Hela den här seglingen planerades i februari. Då letade jag fram tänkbara natthamnar från Gräddö och upp till Örnsköldsvik samt på norra och östra Åland. Distanser räknades ut så det skulle bli ganska korta dagsetapper – med några undantag.
När det gäller Åland finns det numera mycket bra beskrivningar över både naturhamnar och gästhamnar. Väl i klass med de handböcker som finns längs hela svenska kusten från Norrtälje till Strömstad.
Men kusten norr om Öregrund och Högakusten-området är lite sämre dokumenterad. Jag hittade en årsbok från SXK från 2003 samt en reklambroschyr över Jungfrukusten 2019 med bra info. Årsbokens uppgifter stämde inte alltid – ibland hade gästhamnen dekat ner sig men för det mesta hade de ryckt upp sig. Broschyren var uppdaterad men de nautiska detaljerna – om hur man skulle ta sig in i hamnen – lyste med sin frånvaro.
Tack vare planen har vi kunnat vara flexibla och hitta alternativ som passat bättre.
Vi håller tidplanen så bra att vi nu ligger en dag före! Den extra dagen lyckades vi ”vinna” för en dryg vecka sedan. Då seglade vi betydligt mycket längre än planerat. Den dagen blir bra att ha i Mariehamn (dit vi kommer redan i morgon) eftersom listan på saker som ska göras är ganska lång. 
Det är en lugn och fin vik vi ligger i. 
Vår nuvarande position.
Gästhamnen vid Bomarsund – egentligen Notviken – är spartansk och ganska sliten. På ett stort plakat kungörs att det förändringar på gång. EU har beviljat ett stort bidrag för upprustning.
Efter en fika gjorde vi en historisk vandring bland ruinerna av den fästning som ryssarna började bygga år 1832 (efter att Sverige förlorat sin östra rikshalva till dem år 1809). 
Fästningen hann inte bli färdigbyggd innan Krimkriget bröt ut. Den 21 juni 1854 anfölls fästningen av en brittisk eskader. Ryssarna klarade av anfallet, men det följdes av flera. Den 8 augusti samma år landsteg britter och fransmän från en större flotta som ankrat upp utanför Bomarsund. Det är på dagen 165 år sedan… Den 16 augusti kapitulerade ryssarna. Sverige erbjöds att överta fästningen men avböjde. Därför sprängdes hela fästningen några dagar senare. Fullt utbyggd skulle fästningen vara nästan 300 meter lång och ha 2.500 man förlagda på platsen. 
Pga ett åskoväder som närmade sig gick vi tillbaka till båten. Exakt när vi klev ombord började regnet falla. 
Det har varig helt stilla hela natten och morgonen. Det är inte så kallt om nätterna längre och 19 grader redan kl 8.
Vi är hela tiden övervakade av en bevakningsmast (nu obemannad) med en radarlob som snurrar med en något irriterande motordrift.
PerMonick 