Till KSSS högborg – Sandhamn

Genväg via riktigt gammal spricka

Vaknade till ännu en solig och fin morgon. Det var dagg på båten som efter ett regnoväder.

Efter frukost, demontering av ankarlanternan och ihoppackning av akterkapell körde vi ut natthamnen. Genast satte ankarlarmet igång som vi såklart glömt stänga av…

Vinden var svag och vi skulle ta oss igenom en ganska lång och smal farled kallad Sillösundet. Det är en nästan 2 sjömil lång sprickbildning, 10-20 meter djup. Då är det bra att ha en motor på båten.

Sandhamnsundet

Vi kom fram till Sandhamnsundet samtidigt som en Waxholmsbåt skulle ta sig in och en annan passagerarbåt skulle ut. Det var ett tiotal fritidsbåtar på kö in eller ut ur sundet. Det är bara 30 meter brett, så man får ta det lite lugnt.

Vi fick en bra plats på brygga 3, dvs rakt framför KSSS pampiga klubbhus.

Efter tre dygn i naturhamn var det skönt att sträcka på benen via en långpromenad till Trouville (badstranden) och därefter ta en dusch.

Vi fyllde på vatten, bara 20 liter kvar i tanken. {Förbrukat 23 liter per dygn}. Vi kopplade även in oss på landström. Den huvudsakliga batteribanken och startbatteriet var i princip fulladdat efter 2,5 timmars motorgång men det separata batteri, som ser till att vår extra kylbox har ström, var nere på 12,2 volt, så det behöver laddas.

Svenska Högarna -> Lökaön

Den vägen hade vi inte testat tidigare!

Det var så fantastiskt fint på Högarna att vi låg kvar till efter lunch. Vi valde att gå utomskärs till den tilltänkta natthamnen på Lökaön, som ligger ganska nära Möja.

För att ta oss ut på havet tog vi en smal (ca 6 meter som smalast) ränna. Det gick bra tack vare GPS och klart vatten.

Efter motorgång i ganska svag vind men gammal dyning kunde vi vid grundet Stengryndan hissa segel.

Det kom fuktig disig luft som dolde Gillöga skärgård inåt land.

Men när vi gick in i skärgården mellan Lilla Nassa och Björkskär hade det klarnat upp.

Strax dax för flaggnedtagning.

Vi hittade en bra plats att svajankra innanför Tristonskären på Lökaön.

Det var soligt idag så det blir att smörja på aftersun. Vi hade en skön segling i 4-6 m/s och mestadels slör.

En förmiddag på Svenska Högarna

Fyren och inre hamnen (1,0 meter)

I dag fick vi sovmorgon som kompensation för gårdagens tidiga uppstigning.

Söder om oss ligger Skvimparskär. Där har en stor koloni måsar ett tillfälligt boende i avvaktan på att charterresan söderut ska starta. Med jämna mellanrum blir det ett fasligt liv i kolonin – då är en eller flera havsörnar på rövarstråt i kolonin.

Efter lunch ska vi ta oss till någon naturhamn i närheten av Möja.

Gott om plats i kväll på Svenska Högarna

När vi anlände till Svenska Högarna vid lunchtid låg det sju segelbåtar och en motorbåt i gästhamnen. En båt låg med akterförtöjning i SXK-bojen i ”yttre hamnen”, som är den långa smala tarm man kan våga sig in i. Övriga låg utanför, med nära nog öppet hav i aktern.

Vi lade till vid den gamla bryggan, strax före SXK-bojen.

Vid 21-tiden har alla lämnat hamnen och en stor motorbåt kommit och lagt sig på Skrubban, en ö utanför Storön. Vid 22-tiden kom en liten motorbåt och lade till i mörkret mitt emot oss vid en klippa.

Svenska Högarna

Vi gick upp redan kl 5 i morse för att segla hit till Svenska Högarna. Vi råkade ut för en ny upplevelse när stävankaret skulle upp. Ankarlina hade lindat ett varv runt en 3-4 meter lång, hyfsat tjock trädstam. Den var tung. Efter en del slit lyckades vi få bort linan och till slut även ankaret från stocken. Det var alltså ingen risk att vi skulle ha draggar den natten…

Dagens etapp.

Alldeles efter start skulle vi passera den stora farleden in till Kapellskär och Stockholm Fyra stora färjor passerade strax före oss. Den sista fick vi väja för.

Fredlarna

Vilken skärgård vi har! Att få segla genom den i strålande sol i 3 – 4 knop är fantastiskt.

Det var ett fåtal seglare ute denna tidiga timme. Vi passerade Vidinge, Kudoxa och Rödlöga. Efter Rödlöga lämnade vi farleden. Vi rundade Långharan och passerade Ängskär. Vidare seglade vi mellan öarna vid In-Fredel och Ut-Fredel.

Vi såg att det finns fantastiska naturhamnar vid Fredlarna. Men vi hade ju siktet inställt på Högarna, så vi seglade vidare.

Själva fyren.

Vem knäppte på hårfönen?

Bilder från 2018, i samband med cykelträning i Riccione.

Klockan 9 dök planenligt Lars S upp. Mer överraskande var att han letat upp våra cykelvänner Lasse & Tove Karin. Vi hade en väldigt trevlig kaffestund i båten.

Slösegling i dag!

Det blåste västligt i dag, 4-7 m/s. Vi slöseglade med bara genuan uppe, men det gick ändå i 4-5 knop.

Vi kastade ankrade i Vadholmsviken på Tjockö. Vi hade hoppats på SXK-bojen men den var upptagen. Den båten hade bojflagga, men saknade SXK-flagga. Alltså felparkerad!

Som vanligt kör vi med dubbla ankar(draggnings-)larm plus såklart ankarlanterna.

Stridsbåt 90 – denna fotad i Södertälje juni 2019.

Det var en hel del trafik med fritidsbåtar, turbåtar och vattenskotrar på fjärden utanför vår ankarplats. Men plötsligt hördes ett motorljud som var ett strå vassare än de övriga. Det visade sig vara en Stridsbåt 90 som fräste förbi. Och plötsligt stannade den i en sky av vatten. De testade nödstoppet som stoppar båten på en båtlängd, typ., genom att reversera vattenjetstrålen.

Det var riktigt varmt i medvinden i dag. Man hade tidvis en känsla av att någon stod med en hårfön en halvmeter bakom nacken!

Förtöjt i Norrtälje

Den 26 juni klev Malte på båten i Stockholm. I dag, den 10 augusti, mönstrar han av. I över 30 olika hamnar har Malte varit hopp-i-land-kalle! Det har varit fantastiskt roliga veckor med Malte, först på seglingen till Helsingfors och sen på tillbakaseglingen via Mariehamn. Tre av dessa veckor var Malte den oumbärliga, enda, gasten ombord. Nu kommer taxin Mia snart och hämtar upp här i Norrtälje. Hjärtligt tack Malte!

Det blåste friskt i dag. Drygt 7 i byarna. Och det var mycket byar. Det blir så när man seglar utmed en bergig landremsa som vinden kommer ifrån.

Det blev dikt bidevind utan rev, så det lutade härligt (lite läskigt enligt vissa) när vindbyarna kom.

Efter drygt 8 av de 14 sjömilen böjde viken av så det till slut blev rakt motvind. Då gav vi upp kryssandet och tog motorn till hjälp.

Det var mulet på förmiddagen och lite kyligt. Vid lunch sprack molntäcket upp, solen började bränna och temperaturen gick upp.

Foto: Åtellet Hotell och Restaurang

Efter en god lunch provianterade Monica o jag för de kommande 11 dagarna.

Foto: Malte Samuelsson

Segling till Sverige 🇸🇪

Nybakade frallor levererades till båten strax före 9. Väderrapport ingår i priset!

Det var helt stilla på havet när vi vaknade. .

Strax efter 9 (finsk tid) lämnade vi trevliga Rödhamn. Det blåste 0-2 m/s, så vi började med motorn.

Eftersom vinden senare på dagen skulle vrida från syd till sydväst valde vi att hålla så långt sydvart det gick när vi lämnade kusten. En annan anledning till att göra en sväng åt syd vid överfarten är att man då ligger utanför det stråk som Åbo-färjorna använder. Det räcker att behöva hålla koll på den nord- respektive sydgående trafiken av lastfartyg som stävar fram i mellan 10 och 15 knop.

Vi gick stadigt i 3,5 knop för segel över Ålands hav. (Ser du sjöodjuret som nästan högg tag i båten vid filmens slut ?!! 🐋)

Vi hade dragit upp storen ganska direkt när vi lämnade Rödhamn. Det dämpade rullningarna från de ganska lugna dyningarna samt ökade farten med ett par tiondels knop.

Efter en dryg timme började vinden ligga på 3 m/s eller mer. Då stoppade vi Volvopentan och rullade ut genuan. Vi gick en sydligare kurs är ”rakt över” och kunde ändå gå med lite slack i skoten.

Vinden var förvånansvärt stabil i både riktning och styrka.

En av Åbo-färjorna mötte vi med en sjömils avstånd. Lastbåten Elena L, norrgående, (95 meter, 4900 ton deadwight) korsade vår kurs med 1,2 sjömils marginal.

Från andra hållet kom oljetankern Anette Essberger. En Portugis som gick från finska Rauma på väg till Stenungsund, 126 meter lång och deadweight 11.340 ton. Hon gick i 10 knop och var tvungen att väja styrbord för en Ålandsbåt. Det var bra för det ökade marginalen till oss till betryggande 1,5 sjömil vid passagen.

Vinden ökade och vår fart med den. Vi började kränga när vinden ökade till mellan 6-7 m/s och farten ökade till över 6 knop.

Nya restaurangen togs i bruk midsommaren 2019.

Väl framme på Fejan kunde vi konstaterade att vi blivit bortskämda med de (ofta med EU-pengar) nyrenoverade serviceanläggningarna i Finland och på Åland. Här på Fejan ramlade standarden tillbaka till 70-talet, typ. Tråkigt…

Rödhamn, en av Ålands bästa hamnar

Ett fåtal båtar i gästhamnen när vi anlände.

Vinden var mycket svag och mest emot när vi lämnade Mariehamn och gick till Rödhamn. Så vi körde motor.

På kvällen låg ett trettiotal båtar i hamnen. Man anger i beskrivningen att det får plats 80 båtar.

Det här är den hamn där andelen svenska båtar varit högst. Här ligger det nu någon enstaka tysk båt. Sen är det hälften svensk och hälften åländsk/finsk.

Mistluren, i bakgrunden radiostationen, varifrån den riktade radiosignalen sändes ut för att hjälpa fartygen att hålla kursen in i skärgården. Numera museum.

När hamnkontoret/fiket/bageriet öppnade kl 12 köpte vi oss en fantastiskt god varmrökt lax. Vi beställde nybakade frallor som kommer att levereras till båten i morgon bitti.

Sedan sist vi var här, se bloggen 2019, har ett nytt servicehus byggs. Där hittar man dusch, diskrum samt miljöstation. Hamnkontoret/fiket har byggs om. Det som tidigare var båthus fungerar nu som ”kundmottagning”.

Att här finns, kanske nordens bästa, torrdass skrev jag säkert om 2019. Det finns vatten på bryggan. Det är gott om bojar och de ligger på stort avstånd från bryggan, vilket är avstressande vid tilläggning.

Snart…

Efter middag och vila inväntade vi solnedgången. 21:52 inträffade den.

Åt syd jagade ett par fiskmåsar en havsörn, med en måne i bakgrunden.