Kategori: Segelbåtar

Tre blöta katter!

Dagens etapp: Lysekil – Skärhamn

Dagens etapp var 23 sjömil.

Klockan 9 prick lämnade vi dieselmacken vid Fiskehamnen i Lysekil. Då hade regnet redan pågått i flera timmar. Det regnade eller ösregnade i stort sett hela vägen ner till Skärhamn. Turligt nog var det uppehåll just när vi gick in i hamnen.

Vi hade fått ett tips av en följare av bloggen om leden ”Vägeröds ränna”. Vi tyckte det var ett utmärkt tips. Dels för att vi kunde gå en annan väg än när vi gick norrut, dels därför att det var lugnare inne bland öarna i den smala leden. Eftersom det ösregnade under färden leden stannade vi inte någonstans, utan körde bara igenom.

Delar av leden muddrades under åren 1899 till 1901 till ett djup av 3,5 meter. [Källa: http://www.kanaler.arnholm.nu]. Vi såg inget ställe grundare än 4,5 meter.
Tidvis helt stilla och ösregn.

Lagom som vi kommit ut från den smala leden ökade vinden och vred mot väst. Vi hissade seglen och loggade snart mellan 5 och 6 knop.

När vi kom fram var vi ”blöta som dränkta katter”. Pers ”offshore-jacka” läckte som ett såll. Tänk att grejerna inte ska hålla i mer än 15 år, typ! Men backup-jacka fungerade perfekt.

Sittbrunnen med akterkapell förvandlat till torkskåp.

Det var många båtar i gästhamnen. Säkert valde många att ligga kvar i hamnen en extra dag. Och några som legat i naturhamn under natten har troligen sökt sig in i en hamn under regnovädret.

Vi hittade en ledig plats där vi kunde klämma oss in.

Framåt kvällen slutade det regna och solen dök upp. Nu lovar SMHI att regnet ska hålla dig borta under den närmsta veckan!

Serviceanläggningen är nyrenoverad i mycket bra skick. Men betyget blir bara en 4 (av 5) pga att man stänker ner omklädningsutrymmet och att vattnet gott kunde vara lite varmare.

Sveriges enda riktiga fjord

För motor över blankt vatten.

I dag tog vi oss den korta sträckan till Lysekil. Vi ligger vid Havsbadets gästhamn, vilket innebär att vi ligger vid mynningen av Gullmarn. Det är Sveriges enda äkta tröskelfjord. ”Tröskeln” vid mynningen är 45 meter och inne i fjorden finns djup på 125 meter.

Vi tog som vanligt en promenad. Det var riktigt varmt, så vi försökte gå på skuggsidan av gatorna.

Gammelstaden

Vi gick lite fel och råkade komma in i den gamla bebyggelsen. Det är ett riktigt stort område med hus ända från 1700-talet som alltså förskonats från ödeläggande bränder (som annars de flesta städer drabbats av).

Efter lunch besökte vi akvariet Havets Hus. Vi förundrades över att det finns så många vattendjur. Tur att vi redan badat…

Vi är glada att Calla Curman öppnade portmonnän och köpte upp hela Stångehuvud. Annars hade alla klippformationer försvunnit pga den stenbrytning som pågick i slutet av 1800-talet.

Serviceanläggningen får 4 och 1/2 i vår informella kvalitetsbedömning. Endast det lite snålt tilltagna duschrummet gjorde att man inte fick full pott! Dock lite orättvist att just vår brygga ligger så långt ifrån anläggningen…

Smögen plus naturhamn

Kvällsbild från Hunnebostrand

Egentligen borde man poängsätta serviceanläggningarna man kommer till. Hunnebostrand skulle då få fem stjärnor av fem möjliga. Gott om toaletter och duschar, rent och snyggt och duschar som fungerar – dvs området där man hängt kläderna är torrt även efter man duschat! Det är inte alla anläggningar som klarar den senare punkten.

Efter frukost kom vi iväg 09:40. Snabbt var vi inne i den fina Sotekanalen. Vi var tre segelbåtar på rad och slussvakten öppnade med samma precision som de brukar göra i Göta kanal, dvs lagom man kommer fram till bron.

Början på kanalen, från norr.

Efter kanalen slingrar sig leden mellan de röda granitöarna till Smögenbron. Vi hade fått tips om en vacker väg/led som kallas Sunnepinan. vi tyckte dock den såg alltför spännande ut, så vi följde den officiella leden.

Säkert en vacker men nervpåfrestande led med segelbåt…

Vi gick in betydligt längre på Smögenbryggan denna gång. Det fanns många lediga platser. Vi såg till att ha en båt på vår läsida när vi valde plats. Då är det ingen risk att båten lägger sig på tvären om det strular med moringlinan. Allt gick väl och vi kunde ta en promenad på bryggan och långt ut på klipporna. .

Finns en snitslad led att följa ut till de yttersta klipporna med fin utsikt.

Efter kaffe och glass (glassvåffla för vissa) åkte vi vidare. Dagavgiften var överkomlig på Smögen. 0,00 kr var priset!

Nu hade vinden vridit och vi kunde segla ut från Smögen. Efter ön Remmen girade vi styrbord till en SSO kurs. Det var dikt bidevind 3-4 m/s. Det var måttlig dyning så vi lyckade få upp farten till ca 3,5 knop. Vi tog vara på varje vindvridning och lyckades gå fria för Dragskärs utgrundning. Två seglare bakom oss var tvungna att kryssa och försvann akteröver.

En segelskuta och en fiskebåt körde förbi oss.

Dagens natthamn fick bli Brandskär. En lite snirklig infart till en plats bakom en ö mitt i viken. Det skulle finnas ensmärken/frimärken, men de vita fläckarna skulle behöva bättras på. Men vi kom in till en bra plats.

Lugnt och fint i viken.
Soligt och alldeles lagom varmt i den svaga vinden.
Rikligt med öglor fanns det i berget. Tack för det HAK!

Det var 20 grader i vattnet och bara en manet i sikte. Såklart vi badade. Salthalten överraskar oss fortfarande, inbitna ostkustseglare som vi är.

Fin köttbit med fint vin avrundade dagen.

Repris på Smögen eller naturhamn eller både och?

Så här långt in i viken får man inte lägga gästbåten!

I dag väljer vi mellan naturhamn, Smögen eller Kungshamn. Eller en kombination.

Vi vet att om vi går långt in på Smögenbryggan blir det mycket tystare och lugnare natthamn – men längre till servicebyggnaden.

Det blir åter SV-vind. Så det blir en del motor igen. Åtminstone genom Sotenkanalen…

Sjöräddningen rycker ut!

Under natten till onsdagen ösregnade det under några timmar. Men på morgonen (när vi vaknade) sken solen igen.

Plötsligt dök Sjöräddningens räddningsbåt Rescue Leif Johansson upp alldeles intill oss.

Med en elegant manöver bogserades motorbåten sidledes ut från bryggan.

Tydligen hade grannbåten, en motorbåt, problem med motorn. Är man medlem i Sjöräddningssällskapet kan man få bogsering utan någon kostnad även om det ”bara” gäller motorfel, bränslebrist, lina i propellern osv. Det är en billig försäkring.

Klippor, överallt klippor

Klippor i oändlig variation.

Att färdas genom Fjällbackas övärld är en kavalkad av välslipade granitklippor. Den ena ön högre än den andra. Vissa klippor reser sig lodrätt ut vattnet, med bråddjupt vatten intill.

Motorsegling

Vinden blåser envist från sydväst. I dag 5-9 m/s. Farleden ringlar sig i huvudsak söderut. Det gjorde att vi vissa sträckor kunde rulla ut genuan och stänga av motorn. Utanför Valön gick det in dyning som studsade på öarna och kom ut till oss i farleden. Där använde vi genuan som stagsegel och gick för motor.

Hamburgsund

Båtkyrkogård

Vi tuffade igenom Hamburgsund och noterade att det nu låg fem båtar i den gästhamn vi låg ensamma i för en vecka sedan. Sundet kändes betydligt längre än som vi mindes det från förra veckan.

Naturligtvis var vi tvungna att väja för färjan. Den vajern vill man inte köra in i!

Strax söder om sundet ligger fyra vrak. Några som tyckte det var billigare att dumpa sin gamla båt än att hugga upp den.

Hunnebostrand

Glöm inte att kolla var vi håller hus via appen MarineTraffic. Vi kommer nästan alltid ihåg att aktivera vår ”snik-AIS”.

Hunnebostrand har en mycket bra och välskyddad gästhamn. Förtöjning vid boj, moringlina, långsides eller mellan bommar efter tycke och smak. Och beroende på vad som är ledigt. Vi kom in strax före lunch, då fanns det platser överallt.

Efter lunch promenad till Udden där det finns en skulpturpark. Vi tog oss ända upp på toppen och fick som belöning en milsvid utsikt över skärgården.

Förr i tiden – innan man började bryta granit där – var det faktiskt en udde. Berget var perfekt placerat för brytning och lastning på båt. Dessutom var kvaliteten på graniten utmärkt. Sten från Udden finns på många kända byggnader. T.ex. de fyra granitpelarna på universitetet i Göteborg. Brytning började ca år 1885 och pågick till år 1968.
Reflexer i ett konstverk.

Minnessten

Nere vid hamnen finns ett konstverk som minner om stenbrytningstiden. Titta och studera den om du har vägarna förbi!

Ett konstverk om ett hantverk.

Fint väder på Väderöarna

Väderöarna ligger ca 4 sjömil utanför Fjällbackas yttersta skär.

Bergsbestigning

Vi började dagen med att vandra upp till toppen av Grebbestads höga berg. Det var värt besväret.

Utsikt över Grebbestad

Vi körde motor ut till Väderöarna eftersom det var så svag vind i kombination med gammal dyning.

Ute vid Väderöarna gick vi in i smala Strömsund. Vi gick in i det ännu smalare sundet mellan Lilla och Stora Hejen. Då slapp vi strömmen i sundet men det blåste lite. För längesedan har fiskarna låtit spränga bort stora stenblock från Stora Hajen och rullat (?) ner dem i sundet så det bildats en effektiv vågbrytare mot havet.

Långsides i Strömsund.
Blommorna kämpar i en skreva på Lilla Hejen.

Efter bad (19 grader och manetfritt) blev det lunch.

Ett, två, tre…
På väg upp efter ett dyk i det riktigt salta vattnet

Det var precis att vi kunde vända båten i det lilla sundet och köra ut på havet. Där hade det börjat blåsa och vi hissade segel. I fem knops fart var vi snart inne i Fjällbacka skärgård. Fantastiskt tjusigt. Vi gjorde en liten avstickare och kunde på håll passera Lars Lerins sommarparadis / känt från TV.

Vi seglade in till Fjällbacka. Där var i princip alla gästplatser upptagna. Vi hittade en långsidesplats på utsidan av en brygga där det var lä för de värsta vågorna.

Vädrets i dag har varit bland det bästa hittills på den här seglingen. Men på eftermiddagen kom det några skurar. Sent på kvällen kom en riktig molnfront med regn o blåst.