Under ett par dagar har jag promenerat till Motala centrum, från Motala Verkstads-området där båten ligger. Det är mycket tjusigt utmed kanalen, men lite långt. En dryg halvmil t o r.
På vägen passerar man den påkostade graven där von Platen ligger. Det var ju tack vare honom som det blev en kanal. Men han fick aldrig uppleva den färdiga kanalen, han dog ett par år innan.
Utmed kanalen kan man även se s.k. Alnstenar i huggen kalksten. Det är 1000 alnar mellan varje sten. Det motsvarar 594 meter. Totalt finns det 142 sådana stenar utmed kanalen. De användes för att räkna ut arvodet till de som med hjälp av oxar eller hästar drog fartyg genom kanalen.
Området jag nu förtöjt i heter Motala Verkstad. Det var centrum för byggandet av kanalen. Företaget grundades år 1822 av Baltzar von Platen. Användes för reparationer av de mudderverk som användes i sjöar, byggande av slussportar och båtar. Runt fabriken växte ett samhälle fram, med bostäder, skola och affärer.
Verksamheten utvecklades och man började tillverka produkter till andra kunder. Över 400 fartyg, 800 broar t.ex Skeppsholmsbron och Västerbron byggdes. Produktionen av lok var mycket stor. 1300 lokomotiv byggdes. På 1970-talet var Motala verkstad världens största exportör av diskbänkar.
Varje dag jag varit här har det varit fullt på kaféet. Lite enklare maträtter, våfflor av alla slag (tänk Skärgårdsvåfflan i Oxelösund) samt glass erbjuds. Det verkar vara ett vinnande koncept. Kön ringlade lång för det mesta.
Klockan 19:55 prick rullade Ödtgötapendeln in på perrongen med Monica ombord. Nu har hon jobbat i dagarna tre och är redo att segla båten till Söderköping. Fast mest per motor.
Fyra dagar har vi på oss för den etappen. För sen tar Monica bussen hem till jobbet igen.
PerMonick 