Strax söder om Borgholm måste man hålla ut från stranden. Det beror på att området är avlyst (förbjudet tillträde) därför att kungligheterna har sin båtplats och sin badpaviljong där.
Det var gott om plats i Borgholms gästhamn när vi kom dit.
Efter en snygg tilläggning och iordningställande av båten tog vi en promenad till torget. Där tog vi plats på den nya elektriska ”Slottsexpressen” som tyst körde oss till Borgholms Slott.
Slottet är skapligt stort med sevärd utställning om dess historia.
Förtöjt för ”storm”
Eftersom väderapparna säger att det i morgon fredag ska bli regn och vindar mellan 15 och 20 m/s mest hela dagen har vi bestämt att lägga oss i Mönsterås i två dygn. Vi har lagt båten där vi räknar med att få mest lä. Det ligger ytterligare två båtar i hamnen som tagit skydd för morgondagens oväder.
Belysningen monteras enkelt på Windexens ”stång”En strömsnål LED-lampa för 200 kr
I och med att jag för ett par år sedan bytte vindgivare till en ”wireless” version har jag haft 4 tunna ledningar lediga till masttoppen. Jag tvinnade ihop 2+2 ledningar så jag fick två trådar som räckte för den strömsnåla LED-lampan. Med en liten strömbrytare i båten kan jag nu tända underbelysningen till Windexen så det går att läsa av vindriktningen även nattetid utan ficklampa. (Ja, jag ser ju vindvinkeln på vindinstrumentet, men är man ”uppvuxen” med Windex så är man!)
Dörrlås vid sjögång
Sjögångssäkring.
Ganska omgående när vi började segla den här båten i öppen sjö upptäckte vi att dörrarna till förpik respektive toalett bara var låsta med magneter. De klarade inte att hålla fast dörren när man seglar i hög sjö. Dörrarna slår då vilt och man fick kasta in sängkläder och kuddar mellan dörrarna för att de inte skulle slås sönder.
Problemet löstes enkelt med en lina och två små skotlås. Det har fungerat perfekt i alla år, bara man kommer ihåg att låsa dörrarna. (Hur gjorde de två tidigare ägarna?).
Sjökortsförvaring
Bakom kläderna i garderoben finns det en hylla där man kan ”ställa” båtsportkort. Undrar om alla Maxi 84-ägare har upptäckt den detaljen. Men det är ganska opraktiskt eftersom det är svårt att komma åt bakom kläderna.
Hängare för båtsportkort
På insidan av toalettdörren har jag satt två genomgående bultar försedda med två muttrar med en större bricka emellan. Där har jag fått en perfekt plats att hänga upp båtsportkorten. De är lätt åtkomliga men inte i vägen. Gäller bara att Sjöfartsverket fortsätter att leverera båtsportkorten med upphängningsflik. Å andra sidan köper jag inte nya kort – jag använder dem bara för att få översikten och som reserv. Plottern och mobilen har uppdaterade sjökort.
Vi tillbringade några dagar i Kalmar, promenerade, provianterade, köpte bränsle till kök och dieselmotor, besökte vårdcentralen och lyssnade på en inte så skönsjungande dam i domkyrkan.
66 fots katamaranen GAEA
>50-fot-båtarna duggade tätt i Kalmars gästhamn dessa dagar. allt under 35 fot såg litet ut. Vi, med våra 27 fot, var näst minst i hamnen.
Grön skylt = ledig plats
I dag, tisdagen den 8 juli, hissade vi segel och sträckte den korta biten till Stora Rör på Öland. Det finns 11 bojar för gäster plus eventuellt grönskyltade platser bland de hyrda platserna med bom. Vi tog en sådan plats.
Det är en trevlig gästhamn med fin serviceanläggning, bageri/kafé, restaurang/bar plus ett gästgiveri.
Vi hamnade bredvid en Linjett 36 och trodde att det var samma båt som vi bekantade oss med sommaren 2021 i Blankaholm – eftersom ägaren Charlie och Maud är bosatta i StoraRör och har sin båtplats här. Det visade sig att det var det inte. Så nu undrar vi såklart om Charlie är ute och seglar eller har sålt sin fina båt…
I dag fick vi äntligen lite värme och SOL!
Stora Rör, utsikt norrut. Kl 23:00
Kvällen var lyckad eftersom Sverige vann över Polen i fotboll och därmed går vidare i turneringen.
Maxi 84 utrustades med en ganska stor isbox. Tanken var att man skulle hälla i några liter is i boxen som sen skulle hålla matvarorna kylda en tid. Eftersom isen smälte finns det en dränering i botten som leds till kölsvinet. Därifrån kunde man pumpa bort smältvattnet med hjälp av den fasta länspumpen.
Ganska omgående monterade jag in en Isoterm kylkompressor med kylblock (isblocket som syns på bilden). Det fungerade riktigt bra trots att kylboxen är dåligt isolerad.
När det var dax för våra längre båtturer, med fler i besättningen, räckte inte den gamla kylboxen. Då ställde jag en modern kylbox i stickkojen. Boxen monterade jag på en ”släde”, så att man kan skjuta in hela boxen in i stickkojen.
De båda kylboxarna är de största strömslukarna i båten. Det gjorde att jag ställde in ett litium-batteri (105 A) som enbart försörjer kylboxarna. Det har fungerat mycket bra och vi kan nu ligga ute i många dagar utan landström. I nödfall kan lithiumbatteriet laddas av blybatterierna – om man samtidigt kör dieselmotorn. Men för det mesta räcker det med den ström som alstras via en 50W solpanel.
Spritkök – snart K-märkt
Vi lagar all mat på det kardanupphängda spritköket. Kastrullerna står säkert på plats tack vare de justerbara klamrarna.
Förr i tiden var det T-sprit som gällde. Då blev hela båten sotig. Numera är bränslet lukt, rök- och sotfritt. Köket drar ungefär en liter/vecka.
Alla nyare båtar har gasolkök, om det inte är större båtar där det är elplattor och mikro som gäller. Många gamla båtar är konverterade till gasol.
Dagens etapp från Sandhamn till Kristianopel var bara 15 M. Det blåste friskt så vi nöjde oss med att bara sätta storen.
Vinden låg mestadels på 6 m/s med regelbundna byar på upp till 11.
Det låg ca 10 båtar i Kristianopels hamn när vi kom fram
Vinden rev i ordentligt när vi körde motor den sista biten in mellan prickarna till hamnen i Kristianopel. När man väl kom in i hamnen var det helt lugnt och varmt.
F.d. fyr för insegling till Kristianopel.
Efter obligatorisk glass handlade vi lite kompletteringar i den lilla butiken.
I hamnen hälsade vi på skepparen tillika enda besättningsmannen på den fina Maxi 84 som låg i hamnen. Hans hemmahamn låg i Hjälmaren, så det är en redigt stäcka han seglat själv. Han skulle fortsätta söderut i motvinden. Detta var den första 84:a vi sett under de fyra veckor vi seglat nu!
Riggat för matchen
Kvällen ägnades åt TV-tittande då Sveriges damer vann över Danmark. Vi jublade lite tyst för att inte störa grannbåten som var från Bornholm.
Vi somnade sedan snabbt för att vara redo för morgondagens tidiga avsegling.
Nätverksystemet NMEA0183 är en vidareutveckling av NMEA0180 och NMEA0182 och är fortfarande normen för kommersiell sjöfart. Systemet utvecklades för att kunna koppla ihop olika marina instrument.
För fritidsbåtar fasas NMEA0183 långsamt ut för att ersättas av NMEA2000.
Fördelen med NMEA2000 är att data kan överföras betydligt snabbare och att det är enklare att koppla till nya enheter. Systemet använder T-kopplingar där ”dropkablar” ansluts till en ”backbone”.
Det låter mycket krångligare än det är i verkligheten.
Del av NMEA2000-nätverket i PerMonick.
Man börjar med att köpa ett ”Starkit”. Då får man några T-kopplingar, en strömkabel och några ”dropkablar” samt två ändstycken. Glöm inte bort att sätta dit ändstycket när du har kopplat på en ny T-koppling.
NMEA2000-kompatibla prylar (t.ex. GPS, logg, ekolod, vindgivare, VHF, instrumentpaneler) kan du nu enkelt koppla ihop via ditt backbone med en dropkabel till en ledig T-koppling. Borta är nu skruvandet med minimala kablar och skruvar. Ofta finns det dropkabel och T-koppling i förpackningen när man köper ett nytt marint instrument.
Man får komma ihåg att många instrument blir strömsatta via NMEA2000, så man bör ha en strömbrytare för nätverkets strömkabel så inget instrument laddar ur batteriet.
Vi lämnade Karlskrona för motor med kurs till Utklippan. Det blåste 0 – 2 m/s under hela den lugna överfärden.
Strax utanför hamnen passerade vi det f.d. kanontornet Godnatt. Tornet är ett typexempel på när utvecklingen inom det militära går så fort att anläggningen blir omodern under loppet av byggtiden. År 1858 startade bygget. Det var tänkt att sättas upp sex kanontorn som inre befästning ett par km utanför örlogshamnen. År 1863 var bygget klart av Godnatt och ytterligare ett kanontorn. Redan under byggtiden blev kanontornen omoderna p g a den tekniska utvecklingen av räfflade eldrör. Tornet var bara bestyckat under en kort tid innan det inrättades en fyr och fyrvaktarbostad. Nu är tornet ett minnesmärke inom Örlogsstaden Karlskrona.
Möte av färja på det lugna havet.Fyren och husen ligger på Södraskär medan hamnbassängen finns på Norraskär.
Tittar man bara i det officiella sjökortet ser infarten till hamnbassängen på Utklippan läskig ut. Det är bara mörkblått utan farledslinjer, djupsiffror eller grundmarkeringar.
Litet utsnitt av Harbourg Guides inseglingsbeskrivning till Utklippan. Namnet på fladen i söder ger en vink av vad som händer när stormen sätter in från väst…
Tack vare hamnbeskrivningarna som finns i Hamnguiden nr 7 är det enkelt att ta sig in till bassängen. Det finns infart både från väster och öster, så även i dåligt väder borde man kunna ta sig in.
”Bästa platsen” där vi låg i lä för de kraftiga vindar som blåste under natten.
Vi hade tur att komma ut till Utklippan i så fint väder. Det var mycket växtlighet och massor av fåglar. Utklippan är en populär plats för fågelskådare. Vi hade tänkt beskåda och fota en fantastisk solnedgång, men en halvtimme innan dök det upp ett massivt moln som skymde solen på den i övrigt molnfria himlen.
Efter en storm år 1924 där sju fiskare omkom beslutades det att en nödhamn för fiskebåtar skulle byggas. Initiativet togs av landshövdingen Sven Hagströmmer. Bygget tog sex år och avslutades år 1943. Det var 18 hamnbyggare som för 98 öre i timmen borrade och sprängde den hamnbassäng, stor som en fotbollsplan, där det nu ligger fritidsbåtar. Av sprängstenen byggdes flera vågbrytare som står kvar än i dag.
Klicka på filmen och sätt på ljudet!
I dag torsdag seglade vi från Utklippan kl 07:00 i ökande vind. Vi hade slör hela vägen och seglade för det mesta i 6 knop.
Målet för dagen var Sandhamn. Vi fick en bra båtplats med bommar, rakt emot vinden. Eftersom cyklarna, som ingick i hamnavgiften, var i så miserabelt skick fick vi promenera de 2,2 km till Torhamn för att fika på Kafé Måsen.
Vinden är frisk i hamnen. 6 m/s med byar upp till 14. Men solen skiner och det är lagom varmt.
Här har det gått åt några dynamitgubbar för att kunna dra fram vägen genom berget.
Före avfärd från Karlshamn tog vi en promenad till den stora tunnel man byggt genom det berg som delar staden Vi lade ut från gästhamnen i mycket svag vind. I två knops fart passerade vi det avlysta område där flottan har sin avmagnetiseringsanläggning.
I höjd med Vägga rökeri och restaurang kom det vind från havet. I behagliga 5 m/s gled vi fram bland Blekinges fina skärgård.
Vinden ökade när vi kom utomkärs
Vi ginade mellan några öar och kom ut på öppet vatten. Där ökade vinden (till den vanliga) 7-11 m/s. Men med vinden in snett bakifrån är det inga problem att ha alla segel uppe. Farten ligger stadigt på 6 knop.
Vi hade siktat in oss på att lägga oss vid en SXK-boj vid Arpö, strax före Hassle-bron. När vi kom fram var bojen upptagen. Just som skepparen började manöverera för att lägga i stävankaret upptäckte Monica att det fanns en boj till, lite längre in i viken. (Den yttre bojen var antagligen ny, eftersom den inte fanns med i den alldeles färska bojförteckning jag läst in i mobilens sjökort).
Ankarlanternan uppsatt för natten.
Den här bojen ligger på 3-meterskurvan och man såg tydligt botten med ålgräset.
Ubåten Neptun med sina sex torpedtuber i fören.
På tisdagsmorgonen passade vi in avfärden så vi prickade broöppningen kl 9 (efter telefonbeställning).
I Karlskrona gästhamn lade vi till kl 10:20.
Malte demonstrerar hur man snabbt förflyttar sig mellan de vattentäta skotten i ubåten.
Efter incheckning gick vi till Marinmuseum, där Malte o Per genast utforskade ubåten Neptun. Den ubåten var med och bevakade Sveriges gräns år 1981 när den Sovjetiska ubåten U137 gick på grund mitt inne i ett militärt skyddsområde. Neptun togs ur drift år 1998.
Efter besök i stadens två kyrkor vid torget bjöd Monica på sommarens första (och enda?) pizza. Därefter provianterade vi lite innan vi tog oss tillbaka till båten.
I morgon kanske vi kan ta oss till Utklippan, som vi försökt så många gånger. Vi får se hur vädret blir.
Ovanstående bild är tagen när vi kokat upp en kastrull vatten. Värdet är under gränsvärdet så det har inte kommit någon varningssignal. Om vi kokar potatis kommer vi över gränsvärdet och apparaten börjar tjuta.
Men det farliga är när vi nattetid kör dieselvärmaren. Då känns det tryggt att vi har avgasvarnaren som håller koll när vi sover.
I taket har vi en brandvarnare.
Om nåt bränns vid i köket då tjuter brandvarnaren, men det händer sällan. På samma sätt som för gasvarnaren känns det bra att ha en fungerande brandvarnare när man sover.
Syftkompass.
I sittbrunnen har vi en fast monterad kompass, som borde bytas ut. Inne i ruffen har vi en reservkompass som kan tas ur fästet. Det är dessutom en syftkompass, vilket gör att man ganska enkelt kan ta ut riktningen till två eller flera kända objekt och därmed i sjökortet kunna plotta var man befinner sig. Det borde man träna på några gånger per säsong, men i verkligheten har jag gjort det kanske var femte år…
Vi har legat kvar några dagar i Karlshamns centrala gästhamn. Den här gången ligger det fler båtar här. En tjusig Vindö 40 (siffran är inte antal fot utan antal kvadratmeter segel) ligger bredvid oss. Hemmahamn Halmstad. Det är den näst största Vindö-varianten som byggdes. Båten byggdes år 1979, d v s årsbarn med PerMonick.
Vi blir eventuellt kvar här ytterligare en natt. Vädret är nu bättre, lugnare vindar, varmare och soligare. Kanske är det sommaren som äntligen kommit!
PerMonick 