Det här handlar egentligen om vanligt underhåll. Det var den s.k. Jokerventilen (backventilen) som gav upp förra säsongen.
För att komma åt att byta den reservdelen måste man demontera hela stolen – eftersom det är så trångt i ”toalettrummet”. Nu är det fixat och ska fungera i några år framöver.
Vid förra årets sjösättning läckte det där genomföringen för loggen sitter. Med Sikaflex tätade jag så det slutade läcka.
Med värmepistol och kniv gick det att få bort den gamla tätningen. Det var lätt att skruva bort genomföringen – man använder bara handskrift när man sätter dit den.
Nu är det bara att hålla tummarna för att det är tätt vid sjösättningen…
Däckskontakten till vindmätaren i masttoppen har bara klarat väder och vind i två till tre år. Sen blev det glappt, eller började läcka. Motsvarande för motorlanternan var en originalkontakt från 1979, som visserligen fungerade, men var ivägen för fötter och skot. Dessutom ville jag dra fram ett strömuttag till ankarlanternan (som tänds när det är mörkt).
Lösningen fick bli att jag monterade en kabelport, som har en vattentät konstruktion. En likadan fanns sedan tidigare babord om masten, där kabeln till VHF-antennen går.
Knepet var att få fram vindmätarens kabel till samma plats där lanternans kabel gick genom däcket. Men efter idogt ”metande” med specialkonstruerad krok, lyckades det.
Nu är det klart för inkoppling på de kablar som kommer från masten.
Det finns alltid saker som behöver fixas inför den nya säsongen. Den här gången har jag bytt ut den låda/träinredning som ligger i det aktre sittbrunnsfacket. Den gamla inredningen från 1979 hade börjat ruttna.
Så det var bara att köpa några skivor marinplaywood och börja såga.
Ackordet blev nog inte så bra, men resultatet är jag nöjd med. Passformen blev perfekt och eftersom jag (till skillnad mot tidigare) skruvade ihop lådan, blev slutresultatet riktigt stabilt.
Så nu är det bara att plocka upp nästa renoveringsprojekt…
Den 11 juni går vi in i Göta Kanal vid Mem. Så är planen att seglingen 2021 ska starta.
Mer info finns på Om-sidan.
När varvspersonalen skulle backa in PerMonic i vaggan till vinterplatsen – så råkade man backa in i en annan båt. Akterpulpiten tog smällen och blev riktigt krokig.
Men på bara två veckor var reparationen klar. Rörtema AB i Nyköping gjorde ett snyggt jobb.
I dag kunde jag sätta upp presseningen. Återstår att tömma båten på dynor, kuddar, sängkläder, kläder, torrvaror, böcker mm mm.
Den här fredag-lördag-söndag gör Monica och jag en tur till Harstena. Från Östersviken i Oxelösund till Harstena tog vi oss på 5,5 timmar.
På söndag går sista Skärgårdsbåten till Harstena. Det betyder att restaurangen, kiosken och bageriet troligen stänger för säsongen på söndag.
Men jag kan passa på och göra reklam för att det kommer att bli julbord på Harstena (12-20 december). Vi funderar på att testa det i år. Båten går från Fyrudden. Båtresa tor plus julbord på fem timmar.
Planen är att vi i natt ska kolla på Perseiderna, d v s stjärnfallet som inträffar dessa nätter så här års. Det är stenar från meteoriten Swift-Tuttle som faller ner i jordatmosfären.
Vi får svag motvind ut ut Valdemars-viken. Motorn får jobba nästan fram till mynningen, där ett par kryssben tar oss fram till Ålsundet. Där kan vi sträcka upp genom sundet till vi kan gira bb ner mot Olsösundet. Nu är det länge sedan man kunde stanna och fika där. Mängder av privat-skyltar gör detta glasklart. Men den anskrämliga statyn finns kvar…
Laxvarp är en av båtfolk välkänd natthamn. Men för mig var det ändå första gången jag landsteg och förtöjde i en tall. Det är branta, höga, öar med mängder av möjliga förtöjningsplatser. Det nya sjökortet i plottern gör det löjligt enkelt att hitta bland öarna och att hitta exakt vilken plätt man kan lägga till vid.
Alldeles intill där vi gjorde fast finns två jättegrytor. Varav en har perfekt form och uppåt metern djup på ena kanten.
Vinden ökade successivt under dagen. Som mest blåste det 13,2 m/s. Vi surfade ofta i över 7 knop i medvinden.
En enda seglande båt mötte vi. Plus några som stampade fram mot vågorna för motor.
I höjd med Borgholm skotade vi seglen lite tajtare och girade in mot fastlandet. Skärgården här är väldigt långgrund och grynnig. Men med hjälp av många prickar och plottern är det inga problem att hitta in till gästhamnen.
Vind och vågor avtog snabbt i takt med att vi närmade oss de sandiga stränderna (Timmernabben kallas ”Smålands Riviera”).
Christer hittade ett rökeri, så nu ska vi festa på räkor!
PerMonick 