Ovanstående bild är tagen när vi kokat upp en kastrull vatten. Värdet är under gränsvärdet så det har inte kommit någon varningssignal. Om vi kokar potatis kommer vi över gränsvärdet och apparaten börjar tjuta.
Men det farliga är när vi nattetid kör dieselvärmaren. Då känns det tryggt att vi har avgasvarnaren som håller koll när vi sover.
I taket har vi en brandvarnare.
Om nåt bränns vid i köket då tjuter brandvarnaren, men det händer sällan. På samma sätt som för gasvarnaren känns det bra att ha en fungerande brandvarnare när man sover.
Syftkompass.
I sittbrunnen har vi en fast monterad kompass, som borde bytas ut. Inne i ruffen har vi en reservkompass som kan tas ur fästet. Det är dessutom en syftkompass, vilket gör att man ganska enkelt kan ta ut riktningen till två eller flera kända objekt och därmed i sjökortet kunna plotta var man befinner sig. Det borde man träna på några gånger per säsong, men i verkligheten har jag gjort det kanske var femte år…
Vi har legat kvar några dagar i Karlshamns centrala gästhamn. Den här gången ligger det fler båtar här. En tjusig Vindö 40 (siffran är inte antal fot utan antal kvadratmeter segel) ligger bredvid oss. Hemmahamn Halmstad. Det är den näst största Vindö-varianten som byggdes. Båten byggdes år 1979, d v s årsbarn med PerMonick.
Vi blir eventuellt kvar här ytterligare en natt. Vädret är nu bättre, lugnare vindar, varmare och soligare. Kanske är det sommaren som äntligen kommit!
Jag beskriver nedan bara AIS översiktligt och hur jag använder systemet.
För handelssjöfarten är AIS tvingande för fartyg på över 300 bruttoton i internationell trafik respektive över 500 bruttoton i nationell trafik. Användandet har ökat explosionsartat inom fritidsbåtsektorn. Min erfarenhet är att de allra flesta av oss som seglar lite längre om somrarna har AIS.
AIS-sändande båtar i Stockholmsområdet kl 20:30 den 28/6 2025. De flesta är fritidsbåtar som ligger stilla.
Bilden ovan är hämtad från appen MarineTraffic. Där visas olika typer av båtar med olika färger. När formen är en båt rör den på sig. När formen är en romb ligger båten stilla. Klickar man på symbolen får man fram mängder av information om båten; Fart, senaste avresehamn, destination (normalt bara stora fartyg), genom att klicka på ”>” ser man troligen bilder på båten, storlek, MMSI-nummer (=VHF:ens ”telefonnummer”), plus en massa mer info.
Jag började använda en mottagande AIS och kunde då se andra båtar på min GPS Plotter. Men jag syntes inte för andra. För tre år sedan uppgraderade jag till en Blackbox som var både sändande och mottagande.
Det innebär att jag nu syns på appar (som MarineTraffic) och på GPS Plottrar i alla båtar som i sin tur har AIS installerat.
Ett par finesser är värda att nämna. Går man över lite större vatten där det är glest med båtar aktiverar jag plotterns varningssystem för upptäckta AIS-båtar. Då får man ett varningssignal när en båt kommer inom valt övervakningdistans.
Extra antenn för AIS eller VHF monterad på akterstaget.AiS-båtar som just nu passerar Sundet mellan Simrishamn och Bornholm. Röda=Oljetankers, Gröna=Olika typer av handelsfartyg, Gul=Högfartsbåt (40 knop), Rosa=Fritidsbåt.
När man passerar ett hårt trafikerat område är AIS guld värt. Plottern inte bara visar fartyg i närheten, den visar också de fartyg som är i riskzonen för kollision.
Anslutningar till AIS-apparaten.
Jag använder VHF-antennen som sitter i masttoppen för att sända/ta emot signaler för AIS. Jag kan se båtar så långt bort som 80 sjömil- men då har den båten en mycket högt placerad antenn. Normalt ligger det på 30-40 sjömil.
AIS:en och VHF;en delar antenn. När VHF;en används kopplas AIS:en bort.
Jag har lärt mig att AIS:en måste vara påslagen för att jag ska kunna höras längre sträckor med VHF:en. AIS:en har en inbyggd splitter som behöver vara strömförsörjd för att VHF:en ska fungera. Jag har en reservanten monterad på akterstaget. Dit kan jag koppla AIS:en eller VHF:en. Räckvidden blir betydligt sämre. AIS:en når då bara 10 sjömil, men det är egentligen fullt tillräckligt för att se fartyg.
AIS-systemet är ett snillrikt system där varje enhet använder GPS-systemet för sin egen positionsbestämning. Det är en svensk, Håkan Lans, som knäckte problemet med hur respektive sändande AIS skulle få en tidslucka för att sända sina uppgifter utan att signalen skulle ”krocka” med annan sändare. Utvecklingen av AIS-systemet gjordes av tre andra svenskar inom försvarsindustrin (SAAB). Nu är det en tvingande världsstandard.
Anm: För en vecka sedan hörde jag på VHF:en hur en svensk myndighet (jag uppfattade inte vilken) ropade upp ett fartyg och påtalade att deras AIS-signal inte fungerade. Jag tror att man är mer ”på tårna” nu, efter alla förstörda kablar och ryssarnas skuggflotta.
Vi var totalt 8 båtar i den lilla gästhamnen i Skillinge. Norrmannen, som ensamseglade i en gammal 38-fotare, hade dragit iväg redan vid 5-tiden på morgonen. Han hade lite bråttom eftersom han skulle börja jobba i Köpenhamn om två dagar…
Norrut i ekonomifart, 5,3 knop.
Det var totalt bleke när vi gav oss iväg kl 7. Det gick en lång sugande dyning åt samma håll som vi åkte. När vi rundade infarten till Simrishamn avtog dyningen.
Den extra 50W-solpanelen lades upp på däck och vips hoppade laddningen upp för kylskåpsbatteriet.
Rännan in till Åhus.
Sista halvtimmen hade det börjat blåsa. Men så nära orkade vi inte dra upp seglen för den korta bit som var kvar. Det blev totalt 7 timmar motor.
I Åhus fyllde vi upp tanken från dunkarna. En bra båtmack ligger ett stenkast från gästhamnen, så det var lätt att fylla på dunkarna igen.
I Åhus äter man glass – det är obligatorisk! Sen går man promenader bland de gamla små husen. Man kan beundra den stora tjusiga Absolut-vodka-fabriken som ligger mitt i byn. Noterade att ”provsmaknings-restaurangen” nu hade stängt och omvandlats till utbildningscentrum.
På seneftermiddagen gick den lilla flotten full med gäster till Quiz-kvällen på en av de två restaurangerna på andra sidan ån. När vi trodde det skulle bli tyst vid 22-tiden drog diskoteket igång på riktigt. Det tystnade vid midnatt.
En av deltagarna i Midsommersail.
Sedan midsommarafton har det pågått en sällsam kappsegling. Starten gick i den tyska staden Wismar. 100 deltagare ska ta sig 900 sjömil till den nordligaste punkten i Bottenviken, bojen i Töre.
På kvällen kom det in en Princess 30 (äldre båttyp) med tre herrar ombord. Jag noterade att de hade startnummer 100, att de låg sist i tävlingen men fortfarande var aktiva enligt tävlingens app. De första båtarna var vid det laget uppe i höjd med Umeå. De uppförde sig mest som turister, promenerade omkring, fotade. Enligt reglerna får deltagarna ta paus från kappseglingen och sedan återuppta seglandet. Dagen efter tog de sig till Hanö och där registrerade de sig som DNF (did not finish). Det har för övrigt hälften av deltagarna gjort…
Kaffetaim.
På fredagen hade det börjat blåsa, som vanligt, igen. Men nu har vi medvind. 8-10 m/s med bara storen gör 5 knop.
Radiomaster för Radio Sweden. Numera nedlagt anläggning.
Vi passerade mellan Listerlandet och Hanö. Passerade i god fart förbi grundet där TT-färjan hade grundkänning (och trodde de kört på en u-båt!). Färjans styrman och kapten trodde de befann sig långt utanför Hanö, när de i dimman i verkligheten körde mellan fastlandet och Hanö. Hade de tittat på radarn hade de sett att de befann sig 800 meter från land. Efter grundstötningen fortsatte de, girade babord i tron att de då gick in i farleden till färjeläget vid Karlshamn. Då gick de rätt upp på det stora grundflak som ligger norr om Hörvik. Det var en GPS som lurade dem. Men de hade ju kunnat tittat lite på radarn och på djupmätaren, då hade de sett att nåt inte stämde. Sen borde de ju haft ytterligare några plottrar ombord att kolla på…
Nu ligger vi tryggt i den centrala hamnen i Karlshamn igen. Nu ska vi bunkra och laga landströmskabeln. På söndag är det planerat att Malte ska förstärka besättningen. Det ser ut att bli lagom till det varmare väder som utlovas.
Övre vänstra hörnet: GPS-fart. Övre högra hörnet: Fart genom vattnet. Nedre vänstra hörnet: Aktuell tid. Nedre högra hörnet: Batteridpänning i volt som GPS:n matas med.
Det finns massor av fabrikat och typer av plottrar. Jag har valt en Garmin-plotter därför att den är kompatibel med det vind/djup-system och den AIS-blackbox jag har. Dessutom har jag haft Garmin-plottrar sedan de blev tillgängliga för båtfolket. (Innan navigeringssystemet blev integrerat i bilen hade jag en Garmin där. Och på cykeln har jag en Garmin cykeldator).
Garmin har en mängd olika typer av plottrar och dessutom i olika storlek (mäts i tum som en TV).
Jag valde en variant där man kan trycka på knappar, inte klicka på skärmen eftersom jag är misstänksam till hur det fungerar i ösregn när fingrar och skärm är blöta.
GPS satellit
Kort om hur plottern fungerar: En plotter hämtar uppgifter från satelliter. Uppgiften den hämtar är avståndet till den sändande satelliten och tiden det tar för signalen att färdas från satelliten till plottern. Genom att göra den uträkningen på minst tre satelliter får man en ganska exakt position (longitud och latitud). Med fyra satelliter får man även höjden över havet, vilket inte är så intressant för oss båtfarare. Ju fler satelliter plottern kan läsa in desto mer exakt blir positionen.
Det mest fantastiska är när denna position visas på ett sjökort. Då blir det en plotter som gör det enkelt att navigera i skärgården.
Noggrannheten för Garmin är 15 meter i 95 % av tiden. Ofta dock 5 meter. Dock är inte sjökortet lika exakt- så det gäller att ha en säkerhetsmarginal till grundet.
Satelliterna snurrar hela tiden i en exakt likadan bana runt jorden.
GPS är USA:s satellitsystem, som var först igång. Sedan kom Rysslands Glossnass. Sist kom EU:s system Galileo i december 2016 – och utbyggnad pågår fortfarande. Även Kina har ett system.
Med Galileo fullt utbyggd kommer det att vara meterprecision för en vanlig användare.
Vad kan man göra med plottern?
Man kan enkelt lägga ut en punkt du ska segla till. Plottern gör ett förslag till hur du ska ta dig till denna punkt -en rutt – utan att gå på grund eller fastna i en bro. Men man måste alltid kolla förslaget. Plottern tar ibland väl stora risker mellan grunden och har inte koll på sälskydd- och fågelskyddsområden. Så man får oftast göra några justeringar.
Har du väl börjat köra efter en rutt ser du hur långt det är till målet och hur dags du kommer dit med nuvarande fart. Du ser exakt hur väl du följer rutten.
På plottern kan du förutom grund och öar se andra båtar och hur de rör sig. Det gäller de båtar, fartyg och fiskebåtar som har sändande AIS*) ombord. Numera har 95 % av de fritidsbåtar som är ute på långtur AIS, enligt min erfarenhet.
Man kan ”designa” vilka uppgifter man vill se på ”sjökortsbilden”. Har man motorbåt kan man lägga ut motordata på bilden. Vi som har segelbåt väljer istället att lägga ut kryssvinklarna, utöver fart.
Värsta dyningen har rullat in i hamnen, dygnet runt, under hela tiden vi varit i Ystad. Vi låg ganska långt ut på gästbryggan. Vi borde ha gått längre in och letat efter ledig plats (för det fanns det), men det var flera båtar i rörelse när vi kom.
Kl 08:30 lämnade vi Ystad. Det blåste 7-10 men vi skulle ha i stort sett medvind/halvvind på färden. Så vi körde med full stor och en flik av genuan utrullad.
Eftersom det var så stora vågor utanför inloppet smet vi in innanför de stora vågbrytarna – där färjorna håller till. Där fick vi plattvatten och kunde hissa storen utan problem.
Med vinden i ryggen upplevs inte 7 m/s som särskilt mycket. Båten drog upp farten till 5-6 knop när vi seglade ut mellan pirarmarna.
MarineTraffic loggade 7,8 knop som mest.
Vi seglade i en lång vänsterböj medan vi rundade Sandhammaren. Denna gång på respektfullt avstånd från stranden eftersom vissa vågor var över 2 meter höga.
Vartefter vi rundade Sandhammaren så fick vi gippa och snart börja skota för halvvind.
Det kom en tysk båt med revad stor och halv genua ikapp oss. Skepparen på PerMonick tyckte då att det var onödigt att ha genuan inrullad, det blåste ju bara 11 m/s i byarna…
Vi fick upp farten till stadigt över 6 knop.
När vi hade ungefär en halvtimme kvar till Skillinge ökade kraften i vindbyarna. Som mest läste vi 15 m/s i en by. Stadigt låg vinden på 12 m/s. Båten krängde rejält med vinden in rakt från sidan. Farten låg konstant över 7 knop.
Plotterns logg.
Vid flera tillfällen gick farten över 8 knop. Plottern, som har en viss dämpning (snitt 10 sekunder) loggade som mest 8,2 knop. Det är en rekordfart, om man bortser från de surfar jag gjorde med båten för några år sedan (utanför Sandhammaren).
Badgästernas loggbok över badtemperaturer i Skillinge.
Båtens instrument visade 8,5 grader i vattnet. Det stämde exakt med vad badgästerna hade noterat kl 7 på morgonen. Vi avstod bad denna dag. Men det var en hel del badgäster som kom i sina badrockar och tog sig ett kallbad!
Vår tillfälliga skuta, Express 5, gör en handbromsvändning i Ystads hamnbassäng.
I dag var vindprognosen 10 i medelvind och 20 i byarna. Då tyckte vi det var läge att låta PerMonick få ledigt en dag. I stället tog vi snabbfärjan till Rønne. Det går på 1 timme 20 minuter. Men då kommer katamaranen upp i 40 knop vid bra väder.
Klicka för video i 37 knop
Under högtrafik går det två båtar i skytteltrafik mellan Rønne och Ystad.
Deras hemsida är kass om man ska boka utan bil. Efter många fruktlösa försök fick vi gå till terminalen och köpa biljett på det gamla sättet.
I centrum, där vi gick omkring, var det genomgående små fina hus. Många säkert över 200 år gamla.
Vi besökte biblioteket, en krog och kyrkan. Ett skepp hängde såklart från kyrktaket.
På hemvägen fick färjan sakta ner till 22 knop pga den rejäla dyningen som vi nu hade snett framifrån.
Dags att byta!
”Hemma” igen upptäckte vi att kabeln till landströmmen hade trillat ner mellan infästningen till en av bommarna. Det är stora krafter där dyningen rullar in så kabeln blev helt platt. När den skadade delen skulle kapas visade det sig att CEE-stickproppen inte lät sig monteras på nytt. Det blir att skaffa en ny.
Vi stannar ett par extra dagar i Ystad. Dels för att det är så trevligt här, dels för att det vädret dessa dagar ska bli riktigt dåligt enligt SMHI. Nu är snart dag 1 tillända och vädret har följt prognosen med hårda vindar, regn och åska.
Ombord har vi tre behållare som det är bra att känna till fyllnadsgraden på: -Dieseltanken, Dricksvattentanken och Svartvattentanken (Septitanken).
Dieseltanken har en ”vanlig” bränslemätare. Den fungerar hyfsat.
Vattentank och septitank har en mer modern variant av mätare som med ”ekolodsteknik” mäter nivån och indikerar nivåer med hjälp av fyra lysdioder. Eftersom man själv monterar ”ekoloden” på utsidan av tanken, så vet man inte exakt vad respektive nivå innebär i liter vatten.
Vattentanken är på 90 liter. Den har vi pumpat och manuellt mätt hur många liter som finns mellan respektive indikation. På bilden ser man uppgiften om hur många liter vatten det finns kvar när respektive diod börjar lysa. 25 liter i tanken när sista dioden lyser alltså.
Portabel dusch
Funkar men lååång leveranstid
Vi har tidigare testat varianten att ha en svart gummisäck försedd med duschmunstycke. Den svarta säcken drar åt sig solvärmen och vattnet kan bli glödhett eller iskallt beroende på om solen lyser eller inte.
Det är när det är kallt i vattnet (det är det oftast) och man ligger ute i skärgården man saknar duschen.
För en ganska billig peng köpte jag hem den batteridrivna duschen . Vi tar upp en hink sjövatten, kokar ett par liter dricksvatten som hälls i hinken så tempen blir lagom. Sen trycker man igång pumpen och stoppar den i hinken. Och vips har man en dusch.
Det fungerar utmärkt.
Det framgick inte varifrån pumpen skulle levereras när man köpte den. Jag trodde den svenska firman hade ett lager. Det visade sig att pumpen lämnades från ett lager i Kina till en transportör som använde flygfrakt. Men inte till Sverige utan Tyskland, troligen Frankfurt. Sen blev det lastbil till Sverige. Där tog morgontidningarna (Early Bird) hand om leveransen. Från södra Sverige till vår lägenhet på två dagar. Men alt som allt tog leveransen 19 dagar!
Och priset!När staten tagit sin del (momsen) återstår 440 kronor. Den summan har tillverkaren, flygfrakten, lastbilstransportören, EarlyBird och säljaren delat mellan sig på något sätt.
I den friska vinden på Hanöbukten seglade vi med bara genuan uppe ett par timmar.
När vi gick ut från Hanö hamn möttes vi av en väldigt jobbig korsgående dyning. Vi valde därför att köra motor upp mot Åhus, dels för att dyningen skulle minska närmare land, dels för att vi borde kunna sträcka (gå på en kryssbog) till Simrishamn.
Vågorna minskade betydligt men vinden hade vridit emot. Vi körde motor en timme till. Vinden ökade men vred samtidigt till vår fördel så vi kunde rulla ut genuan och segla relativt bekvämt.
Inloppet till Simrishamn
Vi fick en bra plats i gästhamnen, som var nästan fullbelagd.
Simrishamn är en gemytlig liten stad med många fina gamla hus där det växer stockrosor utmed fasaderna. Vi hittade ett fint fik som var öppet midsommardagen.
Äntligen fick vi packa upp gennackern!
Klockan ringde inte förrän kl 7 denna söndagsmorgon. Nattsömnen hade varit bra, troligen tack vare att det var totalt vindstilla under natten. Vi tog det lugnt och lämnade hamnen kl 09:00. Efter en halvtimmes motoråkande kom det lite vind och vi satte segel. Två knop. Vi skulle med den farten inte vara framme i Ystad förrän vid 19-20-tiden.
Gennaker drar fint i den lätta vinden.
Nu fick vi för första gången i sommar sätta gennakern. Farten ökade en knop. Sakta sakta ökade vindstyrkan.
Sandhammaren
Vi rundade Sandhammarens långgrunda stränder ganska tajt denna gång. Det gick ingen dyning så vi behövde ingen marginal för den detaljen. På plottern ritade jag in en kurs som låg strax innanför 6-meterskurvan. Sträckan är ca 5 sjömil (nästan 1 landmil). Lodet visade 4,9 som grundast. I det läget skiftade vattnet färg, men vi såg aldrig sandbottnen.
Ales stenar
När vi passerade Ales stenar pendlade vinden mellan 6 o 7 m/s. Då rullade vi in gennackern och rullade ut genuan.
Blomster vid promenadstråket i Ystad
Det var väldigt många båtar i Ystads gästhamn. Eftersom det i morgon eftermiddag ska blåsa >20 m/s från väst lade vi oss på östra sidan av bryggan.
Vi tog en kort promenad upp till Ystads fina torg.
Kappseglingen från Wismar till Töre (vid Töreboda)
Under kvällen kom det in flera segelbåtar med en stor flagga med nummer på. Det visade sig vara några av de 100 deltagarna i den kappsegling på 900 sjömil som startat i Wismar med målgång i Östersjön nordligaste punkt, Töre. Det ingår i reglerna att deltagarna får ta paus i kappseglingen och ta hamn. De som kom in i kväll hade alltså startat 21 juni kl 13:00. Nu är det den 22:a kl 22:00, och de har seglat ca 130 sjömil.
PerMonick 