Kategori: Segelbåtar

Hamnat på Krogen

Dragets kanal

En rejäl tut i luren, och vägen var fri att passera genom kanalen.

På 1200-talet var vatten-nivån 3 meter högre än i dag. Då var det en alternativ inte led i Kung Valdemars segelled. På Gustav III:s tid (1746-1792) fick fartygen dras genom leran med oxar, eftersom det hade grundat upp så mycket. I mitten av 1800-talet var djupet bara 0,3 meter. Då sprängdes sundet och muddrades på initiativ av Nynäs Gård. Djupet blev då 2,5 meter. Under 1900-talet sprängdes, rätades och muddrades kanalen återigen. Denna gång av Marinen som ville att motortorpedbåtar skulle kunna ta denna genväg. På 80-talet muddrades kanalen på initiativ av Nynäshamns Segelsällskap och med finansiell hjälp av Skärgårds-stiftelsen. Något djup finns numera inte angivet i Sjöfartsverkets sjökort. Men i häftet Genvägar i Stockholms skärgård [Hydrographica AB] anges djupet till 2 meter vid medelvattenstånd (år 2011). Nu var vattenståndet +10 cm, så jag hade nog en halvmeter tillgodo.

Det var stiltje hela vägen, så motorn fick jobba.

Inget djup i sjökortet för den här ”hamnen”

Det här stället råkade jag och seglarkompisen Mats P hitta under en segling på slutet 70-talet/början 80-talet med Mascot (Maxi 68). Den gången var det ganska klart vatten och helt stilla, så vi vågade oss in i.

Söndagen den 3/8 2008 tog Monica och jag natthamn i den här grytan, enligt loggboken – så jag visste att PerMonick skulle flyta fritt.

I kanalen är det mest över 3 meter men inne i ”pölen” är det nog 2 meter, vid stränderna grundare. Mycket sjögräs numera, så ekolodet varnar konstant för grunt vatten…

Ska bli fint väder med svaga vindar i morgon. Dock motvind…

Spurten kvar

I morgon startar den sista etappen enligt den färdplan jag satte upp i februari. Området kring Dragets kanal åker jag gärna igenom, så det får bli så. Men jag fortsätter söder om Torö. På västra sidan av ön Krogen finns en liten hemlig hamn som det vore kul att testa igen.

Sista natthamnen får bli Stendörren, för att knyta ihop segelsäcken – det var den första natthamnen på den här seglingen.

De kommande dagarna ska det bli sommar enligt SMHI. Ska se om det går att bättra på solbrännan lite till…

En dag i Nynäshamn

Dagen har ägnats åt lite sightseeing kring Nynäshamn. Först blev det kaffe i Ösmo:

Det var som ett julbord i kakor och tårtor. Mkt prisvärt.

Efter en promenad åkte vi några mil med Monicas bil till den på 60-talet byggda 2,8 km långa tunneln ut till Muskö.

Vi hittade en bra restaurang alldeles vid vattnet. Där satt vi med utsikt över Horsfjärden, där marinen idkade sjunkbombning på förmodade ubåtar i oktober 1982.I morgon bitti tar Monica bilen hem till jobbet och jag tar sikte på Dragets kanal.

Allt lugnt i Nynäshamn

Aktuell utsikt från frukostbordet

För er som brukar pendla till Gotland har jag en viktig upplysning! Sommaren är slut. Eller åtminstone sommartidtabellen. Så från i morgon går det bara två båtar/dygn till Visby från Nynäshamn.

I går kväll var det mycket folk på restauranger och fik. Det kom fritidsbåtar sent på kvällen med festlystna passagerare.

Men nu är det lugn i hamnen. Dagens första gotlandsbåten är på väg in – prick enligt tidtabell.

Nynäshamn

Jag skippade Utö. Mycket beroende på att vinden skulle bli gynnsam för att segla till Nynäshamn. Men även beroende på att det är många som passar på att fira de sista sommardagarna denna helg (både varmt och lönehelg). Man kan dock ligga i sydhamnen, där är det mindre med party frampå småtimmarna. Halv åtta var jag iväg för att ta tillvara på de nordliga vindarna. Jag hissade gennakern och fick bra skjuts på båten i den lätta vinden. Efter en timme vred vinden från NV till N och till NO, så jag fick gippa gennakern. Vinden fortsatte att vrida medsols. När jag efter ca 6 timmar närmade mig Nynäshamn hade jag dikt bidevind med 35-40 graders vindvinkel och 4,5 m/s. Det gick att segla gennaker ändå, men det hade säkert gått fortare med genuan i den vindvinkeln.

Det var varmt och soligt från det att jag passerade Dalarö skans ända till Nynäshamn.

Utanför Älvsnabben-monumentet gick det lugnt framåt i 2-3 knop, förutom kluckandet från stäven, vindens sus och något enstaka skrik från nån fiskmås som glömt att han nu ska vara på väg till sydligare breddgrader – så var det alldeles tyst. Tills plötsligt! En välkänd memodisnutt letade sig ut från trakterna av Musköbasen!Det var Hemglassbilen som var ute och spelade med förhoppning om glassglada ungar (eller militärer?).

Rätt många seglare på Mysingen och nästan alla seglade, trots att vindstyrkan tidvis var nere på 1,5 m/s.

Jag fick väja för en seglare som kom ut från Nynäshamn, eftersom han gick för styrbords halsar. När vi passerade varandra visade det sig att han gick för motor med seglen uppe – han var alltså motorbåt och skulle väjt. Blev ingen vinkning till den klanten!

Gissa vem som tog emot på bryggan!

Monica åkte bil till Nynäshamn och kommer att vara kvar som bryggseglare även hela söndagen! Såå roligt 😄

Fast det visste jag redan när jag seglade från Dalarö. Och det var nån totalt okänd seglare som tog emot tampen på bryggan🤣