Per J

Karlskrona > Utklippan > Sandhamn Marina

Vi lämnade Karlskrona för motor med kurs till Utklippan. Det blåste 0 – 2 m/s under hela den lugna överfärden.

Strax utanför hamnen passerade vi det f.d. kanontornet Godnatt. Tornet är ett typexempel på när utvecklingen inom det militära går så fort att anläggningen blir omodern under loppet av byggtiden. År 1858 startade bygget. Det var tänkt att sättas upp sex kanontorn som inre befästning ett par km utanför örlogshamnen. År 1863 var bygget klart av Godnatt och ytterligare ett kanontorn. Redan under byggtiden blev kanontornen omoderna p g a den tekniska utvecklingen av räfflade eldrör. Tornet var bara bestyckat under en kort tid innan det inrättades en fyr och fyrvaktarbostad. Nu är tornet ett minnesmärke inom Örlogsstaden Karlskrona.

Fyren och husen ligger på Södraskär medan hamnbassängen finns på Norraskär.

Tittar man bara i det officiella sjökortet ser infarten till hamnbassängen på Utklippan läskig ut. Det är bara mörkblått utan farledslinjer, djupsiffror eller grundmarkeringar.

Litet utsnitt av Harbourg Guides inseglingsbeskrivning till Utklippan. Namnet på fladen i söder ger en vink av vad som händer när stormen sätter in från väst…

Tack vare hamnbeskrivningarna som finns i Hamnguiden nr 7 är det enkelt att ta sig in till bassängen. Det finns infart både från väster och öster, så även i dåligt väder borde man kunna ta sig in.

”Bästa platsen” där vi låg i lä för de kraftiga vindar som blåste under natten.

Vi hade tur att komma ut till Utklippan i så fint väder. Det var mycket växtlighet och massor av fåglar. Utklippan är en populär plats för fågelskådare. Vi hade tänkt beskåda och fota en fantastisk solnedgång, men en halvtimme innan dök det upp ett massivt moln som skymde solen på den i övrigt molnfria himlen.

Efter en storm år 1924 där sju fiskare omkom beslutades det att en nödhamn för fiskebåtar skulle byggas. Initiativet togs av landshövdingen Sven Hagströmmer. Bygget tog sex år och avslutades år 1943. Det var 18 hamnbyggare som för 98 öre i timmen borrade och sprängde den hamnbassäng, stor som en fotbollsplan, där det nu ligger fritidsbåtar. Av sprängstenen byggdes flera vågbrytare som står kvar än i dag.

Klicka på filmen och sätt på ljudet!

I dag torsdag seglade vi från Utklippan kl 07:00 i ökande vind. Vi hade slör hela vägen och seglade för det mesta i 6 knop.

Målet för dagen var Sandhamn. Vi fick en bra båtplats med bommar, rakt emot vinden. Eftersom cyklarna, som ingick i hamnavgiften, var i så miserabelt skick fick vi promenera de 2,2 km till Torhamn för att fika på Kafé Måsen.

Vinden är frisk i hamnen. 6 m/s med byar upp till 14. Men solen skiner och det är lagom varmt.

Karlshamn > Boj Arpö > Karlskrona

Här har det gått åt några dynamitgubbar för att kunna dra fram vägen genom berget.

Före avfärd från Karlshamn tog vi en promenad till den stora tunnel man byggt genom det berg som delar staden Vi lade ut från gästhamnen i mycket svag vind. I två knops fart passerade vi det avlysta område där flottan har sin avmagnetiseringsanläggning.

I höjd med Vägga rökeri och restaurang kom det vind från havet. I behagliga 5 m/s gled vi fram bland Blekinges fina skärgård.

Vi ginade mellan några öar och kom ut på öppet vatten. Där ökade vinden (till den vanliga) 7-11 m/s. Men med vinden in snett bakifrån är det inga problem att ha alla segel uppe. Farten ligger stadigt på 6 knop.

Vi hade siktat in oss på att lägga oss vid en SXK-boj vid Arpö, strax före Hassle-bron. När vi kom fram var bojen upptagen. Just som skepparen började manöverera för att lägga i stävankaret upptäckte Monica att det fanns en boj till, lite längre in i viken. (Den yttre bojen var antagligen ny, eftersom den inte fanns med i den alldeles färska bojförteckning jag läst in i mobilens sjökort).

Den här bojen ligger på 3-meterskurvan och man såg tydligt botten med ålgräset.

Ubåten Neptun med sina sex torpedtuber i fören.

På tisdagsmorgonen passade vi in avfärden så vi prickade broöppningen kl 9 (efter telefonbeställning).

I Karlskrona gästhamn lade vi till kl 10:20.

Malte demonstrerar hur man snabbt förflyttar sig mellan de vattentäta skotten i ubåten.

Efter incheckning gick vi till Marinmuseum, där Malte o Per genast utforskade ubåten Neptun. Den ubåten var med och bevakade Sveriges gräns år 1981 när den Sovjetiska ubåten U137 gick på grund mitt inne i ett militärt skyddsområde. Neptun togs ur drift år 1998.

Efter besök i stadens två kyrkor vid torget bjöd Monica på sommarens första (och enda?) pizza. Därefter provianterade vi lite innan vi tog oss tillbaka till båten.

I morgon kanske vi kan ta oss till Utklippan, som vi försökt så många gånger. Vi får se hur vädret blir.

Dagens båtpryl #10

Avgaslarm, brandlarm och syftkompass

Varnar vid ofullständigt förbränt bränsle.

Ovanstående bild är tagen när vi kokat upp en kastrull vatten. Värdet är under gränsvärdet så det har inte kommit någon varningssignal. Om vi kokar potatis kommer vi över gränsvärdet och apparaten börjar tjuta.

Men det farliga är när vi nattetid kör dieselvärmaren. Då känns det tryggt att vi har avgasvarnaren som håller koll när vi sover.

Om nåt bränns vid i köket då tjuter brandvarnaren, men det händer sällan. På samma sätt som för gasvarnaren känns det bra att ha en fungerande brandvarnare när man sover.

I sittbrunnen har vi en fast monterad kompass, som borde bytas ut. Inne i ruffen har vi en reservkompass som kan tas ur fästet. Det är dessutom en syftkompass, vilket gör att man ganska enkelt kan ta ut riktningen till två eller flera kända objekt och därmed i sjökortet kunna plotta var man befinner sig. Det borde man träna på några gånger per säsong, men i verkligheten har jag gjort det kanske var femte år…

Karlshamns centrala gästhamn

Vi har legat kvar några dagar i Karlshamns centrala gästhamn. Den här gången ligger det fler båtar här. En tjusig Vindö 40 (siffran är inte antal fot utan antal kvadratmeter segel) ligger bredvid oss. Hemmahamn Halmstad. Det är den näst största Vindö-varianten som byggdes. Båten byggdes år 1979, d v s årsbarn med PerMonick.

Vi blir eventuellt kvar här ytterligare en natt. Vädret är nu bättre, lugnare vindar, varmare och soligare. Kanske är det sommaren som äntligen kommit!

Dagens båtpryl #9

Sändande AIS

Om du vill veta ”allt” om AIS då ska du läsa den här länken:

http://www.dagensbatliv.se/ais-och-vhf/allt-om-ais

Jag beskriver nedan bara AIS översiktligt och hur jag använder systemet.

För handelssjöfarten är AIS tvingande för fartyg på över 300 bruttoton i internationell trafik respektive över 500 bruttoton i nationell trafik. Användandet har ökat explosionsartat inom fritidsbåtsektorn. Min erfarenhet är att de allra flesta av oss som seglar lite längre om somrarna har AIS.

AIS-sändande båtar i Stockholmsområdet kl 20:30 den 28/6 2025. De flesta är fritidsbåtar som ligger stilla.

Bilden ovan är hämtad från appen MarineTraffic. Där visas olika typer av båtar med olika färger. När formen är en båt rör den på sig. När formen är en romb ligger båten stilla. Klickar man på symbolen får man fram mängder av information om båten; Fart, senaste avresehamn, destination (normalt bara stora fartyg), genom att klicka på ”>” ser man troligen bilder på båten, storlek, MMSI-nummer (=VHF:ens ”telefonnummer”), plus en massa mer info.

Jag började använda en mottagande AIS och kunde då se andra båtar på min GPS Plotter. Men jag syntes inte för andra. För tre år sedan uppgraderade jag till en Blackbox som var både sändande och mottagande.

Det innebär att jag nu syns på appar (som MarineTraffic) och på GPS Plottrar i alla båtar som i sin tur har AIS installerat.

Ett par finesser är värda att nämna. Går man över lite större vatten där det är glest med båtar aktiverar jag plotterns varningssystem för upptäckta AIS-båtar. Då får man ett varningssignal när en båt kommer inom valt övervakningdistans.

Extra antenn för AIS eller VHF monterad på akterstaget.

AiS-båtar som just nu passerar Sundet mellan Simrishamn och Bornholm. Röda=Oljetankers, Gröna=Olika typer av handelsfartyg, Gul=Högfartsbåt (40 knop), Rosa=Fritidsbåt.

När man passerar ett hårt trafikerat område är AIS guld värt. Plottern inte bara visar fartyg i närheten, den visar också de fartyg som är i riskzonen för kollision.

Jag använder VHF-antennen som sitter i masttoppen för att sända/ta emot signaler för AIS. Jag kan se båtar så långt bort som 80 sjömil- men då har den båten en mycket högt placerad antenn. Normalt ligger det på 30-40 sjömil.

AIS:en och VHF;en delar antenn. När VHF;en används kopplas AIS:en bort.

Jag har lärt mig att AIS:en måste vara påslagen för att jag ska kunna höras längre sträckor med VHF:en. AIS:en har en inbyggd splitter som behöver vara strömförsörjd för att VHF:en ska fungera. Jag har en reservanten monterad på akterstaget. Dit kan jag koppla AIS:en eller VHF:en. Räckvidden blir betydligt sämre. AIS:en når då bara 10 sjömil, men det är egentligen fullt tillräckligt för att se fartyg.

AIS-systemet är ett snillrikt system där varje enhet använder GPS-systemet för sin egen positionsbestämning. Det är en svensk, Håkan Lans, som knäckte problemet med hur respektive sändande AIS skulle få en tidslucka för att sända sina uppgifter utan att signalen skulle ”krocka” med annan sändare. Utvecklingen av AIS-systemet gjordes av tre andra svenskar inom försvarsindustrin (SAAB). Nu är det en tvingande världsstandard.

Anm: För en vecka sedan hörde jag på VHF:en hur en svensk myndighet (jag uppfattade inte vilken) ropade upp ett fartyg och påtalade att deras AIS-signal inte fungerade. Jag tror att man är mer ”på tårna” nu, efter alla förstörda kablar och ryssarnas skuggflotta.

Skillinge – Åhus – Karlshamn

Vi var totalt 8 båtar i den lilla gästhamnen i Skillinge. Norrmannen, som ensamseglade i en gammal 38-fotare, hade dragit iväg redan vid 5-tiden på morgonen. Han hade lite bråttom eftersom han skulle börja jobba i Köpenhamn om två dagar…

Det var totalt bleke när vi gav oss iväg kl 7. Det gick en lång sugande dyning åt samma håll som vi åkte. När vi rundade infarten till Simrishamn avtog dyningen.

Den extra 50W-solpanelen lades upp på däck och vips hoppade laddningen upp för kylskåpsbatteriet.

Sista halvtimmen hade det börjat blåsa. Men så nära orkade vi inte dra upp seglen för den korta bit som var kvar. Det blev totalt 7 timmar motor.

I Åhus fyllde vi upp tanken från dunkarna. En bra båtmack ligger ett stenkast från gästhamnen, så det var lätt att fylla på dunkarna igen.

I Åhus äter man glass – det är obligatorisk! Sen går man promenader bland de gamla små husen. Man kan beundra den stora tjusiga Absolut-vodka-fabriken som ligger mitt i byn. Noterade att ”provsmaknings-restaurangen” nu hade stängt och omvandlats till utbildningscentrum.

På seneftermiddagen gick den lilla flotten full med gäster till Quiz-kvällen på en av de två restaurangerna på andra sidan ån. När vi trodde det skulle bli tyst vid 22-tiden drog diskoteket igång på riktigt. Det tystnade vid midnatt.

Sedan midsommarafton har det pågått en sällsam kappsegling. Starten gick i den tyska staden Wismar. 100 deltagare ska ta sig 900 sjömil till den nordligaste punkten i Bottenviken, bojen i Töre.

På kvällen kom det in en Princess 30 (äldre båttyp) med tre herrar ombord. Jag noterade att de hade startnummer 100, att de låg sist i tävlingen men fortfarande var aktiva enligt tävlingens app. De första båtarna var vid det laget uppe i höjd med Umeå. De uppförde sig mest som turister, promenerade omkring, fotade. Enligt reglerna får deltagarna ta paus från kappseglingen och sedan återuppta seglandet. Dagen efter tog de sig till Hanö och där registrerade de sig som DNF (did not finish). Det har för övrigt hälften av deltagarna gjort…

På fredagen hade det börjat blåsa, som vanligt, igen. Men nu har vi medvind. 8-10 m/s med bara storen gör 5 knop.

Radiomaster för Radio Sweden. Numera nedlagt anläggning.

Vi passerade mellan Listerlandet och Hanö. Passerade i god fart förbi grundet där TT-färjan hade grundkänning (och trodde de kört på en u-båt!). Färjans styrman och kapten trodde de befann sig långt utanför Hanö, när de i dimman i verkligheten körde mellan fastlandet och Hanö. Hade de tittat på radarn hade de sett att de befann sig 800 meter från land. Efter grundstötningen fortsatte de, girade babord i tron att de då gick in i farleden till färjeläget vid Karlshamn. Då gick de rätt upp på det stora grundflak som ligger norr om Hörvik. Det var en GPS som lurade dem. Men de hade ju kunnat tittat lite på radarn och på djupmätaren, då hade de sett att nåt inte stämde. Sen borde de ju haft ytterligare några plottrar ombord att kolla på…

Nu ligger vi tryggt i den centrala hamnen i Karlshamn igen. Nu ska vi bunkra och laga landströmskabeln. På söndag är det planerat att Malte ska förstärka besättningen. Det ser ut att bli lagom till det varmare väder som utlovas.

Dagens båtpryl #8

GPS Plotter

Övre vänstra hörnet: GPS-fart. Övre högra hörnet: Fart genom vattnet. Nedre vänstra hörnet: Aktuell tid. Nedre högra hörnet: Batteridpänning i volt som GPS:n matas med.

Det finns massor av fabrikat och typer av plottrar. Jag har valt en Garmin-plotter därför att den är kompatibel med det vind/djup-system och den AIS-blackbox jag har. Dessutom har jag haft Garmin-plottrar sedan de blev tillgängliga för båtfolket. (Innan navigeringssystemet blev integrerat i bilen hade jag en Garmin där. Och på cykeln har jag en Garmin cykeldator).

Garmin har en mängd olika typer av plottrar och dessutom i olika storlek (mäts i tum som en TV).

Jag valde en variant där man kan trycka på knappar, inte klicka på skärmen eftersom jag är misstänksam till hur det fungerar i ösregn när fingrar och skärm är blöta.

Kort om hur plottern fungerar: En plotter hämtar uppgifter från satelliter. Uppgiften den hämtar är avståndet till den sändande satelliten och tiden det tar för signalen att färdas från satelliten till plottern. Genom att göra den uträkningen på minst tre satelliter får man en ganska exakt position (longitud och latitud). Med fyra satelliter får man även höjden över havet, vilket inte är så intressant för oss båtfarare. Ju fler satelliter plottern kan läsa in desto mer exakt blir positionen.

Det mest fantastiska är när denna position visas på ett sjökort. Då blir det en plotter som gör det enkelt att navigera i skärgården.

Noggrannheten för Garmin är 15 meter i 95 % av tiden. Ofta dock 5 meter. Dock är inte sjökortet lika exakt- så det gäller att ha en säkerhetsmarginal till grundet.

Satelliterna snurrar hela tiden i en exakt likadan bana runt jorden.

GPS är USA:s satellitsystem, som var först igång. Sedan kom Rysslands Glossnass. Sist kom EU:s system Galileo i december 2016 – och utbyggnad pågår fortfarande. Även Kina har ett system.

Med Galileo fullt utbyggd kommer det att vara meterprecision för en vanlig användare.

Vad kan man göra med plottern?

Man kan enkelt lägga ut en punkt du ska segla till. Plottern gör ett förslag till hur du ska ta dig till denna punkt -en rutt – utan att gå på grund eller fastna i en bro. Men man måste alltid kolla förslaget. Plottern tar ibland väl stora risker mellan grunden och har inte koll på sälskydd- och fågelskyddsområden. Så man får oftast göra några justeringar.

Har du väl börjat köra efter en rutt ser du hur långt det är till målet och hur dags du kommer dit med nuvarande fart. Du ser exakt hur väl du följer rutten.

På plottern kan du förutom grund och öar se andra båtar och hur de rör sig. Det gäller de båtar, fartyg och fiskebåtar som har sändande AIS*) ombord. Numera har 95 % av de fritidsbåtar som är ute på långtur AIS, enligt min erfarenhet.

Man kan ”designa” vilka uppgifter man vill se på ”sjökortsbilden”. Har man motorbåt kan man lägga ut motordata på bilden. Vi som har segelbåt väljer istället att lägga ut kryssvinklarna, utöver fart.

*) Mer om AIS i ett kommande inlägg

Ystad – Skillinge

Värsta dyningen har rullat in i hamnen, dygnet runt, under hela tiden vi varit i Ystad. Vi låg ganska långt ut på gästbryggan. Vi borde ha gått längre in och letat efter ledig plats (för det fanns det), men det var flera båtar i rörelse när vi kom.

Kl 08:30 lämnade vi Ystad. Det blåste 7-10 men vi skulle ha i stort sett medvind/halvvind på färden. Så vi körde med full stor och en flik av genuan utrullad.

Eftersom det var så stora vågor utanför inloppet smet vi in innanför de stora vågbrytarna – där färjorna håller till. Där fick vi plattvatten och kunde hissa storen utan problem.

Med vinden i ryggen upplevs inte 7 m/s som särskilt mycket. Båten drog upp farten till 5-6 knop när vi seglade ut mellan pirarmarna.

MarineTraffic loggade 7,8 knop som mest.

Vi seglade i en lång vänsterböj medan vi rundade Sandhammaren. Denna gång på respektfullt avstånd från stranden eftersom vissa vågor var över 2 meter höga.

Vartefter vi rundade Sandhammaren så fick vi gippa och snart börja skota för halvvind.

Det kom en tysk båt med revad stor och halv genua ikapp oss. Skepparen på PerMonick tyckte då att det var onödigt att ha genuan inrullad, det blåste ju bara 11 m/s i byarna…

Vi fick upp farten till stadigt över 6 knop.

När vi hade ungefär en halvtimme kvar till Skillinge ökade kraften i vindbyarna. Som mest läste vi 15 m/s i en by. Stadigt låg vinden på 12 m/s. Båten krängde rejält med vinden in rakt från sidan. Farten låg konstant över 7 knop.

Vid flera tillfällen gick farten över 8 knop. Plottern, som har en viss dämpning (snitt 10 sekunder) loggade som mest 8,2 knop. Det är en rekordfart, om man bortser från de surfar jag gjorde med båten för några år sedan (utanför Sandhammaren).

Badgästernas loggbok över badtemperaturer i Skillinge.

Båtens instrument visade 8,5 grader i vattnet. Det stämde exakt med vad badgästerna hade noterat kl 7 på morgonen. Vi avstod bad denna dag. Men det var en hel del badgäster som kom i sina badrockar och tog sig ett kallbad!

T.o.r. Rønne, Bornholm

Vår tillfälliga skuta, Express 5, gör en handbromsvändning i Ystads hamnbassäng.

I dag var vindprognosen 10 i medelvind och 20 i byarna. Då tyckte vi det var läge att låta PerMonick få ledigt en dag. I stället tog vi snabbfärjan till Rønne. Det går på 1 timme 20 minuter. Men då kommer katamaranen upp i 40 knop vid bra väder.

Klicka för video i 37 knop

Under högtrafik går det två båtar i skytteltrafik mellan Rønne och Ystad.

Deras hemsida är kass om man ska boka utan bil. Efter många fruktlösa försök fick vi gå till terminalen och köpa biljett på det gamla sättet.

I centrum, där vi gick omkring, var det genomgående små fina hus. Många säkert över 200 år gamla.

Vi besökte biblioteket, en krog och kyrkan. Ett skepp hängde såklart från kyrktaket.

På hemvägen fick färjan sakta ner till 22 knop pga den rejäla dyningen som vi nu hade snett framifrån.

”Hemma” igen upptäckte vi att kabeln till landströmmen hade trillat ner mellan infästningen till en av bommarna. Det är stora krafter där dyningen rullar in så kabeln blev helt platt. När den skadade delen skulle kapas visade det sig att CEE-stickproppen inte lät sig monteras på nytt. Det blir att skaffa en ny.

Seglingspaus i Ystad

Vi stannar ett par extra dagar i Ystad. Dels för att det är så trevligt här, dels för att det vädret dessa dagar ska bli riktigt dåligt enligt SMHI. Nu är snart dag 1 tillända och vädret har följt prognosen med hårda vindar, regn och åska.