I morse var sikten inte många meter i hamnen. Men när man såg det italienska fartvidundret visste man att man kommit fram till restaurangen.
Dagen har börjat med ett besök på fyrmastade stålbarken Pommern. Byggd 1903 i Glasgow. Fartyget var i drift på vetetraden till Australien ända fram till andra världskriget. Tänk att fartygen oftast seglades tomma till Australien! Eller rättare sagt fyllda med barlast (sten, sand, rivningsvirke) som måste lastas av vid framkomsten. 
År 2004 var Monica och jag här i Mariehamn, med PerMonick. Några turer med båtarna med de stora smörgåsborden har det väl blivit under de här femton åren, men då har man ju inte gått iland.
Eftersom vi inte sett en restaurang sedan vi klev på båten i Gävle för fem dagar sedan sprang vi genast fram till en.
Restaurangen hette Pub Niska och var specialister på pizzor med lustiga namn och ovanliga ingredienser. Gott var det.
Hamnen har, liksom flera hamnar på Åland, fått EU-bidrag för anskaffande av en ny, fin flytbryggamed bommar. Det var bra, för då slapp vi de besvärliga pålarna. (Bara 1 brygga har bommar).
På vägen hit var det broöppning. Den gick utmärkt. Vi behövde bara vänta i en kvart.
Tog en selfie på vägen hit. Det blev lite suddigt pga ösregnet…
Lumparn heter den stora fjärd – 7 sjömil bred- som vi behöver ta oss över för att komma till Lemströms kanal. Där blir det broöppning kl 13. Efter bron är det inte långt till Slemmern, där östra gästhamnen i Mariehamn ligger.
Vinden är åter svag, 1-2 m/s. Vi har redan haft ett skyfall och om en halvtimme ser det ut att komma ett nytt. Fast just nu skiner solen. Det blixtrar och åskar på avstånd.
Två segelbåtar i sikte på denna stora fjärd.
Hela den här seglingen planerades i februari. Då letade jag fram tänkbara natthamnar från Gräddö och upp till Örnsköldsvik samt på norra och östra Åland. Distanser räknades ut så det skulle bli ganska korta dagsetapper – med några undantag.
När det gäller Åland finns det numera mycket bra beskrivningar över både naturhamnar och gästhamnar. Väl i klass med de handböcker som finns längs hela svenska kusten från Norrtälje till Strömstad.
Men kusten norr om Öregrund och Högakusten-området är lite sämre dokumenterad. Jag hittade en årsbok från SXK från 2003 samt en reklambroschyr över Jungfrukusten 2019 med bra info. Årsbokens uppgifter stämde inte alltid – ibland hade gästhamnen dekat ner sig men för det mesta hade de ryckt upp sig. Broschyren var uppdaterad men de nautiska detaljerna – om hur man skulle ta sig in i hamnen – lyste med sin frånvaro.
Tack vare planen har vi kunnat vara flexibla och hitta alternativ som passat bättre.
Vi håller tidplanen så bra att vi nu ligger en dag före! Den extra dagen lyckades vi ”vinna” för en dryg vecka sedan. Då seglade vi betydligt mycket längre än planerat. Den dagen blir bra att ha i Mariehamn (dit vi kommer redan i morgon) eftersom listan på saker som ska göras är ganska lång. 
Det är en lugn och fin vik vi ligger i. 
Vår nuvarande position.
Dagens etapp var 13 sjömil. Vindprognosen stämde med verkligheten, det blåste knappt någonting de första tre timmarna (motorn fick jobba hela dagen). Den sista biten kom det vindbyar på uppåt 7 m/s i samband med regn och åska. 
Gästhamnen vid Bomarsund – egentligen Notviken – är spartansk och ganska sliten. På ett stort plakat kungörs att det förändringar på gång. EU har beviljat ett stort bidrag för upprustning.
Efter en fika gjorde vi en historisk vandring bland ruinerna av den fästning som ryssarna började bygga år 1832 (efter att Sverige förlorat sin östra rikshalva till dem år 1809). 
Fästningen hann inte bli färdigbyggd innan Krimkriget bröt ut. Den 21 juni 1854 anfölls fästningen av en brittisk eskader. Ryssarna klarade av anfallet, men det följdes av flera. Den 8 augusti samma år landsteg britter och fransmän från en större flotta som ankrat upp utanför Bomarsund. Det är på dagen 165 år sedan… Den 16 augusti kapitulerade ryssarna. Sverige erbjöds att överta fästningen men avböjde. Därför sprängdes hela fästningen några dagar senare. Fullt utbyggd skulle fästningen vara nästan 300 meter lång och ha 2.500 man förlagda på platsen. 
Pga ett åskoväder som närmade sig gick vi tillbaka till båten. Exakt när vi klev ombord började regnet falla. 
Det har varig helt stilla hela natten och morgonen. Det är inte så kallt om nätterna längre och 19 grader redan kl 8.
Vi är hela tiden övervakade av en bevakningsmast (nu obemannad) med en radarlob som snurrar med en något irriterande motordrift.
Det var förvånande stor aktivitet i hamnen -när kiosken hade öppet mellan 17 och 21. Tydligen populärt bland lokalbefolkningen att åka till hamnen och ta en fika. Och man åkte med bil eller båt från näraliggande öar.
Nu ska vi fylla vattentanken, sen åker vi vidare. Hade även tänkt fylla på diesel, men pumpen var ur funktion – troligen pga åskan i går.
På bilden ligger vi helt ensamma. Men nu i kväll har det kommit en svensk, en finsk och en tysk segelbåt. Så många gästbåtar har vi inte sett sedan Axmar Brygga.
I går går låg en tysk båt på svaj. Och här ligger en.
Norr om Gävle var det mycket ovanligt med tyska båtar. Inte så konstigt med tanke på avståndet…
I morgon blir det en hamn med historiska lämningar. Mer om detta i kommande inlägg.
Vi hade en härlig gång på båten i dag. Lätt bidevind och 5 m/s ger en bra gång i båten – åtminstone när det är frånlandsvind som i dag.
Men efter en timme vred vinden emot och det blev kryss. Efter en halvtimme dog vinden ut så vi fick köra den sista biten per motor.
Det gick regnbyar både framför och bakom oss, men vi klarade oss ända till hamnen. Men bara nästan. Med 50 meter kvar kom en regnskur så vi blev härligt blöta.
Vaknade i en helt stilla vik. Grannbåten lättade snart ankar, så vi kunde äta frukost i lugn och ro. 
Roland von Bremen
Inför avfärd drog vi in ankarlinan så den gick nästan rakt ner, drog upp storen, drog upp ankaret ur blåleran och Monica kunde falla av och låta båten gå ut genom sundet. (För de som inte har båtförarbevis; Ja, det är alltså inte Monica som trillar av båten, utan båtens för [framdel] som ”faller undan för vinden”).
Så snart vi lämnat Djupvik och kommit ut i farleden så möter vi en Scampi, en Albin Express och en Afrodite. Alla från Sverige och byggda på 70-80-talet. De åkte säkert i en liten privat eskader. Kul att se dessa fyra (inklusive oss) gamla båtar på långfärd. Man ser dem sällan ute och seglar numera…
Nu sträcker vi leden in mot Hamnsund. Dagens etapp är bara 12 sjömil. Det blåser 4-5 m/s och det är mest mulet och 16 grader.
Dagens etapp var på 55 sjömil varav 50 på öppet hav. Vi kunde släppa bojen vid Björn och segla iväg utan att starta motorn.
Det blev 3 timmar segling och 10 timmar motor (bitvis med segel uppe för stabilisering). Vi hade totalt stiltje under flera timmar. 
Det var som att titta på ett konstverk emellanåt
Det var ibland svårt att bedöma vilket kardinalmärke man siktade, pga speglingen i vattnet. Detta är ett Sydnärke – inte ett Västmärke!
Vi gick till Djupvik eftersom det inte ska blåsa nordligt. En mycket bra svajhamn. 
I viken ligger en tysk seglare jag sett flera gånger både IRL och på AIS. En charterbåt gissar jag.
Nu är ankarlanternan riggad och vi säger God Natt – finsk tid.
