PerMonick

Ut från Stocholm var det rusningstrafik i dag – på sjön alltså. Det var Finlandsfärjor, Waxholmsbåtar, Strömmabåtar, Pettersonbåtar, taxibåtar, segel- och motorbåtar o alla format. På den lilla sträcka av ”storbåts-farled” vi åkte hann vi möta en Finlandsfärja; Viking Cinderella.

Efter att vi vinkat av Eva-Charlotte och Christer vid spårvagnen ställde vi iordning PerMonick för avfärd.

Janne kom och vi åkte iväg.

Solen sken och det blåste friskt, 7-11 m/s. Vi hade läns och slör så det blev inte kallt, trots att det var kyligare i dag.

Efter en god lunch i Vaxholms gästhamn tog vi linfärjan ut till Vaxholms Fästning. Försvarsanläggningen räddade Stockholm från en invasion av Danskarna samt från Ryssarna (för exakt 300 år sedan, i juni 1719). Anläggningen byggdes om till dagens utseende, men blev bara några tiotal år efter färdigställandet omodern. De nya kanonerna kunde skjuta genom murarna!

I natt regnade det en skvätt och på morgonen blåser det 8-10 m/s. Solen skiner nu som vanligt.

På morgonkvisten tog jag en promenad till Estoniamonumentet, som jag inte sett tidigare. Det är väldigt bra placerat, alldeles intill den kyrkogård som ligger nära Vasa-hamnen.

Vi har nu vinkat av gastarna Eva-Charlotte och Christer, efter en bra segling från Oxelösund (enbart Christer) och ett roligt midsommarfirande tillsammans. De båda dyker upp senare i sommar på en mer utmanande etapp…

Nästa gast, Janne, är på ingång. Vi kommer i dag att segla till Vaxholm. Det blir en ganska kort dagsetapp. Men det är alltid spännande att segla ut från Stockholm med alla båtar av olika slag och flådiga villor utmed stränderna.

Dagens segling från Birka till Vasahamnen i Stockholm började med en härlig kryss i 5-8 m/s.

Vi tog till motorn när det blev trångt mellan öarna när vi närmade oss Vårby.

Vi fick vänta en halvtimme i Hammarbyslussen. Det var väldigt många båtar på väg till Saltsjön.

Det tog en bra stund innan alla fått fram kreditkortet och betalt tvåhundringen i slussavgift.

Tyvärr tappade vi där dyrbara minuter, för Danvikstullsbron hade just inlett sin öppningspaus pga rusningstrafik. Det blev att vänta i 2,5 timmar i Hammarby Sjöstad. Och där finns inga gästplatser. Att ligga vid kaj var hopplöst pga alla svall. Vi hittade en vassvik där vi blev liggande tills vi upptäckte att det var ankringsförbud. Vi fick ”låna” en bojplats.

Med 20 minuters försening så öppnades bron och vi kom ut i saltsjön på riktigt.

Kursen sattes till Vasahamnen. Som vanligt vimlade det av Vaxholmsbåtar, Djurgårdsfärjor och fritidsbåtar.

På kajen väntade Eva-Charlotte och Monica, som varit tvungna att tillbringa väntetiden i en näraliggande bar…

Vi hittade en lugn plats längst in i den stora gästhamnen.

Det var en lugn segling ut till Björkö. Där fanns bosättningen Birka från ca år 750 till slutet av 900-talet. I Birka bodde det som mest mellan 700 och 1000 personer. Några andra så stora samhällen fanns inte på den tiden i det område vi numera kallar Sverige. Som ni förstår så gick vi en guidad tur. Så nu vet vi allt om den tidsepoken.

I väntan på slussning i Södertälje.

Inte många båtar i gästhamnen.

Några timmar efter ankomst vräkte regnet ner och vinden ökade till 12 m/s i byarna. Men vi låg säkert bakom bryggan.

Efter middagen tog vi en stärkande promenad till Anskar-kapellet. På vägen såg vi rådjur och en grävling med kultingar. Det var första gången jag sett en levande vild grävling. Senare på kvällen såg Christer en mink, som jagades av ett gäng fiskmåsar.

Seglingen från Trosa till Södertälje bjöd på perfekt väder. Det är trots det fina vädret inte många ute på sjön. Inte heller i stugorna utmed leden syns det några gäster. Semesterperioden har inte kommit igång ännu.

Vi klarade järnvägsbron med 27 meter luft mellan mast och bro!

I Södertälje kanal pågår det stora Mälarprojektet med bl.a. breddning och förlängning av slussen. Projektet är hittills någon miljard dyrare är beräknat samt 2 år försenat. Av initierad källa fick vi höra att projektet snarare är 5 år försenat – hur många miljarder det blir törs man inte tänka på.

Det var många arbetsbåtar igång i kanalen.

När vi parkerat och betalt hamnavgiften tog vi en promenad till city.

Det ser ut att bli ytterligare en solig dag. Dagens mål är Södertälje.

En av gästbåtarna har åkt under natten, så nu är vi bara fem kvar. Desto fler ”gäster” är det på Ålkråkkolonin, alldeles intill hamnområdet. Det ser ut att vara tusentals på den numera helt vita holmen.

Det var en behaglig segling från Stendörren till Trosa. Vinden var västlig vilket innebar medvind. Vindstyrkan varierade mellan 5 och 8 m/s. Men lagom tills det var dags att börja kryssa sista biten in mot Trosa ökade vinden till mellan 8 och 11 m/s. Med fullt segelställ innebär det (för) kraftig krängning. Det visade sig snabbt vad vi inte packat på rätt sätt – dessa prylar hittade man på durken efteråt…

Pga den kraftiga vinden bestämde sig skepparen för att det var bekvämast att lägga till långsides i Trosaån. Vid tilläggningen stannade båten mjukt en halvmeter från bryggan och ville inte komma närmare. Med förenade krafter drog vi båten akterut för att försöka hitta djupare vatten. Till slut stannade båten helt. Men med hjälp av 18-hästaren gick det lätt att komma ur bottendyns grepp. Vi rundade Smörbyttan (se bild) och lade oss enkelt på boj.

Det är glest med båtar i gästhamnen. Två, lite större, båtar som legat över natten lyckades efter lite slit komma loss från hamnplatsen. Vattenståndet har minskat med 10 cm under natten.

Vid 17-tiden kom Göta Kanal-båten Diana till kaj i Trosa. De fastnade inte i dyn…

Efter middagen blev det långpromenad genom pittoreska Trosa.