En bra gästhamn ska ha en bra tvättstuga. Här i Halmstad finns det två tvättmaskiner och två tumlare. Ingen bokningslista, utan det är först till kvarn som gäller.
Blev en historisk vandring, handel och fika på förmiddagen.
Gamla staden
Köpa lokaltidningen hör till båtlivet!
Paketerade nyheter för 30 spänn.
På eftermiddagen ska vi gå till busstationen/resecentrum för att kolla var Monica ska kliva på i morgon. Jobbet kallar…
Det skramlade och bullrade under natten, så vi undrade vad som pågick. Vi var förberedda, eftersom man i hamnbeskrivningen varnar för att hamnen i Falkenberg gränsar till en aktiv handelshamn.
Bilskrot bullrar när det lastas på båt!
Åter en dag med svag vind som successivt ökar under dagen. När vi lämnade Falkenberg blåste det 2 m/s. När vi anlände till Halmstad blåste det 10 m/s.
Långa sandstränder vid Tylösand.
Efter några timmars segling siktade vi de långa badstränderna vid Tylösand. Det myllrade längs stränderna. Inte olikt aktiviteten intill myrstackar…
Vi ankrade upp i vindlä av Tylögrund (en rätt stor ö för att kallas grund!) på 6 meters djup.
Malte crawlar utanför Tylösand.
Det var 22 grader i vattnet. Tillräckligt varmt för att skepparen kunde simma runt båten och skrubba rent vattenlinjen!
Vi är ovana vid att vattnet är så salt. Eller så är vi duktiga på promillen! Vid ostkusten i höjd med Oxelösund är salthalten 6,5 promille. Vid Halmstad ligger salthalten på 17 promille. Hade vi badat uppe vid Kosteröarna skulle vi ha smakat på samma salthalt som det är på Atlanten, dvs 25-30 promille.
Från Tylögrund gick vi för enbart genua i 5 – 5,5 knop. Det blåste mellan 7 och 10 m/s..
Natthamn i Halmstad.
In till gästhamnen åker man över 1 km på Nissan. Det är då vi ofrivilligt testar beredskapen för man över bord.
Ja, det är alltså ingen som trillar i spat, utan det är en av gastarna som slinter när fendrarna ska upp. Det slutar lyckligt. Redan på andra försöket får vi upp fendern i sittbrunnen, utan att någon skada har skett. Vi kan därefter lugnt lägga till mellan bommar vid en grönmarkerad gästplats.
Under dagen har det varit uppåt 30 grader varmt i skuggan. När detta skrives, kl 23:30, har vi 27,5 grader i ruffen. Typ 7 grader för varmt för undertecknad när det är sovdags!
Klockan 7 åkte Fladenbåtarna ut på havet med förhoppningsfulla fiskare
Det var lugnt i Varberg på morgonkvisten. Både vad gäller folk och vind.
Det var nästintill olidligt varmt i båten i natt – tyckte undertecknad. Kring 30 grader är lite svettigt. Men tydligen somnade även jag till slut.
Vi åker ut ur hamnbassängen..
Precis som i går är det knappt någon vind före 12. Sen kom det en svag vind som successivt ökade.
Efter ett tag för segel vi det var dax att bada. En stor fender fästes i änden på 20- meterslinan. Den släpade vi efter båten så den badande skulle ha en livlina…
Malte på djupt vatten.
Det var riktigt behagligt att släpas efter båten – som gick i 1,5-2 knop. Gällde att inte tappa taget!
Vi seglade utmed kusten med en fart mellan 2 och 3 knop.
När vi bedömde att det var 1,5 timmar kvar till Falkenberg bestämde vi oss för att det var dax för mat. Matlagningen startade och strax ökade vinden. Och ökade.. . Restiden halverades! Vi rullade in genuan i ett försök att sänka farten, så vi skulle hinna äta innan vi var framme. Vi tog ner storen och länsade för bara riggen. Båten drev trots detta med drygt två knop mot Falkenberg.
Mat till ankars mitt på havet.
Till slut droppade vi ankaret på 8 meters djup (fin sand på botten). Sen kunde vi käka – trots att det guppade en del i vågorna.
Vi hittade en grönmarkerad plats i gästhamnen med bommar. Perfekt placerad där vinden svalkade oss.
Vi promenerade några hundra meter till Skrea Strand. En 2 km lång sandstrand som är mycket långgrund. Vi tog oss ut på den flera hundra meter långa bryggan och hittade en handikappramp som var perfekt för oss. Där ute räckte iallafall vattnet oss till midjan.
Det var ett oräkneligt antal besökare på Skrea Strand i dag.
Efter badet en kort vila. (Skepparen idkade djupsömn och tog tillbaka de flesta av nattens tappade timmar).
Därefter promenad till centrum. Vi följde skyltningen, som visade dig vara den längsta vägen…
Väl över den gamla bron visste skepparen vägen till stora torget. Detta efter otaliga besök på systertidningen Hallands Nyheter som hade sitt HK i krokarna.
Efter att vi fått varsin XXL mjukglass vandrade vi tillbaka. Denna gång en närmare väg över den nya bron plus att vi kunde proviantera på Coop på vägen.
Gästhamn på sydsidan och handelshamn på norrsidan.
Vi kom iväg vid 09:30 efter att ätit sedvanlig skeppsfrukost.
Det var helt vindstilla när vi gick ut från Bua. Sakta sakta började vinden öka. Till slut kunde inte skepparn låta bli att hissa seglen.
Vi hade en Albin Accent (typisk 70-talsbåt) några hundra meter utanför oss. Lite finlir med trimmet så gled vi sakta ifrån.
Från andra hållet dyker en lite större båt upp. Den lyckas inte sträcka förbi land utan tvingas göra ett slag ut mot havet och oss.
Skepparn håller koll på syftningslinjen på båten och tvingas till slut väja. Vi går då med saxade segel med bommen till storen surrad med en preventergaj. Trixet blir att göra en tillräcklig gir för att den mötande ska uppfatta att vi väjer, utan att genuan tappar vind och faller ihop (tänk på att vi ”kappseglar” med Albin-båten!).
Allt går bra. Seglen drar snyggt saxade och mötande båt får gott om plats. Vår undanmanöver uppskattades tydligen, eftersom vi fick en ovanligt tydlig vinkning som tack.
Ser då att båten heter Ariel IV. På MarineTraffic syns att de kommer från Öresundshållet och har kört kontinuerligt i 24 timmar. Detta var det första slaget på 24 timmar!
Ariel IV är känd i seglarkretsar. I juli 2020 kom de hem efter tio (!) år på båten seglandes jorden runt. Det var ju kul att se båten live!
Dagens etapp från Bua till Varberg var bara 13 sjömil. Vi fick plats i hamnbassängen.
Jobbigt hög kajkant att klättra upp på.
Vi gjorde lite proviantering plus promenader.
Väldigt mycket turister. Corona-anpassningar såg vi inte mycket av. Fullt med folk på barer och restauranger. Och massor med cyklister på strandpromenaden. Många badare – inklusive oss! 22 grader i vatttnet.
Vi kollade solnedgången med Varbergs fästning i fonden. Det var fler som kommit på den briljanta idén!
Hoppas det går att sova i natt. Det var 27 grader i ruffen vid sänggåendet…
Autopiloten följer inprogrammerad kompasskurs (*) . Man hör motorljudet som ett skärande oväsen i bakgrunden – så låter inte motorn i verkligheten 😃
Plötsligen girade båten kraftigt åt styrbord. Hade nog girat 90 grader om vi inte kopplat ur autopiloten.
Vi var en bit söder om inloppet till Göteborg och autopiloten var manuellt inställd på att ”gå rakt fram på den här kursen”.
Giren skedde där starkströmkabeln mellan Sverige och Danmark ligger på botten. Efter en stund, när vi aktiverat autopiloten igen, girade vi lika mycket åt babord.
Alldeles klart så var kabeln aktiverad. En plus och en minuskabel alltså.
Vem som köpte el av vem vet vi såklart inte, men det var svag vind, så vindkraftverken i Danmark behövde nog lite hjälp.
*) Autopiloten kan – antingen köra en rak kurs, som aktiveras genom att lägga båten på önskad kurs och trycka på Auto. – eller styras av plottern (GPS:en). Då aktiverar man en rutt i plottern och gör ett kommando på autopiloten som då styr båten enligt den utlagda rutten. Mkt praktiskt vid långa sträckor där det inte är någon trängsel med andra båtar.
Vi fick en härlig sträckbog till Bua. Vinden var stabil, utom sista halvtimmen då den blev byig med vindvridningar och vindstötar uppåt 8 m/s.
Vi såg och mötte segelbåtar med jämna mellanrum, men ändå betydligt färre än norr om Göteborg.
Det var frånlandsvind så vågorna var små. Och det var varm luft som blåste från land – typ varmluftsfön…
Innan vi går in i gästhamnarna pluggar vi på i Hamnguiden (digital version) och i Gästhamnsguiden 2021. Boken Skanör – Strömstad får man ta med en nypa salt, eftersom den trycktes redan år 2008.
Vi läser i Hamnguiden att det enbart är långsides förtöjning i den lilla gästhamnen. Det var ju konstigt, eftersom vår minnesbild från 2018 är att det var boj mot en av bryggorna. Årets upplaga av Gästhamnsguiden skriver boj plus långsides. Det låter vettigt – så vi riggar för boj.
När vi kommer in i den lilla lilla hamnen ser vi att det inte är långsides och inga bojar. Alltså ankare tänker kapten och kopplar på ankaret på Ankarolinan (*). 20 meter från bryggan ser vi – att det är moringlina (**) som gäller.
Snabbt åker båtshaken fram och gastarna omgrupperar på fördäck.
Det var gott om plats när vi anlände, strax efter lunch.
Det blev en perfekt landning till slut. Den underlättades av att det var svag motvind.
Man ska inte lita allt för mycket på hsmnguiderna. Ingen hade rätt och de har haft fel uppgifter åtminstone sedan år 2018!
*) Ankarolina = 50 meter band på en spole, för fastsättning i ankare, boj eller annat.
**) Moringlina = En fast lina som sitter i bryggan och går ut till en bojaren. Ofta riktigt kletig med sjögräs…
Tvärs över viken ligger kärnkraftverket.
Utsikt från glasskiosken.
Kl 23:30 kom ett kraftigt åskväder och drog över oss. En blixt med omedelbar smäll och fräsljud slog ner i närheten. Ett billarm ljuder en kvart efteråt.