Östergötlands skärgård är min favorit. Det är långt mellan fastland och de yttre skären. Man kan välja att gå inre leden, den vanliga ”sjö-fyran” eller en till två yttre leder. Det finns massor med möjliga platser att ligga på svaj eller ta landförtöjning tack vare mängden öar, relativt få bebyggda öar och därmed väldigt få ledningar som hindrar ankring.
Ungefär halvvägs tog vi lunchpaus vid Håskö. Mängder med båtar i viken. Sen fortsatte vi via en av de gamla skutlederna, istället för att åka sjö-fyran. På vägen upptäckte jag vad en av marinens nymålade ”vita fläckar” har för syfte. Berättar inte var det var, men tack vare den var det enkelt att ta sig fram mellan omkringliggande grundområden!
På svaj vid Lunda
Vid Lundarna låg det redan över 10 båtar, utspridda och på svaj eller landförtöjda. Vi fick åka runt i området innan vi hittade en bra plats att svajankra på.
Solen har gassat på ordentligt i dag. Och det har mestadels varit svag vind. Just nu blåser det 3 m/s där vi ligger med lite lä från skogen. Det blåser 5,5 m/s vid Hävringe. Från kl 23 och hela natten ska det blåsa 7-10 m/s. Så jag har lagt i en 6kg-plätt för att hålla ner ankarlinan ordentligt för bättre fäste. Och appen ”AnkarAlarm” är aktiverad, så vi vaknar om vi skulle dragga mer än 10 meter. Vi kan sova lugnt. 😴
Vi seglade i ganska svag vind så högt det gick i dyningen. Kursen var ungefär NO, rätt ut mot havet. Hade vi fortsatt i samma takt (3 knop) och samma kurs skulle vi om ett drygt dygn hamna på Gotska Sandön. Nu gjorde vi ett krysslag betydligt tidigare och kunde passera Storkläppen på 1 M avstånd. Farten ökade till 4 knop tack vare att vi nu fick den långa dyningen mot sidan istället för rakt framifrån. Vi hittade en mycket säker väg snett genom de yttre skären och grynnorna rätt till Väderskär. Sista biten in i artipelagen vid Jungfruskär körde vi motor.
Det blev en lugn natt.
Ett par vikar bort hade Celiza lagt till mot en klippa. Vi höll lite kontakt via SMS då Hans sett att vi var i närområdet.
Det var över 21 grader i vattnet men alla grönalger gjorde att det inte var aktuellt att bada. Det är många år sedan vi såg så här mycket grönalger i skärgården.
Efter att tagit sovmorgon körde vi vidare mot Valdemarsvik. Det blev motor till Stora Källskär sen halvvind in de 10 sjömilen till Valdemarsvik. Där finns en fin gästhamn med exemplarisk servicebyggnad. Dock behöver de öka frekvensen på sopsorteringen så här mitt i säsongen.
I morgon måndag blir det en lång etapp. Lundarna (vid Bråviken) är målet.
Vi började dagen med att titta på fotbollsmatchen (Sverige – Spanien 1-2). Därefter började det regna och vi tog motorn till hjälp i motvinden, 10 M ut ur ”fjorden”.
Halvvägs stannade vi för lunch vid bojen Stjärnö/Kalven. Då kom solen fram.
Nu hade vi inte långt kvar till S:t Annakretsens uthamn Stugvik som har mängder med bojar.
Morgondimma kl 7 16/8 2023 i Stugvik.
I dag ska vi ta oss till Harstena, så snart dimman lättat.
Vi stannade kvar i Loftahammar tills de öppnade, så vi kunde använda duscharna.
SXK-boj Långviken
Målet för dagen var området kring Väderskär/Ljungfruskär. På vägen gjorde vi en avstickare till bojen i Långviken. Det är en nästan 2 sjömil lång ”återvändsgata” man behöver ta sig för att kunna fånga den bojen. Men man ligger i skydd för de flesta vindar.
Vi hade en behaglig segling i 4-7 m/s, mestadels medvind. Båda bojarna i området var upptagna, så vi kastade ankar i en perfekt liten flad, helt i skydd för alla vindar.
År 1977 eller 1978 låg jag i en av vikarna i samma område med den då bara ett par år gamla Maxi 68:an Mascot. En riktigt stor gammal skärgårdskryssaren passerade förbi. En koll i SXK:s matrikel berättade att det var Armas Morby:s segelbåt. Han hade några år tidigare sålt sin tidningskoncern (Södermanlands Nyheter, Norrtelje Tidning och Länstidningen i Södertälje) till Centerpartiet. Som ganska nyanställd på SN så hade man hört historier om tidigare ägaren Morby
Utsikten mot havet när vi svängt in i Valdemarsviken
I Valdemarsviks gästhamn låg det bara två båtar när vi anlände. Vi handlade och tog några promenader i staden.
Hittade en fotobutik där man fortfarande kan lämna in sina filmrullar för framkallning.!
Vi släppte bojen kl 9 och seglade ut till farleden med bara storen. Det blåste bra, 6-9 m/s, så det gick ganska snabbt. Solen sken men det började dyka upp stackmoln från land.
Framme vid Ljungfruskär girade vi 90 grader babord och var inne på ”E4:an”. Vi såg att SXK-bojen, som ligger mellan Ljungfruskär och Tvarholmarna var ledig. Den hade nog inte varit något bra alternativ i går när det blåste friskt.
Vi rullade ut halva genuan. Det kändes lagom i den byiga vinden. En fördel med delvis inrullad genua är dessutom att man får bättre utsikt från sittbrunnen, eftersom man har fri sikt under genuan.
Vi fick en fin halvvind förbi Ålgårdsudde och Huvudskär.
Torrö Stickskärs fyr och kummel.
Vid Torrö Stickskär öppnar sig Kvädöfjärden och vinden fick mer plats att ta fart. Vindmätaren registrerade 11,5 som mest och vi kom upp i drygt 7 knop vid flera tillfällen.
Det är en fröjd med slör i frisk frånlandsvind. Båten går fort, stabilt och med ett minimum av stänk in i sittbrunnen. Även här, där vinden hade en dryg sjömil på sig, var vågorna obetydliga.
Utsikt mot havet.
Vi passerade Källskär, där man förr kunde handla rökt fisk. SXK-bojen finns kvar, men där ligger man inte om vinden ligger på från Lilla Källskär, eftersom lukten från den stora Storskarvkolonin [Ålkråkan] är nästintill outhärdlig.
Lilla Källskär (till höger) med häckande Ålkråkor.
Nu hade nog Ålkråkorna flyttat till sydligare breddgrader. Jag såg bara en enda fågel på ön.
Efter Källskären var det dax att styra upp i Valdemarsviken. Nu fick vi skota hårt och båten krängde ordentligt, trots att vinden som mest höll sig mellan 7 och 9. Vi sträckte upp till Stora Ålö och fick sen börja kryssa. Eftersom vinden följer vikens branta stränder var det i princip rakt motvind de återstående åtta sjömilen. Latmasken slog till och vi strök seglen och tog motorn till hjälp till gästhamnen.
Gott om plats i gästhamnen.
Vik eller fjord?
Det sägs ibland att Valdemarsviken är Östersjöns enda fjord. Den har branta sidor, ett rätt stort djup och den har en grundare ”tröskel”. Det ser alltså ut som den geologiska definitionen är uppfylld.
Men för att vara en ”äkta” fjord, ska den ha skapats av glacialerosion. Jag gissar att det är det senare som gör att man anser att Gullmarsfjorden är Sveriges enda ”riktiga” fjord. Valdemarsviken är iallafall häftig med riktigt höga branta berg som inramning.
Samlingen av gamla träbåtar är ett trevlig inslag i Valdemarsvik. Staden ligger på gränsen mellan landskapen Småland och Östergötland, som går i Vammarsmålaån, som rinner ut just där hamnen för träbåtarna finns.
Vi får svag motvind ut ut Valdemars-viken. Motorn får jobba nästan fram till mynningen, där ett par kryssben tar oss fram till Ålsundet. Där kan vi sträcka upp genom sundet till vi kan gira bb ner mot Olsösundet. Nu är det länge sedan man kunde stanna och fika där. Mängder av privat-skyltar gör detta glasklart. Men den anskrämliga statyn finns kvar…
Laxvarp är en av båtfolk välkänd natthamn. Men för mig var det ändå första gången jag landsteg och förtöjde i en tall. Det är branta, höga, öar med mängder av möjliga förtöjningsplatser. Det nya sjökortet i plottern gör det löjligt enkelt att hitta bland öarna och att hitta exakt vilken plätt man kan lägga till vid.
Vissa platser är inte lämpliga för segelbåtar – det får man räkna ut själv.
Alldeles intill där vi gjorde fast finns två jättegrytor. Varav en har perfekt form och uppåt metern djup på ena kanten.
Jättegryta, troligen bildad under istiderna, genom att mindre stenar under långt tid pga forsande vatten snurrat runt och gröpt ur berget.
PerMonick 