Vi har legat kvar några dagar i Karlshamns centrala gästhamn. Den här gången ligger det fler båtar här. En tjusig Vindö 40 (siffran är inte antal fot utan antal kvadratmeter segel) ligger bredvid oss. Hemmahamn Halmstad. Det är den näst största Vindö-varianten som byggdes. Båten byggdes år 1979, d v s årsbarn med PerMonick.
Vi blir eventuellt kvar här ytterligare en natt. Vädret är nu bättre, lugnare vindar, varmare och soligare. Kanske är det sommaren som äntligen kommit!
Vi var totalt 8 båtar i den lilla gästhamnen i Skillinge. Norrmannen, som ensamseglade i en gammal 38-fotare, hade dragit iväg redan vid 5-tiden på morgonen. Han hade lite bråttom eftersom han skulle börja jobba i Köpenhamn om två dagar…
Det var totalt bleke när vi gav oss iväg kl 7. Det gick en lång sugande dyning åt samma håll som vi åkte. När vi rundade infarten till Simrishamn avtog dyningen.
Den extra 50W-solpanelen lades upp på däck och vips hoppade laddningen upp för kylskåpsbatteriet.
Sista halvtimmen hade det börjat blåsa. Men så nära orkade vi inte dra upp seglen för den korta bit som var kvar. Det blev totalt 7 timmar motor.
I Åhus fyllde vi upp tanken från dunkarna. En bra båtmack ligger ett stenkast från gästhamnen, så det var lätt att fylla på dunkarna igen.
I Åhus äter man glass – det är obligatorisk! Sen går man promenader bland de gamla små husen. Man kan beundra den stora tjusiga Absolut-vodka-fabriken som ligger mitt i byn. Noterade att ”provsmaknings-restaurangen” nu hade stängt och omvandlats till utbildningscentrum.
På seneftermiddagen gick den lilla flotten full med gäster till Quiz-kvällen på en av de två restaurangerna på andra sidan ån. När vi trodde det skulle bli tyst vid 22-tiden drog diskoteket igång på riktigt. Det tystnade vid midnatt.
Sedan midsommarafton har det pågått en sällsam kappsegling. Starten gick i den tyska staden Wismar. 100 deltagare ska ta sig 900 sjömil till den nordligaste punkten i Bottenviken, bojen i Töre.
På kvällen kom det in en Princess 30 (äldre båttyp) med tre herrar ombord. Jag noterade att de hade startnummer 100, att de låg sist i tävlingen men fortfarande var aktiva enligt tävlingens app. De första båtarna var vid det laget uppe i höjd med Umeå. De uppförde sig mest som turister, promenerade omkring, fotade. Enligt reglerna får deltagarna ta paus från kappseglingen och sedan återuppta seglandet. Dagen efter tog de sig till Hanö och där registrerade de sig som DNF (did not finish). Det har för övrigt hälften av deltagarna gjort…
På fredagen hade det börjat blåsa, som vanligt, igen. Men nu har vi medvind. 8-10 m/s med bara storen gör 5 knop.
Vi passerade mellan Listerlandet och Hanö. Passerade i god fart förbi grundet där TT-färjan hade grundkänning (och trodde de kört på en u-båt!). Färjans styrman och kapten trodde de befann sig långt utanför Hanö, när de i dimman i verkligheten körde mellan fastlandet och Hanö. Hade de tittat på radarn hade de sett att de befann sig 800 meter från land. Efter grundstötningen fortsatte de, girade babord i tron att de då gick in i farleden till färjeläget vid Karlshamn. Då gick de rätt upp på det stora grundflak som ligger norr om Hörvik. Det var en GPS som lurade dem. Men de hade ju kunnat tittat lite på radarn och på djupmätaren, då hade de sett att nåt inte stämde. Sen borde de ju haft ytterligare några plottrar ombord att kolla på…
Nu ligger vi tryggt i den centrala hamnen i Karlshamn igen. Nu ska vi bunkra och laga landströmskabeln. På söndag är det planerat att Malte ska förstärka besättningen. Det ser ut att bli lagom till det varmare väder som utlovas.
Lugn segling i medvind (!!!😁👍) från Hanö till Karlshamn. Vinden ökade successivt från 3 till 8 m/s.
Den här gången ligger det 5 båtar i gästhamnen mitt i stan. Vinden ligger på rätt in i hamnen, så det är rätt skvalpigt. Några gummidämpare fixar de värsta rycken.
Vi ligger alltså i den centrala gästhamnen, som är placerad i den kända Mieån. Ån har sitt källflöde Yttre Arasjön, 47,6 km uppströms. En fördel med att lägga till i en å är att man radikalt minskar snäckornas tillväxt på skrovet.
En inköpsrunda i stan hann vi med innan butikerna stängde kl 15 – det är ju lördag upptäckte vi.
Vi promenerade även en sväng och tittade på sevärda hus och, såklart, utvandrarstatyn.
Uppgång och avfärd kl 0700 idag 10 juli.
Tanken är att vi ska hinna till en broöppning 7 sjömil bort klockan 09:00. Eftersom det är svag vind blir det motorgång i 1,5 timmar.
I dag startar jag och Christer etapp 10 och 11 som ska ta oss till Västervik. På vägen stannar vi till i Kalmar, där Monica hoppar på igen.
Karlshamn är en trevlig stad som kan rekommenderas för den som inte varit här förut. Visste du t.ex. att här finns en av Sveriges tre avmagnetiseringsstationer? Det är en anläggning som invigdes 1946 och som fortfarande används. I dag kördes en av flottans fartyg genom anläggningen flera gånger. (Antalet gånger är en militär hemlighet jag inte kan avslöja!).
Avmagnetiseringen gjordes under kriget på alla fartyg. Numera är det bara krigsfartygen som regelbundet avmagnetiseras.
Syftet med proceduren är att göra fartyget ”omagnetiskt” och att det därmed inte utlöser magnetminor. Det fanns väldigt mycket sådana minor utlagda under kriget.
Säkerhetsselen
De här dagarna jag har seglat själv på öppet hav har jag varit noga med att använda säkerhetssele. För att kunna ta sig upp på däck har jag därför ett band utlagt, som jag kan haka i från sittbrunnen.
Lovande väderprognoser
Christer kommer med tåget vid lunchtid, så vi kommer nog iväg vid 13:30-tiden. Vinden kommer att ligga på syd med en styrka på 6-10 m-s. Strålande sol. Precis vad vi vill ha!
Centrum-gästhamnen i Karlshamn har bommar som förtöjningsmetod. ”Förtöjning for dummies” kan man säga, eller ”ensamseglarens dröm”. Det är nästan omöjligt att misslyckas att förtöja när det är bommar.
Men det finns en nackdel; Det gnisslar ofta. Ibland gnisslar det förskräckligt mycket. Det gjorde det där jag ”parkerade”. Men det finns en lösning =
Efter en rejäl dos smörjmedel så blev bryggan helt tyst. Vilken befrielse! Räkningen för servicejobbet skickar jag till kommunen…
Tre etapper kvar
PerMonick köpte jag i Karlshamn år 2004. Båten låg i Stärnö Vindhamn från första sjösättning år 1979. Den första ägaren, Leif Eric Carlsson, ägde båten i 24 år, fram till sommaren 2003. Båten hette då Amanda. Jörgen Ekman ägde båten sommaren 2003 fram till den 2/1 2004. Då jag köpte båten.
Det året, i mitten av maj, seglade jag och Monica båten hem till Oxelösund. Det gjorde vi på 7 dagar inklusive 1 vilodag i Harstena.
Allt, inklusive väderprognoser, finns dokumenterat i en loggbok. En slags ”intern blogg”.
I dag onsdag har jag en vilodag. I morgon startar ”etapp 10” med Christer ombord. För Christer kommer det att bli lite omvälvande, eftersom han nu blir gast. Han är ju van vid att vara skeppare med mig som gast. Så var det ju på åtskilliga kappseglingar på Christers båt. Och inte vilka kappseglingar som helst – det var SM-seglingar det handlade om. I Mälaren, i Nynäshamn, i Nyköping/Broken och i Oxelösund. Kanske jag glömt någon, det är ju några år sedan.
Nu bara tre etapper kvar.
I natt vaktades hamnen av måsen Mås. Vid horisonten såg man ljusen från Karlshamn.
Det har regnat då och då under natten. Vinden ligger på ost till nordost, vilket är en bra vindriktning för den här hamnen.
Under förmiddagen ska solen titta fram och vinden vrida mot syd. Då blir det lagom att segla de tio sjömilen till Karlshamn.
PerMonick 