Författare: Per J

65+årig ekonom som numera seglar, cyklar eller skidar på heltid.

Hörsång eller Lövvik, det är frågan

Efter en kvarts försening – pga att receptionen hade försovit sig – åkte vi vidare. (Vi hade en deposition på 200 kr för duschnyckel som vi gärna ville ha tillbaka).

Det är betydligt varmare i dag. Vinden är som utlovat sydlig.

Vi kryssade i ganska svag vind utanför Högbonden.

Planerad natthamn var Hörsång. Men vinden gick rakt in i hamnen och det såg ut att bara finnas grunda platser kvar, efter de motorbåtar som redan låg parkerade där.

Vi vände, gick ytterligare 7 sjömil och hamnade i den idylliska hamnen Lövvik. Där låg redan 12 båtar före oss (!) men vi fick plats. Fick göra en omankring eftersom ankaret inte fick något fäste på första försöket. Det blev en 8-timmarsdag på sjön i dag.

Det blev en promenad upp till Föreningsstugan. Där serverades gott kaffe med glass.

På vägen dit passerade vi ett tiotal gamla båthus. De två som ligger längst in i viken har ”drabbats” av landhöjningen (0,8 cm/år). Svårt att nå båthuset sjövägen numera

Bastu, toa, dusch och grillplatser finns vid gästhamnen.

I morgon ska vi ta oss till Härnösand så tidigt att vi hinner till första broöppningen kl 09:30.

Kort etapp till Norrfällsviken

Efter en god natts sömn – trots att E4:an bara låg ett halvt stenkast bort – kastade vi loss. Vinden var nära 0 m/s till en början. Men snart kom det en skön bris från NO så vi kunde sträcka ut ur viken med god fart. En kvart senare snurrade vinden runt 270 grader och vi fick kryss i frisk vind.

Efter bara några timmars segling siktade vi in oss på Norrfällsvikens smala inlopp. Väl förtöjda blev det mat, promenad, golfturnering och promenad igen. Nu siktar vi ett åskmoln så akterkapellet ska upp i rappet!

Dockstavarvet…

Foto:Marinen

Ett stenkast från gästhamnen här i Docksta ligger Dockstavarvet. Varvet startade år 1905. Till att börja med tillverkades skötbåtar till fiskare i trakten. Man tillverkade en hel del segelbåtar, då grundaren skaffat sitt yrkeskunnande på Neglingevarvet i Saltsjöbaden. Reportoaren utökades med lotskuttrar. Livbåtar, landsvägsfärjor mm byggdes på den tiden. På 70-talet byggdes en hel del lotsbåtar i aluminium. Exempelvis lotsbåt 707 som levererades till Oxelösunds lotsplats år 1977.

På 80-talet startade produktionen av Stridsbåt 90. Merparten av dessa båtar är byggda i Docksta. De har tillverkats i några olika versioner.

År 2017 förvärvade SAAB Kockums Dockstavarvet inklusive systerbolaget Muskövarvet.

Det börjar likna sommar!

Eftersom vi stod mot botten (leran) för att bekvämt kliva iland i går kväll, drog vi ut oss en meter för natten. Under natten hade vattenståndet minskat med ca 5 cm. Det räckte för att vi skulle få svårt att komma nära bryggan. Tur att vi drog ut oss, annars kan vi ha blivit kvar i leran…

Vinden hade rätt riktning men var väldigt svag. Vi seglade en mindre del av dagen och körde dieseln resten. Vi seglade nära några riktigt höga öar. Höjd cirka 200 meter, samtidigt som vattendjupet var 60 till 90 meter där vi seglade.

Temp-mätaren har hoppat igång igen efter en veckas strejk. Mätaren visar att det är hela 15 grader i vattnet. Så saknas det inte mer än 10 grader för att bli riktigt badbart. Nu har vi hamnat i Docksta. Alldeles granne med E4:an.

Vi ligger med utsikt mot Skuleberget. Men det är lite för långt att gå för att komma dit.

På eftermiddagen kom värmen på riktigt. Det har vi väntat länge på.

Tre sund = Trysunda

Vi ligger vid den privata hamnen, till vänster bild.

Efter att morgondimman lättat lade vi ut från gästhamnen i Örnsköldsvik, kl 09:30. Det var ett härligt solsken men ganska kyligt. Den första timmen var det spegelblankt så vi fick åka motor. Vid Malmön ser man öppet hav i ett gatt. Där viker farleden av åt sydväst. Vi kom dit samtidigt som en ostlig bris kom in från havet. Vi hissade segel och stängde av motorn (alltid en befrielse att få göra det!). Farten ökade till 5 knop.

Vi passerade den ”officiella” gästhamnen och körde längst in i den lugna viken där det finns ett privat alternativ. Första försöket misslyckades pga att det var för grunt. Vi siktade istället in oss på en glugg mellan ett par båtar – och där nådde vi ända fram till bryggan.

Efter lite käk blev det promenad till Storviken. Där finns ett stort klapperstensfält och röda klippor mot havet. Nordinggrågraniten har en härligt röd ton.

På Trysunda lär det nu bara finnas två boende året runt. Ön, och öarna runt omkring, blev Natura-2000-reservatet 1987. Det är ett gammalt fiskeläge som på 1500-talet bildades av Gävlefiskarna. På den tiden ledde tre sund in till den skyddande hamnen. Genom landhöjningen återstår nu bara ett sund.

Ytterligare en promenad på 1 km tog oss till Björnviken, där det finns en sandstrand och fullt utvecklade sanddyner.

Här på ön kan man bo på vandrarhem, tälta eller ligga i gästhamnen. Det finns en liten butik/kafé och ett minimalt fiskemuseum.

Vår private gästhamnsvärd tog 150 kr/natt, vilket är ungefär hälften av vad den officiella tog. Den som träffat Elof på Harstena (gammal fiskare, numera avliden) förstår ungefär hur det var att prata med denne hamnägare.

Vi hann med ett besök i kapellet, byggt på 1600-talet av Gävlefiskarna.