Vi hade planerat segla till Rödlöga i dag. Men när vi såg SMHI:s prognos ändrade vi oss. Vi klev upp kl 5 (!), passerade Rödlöga kl 8 och siktar nu på Svenska Högarna.
Ändrade planer
Kategori: Segelbåtar
Vem knäppte på hårfönen?
Klockan 9 dök planenligt Lars S upp. Mer överraskande var att han letat upp våra cykelvänner Lasse & Tove Karin. Vi hade en väldigt trevlig kaffestund i båten.
Det blåste västligt i dag, 4-7 m/s. Vi slöseglade med bara genuan uppe, men det gick ändå i 4-5 knop.
Vi kastade ankrade i Vadholmsviken på Tjockö. Vi hade hoppats på SXK-bojen men den var upptagen. Den båten hade bojflagga, men saknade SXK-flagga. Alltså felparkerad!
Som vanligt kör vi med dubbla ankar(draggnings-)larm plus såklart ankarlanterna.
Det var en hel del trafik med fritidsbåtar, turbåtar och vattenskotrar på fjärden utanför vår ankarplats. Men plötsligt hördes ett motorljud som var ett strå vassare än de övriga. Det visade sig vara en Stridsbåt 90 som fräste förbi. Och plötsligt stannade den i en sky av vatten. De testade nödstoppet som stoppar båten på en båtlängd, typ., genom att reversera vattenjetstrålen.
Det var riktigt varmt i medvinden i dag. Man hade tidvis en känsla av att någon stod med en hårfön en halvmeter bakom nacken!
Förtöjt i Norrtälje
Den 26 juni klev Malte på båten i Stockholm. I dag, den 10 augusti, mönstrar han av. I över 30 olika hamnar har Malte varit hopp-i-land-kalle! Det har varit fantastiskt roliga veckor med Malte, först på seglingen till Helsingfors och sen på tillbakaseglingen via Mariehamn. Tre av dessa veckor var Malte den oumbärliga, enda, gasten ombord. Nu kommer taxin Mia snart och hämtar upp här i Norrtälje. Hjärtligt tack Malte!
Det blåste friskt i dag. Drygt 7 i byarna. Och det var mycket byar. Det blir så när man seglar utmed en bergig landremsa som vinden kommer ifrån.
Det blev dikt bidevind utan rev, så det lutade härligt (lite läskigt enligt vissa) när vindbyarna kom.
Efter drygt 8 av de 14 sjömilen böjde viken av så det till slut blev rakt motvind. Då gav vi upp kryssandet och tog motorn till hjälp.
Det var mulet på förmiddagen och lite kyligt. Vid lunch sprack molntäcket upp, solen började bränna och temperaturen gick upp.
Efter en god lunch provianterade Monica o jag för de kommande 11 dagarna.
Segling till Sverige 🇸🇪
Det var helt stilla på havet när vi vaknade. .
Strax efter 9 (finsk tid) lämnade vi trevliga Rödhamn. Det blåste 0-2 m/s, så vi började med motorn.
Eftersom vinden senare på dagen skulle vrida från syd till sydväst valde vi att hålla så långt sydvart det gick när vi lämnade kusten. En annan anledning till att göra en sväng åt syd vid överfarten är att man då ligger utanför det stråk som Åbo-färjorna använder. Det räcker att behöva hålla koll på den nord- respektive sydgående trafiken av lastfartyg som stävar fram i mellan 10 och 15 knop.
Vi hade dragit upp storen ganska direkt när vi lämnade Rödhamn. Det dämpade rullningarna från de ganska lugna dyningarna samt ökade farten med ett par tiondels knop.
Efter en dryg timme började vinden ligga på 3 m/s eller mer. Då stoppade vi Volvopentan och rullade ut genuan. Vi gick en sydligare kurs är ”rakt över” och kunde ändå gå med lite slack i skoten.
Vinden var förvånansvärt stabil i både riktning och styrka.
En av Åbo-färjorna mötte vi med en sjömils avstånd. Lastbåten Elena L, norrgående, (95 meter, 4900 ton deadwight) korsade vår kurs med 1,2 sjömils marginal.
Från andra hållet kom oljetankern Anette Essberger. En Portugis som gick från finska Rauma på väg till Stenungsund, 126 meter lång och deadweight 11.340 ton. Hon gick i 10 knop och var tvungen att väja styrbord för en Ålandsbåt. Det var bra för det ökade marginalen till oss till betryggande 1,5 sjömil vid passagen.
Vinden ökade och vår fart med den. Vi började kränga när vinden ökade till mellan 6-7 m/s och farten ökade till över 6 knop.
Väl framme på Fejan kunde vi konstaterade att vi blivit bortskämda med de (ofta med EU-pengar) nyrenoverade serviceanläggningarna i Finland och på Åland. Här på Fejan ramlade standarden tillbaka till 70-talet, typ. Tråkigt…
Hej då Åland!
Blir spännande att se om det blir nån segling i dag.
När det väl börjar blåsa lite, klockan 11, då är det rakt på nosen. Vi håller tummarna för att vinden vrider några grader åt syd/sydost och ökar några m/s!
Riktningen till Söderarm är sydväst.
Rödhamn, en av Ålands bästa hamnar
Vinden var mycket svag och mest emot när vi lämnade Mariehamn och gick till Rödhamn. Så vi körde motor.
Det här är den hamn där andelen svenska båtar varit högst. Här ligger det nu någon enstaka tysk båt. Sen är det hälften svensk och hälften åländsk/finsk.
När hamnkontoret/fiket/bageriet öppnade kl 12 köpte vi oss en fantastiskt god varmrökt lax. Vi beställde nybakade frallor som kommer att levereras till båten i morgon bitti.
Sedan sist vi var här, se bloggen 2019, har ett nytt servicehus byggs. Där hittar man dusch, diskrum samt miljöstation. Hamnkontoret/fiket har byggs om. Det som tidigare var båthus fungerar nu som ”kundmottagning”.
Att här finns, kanske nordens bästa, torrdass skrev jag säkert om 2019. Det finns vatten på bryggan. Det är gott om bojar och de ligger på stort avstånd från bryggan, vilket är avstressande vid tilläggning.
Efter middag och vila inväntade vi solnedgången. 21:52 inträffade den.
Mot Rödhamn
I dag har vi tänkt gå till Rödhamn, som ska bli vår sista hamn på Åland.
Det ska bli kul att återse den populära ön igen. Senast vi var här var år 2019. Den gången blåste det ordentligt när vi sen skulle över Ålands hav.
Första besöket för mig var år 1975 med min segelbåt Seacat. På den tiden fanns det inga bojar och bryggor, eller hamnkontor. Betalade gjorde man genom att köpa ett par flundror, som rensades av den lokale fiskaren. Han arrenderade ön med fiskerättigheterna på den tiden. .
Sista natten i Mariehamn
Efter en timmes regn gled öppnade sig en glipa åt väster så vi kunde se de sista solstrålarna för dagen.
Det är överraskande få gästbåtar kvar i hamnen. De allra flesta har lämnat under dagen – många låg kvar en extra dag pga den hårda vinden i går.
I morgon seglar vi vidare.
Härliga Mariehamn
Namnet har staden fått från Maria Alexandrovna, som var hustru till den dåvarande ryske tsaren Alexander II. Staden grundades år 1861 då Åland var en del av det ryska imperiet.
Vi började dagen (efter en lång sovmorgon) med en promenad till Sjökvarteret. SALT Konsthantverk fick ett besök och vi gick därifrån med en liten mugg.
Vi käkade tidig lunch på Pub Niska. Vi fick riktigt goda pizzor med varsin slurk öl.
Avslutade besöket med att titta in i det lilla museet med allt om båtarna de använde förr i skärgården.
Nästan hemma!
När vi kom hit till Mariehamn kändes det lite som att komma hem. Allt blev i ett slag betydligt ”svenskare”. Nu fanns det t.o.m. blåbärssoppa på pulver i butiken!
Känslan beror säkert på att Mariehamn är välbekant för mig. Dels från tre tidigare seglingar dels från otaliga viktiga konferensresor…
Vi mötte upp Monica vid färjeterminalen. Hon hann springa av under de fem minuter båten enligt tidtabellen skulle ligga vid kaj. Sen fortsatte Viking-båten med, troligen, en hel del festande passagerare till Helsingfors.
PerMonick 