Det finns tusentals öar i Ålands och Åbo skärgårdar. På sjökortet finns inritat hundratals olika leder man kan följa.
Konsten är att hitta lämpliga leder med rätt riktning med tanke på mål och vind, tillräckligt djup för båten och tillräckligt brohöjd för masten. Det här blir spännande…
Från norra Åland, där vi åker ifrån i dag, är det nästan rakt ostlig riktning till Åbo (fågelvägen).
Norra Ålands udde, skulle man kunna döpa denna klippa till.
Eftersom vi seglade ganska länge i går bestämde vi oss för sovmorgon i dag. Det betyder att Monica väntade ända till klockan 7 med sitt träningspass. När vi andra vaknade hade hon dessutom hunnit med en kort promenad på 45 minuter.
Gästhamnen fotad på bredden.
Efter sen frukost tog vi en promenad in till centrum där vi hittade en liten butik. Lite kompletteringar till skafferiet inhandlades plus varsin glass.
Klockan 13 kom vi iväg i – som vanligt – varma vindar och sol.
Klockan 18:30 var vi framme vid inprogrammerad position vid mynningen av Djupvik. Snabbt konstaterades att viken inte stämde med varken hamnbeskrivningen eller minnesbilden från 2019, då Monica och jag gästade hamnen.
Vi observerade en annan segelbåt – som seglat ett par sjömil före oss hela dagen – som gjorde precis samma misstag som vi. Det var en finsk båt.
Efter ivrigt letande på sjökortet hittade undertecknad Djupviken-originalet. Det visade sig att vi seglat förbi den vik vi egentligen skulle till. En timme senare kunde vi släppa stävankaret på 5 meters djup i den långa viken.
Det borde ju vara förbjudet att ha samma namn på två liknande vikar, bara 4 sjömil ifrån varandra!
Vi har haft fantastiskt fin segling hela dagen. Vind mellan 3 och 7 m/s i perfekt riktning. Frånlandsvind dessutom vilket innebär små vågor.
Malte hoppade i havet direkt efter ankring trots att det bara var 17,6 grader ( d v s vinterbad)
Vi är tre båtar som ligger på svaj, plus två båtar som förtöjt i land.
I dag ska vi segla norr om Åland till östra sidan. Natthamn kan bli Djupvik om vinden är rätt.
SMHI lovar att det ska bli ytterligare några grader varmare. Uppåt 30 grader här ute i skärgården! Vattentemperaturen är 18,7, men kommer säkert att öka under dagen.
När vi år frukost vid 7-tiden var fjärden spegelblank.
Vid halv 9 körde vi ur den fina ankringsviken per motor. Vi fortsatte ut till farleden och norrut i Furusundsleden.
Det var en hel del fritidsbåtar ute och seglade, eller gick för motor som vi. Vi hade en svag vind (1-2 m/s) rakt på nosen ända upp till Kapellskär. Där gjorde vi klart för gennakern och vid Linanäs ökade vinden och vred till OSO så vi kunde hissa seglen. Öster om Villösan kunde vi falla av ett tiotal grader och sikta rätt på Eckerö. Vinden vred sakta till SO. Över till Eckerö var det 25 sjömil. Från att blåsa 3,5 på svenska sidan ökade vinden till att pendla mellan 5 och 7 m/s på Ålandssidan. Som bäst var farten 6 knop.
Nya lodgivaren klarar att registrera minst 100 meter djupare vatten än det gamla.
Lagom som vi skulle gå in i skärgården kom färjan Eckerö. Vi valde en alternativ infart i hamnen för att inte komma vägen för det hyfsat stora fartyget.
Infarten var lite lurig. Särskilt som alla 9 farledsprickar saknades där det var som smalast. Men vi kom in i hamnbassängen och på andra försöket lyckades undertecknad fånga bojen!
Klockan 22:55, finsk tid
18:30, finsk tid, var vi framme i den trevliga hamnen.
Vi kunde fylla dieseltanken och vattentanken, men däremot hittade vi ingen matvaruaffär. Det lär bli burkmat fram till Åbo, om vi inte hittar en affär på vägen.
Vi har en grov tidsplan, som bara har fasta dagar för när Monica ska kliva på färjan i Helsingfors respektive kliva av färjan i Mariehamn. Just nu ligger vi en dag före planen tack vare två dagar med långa distanser. -Trots några extra vilodagar i Stockholm. I dag seglade vi 44,2 sjömil. (Räknat från start i Oxelösund har vi seglat 166 sjömil.).
Mkt bra årsbok från SXK – gratis för alla medlemmar!
Vi låg ju kvar några extra dagar i Wasahamnen. För att ”köra ikapp” tidplanen har vi sagt att vi passar på att ta längre dagsetapper när vinden är gynnsam.
Därför satsar vi på att komma iväg skapligt tidigt och segla rätt (snett) över Ålands hav direkt till Eckerö. Distansen är överkomliga 40 sjömil från vår ankarplats.
Kursen vid överfarten är NO och vindprognosen är SO 3 – 6 m/s. Förhoppningen är att vi då får slör över ett ganska ”platt” hav, där vi kan låta gennakern dra upp båten i 4-5 knop.
Efter väldigt trevligt midsommarfirande, tillsammans med Mia och Malte, vaknade vi pigga och ivriga att segla ut från Stockholm.
Mia skjutsade Malte -som vi nu välkomnar som gast en massa veckor och sjömil framöver – till hamnen. Vi hann med en fika innan vi släppte förtöjningarna och vinkade farväl till Mia.
Många Waxholmsbåtar på väg ut i skärgården.
Vi fick köra motor i en dryg timme innan trafiken med allehanda båtar lugnade ner sig och vinden stabiliserade sig.
Tanken var att vi skulle gå öster om Ljusterö, men sjöbrisen tryckte på och vi var för slöa att kryssa. Så det blev Furusundsleden uppåt. Tänkbar natthamn vid Siaröfortet (Kyrkogårdsön) skippades pga av trängsel.
Silja Line passerar på behörigt avstånd.
Vi fortsatte till Högmarsö, där vi lade oss på svaj för ankare. På vägen dit passerade vi Ängsö Nationalpark. Det var en väldigt vackert skärgård vi passerade igenom.
Dagens etapp blev 34 sjömil, varav 4 med motor.
Norrviken på Högmarsö har plats för många båtar på svaj. Vid solnedgången är vi tre i viken. 20 grader vattnet.
Så snart vi ankrat kastade sig Malte i vattnet. Per kom efter med viss tvekan, på ett betydligt försiktigare sätt. Men väl i vattnet var det skönt med svalkan efter dagens häftiga solsken.
I dag var det en varm dag utan vind. Jo, det kom vind, men inte förrän vid 22-tiden.
Så vi körde i ”Göta-kanalfart” = 5 knop, hela vägen från Birka till Stockholm. Det är dessutom motorns ekonomifart, vilket ju är viktigt i dessa tider.
När Waxholmsbåtarna plöjde förbi i full fart krängde t.o.m. 50-fotarna!
Trots att det är tidigt på säsongen tätnade trafiken när vi närmade oss Essingeöarna. I Hammarby-slussen var vi 9 båtar som samsades om utrymmet.
Christer B höll i tömmarna för att PerMonick skulle ligga stadigt när vi slussade ner ett par dm till Östersjön.
Det är en mängd broar att hålla reda på när man går ut till Östersjön genom Stockholm.
Essingebron (25,3 meter)
Liljeholms-bron (14,7 m)
Årstabroarna (25,0 m)
Hammarbybron (11,4 m)
Danviksbron (11,8 m)
Och det är de två sistnämnda som vi behöver broöppning på. Den som läst avsnittet ”Om båten” (under menyknappen) vet att PerMonick sticker upp 12,75 meter över havet, när VHF-masten är medräknad.
Nu är ju inte de angivna höjderna så exakta som man skulle kunna tro. Vattenståndet varierar ju en del. Sjöfartsverket har lagt till ett antal cm för att vågor kan lyfta båten. Mellan 0,5 och 2,0 meter är avdraget för det ändamålet (troligen 0,5 i Mälaren. Sen har man lagt en reserv för att det kan vara högvatten. Exakt vad det betyder har jag inte hittat. Men jag gissar mellan 0,5 och 1,0 meter.
Så troligen kunde vi ha seglat under alla broarna! Vattenståndet var +6 cm när vi passerade. Och några vågor var det inte.
Nu ligger vi i fina Wasahamnen. På Djurgården, ett stenkast från Gröns Lund, Skansen och Liljevalchs.
Vi promenerade till centralen genom ett varmt Stockholm. Vi tackar Christer B för ett strålande jobb som gast från Oxelösund till Stockholm. Vi har haft mycket trevligt.