeles nyss hade de röda prickarna om styrbord. Lägger i backen, trycker på lite gas och båten rör sig bakåt. Vi lossnar direkt från botten och kommer ut på djupt vatten. En skarp BB-sväng och vi går i farleden igen.

I kanalen är djupet mest kring 4 men aldrig under 2.

Nu ligger vi i alldeles ny och lugn gästhamn. Här finns dessutom vatten att tillgå och en liten servicebyggnad. Här kommer vi att sova gott!

PS, Felet i sjökortet kommer att rapporteras till Sjöfartsverket. Det här var en bra påminnelse om att sjökorten inte är så exakta man kan tro. Men det är ju en fördel om man går på rätt sida om prickarna…

Efter att ha skickat bilder och gjort felrapportering till Sjöfartsverket så meddelade de ganska snabbt att de kunde se på flygbilder att det finns ett grund där vi gick på. De har nu rättat sjökortet och flyttat 3-meterskurvan, så att det bättre överensstämma med verkligheten.

På djupt vatten

Efter sovmorgon (SMHI hade utlovat positiv vindvridningen till kl 11) så lade vi ut från Lill-Lubban) vid halv elva. Det var helt stilla på havet, så kökspersonalen hade inga problem att servera 11-kaffet. Fem över 11 kom den utlovade vinden från sydost. Nu varade den vindvridningen bara en knapp kvart. Sen blev det stiltje igen.

Vid Lörudden öppnar sig Sundsvalls-bukten, 9 sjömil bred. Där kom det en fin vind på 5 m/s från OSO. Det var perfekt för oss. Vi kunde lätt sträcka över bukten i 5 knop. Snabbt bestämde vi oss för att hoppa över dagens tilltänkta ankarvik och istället sikta direkt på Härnösand, 40 sjömil bort.

Lodet, som brukar ge upp när djupet överstiger 50 meter visade plötsligt 121 meter. Måste vara rent berg djupt där nere i djupet.

Lite knölig är det att laga mat när tillvaron rör sig i alla riktningar – helt slumpmässigt. Och när båten samtidigt kränger 30 grader.

Sakta vred vinden emot, så vi efter ett par timmar inte längre kunde segla direkt mot målet. Vi hade passerat Åstön (som inte är någon ö) och seglade in i Åvikebukten. Då hade det tidigare helt platta havet börjat röra på sig igen. Korta, branta vågor dök upp från ingenstans. Vinden som tidigare varierat mellan 5 och 9 avtog till 3 – 4. Det var som att segla i sirap. Så snart man fått upp farten till 3 knop kom en våg som reducerade framfarten till 1 knop. Konstigt ställe det där. Det kom vågor från tre olika håll!

Vi körde igång motorn och körde så resterande bit in till Härnösand.

Härnösand kan man åka till från två håll – från söder och norr. Med ett par broöppningar och ett djupgående under 1,8 meter kan man (troligen) åka från ena viken till den andra. Vi rundade i stället Härnön. På nordsidan av ön växte de tidigare måttliga dyningarna till mindre berg. Mkt egendomligt.

Vi lade till i Norra hamnen. Nu får vi en extra vilodag som tröst för dagens strapatser.

Vi ligger fastknutna i en restaurang.