Sista dagen på årets långsegling

Ankrat vid Lökholmarna

Vi vaknade inte förrän kl 09:30! Det var nog en del sömnbrist från nattseglingen som tog ut sin rätt.

Det blev en hastig frukost eftersom vi bestämt träff med Christer S vid Lökholmarna efter kl 10.

Vi möttes vid inloppet en stund efter tio. Med i Christers båt var dotter och dotterson.

De hade med sig kaffe och bullar som avnjöts på klipporna i solskenet. Efter bad (av vissa modiga) tackade vi för kaffet och körde de sista sjömilen till hemmahamnen i Oxelösund.

Hemma i Oxelösund

På bryggan stod Monica och välkomnade. Efter snabb packning åkte vi med Taxi Monica hem till Nyköping.

Tack!

Årets långsegling startade i Oxelösund och hade vändpunkt i Ystad. Hela seglingen mätte 805 sjömil.

Under de första fyra veckorna seglade jag och Monica till Ystad. I Västervik hade vi sällskap av Eva-Charlotte och Christer B. Christer gastade därifrån till Oskarshamn under några dagar.

I Ystad kom Malte som fått skjuts av Mia. Fantastiska Mia Taxi skjutsade hem Monica till Nyköping.

Under två veckor gastade sedan Malte, från Ystad till Kalmar.

Till Kalmar bilade Christer S och Monica. Efter en natt med fyra i båten åkte Monica tillbaks till Nyköping med Malte.

Den kommande veckan gastade Christer S, från Kalmar till Västervik.

I Västervik mötte Monica upp med Janne i bilen. Efter en natt med fullbokad båt, bilade Christer och Monica tillbaka till Nyköping.

Janne gastade den sista veckan, från Västervik till Oxelösund.

Vädermässigt började och slutade seglingen med riktigt sommarväder. Från midsommar och 1,5 veckor var det mycket soligt och varmt.

Därefter kom ett långt block med kyligt väder och mycket vind. Flera av dagarna när Monica var med till Ystad var det mössa och vantar som gällde. Det var mest motvind.

Efter vändningen i Ystad fortsatte det vara blåsigt och kallt, men mestadels medvind. Det var Malte som inte fick uppleva de riktigt varma sommardagarna.

De sista två veckorna kom solen och värmen tillbaka. Vindarna var vänliga nog att mestadels vara SV-SO. De sista dagarna var det högsommarvärme och mest svaga vindar. Man kan säga att Christer S och Janne var vinnare i ”väderlotteriet”.

Jag är helnöjd med årets segling. Inga haverier och inga grundstötningar på 8 veckor. Utan insatserna av Mia, Eva-Charlotte, Christer B, Malte, Christer S och Janne hade årets segling inte varit så rolig som den blev. Alla fyra veckor med min sambo Monica var toppen – vi fick dessutom uppleva alla väder utom snö…

Tack för alla skratt och roliga diskussioner. Och allt detta mitt i den eländiga Corona-skuggan, som gjorde att det var så glest med båtar och framför allt de utländska gästerna.

Hemma på balkongen

Nu seglar vi till Sörmland!

Det var spännande att titta ut i ”morse” när vi vaknade, för att se hur det såg ut där vi ankrat i kolmörkret.

Efter en snabb frukost seglade vi iväg kl 11. Första biten genom Lundarnas labyrinter med grynnor gick vi dock med motor.

När vi passerat Stora Måsskär girade vi SB och gick mot Källskären. Vi rundade Norra Skäret och satte kurs mot Hävringe. Tanken var att ligga på Hävringe över natten. Men det låg redan två båtar i hamnen och den rymmer egentligen inte fler, så vi nöjde oss att runda ön. Kursen sattes mot Lillhamnarsgrundet och vidare rätt in i skärgården.

Vi har lagt oss i en lugn flad NO om Bergö. Här ligger vi för ankar i natt, som blir den sista natten på årets seglingsäventyr.

Lundarna by night

Med blixt…

Vi startade från Harstena kl 20:46 (solnedgången) och kom fram till Lundarna kl 02:30.

På vägen fick vi de mängder med stjärnfall (Perseiderna), oräkneliga antal stjärnor samt en halvmåne. Vintergatan var lätt att följa över himlavalvet.

Men efter några timmar gled det upp slöjmoln som dolde himlen. Sista biten var det som att åka i den berömda kolsäcken och dessutom i farled utan fyrbelysning.

Men allt gick bra. Sista sjömilen (av 18) fick vi köra motor pga svag vind och dyning.

Nu har vi ankrat upp lä av Lundarna på 7 meters djup. Ankarvakten i plottern är aktiverad, så vi blir väckta om båten skulle börja driva.

Ankarlanternan är tänd, så vi inte blir påkörda.

Sydväst 7-10, under natten och morgonen vridande till nordväst och minskande till 4-5 meter per sekund…

Planen är att vi i natt ska kolla på Perseiderna, d v s stjärnfallet som inträffar dessa nätter så här års. Det är stenar från meteoriten Swift-Tuttle som faller ner i jordatmosfären.

Laxvarp

Rorsman Janne styr med säker hand i 5 m/s

Vi får svag motvind ut ut Valdemars-viken. Motorn får jobba nästan fram till mynningen, där ett par kryssben tar oss fram till Ålsundet. Där kan vi sträcka upp genom sundet till vi kan gira bb ner mot Olsösundet. Nu är det länge sedan man kunde stanna och fika där. Mängder av privat-skyltar gör detta glasklart. Men den anskrämliga statyn finns kvar…

Laxvarp är en av båtfolk välkänd natthamn. Men för mig var det ändå första gången jag landsteg och förtöjde i en tall. Det är branta, höga, öar med mängder av möjliga förtöjningsplatser. Det nya sjökortet i plottern gör det löjligt enkelt att hitta bland öarna och att hitta exakt vilken plätt man kan lägga till vid.

Vissa platser är inte lämpliga för segelbåtar – det får man räkna ut själv.

Alldeles intill där vi gjorde fast finns två jättegrytor. Varav en har perfekt form och uppåt metern djup på ena kanten.

Jättegryta, troligen bildad under istiderna, genom att mindre stenar under långt tid pga forsande vatten snurrat runt och gröpt ur berget.