Det har gungat duktigt under natten. Men jag sov som en stock.
Ligger kvar här över dagen och planerar nu för tidig avfärd i morgon. Om prognosen håller blir det då kurs rätt över Hanöbukten till infarten till Karlskrona. Distansen fram till Karlskrona blir i så fall 30 sjömil.
Så här ser rapporten, respektive prognosen, ut för SMHI:s station på Hanö.
Vi besökte hembygdsgården och fick goda frasiga våfflor med vispgrädde, sylt och kaffe.
Vi studerade SMHI:s prognos för fredagen och kunde konstatera att vinden skulle öka jämfört med i dag. Hård vind hela dagen med en topp på 19 m/s vid lunch. Det var en nyhet.
Det innebar att PerMonick kommer att stanna i hamn ytterligare en dag. Därmed kunde inte tidplanen hållas och gastarna Eva-Charlotte & Christer fick börja studera färjans tidtabell.
Båtarna vid den yttre piren blir med jämna mellanrum helt överspolade av överbrytande sjö. Vår placering är betydligt bättre.
Väl nere i hamnen fick vi höra att färjan skulle fortsätta gå i dag, men kanske inte enligt tidtabell. Vi kunde läsa att både Gotlandsbåten och Ölandsbåten ställt in turerna.
Beslutet blev då enkelt. Det var bara för gastarna att packa ihop sina grejer och ställa sig i kön till färjan.
Det har varit trevliga dagar från Ystad till Hanö med många skratt och diskussioner blandat med natur- och kulturupplevelser. Tack för det Eva-Charlotte och Christer!
Byvägen upp till hembygdsgården och ända upp till fyren.
Kl 18 gick undertecknad på det föredrag i hembygdsgårdens regi som handlade om hur 10.000 sjömän ur Engelska flottan upprättade en handelsstation på Hanö, samtidigt som Sverige och Storbritannien var i krig! Ett väldigt intressant föredrag som dock var lite väl långt (1 tim 45 min) för min smak.
Nu blir det alltså ytterligare en dag på Hanö innan jag fortsätter över Hanöbukten till Blekinge skärgård. I Kalmar kliver Monica ombord igen, men dit är det några sjömil och dagar.
Nu blir det att koja i en båt som gungar, rycker och guppar samtidigt som fall slamrar i master runt omkring, vinden ylar i riggarna , det knakar i förtöjningslinorna och bruset från sjön som bryter utanför vågbrytarna ligger som en ständig ljudmatta i bakgrunden.
Strax efter denna inspelning gjordes gick ett lastfartyg förbi, på väg till Mörrums Bruk.
Det blåser mellan 9 och 12 m/s. Vi gungar av dyningen som svänger in i hamnen, men ligger mycket tryggt bakom en stenpir.
I dag ska vi utforska ön. Till att börja med Bönsäcken, som är ett imponerande naturfenomen bestående av en rullstensås som förändras beroende på vindarna.
Besättningen råkade vakna redan vid 6-tiden. Det var 0 m/s och svag dyning. Skepparen föreslog att vi skulle avsegla direkt och äta frukost under gång. Förslaget vann gehör och vi lämnade bryggan efter att både toppfyllt vattentanken och kopplat loss elkabeln.
Avståndet till Hanö var 31 sjömil. Vi lämnade hamnen kl 7 och var framme i Hanö kl 13.
Första biten gick vi för motor. Men sen började vind komma från SO. Vi satte gennakern och storen. Vinden ökade successivt och nådde 7,5 innan vi var framme vid Hanö.
Det blev en behaglig segling i lagom både vind och värme.
Vi hittade en lucka utmed kajen, men fick flytta till en (bättre) plats längre in, när en större segelbåt letade plats.
Säker hamn.
Klass 1 varning lågvatten
Platsen vi ligger på är 2,0 meter djup (när vattenståndet är -10 cm). SMHI varnar för att vattenståndet kan bli ytterligare -40 cm i morgon eftermiddag. PerMonick sticker 1,60 meter . Vi får alltså hålla koll på vattendjupet i morgon!
Klass 1 Kulingvarning
I morgon eftermiddag ska det blåsa upp till 18 m/s i byarna. Därför är det bra att vi ligger kvar i vår skyddade hamn i morgon.
Solnedgång över Hanö.
Otur x 2
Christer råkade slå skenbenet i en bryggkant och undertecknad råkade barfota sparka till en järntenn i bryggan.
Hamnvakten fixade fram en läkare till Christer på nolltid. Efter konsultationer och bevakning av hur svullnaden utvecklades drogs slutsatsen att besök på vårdcentral inte behövdes.
Efter att undertecknads tå rätats upp med kirurgisk tape och ”1177 på nätet” konsulterats, kunde det blåsas faran över. Lätt halkning några dagar kan förväntas.
SMHI hade vindar på upp till 14 m/s samt åska i prognosen. Då valde vi bort överfart till Bornholm.
Istället seglade vi åtta sjömil till Simrishamn. Vinden pendlade mellan 3 och 6 m/s. I början slör men vartefter vi girade runt ”udden” fick vi plattläns. Det gick hög gammal dyning (snett framifrån) som gjorde promenader inne i båten väldigt jobbiga.
Det befarade åskvädret närmade sig så vi stöttade framfarten med motorn sista biten.
Eftersom vi kom tidigt i hamn fanns det gott om gästplatser. Vi fick en bra plats på brygga D – mellan bommar.
Rosenträdgården
Dagen ägnades åt att laga mat, promenera, bada och äta glass. Samt prata med båtgrannarna. De ska segla kappsegling; Bornholm runt, en sträcks på 100 sjömil.
Kväll i hamnen
Det ska bli bra vind i morgon. Men i övermorgon ska det bli storm i byarna. Det ska vi lägga in i planen för morgondagen.
Jag ägnade förmiddagen åt lite inköpsärenden på stan.
Rätt var det var kom Silja Line:s Symfoni inglidande i hamnen. Det är första året som Silja gör kryssningar till Ystad. Premiärturen skedde tidigare under sommaren men ändå kom det flera åskådare till pirbryggan.
Gastarna Eva-Charlotte och Christer kom vid 12-tiden. Vi käkade lunch och gick igenom säkerhetsrutinerna.
Strax före 15 körde vi ut från Ystad gästhamn med kursen satt på Kåseberga. Eftersom det var motvind och vi ville komma fram i hyfsad tid tog vi motorn till hjälp.
I Kåseberga fanns det tyvärr inga platser lediga. Vi fortsatte till Skillinge dit vi anlände två timmar senare. Så snart vi hade rundat Sandhammaren kunde vi hissa storen att ha som stagsegel.
Gästhamnen i Skillinge
Vi hittade en brygga där vi kunde lägga till. Väldigt dålig info i hamnen om regler och plats för servicehus.
Båtarna har växt rejält under de senaste 20 åren. 35 – 45 fot är numera det normala. (PerMonick är 27 fot).
Problemet att hantera båten i trånga utrymmen ökar nog med kvadraten av längdökningen…
Så utan bogpropeller skulle det vara ganska hopplöst att göra 90-gradersgirar i trånga hamnar med 40-fotsbåtarna. (Hamnarna krymper ju dessutom i takt med att båtarna växer.)
Just när jag skriver detta SEGLAR (!!) en dansk (mindre) båt ut från hamnen. Helt utan motor. Det har vi inte sett någonstans under hela seglingen.
Jag har full förståelse för behovet av bogpropeller.
Men det jag inte förstår är att många skeppare samtidigt verkar ha tappat förmågan att styra med motor & roder. När man lämnat ”parkeringen” och hyfsat rätat upp båten i färdriktningen så fortsätter många att morra med propellern, bara för att göra ytterst små kursjusteringar på sin väg ut mot öppet vatten. Orkar de inte vrida på nån av rattarna ombord? 🤣